Etikettarkiv: studsare

Om att hålla kurs i Sveriges finaste vapensamling.

P1060906
Under en mycket fin marsdag för ett litet tag sen fick jag möjligheten att hålla ett antal praktiska workshops om eldhandvapnens historia. Platsen för dessa lektioner var Skokloster slott, denna barockpärla i Mälardalen. Som säkert många av er läsare känner till så har Skokloster slott kanske norra Europas finaste vapensamlingar från 1500-1600-talet. Skokloster är ett intressant museum vars personalstyrka är minimal under vintern men sväller mångdubbelt under högsäsongen, sommaren. För att ge deras många pedagoger, guider och intendenter en mer taktil och svavelosande erfarenhet inför sommarens vapenorienterade visningar bjöds jag då in att hjälpa till.
P1060891Dagens outfit ska givetvis passa ändamålet.

Workshoparna var indelade i två moment, först snabb historisk introduktion om eldhandvapnens historia mellan 1500-1750 och därefter ett längre pass med provskjutningar. Den första delen gjordes i själva hjärtat av slottet, vapensamlingen. Jag hade på förhand fått möjlighet att välja ut ett antal vapen som undervisningsobjekt och eftersom jag är lite familjär med samlingen passade jag på att välja sådant som gav god bredd till undervisningen men som också tillfredsställde mina grövsta vapenlustar. Jag valde då givetvis den bästa snappflintbössan från Göinge med Per Gustavssonpipan från 1650-talet och Greve Wrangels svarta långa pistolpar.  Därutöver trevliga hjullåsstudsare, vallbössor, luntlåsmusköt och en extremt kort hjullåspistol med en mörsarpipa i mässing från 1597. Jag också sett de mest fantastiska saker såsom en hjullåsrevolverkarbin och en hel vägg med snappflintlåsbössor av alla dess slag. Utan tvekan skulle jag kunna spendera veckor, troligen månader i dessa rum. Förhoppningen är att guiderna nu med några enkla riktlinjer kan särskilja luntlås från hjullås och hagelbössa från studsare, och kanske även placera dem hyggligt i tid.

P1060897Militär flintlåsmusköt görs iordning.

Den andra och större delen av workshopen bestod av att panga gamla vapen. Jag hade med mig en luntlåsmusköt, flintlåsbössa, snappflintlåslodbössa, flintlåsmusköt, slaglåsbössa och en slaglåspistol. Avslutningsvis hade jag även en karolinsk 4-pundig handgranatmörsare som vi sköt salut med som avslutning. Huvudsakligen sköt vi flintlås eftersom det ger en stark känsla med flamman från fängkrutet i ansiktet. Samtliga klarade det med bravur.

11070216_1052858048061826_8800776753308204966_nSlätborrad flintlåsbössa. Foto: Skokloster.

Huvudsakligen sköt vi löst men vi i varje workshop sprängde ett kålhuvud med en 19 mm rundkula. Flygande vindruvor av bly gör alltid spektakulära hål och skänker dessa gamla vapen en respektingivande klangbotten.

Jag har svårt att tänka mig ett roligare kursupplägg.  Eller jo, mer tid och kanske någon kanon….

Annonser

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

How to make the kolvlådelock.

Undantagsvis hamnar ibland vapen i samlingen som saknar kolvlådelock. Kolvlådan är ett litet förvaringsutrymme för fetlappar, tändhattar och inte alltför sällan fladdermusvingar, likkistspik, oblater och ormskinn förvaras. De sistnämnda föremålen för att säkerställa jägarens jaktlycka och förhindra ondsinta personer från att ta döden ur bössan. Saknas locket till denna låda sänks värdet på vapnet och det ser tråkigt ut med ett gapande hål i kolven. För att råda bot på åtminstone utseendet bestämde jag mig för att skriva en liten smalspårig artikel om hur man med enkla verktyg tillverkar en ny. Jag hoppas artikeln också kvalar in till DM i smalaste svenska How-to-artikeln.

Nödvändiga verktyg
-Vass slöjdkniv
-Penna, sax och styvt papper
-Japansåg eller modellsåg
-Sandpapper 280 och 120
-Smalt stämjärn
-6 mm skölpjärn
– Samt eventuell karvsnittskniv.

1. Val av trä
Bössan som saknar kolvlåda är en mycket ovanlig bössa tillverkad av den ganska okända smeden Sven Hallgren (verksam under 1700-talets mitt i Norrköping). Kolven är i betsad björk och därför blir locket av samma material. Jag tog ett rakvuxet vedträ som utgångsmaterial. Många vapen har kolvar i ex alm.
P1050456
2. Design och framklyvning av ämne.
Du ska välja en design baserat på liknande vapen. Jag tog fram olika lock från andra samtida vapen som referens. Mitt val föll på locket till höger som kommer från en bössa av Norrköpingsmästaren Peter Utterberg. Rita av formen på träbiten och såga av den i rätt längd.

P1050458
Du ska ha en bit utan kvistar och det är underbart att klyva ett ämne som verkligen är rakt. Jag använde en kniv och ett annat vedträ när jag klöv. Med denna kvalité på träet kan man gott klyva mycket nära den tjocklek som locket ska ha.

P1050459
3. Sågning och framklyvning av övre locket.
Framtill på locket ska en tunga skjuta fram men undertill ska en klaff snidas fram som passar i de spår som finns i kolvlådan. Gör en märkning för kolvlådans längd på träbiten och såga sen ett snitt så djupt som spåren är i kolvlådan. Klyv bort det som är framför klaffen.

P1050460
4. Grundläggande formgivning och bearbetning.
Ta kniven och börja grovt välva locket och forma tungans form.

5. Börja passa in klaffen i kolvlådan.
Detta är det svåraste momentet i arbetet. Börja med att göra en pappersmall som du kan skjuta in i kolvlådan. Klipp till den så att den skjutas in utan problem.
P1050493
Därefter applicerar du mallen på klaffen och ritar ut hur formen ska se ut. Därefter ska du börja skära ut formen med hjälp av kniven. Det räcker gott med en kort, vass slöjdkniv. Början med att skära ut formen på klaffen så att det blir rent och snyggt, sen kan du börja skära in från sidan så att du får det snedställda spåret in i lådan. Detta kräver lätt hand på kniven och noggrannhet. När du kommit en bit på väg ska klaffen se ut så här:

P1050495
Nu kan man börja trycka in locket i spåren. Med vaksamt öga går det att se på träbiten var kolvlådans trä tar emot. Långsamt får du då ta bort material tills hela locket går att skjuta in. Det är lätt att träbiten suger fast ordentligt i kolven så var lite försiktig. Det gör inget om träbiten är lite för lång då är det lättare att anpassa den i längd.

P1050497
6. Putsa ovansidan.
Med slipkloss och grov papper kan du nu forma ovansidan av locket till önskad form. Se till att den blir helt slät och far försiktig när du slipar den framskjutande tungan så att du inte sabbar formen. Har du en antik förlaga så ha den till hands, ofta är locken eleganta utan grova kanter.

P1050500
7. Avsågning och avfasning.
Skjut nu in locket i kolvlådan och märk ut var locket ska sågas av.
P1050501
Änden på locket ska vara avfasat i de flesta fall. Märk ut med penna och gör avfasningen med en kniv, avsluta med sandpapper.
P1050503
8. Snida kanten.
På min kolvlåda vill jag ha en markerad kant som löper längs med lådlocket. På originallocket finns två skurna spår men jag nöjer mig med ett då det är en lite enklare bössa som locket ska sitta på. Märk ut var spåret ska vara med en penna som på bilden ovan.
Här krävs det att hålla tungan rätt i mun. Nu skär du grunt och rakt där du ritat, gärna med karvsnittskniv annars med den vanliga kniven. Snittet ska skäras 90 grader med träet.

P1050505
När snittet är gjort ska du vinkla kniven så att du få ett V-format skär mot snittet. Försök att skära noga och distinkt.

P1050506
När du skurit ett spår, vinkla kniven mer och skär bort mer mer material tills du får något som ser ut så här. När är det  en klar markerad kant men notera att du ska nästan bara skära bort trä på den sidan som är mot lockets mitt.
P1050508
9. Forma greppet.
På locket finns ett dekorativt tumgrepp som kan se ut på olika sätt. Ibland är det väldigt enkelt med simpel fördjupning medan det ibland är ett avancerat ornament. Jag ska utgå från förlagans utskjutande räfflor. Rita och designa med pennan hur det kan se ut.

P1050509
Skär ut konturerna med skarvsnittskniven. Dessa konturer kommer verka som ett stopp i nästa steg när du skär med den smala skölpen mot ”pluppen” eller vad vi nu ska hitta på för namn. Forma gropen lungt och metodiskt med skölpen och skär rent i ibland runt pluppen med kniven.

P1050519
Rita ut de utskjutande räfflorna i den nu renskurna gropen.
P1050520
Skär ut räfflorna med skarvnittskniven försiktigt. Gör v-formade snitt som blir djupare mot pluppen.  Snygga till räfflorna så att de ser ok ut. Finputsa dem senare.

P1050521
10. Spåret för kolvlådans låsning.
Undertill ska det finnas ett spår där en bladfjäder ska sitta som ska låsa kolvlådan på plats. Det spåret ritar du ut, ca 5-6 mm bred. På originalet syns det att det inte är den ursprungliga pladfjädern utan en senare, enklare som spikats på plats.

P1050522
Skär längs med linjerna och gröp ur med det smala stämjärnet tills spåret är lika djupt som klaffen.

P1050523
11. Finputsning
Ovansidan är nu färdig för att finputsas. Jag använde mig av 280-paper. Jämna till alla vassa kanter. Vik pappret och putsa mot de skurna kanterna. På ovansidan ska locket  vara välarbetat, spår av verktyg ska putsas bort, däremot kan det vara ruffiga på undersidan eftersom det inte syns.

P1050524
12. Träarbetet färdigt.

Nu är kolvlådelocket nästan färdigt. Beroende på vilken färg du har på bösskolven ska locket betsas. Vad som också kvarstår att göra är att tillverka bladfjädern som låset kolvlådelocket. Jag hade gärna velat smida fjädern men kommer nog ställa mig med fil och rondell slipa fram det. Förhoppningsvis också förklara tillvägagångssättet i ett senare skede.

P1050527
Lycka nu till att åtgärda dessa skamfläckar på era jaktgevär och fotjägarstudsare.
Dags för semester.

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Trä, Vapen

I var sin ände av repet. Allmogesmide VS det hantverkande borgerskapet.

Hurra ännu en dammig vapenartikel!

P1040787

Ibland när man läser moderna vapenrecensioner (eller om bilar, skruvdragare och blöjjor för den delen) ställs ofta någorlunda liknande produkter mot varandra. Jag tänkte ta  mig an detta journalistiska grepp genom att jämföra två studsare som i sitt nuvarande skick brukades vid samma tid. Det är egentligen mer än så, det är en recension med större perspektiv, allmoge mot lyx under 1800-talet. Allmogen är klart underdog men prismässigt idag ligger de inte långt ifrån varandra, fast det beror bara på att det finns ett känt namn på den bondska bössan. Båda vapnen bär signering och därmed en klarare historisk kontext som gör dem enklare att bedöma rättvist. Båda är heltstockade studsare med slaglås och brukades kring 1800-talets mitt.

Det är en fight mellan Johannes Nils Hult (1810-1872) från Gravås i Värmland och Peter Rundberg från Jönköping (1718-1780).

Johannes Hult
P1040766

Johannes Hult var en duktig och vida omtalad bössmed från lilla Gravås i Värmland. Vår mest kända jaktskildrare Gustaf Schröder prisade bössorna skriver bland annat:

”…te x Johannes Hults i Gravås, blevo de icke allenast välskjutande, utan även helt prydliga, ja, till och med praktfulla.”

Hult var en person med stor skicklighet men också humor. I Livrustkammaren finns en bössa som visar på Hults spexighet, det är en bössa som saknar synliga skruvar och som kräver en stor portion klurighet eller den medföljande beskrivningen för att ta isär. Vad som tycks vara typiskt för Hults bössor är låsen som är ganska kvadratiska framtill med en avrundad kant.

Hult sticker ut bland 1800-talets bössmeder eftersom hans vapen även köptes av herrskapets jägare, Oscar I köpte en studsare av Hult. Flera vapen var med på utställningar i London och Paris. Ingen av allmogesmederna fick ett sådant erkännande av sin samtid.

Peter Rundberg
Rundberg var liksom Blekberg ett efternamn på flertalet smeder i Jönköping under 1700-talet och denna studsare är gjord av P. Rundberg som syftar på Peter Rundberg. Denne smed kom från fattiga förhållanden, son till torpare utanför Gränna. Han blev lärling hos Jöns Ahlgren 1739 i Jönköping och blev stockmakargesäll 1743. Han begav sig till Stockholm och arbetade hos hovpistolsmeden David Bars men också den kände smeden Jonas Schertinger. Därefter begav han sig ut i Europa, besökte Berlin, Dresden, Kassel, Frankfurt, Strassburg, Lothringen, Limaeville och Paris där han slutligen med statligt stöd stannade i några år. 1754 var han tillbaka i Jönköping och blev mästare på stadens faktori, både inom stockmakeriet och pistolsmidet. 1755 blev han också besiktningsmästare på faktoriet. Rundberg torde vara en av Sveriges mest utbildade och ambitiösa vapensmeder.

 Låt fighten börja!

Kolven
P1040785
Rundbergs bössa är nära hundra år äldre och har på ett föredömligt sätt omstockats, troligen i samband med konverteringen till slaglås under 1800-talet. Stilmässigt har den inte den strama schvungen som karaktäriserar 1700-talets bössor utan fått en mer stabbig men funktionell och välarbetad almstock med diskret nätskärning. Jag hade föredragit originalkolven men denna ligger an bra mot axel och bär upp den tunga pipan på ett bra sätt. Hult har satsat på en tunnare, smäckrare kolv i björk, betsad med rödbrun bets. Enkel, lätt och funktionell men med 1800-talets hela slätstrukenhet.

Hult: 3
Rundberg: 4

 

Beslag och finish
P1040789
Både Hult och Runberg har valt att satsa på stålbeslag vilket är helt rätt tänkt. Inget är så tråkigt som gjutna, billiga mässingsbeslag. Rundberg är känd för sina extremt välarbetade djupgraverade beslag och även här imponerar han stort. Sirliga växtornament i bästa 1700-talsstil, utförda med högsta kvalitet. Hult har satsat på diskreta tunna beslag med en enkla blomsterslingor. Lätta att hålla rena, fria från infriande bjäfs men annars rätt tråkiga i sin enkelhet, särskild bredvid Rundbergs närmast svulstiga och böljande skaparkraft. Det är en fråga om tycke och smak men jag går på Rundbergs linje.

Hult: 2 poäng
Rundberg: 5 poäng

Riktmedel och pipa
P1040790
Båda tillverkarna har valt att använda oktagonala pipor vilket jag föredrar. Hult har återanvänt en äldre pipa. Detta förfarande är lite väl tydligt, eftersom märket efter den gamla hällan som pipstiftet har gått igenom helt sonika sitter på sidan. Han har valt att modernisera pipan med en patentsvansskruv och det är ju käckt men kunde han inte passat in den lite bättre och låta det där märket sitta undertill? Han behöver inte skrika i ansiktet på oss att det är en gammal pipa och att han var full när han skulle gänga i den nya svansskruven. I övrigt är Hults pipa klart en allmogesmidd studsarpipa, det skvallrar den generella finishen om.  Riktmedlet består av ett grovt men funktionellt inlaxat sikte. Rundbergs pipa är en fröjd att se på alla sätt och vis med sina skarpa bommar och svagt svängd trumf på pipan. Denna pipa är dessutom försedd med graderat höjbart siktesblad. En ytterst minimal siktskåra är nedfilat i siktbladet, så liten att endast den med fantastisk syn kan se kornet. Hult borde få en liten stjärna i kanten för laddstaken i mässing med krats i änden.
P1040792

 

Hult: 2 poäng
Rundberg: 5 poäng.

Lås och trycke
Hult tycks ha en fäbless för lås som är lite fyrkantiga framtill, med en lite tjock rundning i nederkant. Det i kombination med 1800-talets vanliga knubbiga rundning baktill är låsplattan otroligt harmlöst. Hanen är det snyggaste och gravyren känns belgiskt klen ut i jämförelse med mästergravören Peter Rundberg. Den senares lås har den klassiska 1700-tals schvungen med spets baktill och enkel men distinkt gravyr. Jag gillar också att han låskruvarna inte går igenom låsplattan liksom att det finns lite gravyr även på insidan av låset. Däremot är hanen rätt ful. En fördel med Hults lås är det är praktiskt med bara en låsskruv och sen är faktiskt trycket riktigt bra, inget släp men lite tungt.  Rundbergs trycke är faktiskt sämre.

Hult: 3 poäng
Rundberg: 3 poäng.

P1040786

X-faktor
Ibland  tycker jag att andra komponenter måste blandas in i bedömningen, i det här fallet tycker jag den historiska kontexten relevant för att det ska bli skapligt rättvist.  Johannes Hult var ett autodidaktiskt geni som även tillverkade andra saker i smide. Hans praktvapen som köptes av kungar och baroner höll mycket hög klass med damaskerade pipor, inkrusteringar och djupa gravyrer. Min bössa är tämligen enkel och det ligger Hult något i fatet i denna duell. Rundberg kom från enkla förhållanden men hade oerhörd talang och blev genom skolning av andra framgångsrika smeder i Sverige och utomlands en av de bästa. Hult lärde sig enligt sagan nästan allt själv, inklusive lära sig läsa och skriva. Hults verkstad var troligen betydligt enklare än Rundberg, trots det lyckades han mycket bra.

Hult 5 poäng
Rundberg 2 poäng

Totalt:

Hult 15 poäng av 25
Rundberg 19 poäng av 25

Rundberg tar hem segern men hade jag haft någon av Hults mästarstycken så tror jag Rundberg hade fått problem.  En längre artikel om Johannes Hult hoppas jag kunna skriva på sikt.

 

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Den legendariska Llewellyn Lloyds bössa?

Som bekant samlar jag bara svenska jaktvapen och nu har jag gjort ett undantag för en gång skull. På grund av en fascinerande historia.

P1030975

Vapnet är en lätt, smidig men grov jaktstudsare. Bra i balansen och försedd med goda riktmedel som diopterfäste och snälltryck. Studsaren saknar stämplar men bär en tydlig prägel av 1800-talets ofta knöliga formspråk (som vanligen också saknar den slanka designen som återfinns under 1700-talet). Eftersom den saknar stämplar torde den inte belgisk eller engelsk men kanske kommer den från ett land som saknar ”proofhouses” som Tyskland. Låset är nog äldre och låsplattans storlek tycks ha ändrats och dolda nitar skvallrar om ett tidigare liv som flintlåsvapen, kanske i en annan stock. Kolven bär spår av en tydlig men tidsenlig lagning medelst spårskruv och mässingsplattor. Det mest mystiska är den stora vingmuttern på undersidan av kolven. Vad är den bra för? Bästa gissningen hittills är att studsaren en period tjänat som sälbössa och monterats i släde. Men har någon av er läsare ett bättre förslag så säg till.

P1030976P1030977
P1030978

Llewellyn Lloyd
Vad som gjorde att jag införlivade bössan var proveniensen, som för mig från början sa ingenting. Bössan sades vara tillskriven en viss Llewellyn Lloyd som påstods vara en känd björnjägare under 1800-talet. Innan jag slog till började jag söka mer info och fann ett spännande livsöde.

85334Den kände björnjägaren Lloyd på äldre dagar. Bohusläns museum.

Llewellyn Lloyd (bara namnet är fantastiskt…) föddes 27 juli 1792 i England och fadern var bankir och godsägare. Hans ekonomiskt oberoende ställning gjorde att han kunde ägna sig åt det han tyckte mest om, det vill säga jaga och skriva. Detta resulterade i att han 1823 slog sig ner i Värmland och därifrån drog han runt i Skandinavien i ett slags jägarvagabondliv. I Värmland umgicks han närmast oskiljaktigt med Sveriges vid den tiden mest framstående jägare, hovjaktmästare Herman Falk. Han rörde sig ledigt mellan olika samhällsklasser och kallades av allmogen för det charmigt försvenskade ”Lars Lejd” och ”Låjdherrn”. Han bodde ofta hos finntorpare och bönder ute på landsbygden och klädde sig även stundom i böndernas praktiska vadmalskläder.

Snart blev han vid sidan av Falk den mest beryktade björnjägaren och det påstås att han deltagit i över hundra björnjakter. Han hade för vana att outtröttligt förfölja björnar med skidor. Lloyd var dock inte bara en av 1800-talets största jaktidioter utan hade även ett stort intresse för zoologi och etnologi. Han beskrev djurlivet och faunan i norden och allmogens seder och bruk i ett antal böcker som fann stor spridning i såväl England som Sverige. Lloyd brevväxlade även med Charles Darwin. Hans reseguide Jagtnöjen i Sverige och Norrige från 1830 är hisnande läsning och ger mycket intressanta inblickar i 1800-talets Sverige.

HDardel___LloydSkämtteckning av den kände konstnären Dardel som även illustrerade Lloyds verk. Vänersborgs museum.

Mängden berättelser om Lloyd är närmast oöverskådligt och en av dem som skildrat Lloyds förehavanden är Gustaf Schröder som själv växte upp och jagade i Värmland. Schröder är troligtvis den som mest ingående skildrat den svenska jakten och Schröder träffade Lloyd många gånger och korresponderade även med honom.

Schröder skriver bland annat om Lloyd:

”Lloyds metod att jaga björn var förnämligast med hundar och skidåkning. Kunde han skjuta björnen uti eller vid idet, försmådde han icke detta, men kom björnen upp och gick undan, har väl ingen i Värmlands skogar utvecklat en sådan ihärdighet som han. Dagar, veckor, ja, hela vintern kunde han, med de avbrott väderlek och andra förhållanden nödvändiga, förfölja en björn han som han en gång uppjagat. ”

”Vilken jägare som helst, även i våra dagar, måste häpna, då Lloyd säger sig icke haft ett bra jaktår, om han han ej därunder nått antalet 600 par fåglar”

Det står klart att Lloyd var en ganska energisk herre som i princip vigde sitt liv till sina intressen, få förunnat i den tid han verkade.

Är detta Lloyds bössa?
Detta är såklart den brännheta frågan och som jag skrev innan är geväret tillskrivet Lloyd, vilket är så att säga den lägre misstänkliga graden. Inledningsvis är detta ett vapen som passar i tidsperiod och som mycket väl lämpar sig för rörlig jakt på större bytesdjur. Det är en robust och praktisk studsare, väl lämpad för sitt tilltänkta syfte.

Bakgrunden till proviniensen så långt som det går att spåra är att vapnet har hängt i styrelserummet på NOHAB i Trollhättan och i samband med Nohabs omformning skingrades dessa vapen. I inventarieförteckningen gick denna bössa under namnet ”Lloyds bössa”. Nohab var ursprungligen ett viktigt företag som tillverkade ångturbiner, ånglock och andra stora mekaniska konstruktioner. Företaget grundades 1847 och omformades under 1970-80-talet och det är troligt att det var i denna veva som många inventarier såldes ut. Vapnet har sen gått mellan ett få antal respekterade samlare. Det är inte helt långsökt att tänka sig att vapnet någon gång hamnat i Nohabs ägo eftersom Lloyd flyttade till Vänersborgstrakten 1831 och bodde där till hans död år 1872. Vänersborg ligger nästgårds till Trollhättan så det stämmer mycket bra geografiskt.

Mer information än så har jag inte men så mycket kan jag säga att det är plausibelt.

 

Just nu så ställs Lloydens liv ut på Vänersborgs museum.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/lloydens-liv-pa-museum

Källor:

Riksarkivet.

Vänersborgs museum

Gustaf Schröder Jaktminnen från skog och slätt IV. 1955.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Vad som också är intressant är att Lloyd hade en oäkta son som fick namnet Charles Andersson. Denne Charles gick delvis i sin faders fotspår och blev en känd upptäcktsresande i Afrika. Han skrev flera böcker  om olika platser i Afrika som utkom på flera språk. Han dog i öknen i närheten av Kunenefloden.

2 kommentarer

Under Antika vapen, Vapen