Etikettarkiv: ullfett

Persmässemarknad och lädersmörja.

P1020887
Den ryska oljan.

För tredje året i rad besökte jag Persmässemarknaden i Linköping. Detta är en liten marknad i gamla Linköping med historiska inslag. De två föregående åren har jag visat jaktvapen men i år blev det andra saker för att variera lite. Jag blev lite sugen på att dyka ner i 1800-talets hemkemikalier och visa hur man gör trätjärans okända kusin, ryssolja och visa hur den kan användas i lädersmörja. På en Historisk Verkstad för ett antal år sen hade jag ett liknande tema där deltagarna kunde blanda sin egen lädersmörja med traditionella ingredienser.

P1020890
Så här hård var jag i min vita skjorta och ylledamasker.

Detta är tredje gången jag bränner ryssolja och samtliga gånger har det gett en liten avkastning. Regelmässigt bränner jag oljan vid och den reduceras till närmast asfaltsklister. Detta beror på min primitiva brännutrustning huvudsakligen. Den ska vara enkel och lättransporterad, endast en konservburk och en 10-liters målarburk. Första gången använde jag en mer tidsenlig metod med en uppochnervänd järngryta.
P1020881
Fördelen med den här enkla metoden är att du kan steka korv på näverkärlet.

För den nuvarande metodens tillvägagångssätt rekommenderar jag att läsa den artikeln jag skrev förra gången jag brände. Du finner den HÄR.

Min affärsidé för detta marknadsstånd var att att jag skulle bränna ryssolja samtidigt som besökarna mot en liten peng kan få komponera sin egen lädersmörja. Beroende på vilka egenskaper och kvalitéer man önskade av smörjan kunde kunden kombinera fritt bland åtta tidsenliga ingredienser.
P1020879
Från vänster har vi ingredienserna: ullfett, kotalg, rapsolja, ryssolja, bivax, sältran, linolja, tjära.

Höjdpunkten blev emellertid denna lilla tävling jag initierade där besökaren skulle gissa vilka ingredienserna var i de åtta burkarna. Den som gissade alla rätt fick gratis göra en burk smörja. Det visade sig vara rätt krångligt och som bäst tog två personer under dagen sju poäng, dessa fick tröstpris. Det var fröjdefullt att se moderna människor botanisera bland dessa relativt vanliga substanser. Det luktades, kändes och även smakades i jakten på rätta svaren.

P1020883
Somliga ägnade lång tid hos mig och engagerade hela släkten.

Uppgiften var såklart skitsvår, det är inte många som luktat på sältran eller ullfett. Jag var frikostig med ledtrådar vilket hjälpte föga. Vad som är lustigt är att jag känner hur insnöad jag är i denna hobby, ganska många kunde klura ut rapsolja och en del tjära men därefter tar det stopp. Det tog dock inte stopp för hantverksgurun Daniel Nilsson på Historiska hantverk som på löpande band tog sju av åtta burkar. Han gick dock på pumpen med ullfettet som han själv inte prövat på att utvinna, en imponerande prestation dock.

P1020889Daniel vet hur man luktar sig till gamla substanser.

Hur gick det då med min affärsidé? Sisådär, jag hade givetvis för en stund glömt att vi idag har massproducerade skräppjucks av kromgarvat skinn från andra sidan jorden. Vi smörjer inte vår saker, vi slänger våra saker när de spricker. Just ja, så var det. Trevligt och folkbildande var det iallafall.

Bättre lycka hade jag dock på hemmaplan då jag sköt mitt första vildsvin. Dagen innan fotograferade jag sex grisar mindre än 100 meter från huset. Dagen därpå vid 22-tiden, smög jag ut. Då lunkade det ut en stor galt 300 meter bort. Efter 45 minuters långsamt smygande och krypande kom jag inom räckhåll och lät kulan gå. Med hjälp av grannar och traktor fick jag hem 125 kg svin. Vid två på natten kom jag i säng med känslan av att verkligen blivit en annan jägare. Idag har jag grillat vildsvinsfilé, smaken av seger.

P1020834

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Har du problem med utslag så finns det många folkliga bot att rådfråga. Utöver direkt magiska botemetoder kan du smörja utslagen med något av dess: blod, brännvin (även invärtes bruk såklart), dödmull, dödben, spott, nordrinnande vatten, midsommardagg, urin och vådeldskol.

 

Kurage recenserar.
Armemuseet.
Lite mossigt men jag gillar det såklart för jag är nörd. Gillar montrarna med saker som är så nära att man kan fota av dem. Restaurangen var dock bäst.
4 vadmalsbitar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Läder, Självhushållningsexperiment

How to utvinna ullfett/lanolin eller bajsliknande fett ur fårull.

Det här inlägget är baserat på experiment som utfördes på stadsmuseets sommaraktiviteter under två sommardagar. Jag var gravt inspirerad av den fenomenala BBC-serien Edwardian farm där en av huvudpersonerna Ruth framställer lanolin ur fårull att ha som smörjmedel och hudkräm. Lanolin  är en emulsion mellan ullfett och vatten och finns i fårens ull och hjälper till att hålla ullen varm och vattentät.  Idag används det till exklusiva krämer och har fantastiska egenskaper.

 

Ullfett har enligt databasen shenet framställts sen bronsåldern och beskrivs redan av Plinius ca 70 e. Kr. Det var en handelsvara som det även fuskades med genom att blanda talg med bivax. Exakt vad skillnaden mellan lanolin och ullfett är något osäkert men oraklet Shenet skriver:

Ullfett – utan vatten. Eng. anhydrous lanolin = vattenfritt lanolin, d.v.s. ullfett, men ofta sägs helt enkelt ”lanolin” i engelska texter.

Enkelt uttryckt kan man kalla det renade ullfettet i emulsion med vatten för lanolin.

I artiklar på nätet och i Edwardian farm är tillvägagångsättet mycket enkelt, så enkelt att man kan ana en konspiration eller obehaglig naivitet.  I vilket fall gjorde jag som kära Ruth.

1. Fyll upp en gryta med den fetaste ullen du må finna. Hugg och klyv ved.

2. Slå på vatten så att det precis täcker ullen. Precis som med alla andra gamla självhushållningsrecept går det bra att ersätta vattnet med kiss. Jag var inte så nödig så jag tog vatten. Tillsätt också några matskedar salt (antagligen istället för kiss).

3. Elda, elda, elda. Nu är det bara att koka upp och sen ska vattnet i några timmar med ullen i.

4. Avlägsna ullen.  Snida ihop den speciella spånmattan du måste tillverka av handklyvna takspån att lägga den förbrukade ullen på.  Nu är det bara att fortsätta att koka bort vattnet.

5. Nu bör det framkomma fettklumpar på ytan. Nu uppstår det en störning mellan mitt experiment och Ruths. När Ruth gör detta i rutan skummar hon av ytan, lanolinet ligger som en kritvit, fluffigt vacker alptopp överst medan mitt fett är en grådaskig grynig massa som simmar i en sjö av bajsvatten. Vad har de för får i England egentligen? Änglafår som nätt trippar fram på böljande gräsmattor och äter bomull och dricker väteperoxid? Jag har verkar ha kommit över någon slags inavlad gammelsvensk lantras som lever på bark, grus och pottaska och som i sina glädjestunder får knappra på asbest och murkna vedträn.

Inget fanns att skumma av utan jag tog och kokade ner det till lämplig konsistens, något som vissa artiklar påbjuder. Och nu har vi en nötkrämsliknande sörja som luktar får! Fantastisk hudkräm för den fäbodsnostalgiska personen.

 

Slutsats.
Jag tror jag fått fram fettet ur fårullen. Det sjunker snabbt in i huden och luktar surt får. Färgen är bajsbrun medan köpelanolin går mellan vit och gyllenbrun. Detta ska enligt svenska wikipedia  vara ullfett och illaluktande och lanolinet ska extraheras ur det med hjälp av centrifugering eller på kemisk väg.  Ruth behövde visst inte detta utan kunde med sin magiska ull hoppa över kemikalier.  Om detta är användbart får framtiden utvisa, just nu så kanske man får nöje sig med det råa ullfettet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå ullfett experimenterade tyska armén med att framställa lättare yllekläder och avlägsnade ullfettet ur tygerna. Detta visade sig ödestigert i det kalla Ryssland 1941. Fettet värmande egenskaper visade sig vara oumbärligt och ca 100000 soldater ska ha frusit ihjäl.

Kurage recenserar.
TV-serien American Guns.
Handlar egentligen inte primärt om historiska vapen men väldigt ofta. Superamerikansk NRA-lobbande white thrash-tv när den är som bäst. Följ en vapenfixerad familj utan självdistans som äger en vapenaffär och kolla på deras bönhasarvapensmeder som bygger apfula härken till historiska vapen! 
3 Papst Blue Ribbon av 5.

TV-serien Lock N`Load. Historisk vapenfetishism i högt tempo med en hysterisk och T-formad NRA-pensionärsfarbror på steroider och Tourettes syndrom som skjuter sönder saker med allt ifrån pistol och flintlåsgevär till mörsare och tanks. Ja, det blir tjatigt i längden och totalt kontextlöst.
2 NRA-medlemskap av 5.

11 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment