Etikettarkiv: allmogevapen

Säldödaren från helvetet.

Nyligen hemkommen från Militariamässan i Solna och det innebar ett trevligt knippe bössor. Tänkte ägna ett inlägg åt en sälbössa jag köpte där. Att kalla det för bössa är närmast fel då den påminner mer om en stationär artilleripjäs än en bössa. Jag tänker mig att om folktrons skogstroll skulle ge sig ut på jakt i de mossiga skogarna skulle deras skjutjärn se ut så här.

P1040759

Vapnet är stabbigt med sin korta stock, enorma pipa och folkliga uttryck. Bössan väger strax under sju kg vilket är rätt tungt, de flesta bössor når inte upp till hälften av den vikten. Pipan tar upp den största delen av vikten, kalibern är inte skrämmande stor, ca 14 mm, men ytterdiametern på pipan är 34mm vid mynningen.
P1040761
Jag tar för givet att pipan inte är gjord av någon allmogesmed utan den torde komma från någon stadsorienterad smedja men jag har inte hittat någon stämpel. Eller jo, det finns en signering på pipan med initialerna JAS inkrusterat i stålet. Den signeringen håller inte samma klass direkt som pipan men försöka duger.

P1040764

När det kommer till låset så ställer det många frågor. För det första är det ett otroligt intressant snappflintlås och detta är byggd på ett svenskt militärt lås från tidigt 1700-tal. På de flesta snappflintlås som allmogen nyttjade var slagfjädern utanpåliggande men nu har endast hanen bytts mot en riktig klassiskt snapplåshane och eldstålet modifierats för att fungera. Ett udda och ovanligt lås, kanske från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Nästa fråga man kan ställa sig är om låset är original med bössan eftersom inpassningen är förhållandevis dålig. Jag har sett allmogebössor som haft sämre inpassningar. Det kan hända att låset bytts redan under brukningstiden.  Låset passar dock väldigt bra i förhållande till skruvhål och fänghål. Det finns gamla lagningar kring låset och jag tar det inte för omöjligt att stocken någon gång fått en rejäl smäll. Det finns mindre kompletteringar (skruvar, kolvlådelock etc.) på andra ställen på bössan så exakt när och vad som gjorts är lite svårt att se.

P1040760
När det kommer till stocken så bjuder den på en del sköna naiva stilstudier. Till skillnad från de norrbottniska sälbössor som jag sett så är det påtagligt att stockmakaren har haft stadstillverkade jaktvapen från 1700-talet som förlaga. Typiska formelement är kindstödens dekorationer med växtornament.

P1040762

Jämför med dessa stadstillverkade vapen och det blir tydligt var inspirationen kommer ifrån. Det är dessa ornament som är rådande under 1700-talet i Sverige och visst blir det charmigt när det kommer folkliga efterapningar. Kan det månne vara så att detta inte är en norrländsk sälbössa utan en från södra delen av rikshalvan? Jag har googlat runt på sälbössor är det tydligt att denna särskiljer sig med dessa ornament även om den också har många gemensamma nämnare såsom stockningens stabbighet, trärörkan framtill och snapplåset. Det här snapplåset är dock ovanligt med den speciella blandning av delar.

IMG_2609

Varför bössorna är så här massiva är för att säljägarna förr var riktiga långskyttar. Deras stabila, grova, tunga studsare surrades fast på vitkamouflerade slädar. Långsam närmade de sig sälarna på isarna i skärgårdarna.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vapen

Salomon och son. Samt två andra.

Jag har utökat samlingen med civila jaktgevär med tre nya tillskott.

Bössa 1.


Mest intressant är denna slaglåsbössa signerad Salomon och ESS. Bakom dessa två signaturer står Salomon Persson (1817-1888) och dennes son Esbjörn Salomonsson (1851-1915). De båda tillhörde andra och tredje generations bössmeder i Bingsta i Jämtland. Bingsta i Berg var känt för sina bössmeder som tillverkade lodbössor vars rykte var vida känt runt omkring. Salomons far, Per Mårtensson (1774-1847) flyttade till Bingstad 1817 från Fågelsjö i norra Dalarna och startade en vapensmedja.  Smedjan fortsatte att brukas efter Pers död i sonen och sonsonens regi. Smedjan finns kvar och betraktas enligt utsago som Sveriges mest välbevarade bössmedja.  Även Pers övriga söner Mårten Persson Zetterström (1801-1871)  och Erik Persson (1804-1886) var aktiva bössmeder. Om man ser till bevarade bössor i litteraturen och i samlingar tycks det tydligt att Erik Persson och Mårten Persson Zetterström primärt tillverkade pipor medan Salomon tillverkade lås. Många gevär har pipor signerade EPS eller MZ med lås signerade Salomon.

Det finns ett större antal bössor bevarade av Salomon och Esbjörn och de prisades för sin precision. Den bössa jag kommit över bör rimligtvis, eftersom den är stämplad av far och son, vara tillverkad någonstans mellan 1870-1890-talet.  Detta om vi utgår ifrån att Esbjörn på egen hand börjar stämpla sena tonåren. Esbjörn var sista i raden av vapensmeder och sysslade även med patronladdade vapen på slutet. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS.

Längd: 122 cm
Kaliber: 8 mm

Den här bössan är mycket finkalibrig, troligen använd för pälsvilt, toppfågel och annat småvilt. Ett mycket specialiserat vapen som troligen var ganska dyrt för sin tid. Det är svårt att säga om bössan är helt byggd av Salomon och Esbjörn, pipan är med största sannolikhet en stadstillverkad studsarpipa, den är inte stämplad med något. Det går i linje med att det är ovanligt med pipor gjorda av Salomon. Däremot är pipan folkligt dekorerad uppå med slingor och det är bör vara gjort av någon av dem. Med säkerhet är stock och lås tillverkat av dem. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS. Låset är mycket likt de vanligt förekommande engelska slaglåsen som under 1830-1840-talet började cirkulera på marknaden.

Denna kommer jag nog skjuta en del med och det kommer bli spännande och se om det är någon bra precision.

Om man vill få en (om än amerikansk) bild av hur det gick till att tillverka en bössa i en tidsenlig verkstad rekommenderar jag följande länk.

Andra bössor av Salomon och Esbjörn.
Jag har hittat en del bilder på andra bössor tillverkade av Salomon och Esbjörn. När man beskådar dessa ses mer klassiska lodbössor med ett mer karaktäristiskt folkligt utseende. Stockarna är enklare och piporna är typiska åttakantiga lodbössepipor. Man ställer sig genast fundersam till vad på vapnen som med säkerhet kan ledas till Salomon och det ofta omöjligt att säga utöver de saker som är stämplade.  Allmogens bössmeder tillverkade ibland hela vapnet, ibland byggde de om befintliga vapen och ibland tillverkade de endast låset och någon annan stockade bössan. Detta gör samlandet intressant och något klurigare än det militära samlandet där delarna är numrerade, har modellår och mönstergällt utseende.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006 för 4400kr.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006.  Pipan signerat Salomon, låsplatta av mässing. Rödmålad stock.  Det är högst troligt att denna bössa inte är stockad av vare sig Salomon eller Esbjörn då den tycks vara dåligt inpassad i lås och något tveksam i utformningen.

Denna bössa finns på Livrustkammaren i Stockholm och pipan är stämplad Salomons bror Erik Persson och låset är stämplat SPS, det vill säga Salomon Persson. Denna bössa har ett ålderdomligare lås av snapplåstyp och skiljer sig från de mer ordinära slaglåsen av modernt snitt. Kanske är detta ett yngre arbete av Salomon. Mycket tyder på detta då det är en äldre stämpel och att den är tillverkad tillsammans med brodern. Kalibern är liten, åtta mm.

Denna bössa är även den stämplad med Salomon och tycks vara en mycket sen produktion. Exemplaret finns på livrustkammaren och är slätborrat vilket skiljer från de  andre bössorna.

Bössa 2.

Denna bössa är egentligen inget speciellt annat än en billig flintlåsbössa att ha på event. Det är en smidig bössa som är skapligt hel och ren. Bössan är ser att blivit betsad genom att någon kissat bets på den. Samt någon slags lack. Stocken är hel och är komplett med hornnäsa, kolvlåda och en skum liten folklig blomma som dekoration vid kindstödet.

När det kommer till låset så är det ett hårt renoverat härke som återkonverterats av någon med ett svagt G i metallslöjd. Med lite mer spänst i hanen kan det säkert bli bra dock. Lite modifiering väntar där.

Om man tvättar bort lacken och betsen från denna björkstock och fixar iordning låset är detta den perfekta reenactmentjaktbössan. Lätt, smidig med väldefinierade linjer. Rena fyndet är det.

Kaliber: 14,5 mm
Längd: 132 cm

Bössa 3.

Vad är nu detta?  Ingen aning om jag ska vara ärlig. Total avsaknad av stämplar, okänt träslag och blandning av mässing och järn. Till estetiken påminner det lite om en Brown Bess som skalats ner till en dambössa. Pipan har haft ett litet sikte på pipan har märkningar framtill efter modifieringar. Pipan har försetts med ett järnband längst fram likt en trumf. Det har jag sällan skådat förut. Jag misstänker att stocken är i björk då den är fjäderlätt och att den betsats valnötsbrun. Underbeslaget är av militär typ och låset är ett konverterat flintlås, troligen svenskt armélås som haft varhake. Återkommer med exakt modell. Jag tror det rör sig om ett halvfolkligt bygge av diverse olika delar från sent 1800-tal.

Den kostade inte många pengar och vi får se om den får ett långt liv, den står mest i samlingen och ser många ut. Det duger tills vidare.

Längd: 126cm
Kaliber:18 mm

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Knut Hamsuns Markens Gröda. Nobelpristagaren och tillika förvirrade nazistsympatisören Knut Hamsun kan skriva böcker han som få. En mycket annorlunda skriven berättelse och strävsamhet och konflikten mellan stad och land.
5 jordiga fingrar av 5.

Bok. Rut Wallsteen-Jeagers Kök och stök när seklet var ungt. Kanske borde vara ett tillägg ”Kök och stök och utedass med mera när seklet var ungt i Östergötland. Oavsett Ruts erfarenheter som hemkonsulent i Östergötland är imponerande och ger svar på saker man undrar om kök förr. Rekommenderas!
4 slasktrattar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen