Tag Archives: liljerum

Krogen IX. Vad händer?

P1080926
Under den skamfilade ytan växer något fram. 

Nästan tre år har gått. Lever liket? Jag tänkte att det var dags för en lägesrapport och återvända till byggnadsvårdens grönskande kulturlandskap. Krogar och sådant kul är det svårt att motivera och ha tid till när man har småbarn men en liten gnista av hopp har infunnit sig. Ett hopp om framtida gamman, bondskt samkväm och drängaslagsmål tornar upp sig i mitt medvetande. Arenan för dessa lustigheter, det vill säga krogen, har förändrats något i vår tanke under den tid som gått. Vi lutar oss mer åt en inspirerande och historisk fristad på Liljerum. En fin, rofylld plats för skapande men ändock en skjutshållsliknande krog från 1800-talets andra hälft.

Den här sommaren har vi stolpat upp tre saker som vi skulle vilja få fart på. Det innebär inte att rummet är färdigt, men användbart och trevligt. Krogen är ett nära nollbudgetprojekt, vi använder oss utav det vi har hemma. Det är utmanande men givande samt trivsamt brokigt.

1. Lister
När vi rev hela rummet saknade rummet golvlist. och panelen var stundtals dålig nertill. Vi har därför valt att använda överbliven hög golvlist från köket och det här huset. Den höga listen kommer täcka in skadorna. Vad som också gett mig lite huvudbry är att det stundtals är ett glapp mellan golvbrädorna och väggen, av den anledningen kommer det vara en liggande slät täcklist först som sen golvlisten kommer stå på.
P1080932
Det finns en mystisk beröringsskräck mellan golv och vägg. Listerna ska överbrygga detta.

2. Målning
Rummet har faktiskt under dessa tre år faktiskt målats en gång. När listerna är på plats ska allt strykas en gång till och vi använder röd linoljefärg från trapphallsrenoveringen (det har jag inte heller skrivit om…) samt en hink pärlgrå linoljefärg vi har. Det kommer bli en mustig men trivsam färgläggning.
P1080927
Det finns faktiskt färg där inne.

3. Vedspis
Vi har beslutat oss för vedspis. Jag gjorde ett tappert försök att tidigarelägga rummet till 1800-talets första hälft med hjälp av öppen spis men jag erkänner mig besegrad av pragmatism, tidsbrist och historisk autenticitet. Rummets karaktär för sig bättre i spannet 1865-1890 med tanke på pärlsponten och rummets övriga inredning. Dessutom orkar jag inte mura upp en kåpa. Jag har köpt vedspis för hela 500 riksdaler. Den är strålande fin, verkligen….ska bara göra upp med faktumet att den stått ute hos den förra ägaren i ett par år. Men det löser sig, jag har redan tömt den från både barr och fågelbon.

P1080930
Vajjert, lite spissvärta på den där sen är det bara att köra….eller?

Till sist
När dessa saker är åtgärdade finns det risk för fest i framtiden.

P1080928

1 kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Liljerum XXXI. Sagan om de två tornen.

 

Uti Hammarkinds härad, i den lilla lilla byn Liljerum bodde där en enkel man med sin vackra hustru, två förtrollande vita hundar, en rabiat svart katt och en sur tjock katt. De bodde alla på ett litet, litet berg i ett skamfilat och något fult hus. De förra ägarna hade gått i förbund med ett hemskt plåtmonster vid namn Albin, Albin Pannan. I utbyte mot att man matade Albin med träbitar gav han värme och välbehag till de som bodde i huset. Ur hans blågröna kropp reste sig ett svart torn som spydde ur sig rök i olika färger beroende på fukthalten i träbitarna. Röken och lukten av Albins invärtes svedjebruk låg ofta tung över Liljerum. Albin gjorde oftast som han ville, han var lynnig, egoistisk och tvingade husfolket till att slita sitt hår och skava sina hälar när de släpade vedträn upp och ner från den närbelägna vägen. När monstret inte var nöjd kunde han ibland nysa ut en eldkvast mot den som närmade sig som kunde svedda armar och ben. Om vintrarna, när vinden ven runt husknuten och slet i trädens kronor på berget krävde Albin extra mycket ved och till de inneboendes förtret.

Understundom började den enkla mannen nära ett bittert hat gentemot monstret Albin och började i hemlighet med hustrun smida planer. De två vita hundarna och katterna sket just i vilket ty de brydde sig inte så länge de fick ränna runt och sova när de ville.

Den enkla mannen hade hört talas om en stad vid en sjö, som hette Vadstena. Där bodde en skara män som visste råd att bryta Albins mörka makt. Mot en stor summa daler lyckades han övertala männen att resa tvärs över Östgöta slätt och korsa den förbjudna ån, Stångån, och vidare mot det vackra medelklassgettot Söderköping i vars närhet Liljerum är beläget. Med underliga dialekter och med stor iver kom de farandes med många vita farkoster. Ombord på en av dessa kärror fanns en enorm best på gruvliga fötter som krossade allt i sin väg. På dess rygg fans en svart navare som reste likt ett väldigt torn på Liljerums kulle. Den kunde inte mäta sig med Albins ohyggliga torn men Vadstenamännen visste råd och under ett hemskt tordön borrade sig navaren ner i berg och jord. 130 famnar djupt hål grävdes.

Den enkla mannen och hans far tog till såg och kofot mot Albins svarta torn. Kampen var slitsam, gnistorna från tornets innandöme svedde den enkla mannen i en vild kamp medan solen sänkte sig över byn. Efter en utdragen strid på det höga berget stod ärans män kvar när tornet med en dov suck plöjde den frostnupna jorden. Albins väg mot undergången var nu långt framskriden.

När hålet var förfärdigat började Vadstenamännen slåss och träta med Albin. De krängde och slet, Albin stretade emot men visste snart att kampen var förgäves. Under förödmjukande former kastades det gamla plåtmonstret av ända, tjudrad på en vagn förpassades han till metallåtervinningens mörka domäner. Vadstenamännen drog nu konstiga rör från hålet i underjorden, in i huset. En ny vit, vacker maskin tog platsen där Albin en gång tronade.

En ny pakt slöts mellan den enkle mannen, den nya vita maskinen och Vadstenamännen. Den nya maskinen skulle enligt avtal utan strul i genomsnitt 18 år värma husets inneboende, den enkla mannen och hans vackra hustru, de förtrollande hundarna, den rastlösa svartkatten och den sura tjocka katten som hatade allt. Den vita maskinen krävde ingen tribut i form av ved och strängt arbete utan nöjde sig med de förunderliga krafter som kom ur hålet i marken.

Så levde de eventuellt lyckliga i alla sina dagar och de slapp stämma om instrumenten, frysa och de kunde tvaga sig i varmt vatten när de så ville. Bittra men varma droppar av vuxenpoäng strilade ner över den lilla byn.

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

TV-serie. Downton Abbey. Säsong 1.  Brittiskt historiskt drama av bästa sort. Vi ligger så sorgligt efter, britterna briljerar som vanligt när det gäller sådant här. Frossa i hierarkier, stelhet, noggrant återgivnamiljöer och dolda hemligheter.
4 raka spett uppkörda 5. 

 

 

 

7 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum