Etikettarkiv: byggnadsvård

Liljerum XXXV: Lugnet före stommen.


Huset står i väntans tider.

Under nästa vecka kommer stommen som under de kommande veckorna ska förvandla grund till verkligt hus .

Vi har valt att utgå från samma konstruktion som det ursprungliga huset och skälen till det är flera. Ursprungligen hade vi satsat på att bygga en modern konstruktion med stående reglar med isolering där emellan. Jag när ett bottenlöst hat mot mineralull, detta obehagliga material som är energikrävande att framställa, fruktansvärt att arbeta med och nära omöjligt att återvinna. Miljövänlig isolering såsom sågspån, kutterspån och hampa och liknande var egentligen det enda alternativet och flera av dessa är ganska dyra, särskilt om man vill ha dem i skivform. Här lyckades min vän Alex som är timmerman sälja in idén att använda timmer istället likt resten av huset. Eftersom timret inte kommer synas så föreslog Alex att man kan använda fräst timmer istället för handbilat. Därmed går det att spara in stora kostnader och samtidigt få timmerkonstruktionens alla fördelar. Du får en utbyggnad som fungerar på samma vis som resten av huset. Istället för att förlita sig på moderna, miljövänliga men dyra isoleringsmaterial valde vi därför att stommen också blir både bärande och isolerande. Beprövat, traditionellt och stabilt.
20190507_142017

Timmerpojkarna gjorde ett platsbesök där de på plats tillverkade bottensyllen för att den skulle bli så exakt som möjligt efter grunden. De tog sedan med sig bottensyllen och använde den som mall för hela stommen.Väl uppe i Södertälje timrade de upp stommen och sedan plockade ner den igen.


Arbetet med stommen i Södertälje. Foto: Alex Nordin.

Inför stommens ankomst började jag förbereda gaveln där stommen ska ansluta. Det var ett andäktigt arbete att ta ner originalpanelen på gaveln. Med kofoten i hand ristade jag in nya årsringar i husets historia. Jag vill återanvända så mycket jag kan till utbyggnaden, även spikarna rätas och sparas. Det är klippspik och har suttit sen panelen naglades fast i slutet av 1800-talet. Bräderna varierar i bredd utifrån trädets mått. Varierar gör också användandet av vindpapp. Kattvindarna har besparats på papp och det förklarar delvis varför min son lilla rum är dragit och varför det alltid är kallt i garderoben. När jag en gång i tiden spikade locklisten så använde jag väl tilltagen spik, två i bredd. De satt bra mycket hårdare än de riktiga panelbräderna som endast med ett fåtal spikar satts fast. Spiken var dyr på den tiden och de har spikat mitt på bräderna, kanske tre spikar per bräda. Smidda spikar och klippspik är ofta svagt koniska varför de lätt lossnar. Modern trådspik som är rak hela vägen biter sig däremot fast på ett helt annat sätt.

Till slut var hela gaveln avklätt och jag misstänker att huset till stor del är byggt av återvunnet timmer då det skiftar mycket i färg och slitning. De övre partierna som bor under tak tycks fräschare medan resen är mer slitet och har en del igensatta hål. Liksom vi hittade återvunna schablonmålade tak- och väggbräder som väggbeklädnad när vi renoverade vardagsrummet så tror jag att denna stommen kommer ett äldre hus på platsen.

Idag, fredag den 31 maj kom kranbilen.  På måndag tar arbetet vid med denna byggsats för vuxna.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum

Liljerum XXXIV: Ett hus på stadig grund.


Det är här det ska ske, förläggningen av huset. 

Bygga ut

Redan när vi köpte den lilla smutsgula eternitbemängda kåken uppe på kullen visste vi att den en dag skulle bli för trång för att inhysa en framtida tillökning. Det går an, som Carl Love Almqvist en gång skrev, men sedermera blir det trångt, särskilt då barn och avancerade fritidssysslor kräver ett allt större livsrum.  För säkert fem år sen började vi spåna fram de första ritningarna som sedermera skulle bli konkretiserade och nå byråkratiserad form som bygglovshandlingar. En utbyggnad helt enkelt. Konkret sett så kommer vårt hus förlängas på ett naturligt sätt. Det blir inget…*ryser* ”som bryter av”, utan samma formspråk som i gamla huset. Inga märkliga moderna arkitektoniska krumsprång utan skarven ska vara minimal mellan gammalt och nytt. Traditionellt så det förslår.För detta projekt, som är det största med huset hittills, formulerade vi några enkla mål.

1. En utbyggnad i två våningar med ett större vardagsrum och två små sovrum på övervåningen, totalt ca 50kvm.
2. En utbyggnad baserad på traditionella metoder och byggnadsvårdsmässiga ideal.
3. En utbyggnad som är så långt det är möjligt uppförd med god miljösstandard, helt fri från gips, mineralull, skivmaterial och minimalt med plast.

Varje av dessa punkter kommer att benas ut fortlöpande under arbetets gång men jag tror ni får en känsla av vart vi är på väg. Detta ska bli en jättespännande resa som jag hoppas ni vill följa med på. För mig är det också ovant då jag också intar en annan roll än vad jag brukar ha, jag kommer nämligen huvudsakligen se på, svara på frågor och påpeka. Arbetet ska alltså huvudsakligen utföras av fackmän vilket känns som en oerhörd lyx efter nästan tio år där jag själv har blött, gråtit och svettats med detta hus med hammare och pensel som mina huvudsakliga vapen. Nu är det med pennan och mobilen som jag bygger. Min uppgift nu när arbetet är igång är att samordna och lägga tid på att hitta roliga, gamla detaljer som kan passa. Samt tillsammans med min målningsbegåvade far renovera och måla fönster.

Låt arbetet börja.

 

Grunden
Vi började i höstas med att såga ner de fina men sorgligt nog toppkapade björkarna på baksidan av huset. Aningen sorgligt att ta ner träd men jag hoppas de kommer värma gott nästa vinter eller kanske rent av täljas något fint av.

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.
Matteus 7:24-27

Liljerums ursprungliga gård ligger på ett berg. Det är ett urgammalt och traditionellt val av plats att bygga ett hus på. Även Jesus, vår Herre och frälsare, visste att det är stadigt och ofta väldränerat att bygga på ett sådant vis. Det har emellertid ytterligare en funktion, som idag tycks fallit helt i glömska för dagens bygghungriga politiker och kortsiktigt tänkande entreprenörer, nämligen att hus inte ska byggas på jordbruksmark. Idag ploppar det ut förfulande centrallager och villakvarter på fina plana åkrar runt om i Sverige. Det är lite som att kissa i brallan när man fryser, det är varmt i början men blir snart kallt, tråkigt och värre än innan. Titta er omkring när ni rör er i landskapet och se var äldre hus är positionerade så förstår ni att de hade ett annat tänk förr.

Bergsknallen som gömdes under grässvålen. 

Vi visste egentligen inte hur det skulle se ut under ytan när grävmaskinen började skrapa i jorden. Det visade sig vara en bergknalle i mitten av den tilltänkta grunden och ganska direkt fick vi ge upp drömmar om 10-15 cm högre takhöjd än i resten av huset. Det får bli detsamma. Bergsknallen lämnade dock utrymme för ett litet källarutrymme som vi valt att spara. Därför såg vi till att det göts en liten platta i utrymmet. När allt var avskrapat så göts en sockel som underlag för en murad grund av leca-block. Jag hade önskat en sockel av granit eller åtminstone natursten men eftersom jag inte miljonär utan kommunalt anställd museiperson så får jag låta mig nöjas med leca. Däremot så köpte jag snygga ventiler i gjutjärn.

Efter lite kommande bygglovspliktiga småändringar i grunden efter synpunkter från vår kontrollansvariga så väntar den nu på att låta sig tyngas av stockvarv på stockvarv. På återseende.

Dränering på plats och grus ilagt. Redo för nästa steg. 

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum

Krogen IX. Vad händer?

P1080926
Under den skamfilade ytan växer något fram. 

Nästan tre år har gått. Lever liket? Jag tänkte att det var dags för en lägesrapport och återvända till byggnadsvårdens grönskande kulturlandskap. Krogar och sådant kul är det svårt att motivera och ha tid till när man har småbarn men en liten gnista av hopp har infunnit sig. Ett hopp om framtida gamman, bondskt samkväm och drängaslagsmål tornar upp sig i mitt medvetande. Arenan för dessa lustigheter, det vill säga krogen, har förändrats något i vår tanke under den tid som gått. Vi lutar oss mer åt en inspirerande och historisk fristad på Liljerum. En fin, rofylld plats för skapande men ändock en skjutshållsliknande krog från 1800-talets andra hälft.

Den här sommaren har vi stolpat upp tre saker som vi skulle vilja få fart på. Det innebär inte att rummet är färdigt, men användbart och trevligt. Krogen är ett nära nollbudgetprojekt, vi använder oss utav det vi har hemma. Det är utmanande men givande samt trivsamt brokigt.

1. Lister
När vi rev hela rummet saknade rummet golvlist. och panelen var stundtals dålig nertill. Vi har därför valt att använda överbliven hög golvlist från köket och det här huset. Den höga listen kommer täcka in skadorna. Vad som också gett mig lite huvudbry är att det stundtals är ett glapp mellan golvbrädorna och väggen, av den anledningen kommer det vara en liggande slät täcklist först som sen golvlisten kommer stå på.
P1080932
Det finns en mystisk beröringsskräck mellan golv och vägg. Listerna ska överbrygga detta.

2. Målning
Rummet har faktiskt under dessa tre år faktiskt målats en gång. När listerna är på plats ska allt strykas en gång till och vi använder röd linoljefärg från trapphallsrenoveringen (det har jag inte heller skrivit om…) samt en hink pärlgrå linoljefärg vi har. Det kommer bli en mustig men trivsam färgläggning.
P1080927
Det finns faktiskt färg där inne.

3. Vedspis
Vi har beslutat oss för vedspis. Jag gjorde ett tappert försök att tidigarelägga rummet till 1800-talets första hälft med hjälp av öppen spis men jag erkänner mig besegrad av pragmatism, tidsbrist och historisk autenticitet. Rummets karaktär för sig bättre i spannet 1865-1890 med tanke på pärlsponten och rummets övriga inredning. Dessutom orkar jag inte mura upp en kåpa. Jag har köpt vedspis för hela 500 riksdaler. Den är strålande fin, verkligen….ska bara göra upp med faktumet att den stått ute hos den förra ägaren i ett par år. Men det löser sig, jag har redan tömt den från både barr och fågelbon.

P1080930
Vajjert, lite spissvärta på den där sen är det bara att köra….eller?

Till sist
När dessa saker är åtgärdade finns det risk för fest i framtiden.

P1080928

1 kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Liljerum XXX. Nedplockning av ett sorgligt litet hus.

För nära ett år sen så slog vi till på en mycket skraltig och billig liten lekstuga som samlade damm på Blocket. Utan särskilt genomtänkta planer hämtade vi den med min förra bil, Röda Faran, som tyvärr inte längre finns ibland oss längre. Även om Röda faran fick dra 1400 kg så fick vi oss en trevlig och långsam kortege på E22:an med varningsblinkers på. Som en mycket långsam, ofrivillig husvagnssemester från avgrunden. Hur som helst, det gick ju bra och den tveksamma huskonstruktionen kunde med visst våld lossas hemmavid.

10401513_772312089476254_8991832927031670662_nDen nya husvagnen Allmoge 2000 med matchande bil. Enkelstuga med träpanel, spröjsade fönster och alla de enkla bekvämligheter som hör allmogehusvagnslivet till. Den särskilda allmogekonstruktionen tillåter inte heller att man färdas snabbare än en travande nordsvensk.

När den lossades medelst grannens hjullastare blev vi varse om det ganska dåliga underredet som delvis var ruttet. Huset fick tills vidare stå i vägen på vår parkering och bida sin tid. Många andra saker tog vår uppmärksamhet och vintern gick. När våren äntligen stod för dörren så tyckte vi dags att frigöra våra parkeringsplatser.  Under vintern satte sig huset på det smårisiga underredet och väggarna hade delvis släppt. Som om huset brutit nacken var det inte möjligt att flytta det utan problem.
P1060957
Jag kallade in hjälp och vi gick ut hårt med att ta en paus i solen på de möbler som hängde med i köpet. Diverse slaskmålade möbler i värsta gula tonen och två galonklädda 60-talssolstolar.  Vårt nya vardagsrum i trädgården?

P1060968
I sann antikvarisk anda tyckte jag det var på sin plats att dokumentera, det ska man alltid göra när man monterar ner hus för att flytta. Särskilt när det gäller sådana här fantastiska objekt som på gränsen ratats av Världsarvslistan.  Hus med en smalspårig locklistpanel, plastartad Falu rödfärgskopia med drag åt blåmärkeskulör och korrugerat plåttak växer inte på träd i detta landet.

P1060960Huset tycks vara byggt av kromoxidgrönt återbruksmaterial och trots detta har man kostat på flera tapetlager.
P1060961Under en skogsgrön heltäckningsmatta döljer sig två lager av fiskbensparkettsimitation av linoleum som måste skänkt huset en närmast salsliknande känsla under sina bästa dagar. Underst ett enkelt skurgolv som fått ge vika åt nymodiga exklusiva material.

Själva nedplockandet var oväntat enkelt. Den robusta konstruktionen tillät utan större problem att låta sig demonteras. Väggar, tak och och golv kunde enkelt tas om hand var för sig.

P1060963
Så vad är tanken?
Vår mest vägledande idé just nu är att barnen först och främst inte kommer få någon lekstuga utan en redskapsbod, där krattar, spadar, gräsklippare och andra nödvändigheter får vistas. Vi tänker oss att huset ska stå i närheten av huset på grusplanen och kanske vore det trevlig att ha en större drivbänk längs en av dess ena sidan. Huset ska lappas något och få tegeltak, förhoppningsvis sker det nu under sommaren.

Min förhoppning är nu att byggsäsongen med denna ingress sak vara igång. Vi har en del roliga projekt som jag hoppas blir av framöver och att det blir lite mer hus och hem av denna blogg.

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum

Liljerum XXXIII. Balkong med brätte.

P1050445Liljerum den här morgonen vid 7-tiden.

Ganska direkt efter att vi flyttat in i Liljerum rev vi ner balkongräcket från vår balkong. Det var några år sen och sen dess har vi levt utan balkongräcke. Jag har använt den närmast klippavsatsliknande området på huset till att skaka mattor. En sådan lyxartikel som så många husägare och lägenhetsinnehavare trånar efter har vi knappt använt på dessa år.

hus2Där till vänster ser ni den gamla balkongen, smutsigt infärgad med alger. Genom dess virke kunde man med lätthet trycka sitt finger. Man blir också påmind om att det faktiskt hänt en del på dessa år, kul för mig!

Nu blev det äntligen ordning då jag tillsammans med min mor och far tog tag i problemet. Efter att ha kuskat runt bland bygghandlarna i jakt på rätt dimensioner hamnade vi som vanligt ute i skogarna utanför Skärblacka på Mårhults såg och hyvleri. Jag lovade mig själv ännu en gång att inte vara otrogen mot detta heliga trätempel där alla sorters trävaror finns till rimliga pengar.

P1050441Med risk för att bli balkongjägare. Utsikten är väl värd ett räcke.

Jag sågade spjälor, mor målade och far tillverkade de olika sektionerna som tillsammans utgör balkongräcket. Räcket följer samma färgskala som huset med Falu rödfärg ljus och grå linoljefärg 2% grön umbra.

Balkong är svårt på gamla hus, för ett tag sen kom jag över ett foto på ett hus från sent 1800-tal med en liknande balkong fast den var belägen ovanpå en glasveranda. Det irriterar mig att jag inte hittar fotografiet nu eftersom det var en rätt bra förlaga. Den här typen av balkonger förekommer undantagsvis på äldre hus. Ofta är balkongerna över en entré och beroende på husets konstruktion är balkongen på olika ställen. På salsbyggnader har ofta balkongen tak eller är inglasad. Vår balkong är på en sen utbyggnad i en vinkel mot trapphallen. Hade vi varit purister hade vi byggt om utbyggnaden och skippat balkongen. I Gård och Torp gavs ett bra mer byggnadsvårdsriktigt förslag men det byggde på att balkongen var byggd på hallen, till skillnad från vår balkong som är direkt över gamla pannrummet och tvättstugan. Det hade varit käckt med en inglasad tvättstuga men knappast praktiskt och i vårt fall knappast ekonomiskt försvarbart.

Ur Gård och torp.

I vilket fall har vi nu ett balkongräcke och det känns fantastiskt att få hänga där. Men nu återstår att åtgärda taket på balkongen. Balkongen är överdimensionerad och skjuter ut som ett fult brätte från väggen. Vi har dimensionerat räcket efter husväggarna varför vi planerar att såga bort det utskjutande taket då det ser klumpigt och ännu mer otidsenligt ut. Det får dock bli i framtiden, nu ska vi njuta av balkongen trots dess brätte.

P1050444Det utskjutande taket och en kaprifol som bestämt sig för att vi ska behålla vår gamla löst förankrade åskledare.

 

 

2 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Amatörernas afton. How to återkonvertera dörr till kammarlås.

Alla ursprungliga och vackra spillror i vårt hus är huvudsakligen utkastade eller deformerade och ledsamt moderniserade. Det handlar verkligen om spillror, vi har ju tillfört allt gammalt i vad man närmast kan benämna som ett ålderdomligt skal. En av dessa spillror är våra dörrar varav endast tre är ursprungliga. Hur många gamla dörrar har vi tillfört? Jo, sju stycken närmare bestämt. Uppbrända är alla dessa bestialiska funkisdörrar av masonit och papp. En av de dörrar som är original finns i köket. Under masonit fanns en sen 1800-talsdörr målad i en härligt gräll guldockra på ena sidan och en svagt skinkrosa ton på andra. När dörren anfölls av funkisperiodens hela slätstrukenhet så försågs också dörren med ett instickslås med bakelittrycke istället för det ålderdomliga kammarlåset.

P1050247

Nu var det dags att återkonvertera dörren till kammarlås. Ingreppen efter instickslåset var ganska stora varför nu mina skills i träslöjd nu prövades hårt. För er som läst noga på denna blogg så vet ni att jag föredrar material skapade av människor såsom tyg och järn. Trä vrider sig, spricker, har kvistar, sväller/krymper, har ojämn kvalité och kräver vassa precisionsverktyg för att bearbeta om att man överhuvudtaget ska vilja ta i skräpet frivilligt.

Behändiga verktyg som jag använt mig av är:

-Vass kniv
-Litet stämjärn
-Liten hyvel-Japansåg
-Borrar i olika storlekar varav en minst 15 mm.
-Skruvdragare eller borrsväng om man är teknikhatande, true nekrohemslöjd.
-Sandpapper
-Skruvmejsel för spårskruv samt lämplig spårskruv (använder du stjärnskruv kan du lika gärna sälja huset och flytta i en mexitegelvilla från 70-talet, du är inte värdig ett gammalt hus).
-Vinkelhake och penna
-Trälim
-Tvingar

Utöver detta behövs några stycken bitar kvistfri furu.

1. Rita ut en tilltänkt tillsnyggning av hålet så att det blir bra raka linjer. Det är lättare att tillverka en fyrkantig bit än att anpassa sig till hålet. Gör detta på båda sidor.

P1050248
2. Snygga till hålet med kniv och stämjärn.

P1050249

3. Passa in en träbit där låskassetten har suttit. Försök att få så bra passform som möjligt och slå sedan in den med lim.

P1050250
4. Passa in träbitar i hålen. Se till att dessa ligger an mot kassetträbiten. Det är bra om bitarna sticker upp lite. Detta tas bort senare.

P1050268
5. Limma alla tre bitar och fixera med tvingar.

P1050255
6. När limmet har torkat tar du en hyvel som förhoppningsvis är lite vass. Min var rätt slö eftersom min Tormek inte är hemma. Men det gick ändå. När det är hyvlat ordentligt tog jag även en slipkloss och slipade det sista. Hyvla bort all överflödigt material på alla inpassade träbitar.
P1050270
7. Ta nu ditt tilltänkta kammarlås och måtta ut var det ska sitta. Sen tar du och borrar nya hål. Det är lätt att det fläks ut osnyggt på baksidan om man inte håller mot med borren. Lyckligtvis kan det komma att döljas av en nyckelskylt. När hålet är borrat tar man stämjärnet och mejslar försiktigt ut för nyckeln. Jag var sådär försiktig uppenbarligen men det gör inget eftersom det döljs under låsplattan. Så talar en äkta bönhasare….

P1050272
8. Passa in låset och skruva fast det i dörren med spårskruv.

P1050273

9. Jag lyckades flisa ut en bit på baksidan men med lite lim så gick det rätt bra. Det ska sitta en nyckelplåt i nyckelhålet men trots att jag har en liten hög med kammarlås så finns inga nyckelskyltar hemma.

P1050274
Nu är hålen lagade och nu återstår det tråkiga arbetet att skrapa iordning dörren något, spackla spikhål efter masoniten och måla. Det är så ointressant att jag inte orkar skriva om det.

 

I övrigt

Jag har bevistat Persmässemarknaden i Gamla Linköping i helgen. Det är tredje gången som jag är där och andra gången med 1800-talets jakt i fokus. Det är en liten och behändig marknad på nära håll. Jag visade upp jaktvapen och tillbehör från 1800-talets första hälft. Särskilt för denna år hade jag med mig en rävsax som man kunde utlösa och en rävtana som väckte många välbehövliga frågor kring våra förfäders jaktetik.

P1050353

2 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Trä

Liljerum XXXII. Fasaden 96% färdig.

Tänkte summera lite av det arbete som vi lagt ner på fasaden under sommaren och hösten. Många av er kanske undrar om vi slutat renovera, men verkligen så är det inte. Däremot är det stora projekt som tar tid och särskilt nu när vi blivit föräldrar. Är det något som tar tid är det att vara föräldrar, lyckligtvis har vi hunnit med mycket de åren vi bott här innan vår dotter kom. Huset är faktiskt inte gult längre, nästan.  I en avlägsen saga var huset gratulerat med högsta fulhetsdiplom med sina blekgula ådrade eternitplattor. När dessa avlägsnades målades originalfasaden upp och genast blev huset ett annat hus, ett trevligare hus. Nästa steg var att byta fasad på trapphallen, hallen och tvättstugan. Trapphallen och tvättstugan behövde verkligen nya fönster för att gå i linje med husets utseende.

Tanken var att det skulle tas bilder av huset i vinterskrud men eftersom vintern vägrade starta så fick jag vänta tills det äntligen, tre månader för sent, började singla ner flingor. Det spelade ingen roll ändå när det är en omkullblåst gran på den räckeslösa balkongen och en grön, troligen frostskadad, vattenslang mitt i blickfånget. No filters…kan man lugnt säga. Vill man ha skönmålande bilder med blonda kvinnor i vita volangkjolar som skrider genom vitmålade inredningar får man leta någon annan stans.

En liten tillbakablick hur det såg ut. Inte det snyggaste man har sett, så länge man inte gillar fjällpanel. Och ospröjsade fönster, ledningar dragna på utsidan av huset, toa med panoramafönster i frostat glas (kan man ens nämna panoramafönster och frostat glas i samma mening?) och dessa eviga brunbetsade detaljer.

Processen var enkel till sin natur men knappast mindre arbetsam för det. För det första byta ut trapphallens fönster mot ett antikt som är rätt storlek. Detta fönster ska dessutom sättas ursprunglig höjd.  Byta fönstret på toan till ett annat antikt som dessutom ska renoveras. Panela om hela utsidan och se till att fuldragningarna fälls in under panelen.  Måla och svajja runt på stegar.

P1030392Fasaden har transformerats under hela tiden som vi ägt huset, en uppenbart långsam och smärtsam process eftersom vi tvingats leva i ett fult hus under flera år.

P1040390
ÄR DET KLART ÄN DÅ? Nej givetvis inte. Husets alla fönster ska renoveras och målas zinkgröna, balkongräcke ska göras och cirka 300 miljarder andra saker som rör husets utsida. Det är i sin ordning med ruckelägarens förbannelse.

En viktig byggdetalj rör hallen som ska byggas om för att passa husets historiska exteriör. Hallen är en utbyggnad som förtjänar ett tak som inte sitter ihop med stora taket. Liksom en dörr som anstår ett gammalt hus.  Därför får vi leva ett tag till med fjällpanel som en nagel i ögat varje gång man traskar grusgången fram.

P1040386

Nåväl, tak över huvudet och lyxproblem. Snön har också lockat fram andra saker att ta hand om. I mellandagarna sköt vi en liten gris, på nyårsdagen ett rådjur och senast i förrgår en liten räv.

P1040395

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Fröken Frimans krig.
SVTs mellandagsminiserie var ett snällt feelgooddrama om en oerhört viktig och politiskt turbulent tid.  Lite tamt och stelt men helt ok underhållning.
3 Hinke och Kata av 5.

Kommentarer inaktiverade för Liljerum XXXII. Fasaden 96% färdig.

Under Byggnadsvård på Liljerum

Det imaginära byggrekordåret 1909

imageHävdavägen 63, byggt 1909. BF konsult.

Har du ett hus som är byggt 1909? Har du köpt eller tittat på ett hus från 1909 någon gång? Troligen. Kanske har du lagt märke till alla hus på Hemnet och i andra mäklarannonser där byggåret 1909 är utsatt.  När man slår in en rikstäckande sökning på 1909 på Hemnet just nu får man 67 träffar medan andra slumpade årtal som 1908 och 1934 endast ger 18 respektive 26 träffar. Sökningen ger förvisso utslag på allt i annonsen med sifferkombinationen men det talar oavsett sitt tydliga språk. Det hela är så mystiskt kan tyckas, byggdes det ovanligt mycket hus detta år? Var det då som egna hems-rörelsen på allvar satte fart? Nej och nej.

9034235Arkitektsritad villa från 1909, undrar exakt vad som är arkitektsritat…Färjbacksvägen 23 Djurås. Fastighetsbyrån. 

Riktigt så här spännande är det inte, den troligaste förklaringen är att 1909-1910 infördes ett nytt fastighetsregister för hustaxering i Sverige. Detta resulterade i att alla hus byggda innan 1910 gavs automatiskt taxeringsår 1909 oavsett ålder. Denna bekvämlighetsprincip har följt med sen dess och  hängts på hus som är gamla, oavsett om där från 1750 eller i närområdet av 1909.  Idag slentriandaterar mäklare husen till 1909 eftersom många helt enkelt inte orkar bry sig om saken. Allt bortom 1909 är som ett öppet historiskt hav där få kan navigera om man inte har vetskapen om när huset faktiskt byggdes.

Problemet att det går troll i denna lättja bland mäklare och det är tydligt att många mäklare fyller i 1909 utan att de egentligen vet varför. Det kan exempelvis ingå i den målande beskrivningen av en fastighet som detta hus i Upplands väsby: ”Fastigheten som uppfördes 1909 är varsamt renoverad med stor respekt för dess ursprungliga sekelskiftescharm…”. Mäklaren har helt enkelt i slentrian tagit vad ägaren sagt som i sin tur lyckligt ovetande har fått uppgiften av mäklaren han köpte utav.  Exemplen är många om man söker på hemnet, särskilt när det gäller dyrare sekelskifteshus där de positiva superlativen haglar över de hugande spekulanterna.   Personligen tycker jag denna insikt att det är svårt att ta någon på allvar som säger att de äger ett hus byggt 1909.

Ibland garderar sig mäklaren genom att göra som i det här exemplet skriva 1700-tal, 1909 och 1997 på raden för byggår. Vad betyder det egentligen? Jo, att huset kanske eventuellt med viss reservation har rester av 1700-talet-någon-gång och att huset med stor sannorlikhet är tillbyggt 1997. Men vad hände 1909 med huset? Ingenting, vi bytte taxeringssystem och jag har svårt att se hur det påverkat husets renoveringshistoria och konstruktion. Bra att ta med i annonsen för säkerhets skull, ifall någon skulle undra om huset var med 1909 då det hände.
9416701För er som är sugna så är alltså huset typ från 1700-talet och det var med om den nya rafflande hustaxeringen 1909 och tillbyggt 1997. Foto Fastighetsbyrån Swedbank.

Söker man på närliggande årtalet 1910 får man också fram hyggligt många träffar, inte långt efter 1909. Kan det vara så att 1910 är det nya 1909? Kanske har 1909 blivit så misstänkliggjort bland en del av allmänheten och mäklarna i synnerhet att det är bättre att jämna till det med det nya, fräscha och jämna talet 1910? Det får framtiden utvisa och kom ihåg, lita inte på en mäklare.

Sådär ja, gå nu och försök ta reda på hur gammalt ditt hus egentligen är.

 

/Anders, själv boende i ett hus från 1909.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Få vet att 1600-talets universalsnille Olof Rudbeck var tidig med den experimentella arkeologin. I hans vanvettiga försök att placera Atlantis i Norden utförde han en mängd experiment där varvsarbetare och studenter fick släpa femtiofotsbåtar på tid. Detta för att se huruvida legenden om det gyllene skinnet passade in i hans beskrivning av Atlantis. De prövade att släpa och rulla båtarna 730 meter under stor möda.

Kurage recenserar

David Kings bok Drömmen om Atlantis. Trevligt och målande personporträtt över den geniala och excentriske geniet Olof Rudbeck som med stor iver letar efter det sjunkna Atlantis och placerar det i Uppsala.
4 av 5.

9 kommentarer

Under Funderingar

Den enes död, den andres bröd IV. Den tredje dörren och en sorglig berättelse om historielöshet.

Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
IMG_6251

Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.

Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.

P1010076

Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre.  Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
P1010116
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
P1010119

Och det sorgliga….

Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.

När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.

Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.

Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.

Kurage recenserar.
Dokumentären Palme
. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen