I väntan på nya projekt.

Det finns utmärkta hantverk som med fördel utföres med liten hjärnkapacitet. Sådana hantverk  blir en slags bisyssla till andra saker som vid konversation, filmtittande och annat. Det ska vara hantverk som inte kräver någon plan, någon planering, yta och som är mobila. Ett sådant hantverk med vikingatida och medeltida anor är påtning. Påtning är  totalt oekonomiskt både i förhållande till tid och pengar och resultatet är påtagligt oansenligt. Det blir en snodd och inget mer. Det blir en hård snodd som kan användas till medeltida snörningar, pungar och hattsnoddar. Hantverket blev så småningom överflödigt på grund av effektiva maskiner som säkerligen kunde göra något likvärdigt 1000 gånger fortare. I påtningens slutskede användes det av allmogen till skosnören bland annat. Det finns flera sätt att påta men jag använder mig av påtgaffel vilket kanske är den äldsta formen. Det går även att påta i en cylinder, sk påtdocka, med fler piggar än en påtgaffel. Man har träffat på benpipor som kan ha använts som påtdocka.
En vikingatida påtgaffel kan ha sett ut som på bilden nedan, tämligen obekväm om du frågar mig. Den andra är inte bättre som är ett engelskt medeltida fynd. Tydligen av ett näsben från något djur enligt arkeologerna. Jag är historiker så jag höjer på ett ögonbryn och är tyst.

Hur som helst så påtar jag ett hårdspunnet ullgarn som jag köpte på Syfestivalen i Kista. Jag använder en rejäl gaffel som jag hittat på en loppis och en fantastisk liten virknål av okänd ålder, svarvad i ben.  Jag vet inte vad snodden är till eller hur lång den ska bli. Påtgaffeln väntar på ännu en diskriminering av viktigare hantverk.

Vill man lära sig påtning kan man kolla in youtube;  http://www.youtube.com/watch?v=3y5K7FiT2Og

Mycket nöje.