Kategoriarkiv: Trä

Allt som rör Trähantverk eller trähantverk i allmänhet och historiskt.

Täljt lite.

Under höstlovet har jag och mina kollegor suttit och pysslat med sysslolösa lovfirande barn och ungdomar i vår pedagogiska verkstad. Jag har täljt och plåstrat om ungar som skurit sig. Barn är envisa och även om det skvätter blod så fortsätter de enträget.

Det blev en del grejjer täljda och jag passade på att påbörja en utfasning av fula husgeråd hemma. Det är befriande att bara ha två verktyg till förfogande, kniv och yxa. Och en slö skedkniv som inte klarade av att skava ur den enda lilla skeden jag gjorde. Stekspade, smörknivar, hängare och sked, prylar som jag inte lagt ner supermycket tid på, de är bruksföremål och lite grova i finishen. Den höga pjäsen är en Ernst-artad skapelse som jag tänkte man kunde hänga smycken på eller så. Tänkte måla den järnoxid röd.

I min iver att överarbeta blev jag sugen på att märka mina saker med något slags bomärke. Jag valde då att inspireras av min släkts äldsta bomärke, Olaus Laurentiis märke från 1500-talet i Djurås, Dalarna. Bomärkets form är mycket stiligt tycker jag men jag valde att ta bort en pinne i märkets ”tak”  och lägga den som förlängning på 4:ans bom. Man vill ju inte kopiera märket, det känns liksom fel. Originalet nedan är i ifrån Olaus sigill som han nyttjade som präst.

Annonser

3 kommentarer

Under Trä

Växtfärgning med valnötter och omtäljning av sked.

Jag väljer att få undan lite ämnen från sommaren och säkert har några utav er väntat på den utlovade artikeln om valnötsfärgningen. För er som inte hängt med så gjordes två spännande färgbad på medeltidsveckan och detta är andra delen av två om detta.

I Wisby växer något så ovanligt som valnötter och därför valde vi att passa på. Jag skickade ut min färgningsjon, Andreas för att plundra stadens parker på nötterna. Han bärgade hem ett antal kg och precis som vanligt är det bra att ha ungefär lika mycket växtdelar i vikt som tyg. Hej vilt trancherade Andreas till mycken besökares beundran upp nötterna. De flesta trodde det var massa limefrukter men det är så att det ska tydligen vara bäst att färga när nötterna är helt omogna och gröna. Enligt Kerstin mamma Karin ska man inte smaka på innanmätet, det är otroligt osmakligt och ligger som en besk hinna i käften. Jag är beredd att hålla med.

IMG_5394

Den som hugger upp nötterna märker tydligt färgämnets kraft då händerna svärtas ner av nöten. Du behöver inte beta det du ska färga innan. Vi fyllde i sedvanlig ordning vår lilla gryta med hackade nötter. Det är inte nödvändigt att hacka i småbitar, partera nötterna i fyra delar. Medans Andreas hackade pokulerad jag och Samuel under sällskapliga former över en morot.

IMG_5408

Den upp till bredden fyllda grytan med vatten och nötter fick därefter koka i 1,5 timme. Därefter är det bara att stjälpa ur nötterna och låta färgbadet svalna något. Sen är det bara att slå på mer vatten och ner med tyget som i detta fall var samma tunna vit-beiga ylle som vi använt tidigare. På med grytan i elden och rör om och som vanligt ta det varsamt med eldandet. Vi tyckte det fanns plats för att lägga tillbaka lite nötter i grytan, det gör möjligen vare sig till eller ifrån. IMG_5429När tyget legat i badet ungefär en 1,5 timme ivrigt tyskt tärningspelande hängde vi upp det och la i lite garn, en väska och en läderbit. Jag vet inte riktigt vad vi tänkte när vi la i lädret. Det var på tok för varmt så lädret krympte och limmade sig. Vi garvade hejdlöst åt väskan som krympte till ett kreditkorts storlek. Den var trots allt fyra gånger större från början (förlåt Karin…). I vilket fall blev lädret mörkbrunt vilket är trevligt.

IMG_5458

Andreas tog sedan garn och tyg och sköljde det i Östersjöns salta vatten. Det är bra om man sköljer det som färgats för att få bort överflödigt skräp och färg.

IMG_5470IMG_5468

Och titta minsann det blev en mörk, lite gyllenbrun nyans. Sammanfattningsvis måste jag trycka på det exotiska i denna färgning. Det är viktigt att passa på när tillfälle ges. Så iväg med er ut på bruna nötiga äventyr.

IMG_5472

Och så lite om en liten sked jag köpte i Visby i något som kan liknas ett loppisstånd, fyllt med allt som misstas vara medeltida om man kisar från 200 meters håll. Jag köpte en sked, troligen i björk och troligen souvenir från Ryssland. Sådana här skedar med runt skedblad och rakt skaft förekommer åtminstone sen 1300-talet och den karaktäristiska formen är som mest vanlig under 1500-talet. Oftast stöter man på den i silver eller tenn. Trävarianter har även påträffats. För att den ska vara lik originalen mer och vara mer tilltalande i största allmänhet täljde jag bort allt onödigt material.

IMG_5384 Jag tog bort den överdrivna klacken och täljde skaftet delvis 8-kantigt och satte en rund knopp överst. På tennoriginalen från medeltiden är knopparna ibland formade som ekollon, kronor eller apostlar. Japp en bra sked i alla fall och ja skar mig i handen.

IMG_5391

English Summary. This article is about dying with walnuts. It´s quite easy. Take the nuts when they are green and chop them to pieces. Fill the cauldron with nuts and fill up the last with water. Boil for 1,5 hour. Take the nuts away and put the fabrics in. Fill up with more water if needed. Remember to let the water cool a bit before you put the fabric or yarn in it. Put the cauldron on the fire and do not let it boil. Wash the fabric after dying. It´s possible to dye leather as well. We made the mistake to put the leather into the bath when it was to warm, but anyhow the colours is dark brown. The fabric becomes a kind of golden brown. After that I remodelled a spoon that I bought at a fleamarket. After reshaping it is quite similar to a common type of spoon popular during the 14th-17thC. It´s rather boring to write in English and a lot of funny details are lost on the way, I´m sorry for that….

3 kommentarer

Under Textil, Trä, Växtfärgning

En vecka slöjdspa.

IMG_4913

Jag fick stipendium att åka på en kurs på Sätergläntan, hemslöjdens kursgård i Dalarna (www.saterglantan.se). Eftersom jag anser att trä är det värsta sortens material man kan närma sig valde jag att gå en grundläggande kurs i hur man slöjdar med kniv och yxa. Högst traditionella tekniker som kräver tålamod och finess.

Jag har ju gått på Sätergläntan ett helt år och arbetat med det mer lättbearbetade materialet järn. Jag känner platsen väl och att vara där är som att vara på spa fast istället för att ligga i gyttja och få kroppen knådad får man hantverka. Helpension med ekologisk välsmakande mat och utsikt över dalarna. Jag valde också kursen för att den leds av Jögge Sundkvist, son till den legendariske slöjdare Wille Sundkvist som återinförde idag helt oumbärliga tekniker såsom skärsvarvning, täljhäst och råslöjd. Jögges väg till att bli en legend är utstakad då han lever på att tälja och fara världen runt och hålla kurser i träslöjd.Ett plus i kanten är att han är en mycket god pedagog som vet hur en slipsten ska dras och hur en ultimat smörkniv ser ut.

IMG_4717

Veckan blev otroligt soligt vilket aestasfober som jag inte direkt diggar men ok, det gick ju att sitta inne. I kursmomenten lärde vi oss träslag, torkning, klyvning och materialval. Vi arbetade endast unplugged med verktygen yxa, kniv, bandkniv, täljhäst, såg, borr och skedkniv. Det är mycket befriande på samma sätt som vid handsömnad att man slipper maskiner. I kursen hade vi också möjligheten att hålla kontroll över hela produktionskedjan från att välja ämnen i skogen till färdig produkt, vilket är en fantastisk upplevelse. En klar fördel med trä.

IMG_4772
Vi gjorde slevar och skedar ur krokvuxna ämnen för att ta vara på fiberriktningen. Idag är det få som jobbar på detta traditionella vis att välja ämne efter vad för slags trädform som finns. Krokvuxna ämnen blir bärträn, slevar osv, tjurved och svallved blir skaft och vrilar blir dryckeskärl och skålar. Att följa trädets form gör föremålet så mycket starkare, lättare och segare. När man klyver med böjd fiberriktning kan det bli riktigt coolt som när pappa fick ut tre bitar ur ett överarmstjockt ämne

IMG_4713

Att arbeta i rått trä är kul då det går fort och är lätt att tälja i. När man täljt nästan klart kan man välja mellan att torka långsamt med hjälp av att kleta kokt potatis på ändträet eller så kan man som vi gjorde köra slevarna i micron på 30-60 sec några gånger. Viktigt är att låta dem svalna i rumstemperatur emellan. Därefter rentäljer man och håller sig borta från sandpappret. Jag blev ganska nöjd med mina slevar.

IMG_4966

Löjligt outvecklad Beskrivning Krympburkar.

Efter skedarna gjorde vi krympburkar och andra gick igenom traditionella målningstekniker. Krympburkar är en mycket intressant teknik med vikingatida anor. Det har använts fram till våra dagar och framställts tidvis även på industriell väg på 30-talet. Själva poängen är att göra själva burken i färskt trä och lock och botten i torrt virke.

Först kapar man upp en bit rått, kvistfritt gärna. Barkar av biten och fäster fast den i hyvelbänken eller täljhästen. Med hjälp av en timmernavare borrar man bort kärnan. När man borrat tillräckligt djupt sågar man av biten eller täljer till utsidan med bandkniv i täljhästen. Det är bra att hugga en avsmalning på biten så den passar bra i täljhäst/hyvelbänk. Denna bit sågas sen av.

IMG_4730Nu har man ett trärör och med hjälp av kniv och skedknivar tunnar man ut väggarna som helst inte ska vara för tjocka för att underlätta torkning. Man skar sig duktigt många gånger under veckan så ibland blir det lite stänk på grejjerna.

IMG_4732När väggarna har blivit strax under cm ritar man av botten mot en torr framklyven bit i valfritt träslag. Glöm inte att markera på bit och botten så att man vet var man ritat av. Med hjälp av rits markerar man spåret där botten ska i och sen skär man med kniv och pickar ut bitarna med kniven. I detta spår ska sen botten passas in.

IMG_4734Sen täljer man ut botten tills den precis kan pressas ner i röret och in i spåret. Detta är lite pyssel med. När den sitter i spåret är allt frid och fröjd och man kan vänta på att det råa virket sakta smiter åt kring botten.  Otålig? Dra biten i micron en stund typ 30 sec.

IMG_4737När burken torkat gör man locket av torrt virke genom att rita av toppen av burken. Här ligget mycket arbete för att få locken att sitta bra. Jag gjorde två burkar och mina lock sitter fortfarande inte helt bra än. Alla moment kan göras på täljhästen som här är ett förträffligt verktyg. Om man ska ha en knopp upptill gör man dessa också i samma veva. Här lärde vi oss många fantasiska metoder som jag inte kommer beskriva i denna löjligt outvecklade beskrivning.

IMG_4894Knopparna sätter man fast genom att borra genom locket och kila fast dem på andra sidan. Detta är det också lite pyssel med. Jag är inte färdig med mina burkar utan de är mer råmaterial tills jag vet dess endamål. Den första har jag gjort en hällpip på lämpligt för ett svart pulver som brinner med en explosiv hastighet.

IMG_4970

Det var sannerligen en fantastisk vecka och jag vill verkligen rekommendera den här kursen för alla som är intresserade av traditionell träslöjd. Jag vill gärna tacka Hemslöjdsförbundet i Jönköpings län för att detta blev möjligt.

I övrigt ligger jag efter med bloggandet, jag har ungefär två-tre ämnen som väntar på att bli omnämnda här på bloggen. Jag hoppas ni alla mår bra i sommarvärmen!

Lämna en kommentar

Under Trä

Stiltje och nya utsikter.

Jag vill ursäkta mig för att inte skrivit på ett tag. Det har varit svårt att komma igång med något eller slutföra gamla saker för den saken skull. Det finns en del saker på gång, ett par medeltida stövlar, ändringar i existerande plagg, provskjutningar och nya bössor.

Igår, fredag, åkte jag ut till en polare, Markus, för att se hans snickarverkstad. Han är en mycket klurig byggnadsvårdare och en duktig hantverkare. Inga projekt är omöjliga, just nu är han en av timmermännen på Ostindiefararen. När jag var där passade jag dessutom på att få mina slöjdbilor och stämjärn slipade vilket var mer än behövligt. Markus frågade om min sprillans nya snickaryxa var tillräckligt vass när han började raka bort hår på underarmen. Kom ihåg det amatörer, att när ni köpt ett nytt eggverktyg så är det inte vasst, snarare felslipat med en kort liten eggvinkel som verkar vass. Att slica papper är inget problem med en yxa, problemet ligger i att få till en sån vass egg som också håller. Jag var också ute hos Markus för att begagna mig av hans svarv då jag kommit över några råa kubbar med björk, lönn och al. Att svarva i rått är häftigt och blött. Vi började med att klyva upp en stock al.

img_4117img_4106

Vare sig jag eller Markus svarvar särskilt mycket. JAg gjorde det senast på Sätergläntan för flera år sen. Det jag gjorde då var skärsvarvning vilket skiljer sig från skrapsvarning som ofta görs i skolsöljden. Skrapsvarvningen skapades för skolslöjden för att det ska vara enkelt och innebär att man helt enkelt sätter stålet rakt emot och ”skrapar” bort material. Skärsvarvning är en traditionell metod innebär att man skär bort likt en kniv med vinklat stål och får långa spån. Med rätt teknik går det fort och man behöver inte putsa det färdiga resultatet.  Våra förfäder svarvade så och ofta i rått material vilket går fortare och ger också en charmig form till skålen när den torkar. Så långt gick allt bra, nu visade sig inte svarven, stålen eller det allmänna hantverkskosmos gilla mig just idag.Jag började med med utsidan på en liten allmogeskål med invikt kant. Enligt en känd skärvarvare gjorde gärna svarvarna sådan för att skålen lättare skulle hålla formen och inte spricka. Denna utsida fick jag efter massa misstag, stålen högg, varvet för högt, anhållet för klent och allmän ovana. Värre skulle det bli. Efter diverse hugg blev skålen mindre och sen pangade det till. Jag och den ovilliga skålen kastade in handduken.

img_4109img_4110

Vad berodde det på?  Teorierna är många varför allt svarvande gick åt pepparn. Stålen hade en eggvinkel anpassad för skrapsvarning, svarven kunde inte köra på lägre varv, ostabil svarv och så klart okunskap att tackla nämnda problem. Nu ska Markus sätta ihop sin andra svarv och slipa om stålen och jag ägna mig åt något vettigt material ett tag. Trä är som jag sagt innan ett lynnigt tramsmaterial som är fyllt med obekväma överraskningar, tacka vet jag tyg och stål då vet man vad man får. Ta i trä.

För att stilla min frustration åkte vi till skroten och botaniserade. Jag kom hem med en hemlig låda, en försvarshemlighet kanske? Får se hur många minuter det tar för Johan Käll att kläcka ur sig vad det är i lådan.

img_4118

På återseende när något av mina projekt blir klara.

10 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Trä

Stångbössa.

Låt mig presentera X, en ny stångbössa har sett dagens ljus. Jag har döpt henne till X eftersom jag inte vet vad hon ska få för namn. Det fritt fram för förslag så länge det är på fornsvenska, medeltidstyska eller latin! Kom hemskt gärna med förslag, den som kommer på bästa förslaget får namnge. Det ska vara hårda, brutala, machonamn som påminner om elaka käringar och helvetets svavelosande eldar snarare om söta, passiva jungfruar. Ex som Dulle Mechthild, Schlacht-Hilda, Kasevargssigrid osv….

Bössan är baserad på en förlaga från mellaneuropa, kalibern är 22mm och den är vad jag kallad ”toppmonterad”, dvs bössan är försedd med tånge och sätts fast längst ut på en stav, till skillnad från en ”stockmonterad” som är integrerad i stocken. Orginalet ser ut så här.

Den har också varit försedd med en liten järnhake för att kanske sätta fast i murverk eller slåss med. Den satt fast i kanonens tånge.

Min version av bössan är borrad och inte välld som det ska vara, jag ämnar att försöka mig på att välla pipor inom en snar framtid för att kunna göra regelrätta rekonstruktioner. Tillvägagångssättet var enkelt, Jag borrade pipan i en svarv för att sen smida en tånge i änden på kanonen. Denna tånga förseddes sedan med hål gjort med en mejsel som bland smeder brukar kallas kattunga, eftersom den ser ut som en sådan (alla branscher har sina namn, vi har också verktyg som valar och bonnaarsle). Fänghålet smiddes med ett fyrkantsdorn efter att först ha borrat upp ett hål. När detta var klart såg det ut så här….

….och efter slipande med vinkelslip, filar och smärgelduk så såg det ut så här:

Sen var det bara att stocka skönheten, åtminstone på pappret. Jag hade en skaft i björk som yxade fram i somras som legat så jag borrade upp änden och slog i kanonen. Det kunde ha gått bra men skräpet sprack. Jag avskyr trä, oregelbundet material som bara krånglar. Så det blev till att montera isär och limma.

Slutligen fick jag ihop det och järnskoningen slogs på, jag hade egentligen ingen liggande men i min iver att bli klar fick min personliga bössa styka på foten. Skoningen skulle ju givetvis vara välld och inget rör men min gamla bössa kan få en sådan senare när smedja finnes till hands. Väl skaftat så putsade jag av allt med sandpapper och daska på med linolja.

Trots skavankerna med träet är jag väldigt nöjd med resultatet. Det är en fet bössa, ska försöka provskjuta den någon dag. Det kommer vara svårt att skilja sig från den för den ska nämligen säljas till högstbjudande.

18 kommentarer

Under Järn, Trä, Vapen

Liten yxa.

Sen många år har jag haft en liten yxa liggande, det var en av de första av de få yxor som kommit av min hammare. Yxor är bökigt och precist arbete som kan vara roligt eller hur tråkigt som helst om det går åt pepparn. Sen är slipning rätt tråkigt.

Detta är en liten yxa som jag ämnade att använda till att flå eftersom den är liten, rundad egg (alltså förstå mig rätt, den är skarpslipad…) och rundslipad nacke för att slå loss skinn med. Den går troligen bra att tälja lite med.

Det ska vara en liten yxa till min 1700-talsdräkt, därför har jag täljt till en litet björkskaft med folklig prägel. Den är märkt 1711 och med mitt patronymikon APS Anders Pärsson (jag har ju ett modernt efternamn). Jag har också märkt den med ett kors och en stjärna, två vanliga karvsnitt hos allmogen.

Skaftet är linoljat och yxan ser rätt stor ut på bild men är endast 40 cm max.

2 kommentarer

Under Järn, Trä

Skåpmat I: Pimp my sword.

I samband med att jag ska ta ett månads vikariat på en närbelägen fabrik och mala plast så startar jag en ny serie här på bloggen för att tillfredställa er läsare med material, eftersom jag troligen måste hantverka lite mindre. Jag har ett litet lager med artiklar som måste skrivas någon gång, jag vill ju ändå försöka samla allt på bloggen.

Först ut är min ombyggnad av ett av mina svärd.

Detta är faktiskt mitt första svärd någonsin, det är ett Paul Chen -Practical knight sword. Ett klassiskt billigt, men bra nybörjarsvärd. Köptes på Gotland 2003 om jag minns rätt. Här nere är den enda bilden jag har på det innan jag bestämde mig för att bygga om det, vilket skedde strax innan sommaren. Lagom till att jag skulle åka till Italien. Största anledningen till att jag ville bygga om det var att det skramlade fruktansvärt. Det brukar kunna avhjälpas med att linda tråd (syns på bilden), slå i ståltråd och nita ut tången med mera. Sen är ju svärdet rätt strykfult och alla har ett. På bilden kan också ses en läderskida, även den rätt ful.

Om vi börjar med ombyggnaden så finns mycket lite med på bild, men det är inte mycket att visa upp. Jag började med att spräcka träkaveln. Sen var det mycket våld som krävdes för att få loss knappen. Jag hade räknat med att den var gängad (i dagens versioner är det platt nitat tånge) och nitat längst upp. Det visade sig att tången var ihålig(!) och fylld med en slags plastmassa. Jag var tvungen att värma upp knappen under kontrollerade former så att plasten skulle brinna upp, det luktade mystiskt i hela smedjan. Deprimerande värre. Sen är knappen och parerstången i någon slags elak legering som inte rostar. Ett sliptest gav kopparfärgade korta gnistor, kineser kan det där med konstiga stålsorter. Det var bara att smida en ny parerstång och knapp. Att göra knappen är svårast men jag eftersträvade enkelhet. En 45mm rundstav kapades med vinkelslip och borrades upp. Sen smidde jag ett dorn som såg precis ut som tången och smidde upp hålet. Det deformerar knappen något så man får räkna med att slipa till den lite i efterhand. Jag ville ha en enkel knapp, det är sällan folk gör de plana diskformade knapparna trots deras vanlighet i fynden. Efter att ha gjort ett trähantag i ek (skit ner er alla dendrofiler som inte tycker att man ska ha ek i skaft pga av garvsyra o sånt larv…) så nitade jag ihop det. Jag gjorde en tjock nitbricka vilket jag tycker är fint. Nita ut med hjälp av värma med gaslåga och sen med nithammare.

Linda skaftet på samma sätt som jag skrev i denna artikel:

https://kurage.wordpress.com/2008/08/26/omlindning-av-hjalt/

Nu var det dags att ta tag  i skidan. Jag köpte mitt svärd på den tiden det var träskidor till Paul Chen-svärden,  numera är det plast.  Skidan slipades av, den täcktes med ett tunt ljust älgskinn. Jag brukar pensla lim på träet så att skinnet kan dras åt och på så sätt slimmas runt träet. Upptill viker jag in en bit för att få ett snyggt avslut upptill. Jag limmar också in ett hampasnöre 1 cm från mynningen, då får man en snygg upphöjning i skinnet som bältesremmen kan ta stöd mot. Sen syr man ihop baktill, jag valde att ha ”snea” stygn (vad ska man annars kalla det??). Sen skär man upp i skinnet för att passa in bältesremmen som är i två delar. Detta ska man tänka till lite inför, det är lika krångligt som det ser ut. Det är en vanlig upphägning som återges på bilder och i fynd från tidigt 1200-tal till åtminstone mitten av 1300-talet. Den är rolig att göra och kräver inte att man köper massa metalskrot som många andra svärdshäng. Tänker inte i detalj gå in på exakt hur alla grejjer ska skäras, det får ni, precis som jag, klura ut själva.

Jag tycker verkligen om resultatet. Nu ser svärdet ruffigt ut på bilden och det beror främst på att jag inte sköter om svärdet särskilt. Jag tycker om att det ser fältmässigt ut, patinering ger prylarna liv. Detta svärd är tänkt att vara ett sidovapen för en knekt och det blir inte så mycket bling-bling. Nu har svärdet varit med mig i 5 år och det är fortfarande favoriten på slagfältet. Det fick bättre balans i och med knappbytet vilket inte gjorde saken sämre.

Lämna en kommentar

Under Läder, Trä, Vapen

Kurage speditionsbolag.

Till höger är en skrinda som min svåger fick av sina farföräldrar 1978 när han var två år. I stort sätt hel, men i bedrövligt skick. Till vänster står en för snäll polarspets som inte levde upp till sin förra ägares världsmästarambitioner i hundspann. Två objekt med dåligt självförtroende som tillsammans kom att få sin ära och heder upprättad….

Efter denna melodramatiska inledning kommer vi till der kern auf der pudel, denna vagn ska bli Kurage (i denna artikel referar det till hunden) egna lilla kärra, skrinda, tattarvagn eller vad man nu vill kalla det. Jag vet inte hur historiskt det är med att hundar dragit vagnar, de har emellertid används till att dra slädar under många hundra år. Om någon vet något om hundar som drar vagnar i äldre dagar så säg gärna till.

Min renovering av detta gick i korta drag till på så sätt att jag först monterade av hjulen och målade hela vagnen i en trevlig engelsk röd. Jag blandade färgen på enklast möjliga vis genom att blanda pigment med linolja. Det är ett färgrecept som har medeltida anor i Sverige, alltså linoljefärg. Jag är ingen expert på färg och det visade sig att kärrans trä var så törstigt på olja att den drog i sig all olja och lämnade det mesta av pigmenten på ytan. Följande strykningar gjordes därför bara med linolja. Kurage lyckades givetvis få fläckar på sig och folk undrade om han blödde…

När kärran var rödare än valfri by i Siljansområdet gick jag och min STKS-kollega (hemligt sällskap) till skogen och skaffade oss ett par skaklar till kärran, dvs, stänger som ska fästas mellan skrindan och hunden. Kurage förstod inte alls vår välvilja utan ville mest bita på slanorna. I ändarna gjordes hål för att fästas i vagnen.

Av de metallbeslagen för handtagen gjorde vi fästanordningarna på vagnen för skaklarna. Primitivt smide mot en kubbe. Vi prövade lite olika varianter tills vi kom överens om att det var bästa att låta beslagen gå ut över hjulen så att hunden får med svängrum. Slutligen modifierade vi om en gammal hundsele så att vi kunde fästa skaklarna.

Resultatet blev bra om något fulslöjdat. Efter lite motsträviga, ovana försök kunde han dra en last på ca 30 kg uppför mindre backar. Det är också en träningsfråga så vi ska försöka köra en liten bit varje dag och sen ska han mycket bekvämt få frakta viktiga färskvaror mellan Konsum och Torshag.

4 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Trä

Bärträ

Jag läste nyligen en mycket inspirerande artikel i tidningen Hemslöjden. Jag kan återkomma med vilket nummer det var, troligen från tidigt 90-tal med oformliga stickade tröjor. I vilket fall handlade artikeln och bärträn (kanske också under namnet bärmes, vilket också kan vara något annat….bärträ kan också vara ett lokalt namn på ett ok vilket också är ett slags bärträ osv…). Det rör sig om en lyxvariant av den klassiska luffarstaven som man hänger sitt lilla knyte på. Om jag minns rätt finns de tidigaste beläggen från svenska kyrkomålningar från 1400-talet.

Principen är enkel, man ska göra en stav med en gammalmodig ergonomisk touch och design. På detta vis får man ett bekvämt bärredskap av trä som bärs upp av axlarna. Jag gick tillväga på följande vis:

Steg 1. Virke. Detta är en mycket central bit i tillverkningen av bärträet. Man bör hitta en bit trä som inte är rakvuxen (se där ja, där kom det…) för att kunna få en träbit som följer axeln. Jag hade turen nog att få en lårtjock bit körsbär av en polare. Har man tur kan man hitta en betydligt tunnare bit att jobba i och kanske i något mjukare träslag än körsbär. Körsbär är lyxigt när det är klart, men tyngre att jobba i och lockar till sig getingar när man jobbar i det. Min bit var färsk, det underlättar.

Steg 2. Grov bearbetning. Nu är det bara att ha sin skarpa yxa i beredskap och sätta igång och jobba så blåsorna blommar. Jag började med att hugga plant på båda sidor för att se på ett ungefär hur bärträet ska utformas.

Efter att man skissat upp lite löst vart träet ska huggas ur är det bara att fortsätta likt en skulptör avlägsna mer och mer material, i mitt fall lär oåtminstone 80% av stocken blivit flis. Hugg loss all barken och börja hugga efter dina uppskissade linjer.

Ett mycket kritiskt område som är svårt att komma åt med yxa är själva urgröpningen för axeln. Räddningen för att få en snygg form var tjäckelyxan som man lätt kunde avlägnsa rätt mängd material.

Sådärja, nu börjar det hända lite saker. Man behöver inte var försiktig om man har en bra yxa, utan hugg bort så mycket som möjligt.

Steg 3. Finbearbetning. När man börjar bli klar med en grundform kan man rita ut mer noggrant och hur kroken ska se ut. För att själva innersvängen på krogen ska bli bra så borrade jag upp den med en borrsväng. Detta underlättar oerhört täljningen av kroken.

Sen använde jag en täljhäst för att under mer kontrollerade former kunna ta bort mycket material. Bandkniv gör att man kan få ganska fina spån. Smådetaljer och slutfinish gör man med kniv och ibland kan en skedkniv komma väl till pass i trånga områden och vid konstiga svängar i träet.

 

Jag är mycket nöjd med resultatet av detta ovanliga bärredskap (se ovan, så hård är man om man har ett bärträ…) Det gav ont i händer och axlar att få ur men desto större tillfredställelse i användandet. Detta redskap ger stort utrymme för egen design vilket är kul, kanske är den bekvämare om man ändrar vinklar, ändrar axelytan eller justerar kroken. Det får komman generationer av hårt arbetande bärträ-snidande bärmesar räkna ut.

Enlish summary: This article is about a traditional scandinavian device used for carriyng things. It can be traced back to the 15th C were they apear on swedish churchpaintings. My exemple is made out of a curved fresh piece of cherrytree. The tools used were axe, knife, adze, spoon-shaped knife and drawknife.

4 kommentarer

Under Trä

Diverse träarbeten…

Jag har en ny stångbössa på gång, den behöver så klart stock och laddstake (freudianska aforismer undanbetes…).  Jag valde att ta björk eftersom det är det enda jag har att jobba med. Bra övning också i träbearbetning, verktygen för dagen är täljbila, bandkniv, täljhäst och täljkniv.

Stocken i fråga är färsk och kommer behöva torka innan jag kan stocka med den, vilket är lugn då stycket isig inte är helt klart. Jag tänker mig att det är opimalt om den är kvistfri och rak, min är den mest kvistfria och raka jag hade, tjock som 2 kr-petflaska.

Först högg jag den fyrkantig i tvärsnittet med yxa. Med yxan averkas mycket material så det är bra om man tar så mycket som möjligt innan man sätter sig vid täljhästen.

Sen är det bara att kasta sig upp på täljhästen och jobba sig framåt med bandkniven. Bandkniv och täljhäst är trevliga verktyg som avverkar bra men som man också kan skära fina långa spån med. Viktigt att den är skarp annars är det deppigt. Jag har valt att göra en 8-kantig stav (varför är det så att allt stolpliknande i medeltidssammanhang är lite coolare om det är 8-kantigt?).

Jag slutfinishade med kniv, den blev ok rak. Funktionen är viktigast. Jag passade också på att göra en laddstake i torkad björk, det finns inga bevarade så här fick man gissa sig fram. På bilden ser man också kanonen.

Det färdiga resultatet publiceras så småningom. Jag ska bränna ner tången i skaftet vilket är spännande, om man verkligen vill se och höra hur mycket en bit trä kan kvida.

Lämna en kommentar

Under Trä, Vapen