Etikettarkiv: mynningsladdare

Om bösspipor och deras form.

P1080810

Den här artikeln handlar om bösspipor. Varför har ingen skrivet något sammanfattande om detta innan? Pipan är kanske bössans mest vitala del. Dess utseende avslöjar många saker såsom funktion, ålder och kvalitet. Här kommer en enkel guide.

Runda pipor
Med runda pipor avses pipor som är runda längs med hela pipans längd. De är vanligen svagt koniska och blir smalare ju närmare mynningen man kommer. De har ofta under 1700-talet en dekorrand som löper runt pipan vid pipbotten. Under 1700-talet förekommer på högre ståndsvapen ofta typiska rokokodekorationer såsom snäckskal och rocailler istället för ränder. Ibland är pipan avdelad i sektioner med flera dekorränder. I sällsynta fall är runda pipor också försedda med en markerad trumf. Bland militära vapen är denna pipprofil den vanligast och den absoluta majoriteten av piporna är slätborrade.

P1080785
Muskötpipa på en svensk m/1775. Notera den sparsmakade dekoranden vid pipans botten. 

Runda pipor med avdelat kammarstycke
Påfallande många pipor från 1700-talet har pipor med avdelat kammarstycke som upptar upp till halva pipan. Vanligen övergår till rund profil med en eller flera dekoränder. Majoriteten av piporna är civila, slätborrade hagelpipor, men det förekommer även räfflade pipor. Det vanligaste är att kammarstycket är oktagonalt men i ovanliga fall kan den även vara runt, kannelerad eller sextonkantig. Ett mindre antal militära pipor har också oktagonala pipor, som exempel kan sägas att karolinska muskötpipor har oktagonala pipor som övergår i ett kort stycke till sextonkantigt för att övergå till rund. Jägarstudsare m/1815-20 har också oktagonalt kammarstycke. När det gäller dessa pipor är uppfinningsrikedomen stor och en mängd olika varianter förekommer.

P1080790
Ryttarpistol med mässingspipa och ingjuten stålpipa, tidigt 1700-tal, troligen holländsk. Svensk slätborrad hagelbössa med bältat sikte, 1700-talets mitt. Notera det igenlaxade spåret efter ett tidigare sikte.

P1080788
Slätborrad ryttarpistolpipa från 1700-talet i slädbössa. Markerade åsar och två dekorränder som markerar övergången.

Oktagonala pipor
Oktagonala pipor innebär att pipan är åttakantig längs med hela pipans längd. Detta är en karaktäristisk för räfflade bössor. Skulle pipan mot förmodan vara slätborrad är den troligen urborrad. En del bättre pipor är ibland lite tunnare mot mitten för att ha bli bredare mot mynningen och bilda en trumf. Det förekommer också enstaka pipor som är sextonkantiga.

P1080802
Björnstudsare från 1800-talets mitt med höj- och sänkbartsikte.

Tornpipor
Den här pipformen är väldigt ovanlig och benämningen kan beläggas till åtminstone 1800-talets början. Pipprofilen är emellertid betydligt äldre, jag har själv en Utterbergbössa med en tornpipa från 1646. En tornpipa är egentligen en pipa med oktagonalt kammarstycke men har fått sitt namn efter övergången mellan kammarstycket och den runda pipan. I övergången går åsarna i oktagonalen ut i smala tornspiror ut på den runda pipprofilen. Tornpipor tycks främst använts till slätborrade vapen under 1600-1700-talet.

P1080354
Slätborrad tornpipa märkt 1646 i Utterbergsbössa från 1700-talets mitt.

Kistpipor
Den här typen av pipor har ett kammarstycke som är fyrkantigt. Begreppet kistpipa förekommer under 1700-talet men pipformen finns dokumenterad från 1500-talet och framåt. Varför man väljer att göra denna väldigt komplicerade pipform är svårt att fastställa. Troligen beror det på förmodade egenskaper, såsom balans eller träffsäkerhet. Att göra ett fyrkantigt kammarstycke sätter pipsmeden på stora prov eftersom det kräver mycket material när man väller pipan. Även om kistpipor förekommer på flera ställen i Europa tycks norska smeder haft en viss förkärlek till kistpipor eller ”kassepiper” som de säger i Norge. De norska piporna är ofta räfflade och välarbetade med vacker dekor. I Skokloster samlingar finns en unik kistpipa daterad till 1500-talet som är fyrkantig hela pipans längd med fyrkantigt lopp. Kistpipor ovanliga och det är svårt att skaffa sig en överblick och hitta generella riktlinjer.

Jag har själv en kistpipa vars ursprung jag inte lyckats fastställa, stockningen är svensk men pipan är jag osäker på. Pipan är rikt ornamenterad och börjar med ett ganska kort kammarstycke som går ner i nivåer och dekorband. Längs med hela pipan löper långa nedsänkningar och pipan håller en ovanligt hög kvalitet.

P1080793
Slaglåskonverterad slaglåsbössa från 1700-talet med rikt ornamenterad kistpipa i flera nivåer, okänt ursprung men svensk stockning. Brunerad kistpipa med längsgående åsar och patentsvanskruv 1800-talets mitt.

Svinrygg/spångade pipor
Pipor med svinrygg är de pipor som har en längsgående markerad ås uppå pipan likt en spång.  I den äldre litteraturen skiljer man på dubbel eller enkel svinrygg. Den enkla svinryggen har endast en ås på ovansidan medan den dubbla svinryggen har även på undersidan. Främsta skälet till svinrygg antas vara för att förbättra hagelskyttet på samma sätt som en markerad spång används idag. En del pipor har en mer markerad flat spång istället för en traditionell svinrygg. Spångade pipor är huvudsakligen slätborrade eller rakräfflade vilket två av mina bössor är.

P1080351
Rakräfflad 1700-talspipa med svinrygg.

P1080796
1700-talspipa med spång och bågformade dekorränder vid basen.

Några andra saker om pipor
Innan moderna maskiner tog över piptillverkningen fanns det i huvudsak tre sätt att tillverka en pipa på. Det vanligaste sättet var att välla pipan av ett plattjärn med längsgående vällfog. I princip alla pipor tillverkades på detta sätt från till 1800-talets slut. Ett annat sätt att smida en pipa var damaskera den vilket innebar att smeden vällde pipan i en spiral istället för längsgående fog. Damaskerade pipor hade sin storhetstid under 1800-talet men förekommer sporadiskt tidigare, exempelvis var Norrtälje faktori kända för sina damaskerade pipor. Vad som är utmärkande för damaskerade pipor är det vackra mönster framstår när stålet etsas. Det sista sättet att tillverka en bösspipa är att gjuta den i mässing eller brons. Oftast är de i solitt gjutgods men kan ha en ingjuten stålpipa för ökad hållbarhet. Gjutna pipor är vanligt förekommande på fickpistoler men även bösspipor kan vara gjutna.

P1080805

När det gäller märkningar på pipor så märker smeden vanligen med en liten stämpel medan ägaren/beställaren märker pipan med en gravyr eller inkrusterad initial eller namn. När det gäller militära vapen kan det förekomma en mängd stämplar från smeden, faktoriet, gevärsförrådet, regementet med flera (för militära, svenska stämplar titta i Roger Olssons artikel Stämplar på svenska arméns handeldvapen 1770-1870 i Armemusei vänners årsbok 1980-82) . Ägarmärkningar och dateringar behöver inte vara samtida med vapnets tillkomst. Inte sällan är ägarmärkningen senare än vapnet eller att pipan är betydligt äldre än vapnets nuvarande sammansättning. I första brukar jag datera vapen i flera led, först börjar jag datera vapnet efter sitt nuvarande utseende. Har vapnet alltid sett ut så här? Har det ändrats under årens lopp? Märker jag att vapnets delar inte stämmer överens helt börjar jag datera varje del var för sig.

Ämnet pipor är nära outtömligt där man kan prata om pipors egenskaper, räffelstigningar, ytbehandlingar och så vidare men jag hoppas att detta åtminstone ökar ditt intresse för att titta närmare på dina pipor. Jag har bara skrapat lite på ytan, det finns många avarter som inte tas med här i denna enkla guide.

Annonser

1 kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Om att hålla kurs i Sveriges finaste vapensamling.

P1060906
Under en mycket fin marsdag för ett litet tag sen fick jag möjligheten att hålla ett antal praktiska workshops om eldhandvapnens historia. Platsen för dessa lektioner var Skokloster slott, denna barockpärla i Mälardalen. Som säkert många av er läsare känner till så har Skokloster slott kanske norra Europas finaste vapensamlingar från 1500-1600-talet. Skokloster är ett intressant museum vars personalstyrka är minimal under vintern men sväller mångdubbelt under högsäsongen, sommaren. För att ge deras många pedagoger, guider och intendenter en mer taktil och svavelosande erfarenhet inför sommarens vapenorienterade visningar bjöds jag då in att hjälpa till.
P1060891Dagens outfit ska givetvis passa ändamålet.

Workshoparna var indelade i två moment, först snabb historisk introduktion om eldhandvapnens historia mellan 1500-1750 och därefter ett längre pass med provskjutningar. Den första delen gjordes i själva hjärtat av slottet, vapensamlingen. Jag hade på förhand fått möjlighet att välja ut ett antal vapen som undervisningsobjekt och eftersom jag är lite familjär med samlingen passade jag på att välja sådant som gav god bredd till undervisningen men som också tillfredsställde mina grövsta vapenlustar. Jag valde då givetvis den bästa snappflintbössan från Göinge med Per Gustavssonpipan från 1650-talet och Greve Wrangels svarta långa pistolpar.  Därutöver trevliga hjullåsstudsare, vallbössor, luntlåsmusköt och en extremt kort hjullåspistol med en mörsarpipa i mässing från 1597. Jag också sett de mest fantastiska saker såsom en hjullåsrevolverkarbin och en hel vägg med snappflintlåsbössor av alla dess slag. Utan tvekan skulle jag kunna spendera veckor, troligen månader i dessa rum. Förhoppningen är att guiderna nu med några enkla riktlinjer kan särskilja luntlås från hjullås och hagelbössa från studsare, och kanske även placera dem hyggligt i tid.

P1060897Militär flintlåsmusköt görs iordning.

Den andra och större delen av workshopen bestod av att panga gamla vapen. Jag hade med mig en luntlåsmusköt, flintlåsbössa, snappflintlåslodbössa, flintlåsmusköt, slaglåsbössa och en slaglåspistol. Avslutningsvis hade jag även en karolinsk 4-pundig handgranatmörsare som vi sköt salut med som avslutning. Huvudsakligen sköt vi flintlås eftersom det ger en stark känsla med flamman från fängkrutet i ansiktet. Samtliga klarade det med bravur.

11070216_1052858048061826_8800776753308204966_nSlätborrad flintlåsbössa. Foto: Skokloster.

Huvudsakligen sköt vi löst men vi i varje workshop sprängde ett kålhuvud med en 19 mm rundkula. Flygande vindruvor av bly gör alltid spektakulära hål och skänker dessa gamla vapen en respektingivande klangbotten.

Jag har svårt att tänka mig ett roligare kursupplägg.  Eller jo, mer tid och kanske någon kanon….

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

Örebroaren Sven Ungrot.

Efter ett besök på militariamässan kom jag hem med två nya bössor till  samlingen. I sedvanlig ordning var det gott om massproducerade bojsänken från amerikanska inbördeskriget men desto mindre svenska kvalitativa jaktvapen. Några få fanns men mycket var skruvat eller dyrt. I vilket fall blev det för mig inte särskilt dyrt trots att jag drog hem två bössor till mig själv.

P1040014
Två väldigt lika bössor, slaglåskonverterade, slätborrade, långa 1700-talsbössor. Den ena, en anonym mycket slank bössa i orört skick och med en mycket besynnerlig kolvsnurr på kolven. Liksom som om kolvmakaren var full eller hög på avantgarde. Snurren blev närmst oval.

P1040016

Den andra bössan är mer intressant då den är gjord av Sven Ungrot som levde mellan 1719-1795 och verkade i Örebro. Han blev mästare 1742. Efter att ha skannat av museikataloger och internet kan jag konstatera att Ungrots kvarlevande produktion är ganska liten. För ett tag sen såldes ett par fina pistoler gjorda av Ungrot.
0000078Snajdiga officerspistoler. Probus auktioner.

P1040017Örebrobössan är försedd med en snäckform i kammarstyckets bas något jag tycker mig sett på andra civila vapen från Örebro.

Jag har också noterat att denna bössa såldes i våras på auktion och då stod det i beskrivningen att den kom från Häringe slott. Detta är intressant då Häringe slotts alla inventarier såldes ut på 60-talet efter att ägaren Axel Wenner-Gren dött. Det var kanske då som denna bössa kom i omlopp och kolven är märkt HH, en märkning som jag faktiskt också har på en Peter Utterberg-bössa. Jag utgår från att denna märkning är en ägar/samlarstämpling och kanske kommer även Utterbergsbössan från Häringe eller åtminstone från samma samling. Det är frestande att föreställa sig att ett av H:an står för Häringe. Kanske har dessa två mästarvapen hängt i samma samling och kanske har de en historia längre bak i Häringe slotts historia. Det får undersökas vidare. Är det kanske någon av er läsare som vet mer?

P1040019Ett mycket udda sidobeslag på den anonyma bössan. Alla andra beslag är i järn men sidobeslaget är i mässing i rokokostil.

P1040015När man ser fint arbetade järnbeslag förstår man genast att masstillverkade gjutna mässingsbeslag är tråkigt och ointressant. Svulstiga avtryckarbyglar kan göra en knäsvag (eller?).

Jag märker att det blir en hel del vapenrelaterat just nu på sidan, men det är inte mycket att göra åt. Det blir lite stötvis, för er som är ointresserad av vapen så lovar jag att det kommer bli en del renovering och dryckesrelaterade inlägg framöver.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Från det karga och fattiga landskapet Halland flyttade varje år tusentals drängar och pigar till i det rika Skåne och Bohuslän för att säsongsarbeta. Detta skedde i stor utsträckning under 1700-1800-talet, något som inte alltid var populärt. Den intressantaste kritiken kom i sedvanlig ordning från prästerskapet som ansåg att utvandringen var moraliskt skadlig. Prästen Per Osbeck i Laholm hävdade dessutom att drängarna som varit och arbetat i sillfisket i Bohuslän tog med sig veneriska sjukdomar hem till Halland samt att pigorna gott kunde arbeta hemma istället. År 1811 inskränktes arbetsvandringarna och krävde nu resepass och tillåtelse från husbonden att resa.

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Damask och hagel. Två nya bössor.

P1010254

Sålde nyligen min gamla belgiska mynningsladdade hagelbrakare för att få loss pengar till en auktion som skenade iväg hiskeligt. Det slutade med att en annan hagelbrakare av betydligt intressantare sort damp ner i mitt knä. Det tycks dock som om den är något av ett mysterium. Jag är främst intresserad av svenska vapen och dubbelpipiga mynningsladdade hagelvapen tillverkade helt i Sverige är inte helt vanliga. Denna är något oklart, stocken är svensk i björk och väldigt udda i sitt utförande. Jag misstänker att den som stockade vapnet också lödde på slaglåssnäckorna, rätt taffligt. Inga stämplar i syne men gravyren på pipan och låset är ok.
P1010258Stocken är mycket skum och jag känner till en enpipig slaglåsbössa med exakt samma stock. Det kan vara så att det är en svensk smed som är influerad av exempelvis belgiska bössor men formspråket är säreget med sina ornament. Kanske kan det vara någon utav smederna i Blissinge som gjord den, de är kända för sina udda stockdekorationer. Vet någon mer så får man gärna höra av sig. Jag daterar den till sent 1800-tal i vilket fall.

P1010253

För att vara en så pass liten bössa är den ganska tung och anledningen till detta är det väl tilltagna pipgodset. Troligen är det tänkt att det ska fungera även med rundkulor, som en riktig liten dubbelbössa.  Förra ägaren har skjutit en del med den och det ska bli intressant att se den på banan framöver.

Den enpipiga bössan ramlade jag över och köpte mest på grund av pipan. Det är en allmogebössa från 1800-talets mitt som för ovanlighetens skull är försedd med en damaskerad pipa. Hagelbössor med damaskerade pipor är ganska vanliga från 1800-talets andra hälft men enpipiga ser man inte lika ofta. Troligen har pipan suttit på ett annat vapen. Låset är dekorerat med små inslagna v-formade spår. Jag får se om jag behåller denna men den får stå bland mina udda allmogebössor tills vidare.

P1010256

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Norrköpings vapenfaktori kanske var 1600-1700-talets mest misslyckade vapenfaktori, de hade ett borrhus som fungerade ibland och kvalitén var ibland dålig varför en del vapen såldes i lönndom till mindre nogräknade regimentschefer utan att att ha gått igenom rätta proverna. Det berättades att faktoriets chef nästan blev blind när en musköt exploderade vid provskjutningarna. Affärerna gick så dåligt att vapensmederna svalt och bönhasade på nätterna och smidde lås och grindar. 


 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Persmässemarknaden i Gamla Linköping.

Förra året fick jag en förfrågan om jag ville medverka på Gamla Linköpings lilla trevliga sekelskiftesmarknad. Jag tackade ja, så jag ville hitta på något nytt och annorlunda så jag klurade ut att jag kunde lufta min vapensamling och ha en monter om jaktvapen under 1700-1800-talet. Arrangörerna gick med på förslaget så jag släpade dit mina pinaler och hade en trevlig dag då jag bokstavligen pratade mig hes om gamla vapen inför oväntat många intresserade. Det var lyckat och jag ombads komma igen. Nu var det åter dags.

I år hade jag fixat in en del nya vapen och projekt, bland annat lånade jag en armémusköt av en god vän till mig för att visa på skillnaderna mellan civila och militära vapen. Jag tryckte också mer på skillnaderna mellan stad och land när det kom till vapen. Det hela var mycket populärt och med Gamla Linköpings inramning kändes det inte så dumt. Jag lyckades inte lämna min  monter på hela dagen så jag vet mycket lite om resten av marknaden men kan säga så mycket som att de flesta jag mötte tycks ha haft en trevlig stund. Persmässemarknaden är lite som Jönköpings Allmogemarknad i miniatyr och har verkligen potential med den genuina miljön och engagerade medverkande.

Jag upplevde mycket god respons och många var intresserade och tyckte att det var ett välkommet, lite annorlunda inslag. De farhågor jag bar inför första marknaden var att det skulle flockas medelålders män kring mitt bord men detta visade sig vara fel. Jakt och vapen är en viktig del av vår kulturhistoria och slår an ekon i vår samtid. Många, liksom jag själv, jagar, en del har ärvt något gammalt vapen och somliga är intresserade av historia, teknik och hantverk. I vårt skogsbemängda land har jakten varit viktig, ibland central. Den är en omistlig del av vår historia och dess väsen har växlat i takt med människans historiska vandring, låt oss sprida kunskapen och erövra detta kulturarv.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Runt Riddarhusholmen i Stockholm fanns under 1700-talet en mängd bordeller, maskerade som bland annat kaffehus. Till riksdagen i Gävle 1792 ska dessa bordeller bland annat levererat sextio flickor till de uttråkade riksdagsmännen. Vid samma tid upptog 200 sängplatser av 500 på Serafimerlasarettet av personer med veneriska sjukdomar.

Kurage recenserar.
John Chrispinssons bok Sekelskiften – En krönika om sex, makt och pengar.  Skvallerpresshistoria är underhållande och här får vi mängder av nedslag i ett dekadent Sverige utan motkrav. Ibland vill man dock veta mer, lite som när man läser skvallerpress i allmänhet.
3 löpsedlar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

En ny bössa.

Full fart med utbildningar, jobb, hussnickrande, jaga och annat som ni kommer bli varse av snart (några av er vet…). Jag syr på fikarasterna, det är i princip den tid jag har för hantverk. Mattias Gardells tegelsten Rasrisk (fantastisk biografi över USAs tveksamma politiska mentalitet) är det enda jag orkar ägna mig åt innan jag somnar.

En sak som jag inte ägnat mycket tid är min samling av gamla vapen. Häromdagen damp det dock ner en härlig sak.

Foto: Bukowski.

Det är just sådana här bössor jag samlar på. Helstockade, stilrena och enkla 1700-1800-bössor. Detta är 116 cm kantstött bössa som saknar lite träflisor i stocken men som i övrigt är helt ok. Eldstålsfjädern är en ordentligt tarvlig bit pissmide som inte är original. Jag misstänker att en hel del är bytt, rörkorna är blandat mässing och järn. Framstocken har fått en skitful nätskärning av någon skojfrisk bonde på 1800-talet.

Bössan är slätborrad 16mm med oktagonalt kammarstycke, stämpelmärkt PIG och 1806. Årtalet syftar troligen på inte tillverkningsåret den bör vara äldre.

Varför köper man sådana här? Jo i mitt fall är det för att få en ok 1700-talsbössa som jag inte behöver vara så rädd om. Det är obehagligt att smyga runt med kompletta toppvapen i reenactmentsammanhang. Här är mycket bytt men allt sitter ihop i en trevlig förpackning. Denna ska det skjutas med. Kulor fanns med i kolvlådans stock. Undrar just hur länge de har legat där? I min luttrade inställning till handeln med antika vapen utgår jag från att de lagts dit i modern tid. Få anar hur mycket det skruvats, plockats delar och fipplats med dessa tingestar. Orörda vapen finns men många är meckade med.

Nu när jag börjat få ihop en liten fattigmanssamling kan man börja jämföra stilar, särdrag och moden hos vapentillverkningen. Civila vapen samlar jag ju på därför att alla vapen är unika till skillnad från militära vapen som är numrerade, stämplade, masstillverkade, kopierade och byråkratiserade med tvångsmässig nojighet. Men ibland undrar man ju om man ändå hamnar i samma träsk som de militärt överintresserade personerna. Här är tre exempel på detta.


Under 1700-talets andra hälft producerades många slanka, snygga och ganska lika gevär. Ett vanligt ornament är slingorna vid kindstödet. Kvalitén på arbetet kan skifta vilket tydligt framgår av bilden, i mittersta fallet ganska taffligt medan den nedre håller mycket hög kvalitet. Den nya bössan som är överst, lägger sig i något slags mellanskikt.

Väl mött!

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken kommer jag i framtiden lägga smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok: Carl-Hermann Tillhagens Allmogejakt. En av våra främsta etnologer, du kan lita på Carl-Hermann. Med glädje berättar han för dig om den folkliga jakten förr, liksom han gjort med många andra ämnen utan att skräda på orden.
Betyg: 4 lodbössor av 5.

Bok: Laila Durans Scandinavian Folklore. Dräktporr framställt på det mest verklighetsfrämmande, nästan naiva vis. Är det detta som gammalsvenskromantikerna och Jimmie Åkesson sitter och tillfredställer sig själva med? Jag vet inte, men detta folkdräktspropagandistiska flaggskepp kan vara det bästa som hänt folkdräktscenen på årtionden.
Betyg: 4 völkischpoäng av 5.  

Musik: Susanne Rosenbergs Krokar, länkar och krus. Ett förr vanlig musikaliskt uttryck som idag sällan kommer allmänheten till livs – folkliga koraler. Knepiga, snirkliga, långsamma och säregna melodier med våra förfäders hela vemod som klangbotten. I små doser oöverträffat.
Betyg: 3,5 orgellösa kyrkor av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen