Kategoriarkiv: Textil

Allt som rör textilhantverk också historiskt och i allmänhet

Textilmaskinernas uppvaknande.

P1020858

Jag har nyligen lämnat mitt arbete för att gå på semester och påföljande pappaledighet.  Detta sker mitt i ett spännande skede på Norrköpings stadsmuseum då vi fått anslag för att renovera våra textilmaskiner. Många av maskinerna har sen länge stått stilla  av olika anledningar men nu har vi för några månader en egen verkmästare, herr Keller.

I våra textilsalar har vi samlat maskiner från textilindustrin i Norrköping, det handlar vävmaskiner, spolmaskiner, spinnmaskiner och kardverk från 1800-talets slut till början av 1960-talet. Jag är verkligen ingen vävtekniker, jag är bara en simpel arbetare som kör maskinerna, därför är det fascinerande att få en djupare inblick i hur maskinerna fungerar och hur de låter och arbetar. Eftersom en del har stått still i över 10 år har jag aldrig sett dem gå.

Kardverket
P1020256

Vårt första mål var den största maskinen, kardverket. Denna koloss är i själva verket ganska liten och behändig i sin klass. Den har som uppgift att karda ullen till ett tunt ullflor och sedan dra ut det till ett förgarn som sen ska kunna spinnas. Egentligen fungerar den precis som ett par handkardor med sina kardvalsar, lite snabbare bara.  Det är också en respektingivande maskin som får vem som helst att ta ett steg bakåt och lägga händerna på ryggen i försäkran att inte fastna i kugghjulen, remmarna och valsarna.

P1020288

Detta är filmen när den för första gången torrkörs utan ull. Det är dock bara halva kardverket men du kanske får ett hum om hur maskinen ser ut. Den äter ull och bajsar lösa trådar.


Efter två-tre veckors isärplockande, remsträckande och smörjande så går den klanderfritt.

Selfactorn
Den här maskinen tar vid efter kardverket och spinner förgarnet till tråd. Denna är en tysk 30-talare och denna typ av spinnerimaskin spinner oöverträffat bra garn, men gör det inte lika fort som moderna spinnmaskiner varför metoden idag är praktiskt taget utrotad. Östgöta ullspinneri har dock en i produktion.
Det är en maskin som rör sig på ett lite oväntat sätt där spinndockorna rör sig på räls fram och tillbaka.

På denna film är den inte trädd men ger ett hum om hur den arbetar. På youtube finns andra selfactorer som jobbar med tråd i.

Andra maskiner.
En av våra schweiziska vävmaskiner går igen. Den var länge vårt sorgebarn som käkade varptrådar till frukost, hånlog åt våra tafatta försök till att få ordning i leden. Keller tog dock maskinen i örat och fick in den på rätt väg. Nu sjunger den klopeti-klopeti-klopeti i mitt öra. Rolig är den att köra också.
P1020856

Finns en liten film också, där den stannar av eget krångel också.

Senast jag hörde var nu vävmäster i gång med att bråka med en av våra jaquardmaskiner och att den rullar. Kanske finns det lite brokadvävda tyger klara tills jag kommer tillbaka?

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Idag har vi få så kallade passageriter i våra liv, sådana där tillfällen då vi lämnar en epok för att träda in i en annan. Idag kanske körkort, giftermål och kanske konfirmationen delar in våra liv i epoker. Förr kunde det vara annorlunda  ex  för att gå från lillpojke till lillkarl i Simlångsdagen i Halland skulle pojkspolingen kunna:  lyfta ”storstenen”, stå pall för sex supar, lägga en ordentlig mullbänk, hålla en tjur eller en otämjd häst samt bära upp en tunna råg från logen upp till vinden.

Det var andra tider då.

Kurage recenserar
Fataburen 1969 -Giftas – eller ej?
Ett bra nummer av fataburen som sammanfattar giftermål, trolovning och frierikultur i Sverige förr. Många svar får man som att den kyrkliga vigseln fick monopol på giftermål först år 1734.
4 nattfrierier av 5.

Nils Keylands artikel Om den svenska allmogens jakt i Fataburen 1906.
Mycket fataburen på sista tiden, de är värda att köpa när man stöter på dem. . Spännande artikel om jakten med mycket statistik av den legendariska Nils Keyland.
3 järpar av 5.

Armemuseets bok Uniform. Fantastiskt inspirerande bildmaterial som jag blir varm i hjärtat av. Inte så faktaspäckat men ögongodis. Om jag hade tid hade jag sytt hälften.
4 surtuter av 5.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Textil

Vångadräkt III. En god start.

P1020354

En spark i arslet är en hantverkares bästa vän.
-Känt ordstäv i Liljerum

Jag har många gånger innan språkat om nödvändigheten och önskan om att sy en folkdräkt och i sakta mak har jag börjat. Jag har pratat, forskat, undersökt och sytt en skjorta, men vad hände sen? Inte särskilt mycket annat än jag faktiskt snokat rätt på det mesta upptecknat om Vångadräkten och varit på länsmuseet i Linköping och fotat av deras original. Något fysiskt resultat har det inte inbringat förrän något hände för några månader sen. Då kom den där sparken som ett lokomotiv mot min ändalykt. En spark i form av en bröllopsinbjudan och nu kändes det motiverat för både mig och min fru att ta tag i saken. Genom att använda tid som inte fanns och trolla med knäna sprattlande vi fram varsin dräkt. Jag behövde få fram en vångadräkt och Anna-Maria en från Skedevi.

I Anna-Marias fall gjorde vi det ganska enkelt för oss, vi plöjde blocket och lånade in lite delar. Vi läste och Bengt Cnattingius uppteckningar om Skedevi-dräkten och begrundade. Skedevidräkten är en väldokumenterad dräkt från norra Östergötland där Anna-Maria kommer från, inte alls olik dräkten som finns i uppteckningarna från Vånga som också ligger i norra Östergötland. Vångas kvinnodräkt är dock konstruerad efter diverse källor och ej så väldokumenterad som mansdräkten.

Den begynnande egna vångadräkten
Tiden var mycket knapp och det som jag på allvar sydde för bröllopet var västen och förskinnet. Resten, det vill säga skor, byxor, rock, strumpor, hatt är ihopplockat av vad som fanns hemma. Västen och förskinnet kommer föräras med egna inlägg vart det lider. Resten av delarna som jag skrapat ihop stämmer förhållandevis väl med det skriftliga materialet, dock har jag fått skarva med termerna högtidsdräkt respektive sommar och vinterdräkt.

P1020334

I Dybecks artikel från 1844 finns en välkänd bild (se nedan). Denna bild visar den ålderdomlig rocken och mössan, den så kallade gladan. På bilden bärs också de karaktäristiska holkbyxorna i linne som tillhör sommardräktens vardagsdräkt.  Man kan också skymta en stäcktröja mellan förskinnet och rocken. Det är en slags kort jacka med knappar. Till holkbyxorna bär han troligen linneholkar som hör till byxorna.  Bilden är annars något förrädisk då Dybeck 1844 bara hade tillgång till Wiedes anteckningar, först 1846 när Mandelgren besöker bygden görs ordentliga teckningar (se nästa bild).

IMG_0093

IMG_0099
Mandelgrens teckning av en bergsbonde i Vånga i arbetsmundering och med verktyg i händerna. Här syns också samma sorts jacka. Här syns också olika säregna detaljer såsom den speciella ränseln och pipan.

Källorna till Vångas mansdräkt.
När det kommer till mansdräkten finns ett gott källmaterial, varav den viktigaste är prosten Levin Christian Wiedes manuskript ”Några folkseder i Wånga socken af Östergötland antecknade år 1842″. Detta manuskript ligger till grund för både Rickard Dybecks artikel  ”Om Wånga Allmoges klädedrägt” och tjänade som inspiration för Mandelgrens avbildningar några år senare. Vad som är anmärkningsvärt är att de alla är överens om att vångaborna egentligen är dalmasar och säkert finner också många det som en av anledningarna till att de bär förskinn liksom förekommer i många av Dalarnas folkdräktsområden som är kopplade till bergsbruk.  Bengt Cnattingius och Sigurd Erixon citerar i förordet till Wiedes uppteckning en ännu äldre kommentar ur Widegrens Beskrifning öfver Östergötland II:1 (1822) om Vångaborna och deras dräkt:

”Invånarna som tros vara Colonister ifrån Dalarne, bibehålla ännu sin urgamla klädedrägt, hemma tillverkad, utan konst och prål. Karlarna kläda sig mest i bruna och svarta Rockar, och bruka ännu sina så kallade Barmskinn”

Detta citat är vad jag kan hitta den äldsta beskrivningen över Vångadräkten och den tecknar en bild av ett dräktskick som redan i början av 1800-talet ansågs ålderdomligt och säreget.

Mandelgrens teckningar i kombination med Wiedes noggranna uppteckningar ger en mycket god bild av dräkten utan ens titta på de många bevarade plagg som finns. Jag tycker mig se tre överlappande stadier som Vångadräkten går igenom. Jag sammanfattar dessa stadier här mycket kort.

1. Ålderdomliga dräkten. Den äldsta typen av dräkt med bland annat långväst med enkelrad av knappar och långtröja med kilar, hyskor och hakar. Till dräkten finns också de vida linnebyxorna, holkar och förskinn. En dräkt som förmodligen fick sitt huvudsakliga utseende tidigt.  Den bruna jackan jag bar är ett exempel på en liknande jacka av ålderdomlig modell med hyskor och hakar.

2. Empiredräkten. Vångadräkten får en utökad modeprägel med kort empireväst och kort jacka. Dock förefaller många ålderdomliga särdrag förekomma som standard i dräkten. Detta tycks komma i full blom under 1840-talet, lagom till Wiedes besök.

3. Övergångsdräkten. Redan under Wiedes besök och senare Mandelgrens besök talas det om att allt fler börja lägga bort dräkten. Detta sker stegvis sakta genom att delar av den traditionella dräkten byts ut mot mer modemässiga plagg. Nu byts knäbyxor mot långbyxor, bredbrättad hatt mot cylinderhatt och den enkla rocken med kilar byts mot en figurskuren knälång rock.

Det mesta av det bevarade materialet härstammar från de två senare perioderna, varav flera västar, stäcktröjor och byxor finns. De flesta bevarade plagg responderar mycket väl till det skrivna och avbildande materialet vilket underlättar forskningen.

I takt med att jag tillverkar nya plagg kommer källmaterialet publiceras. Tanken är att varje dräktdel kommer behandlas var för sig.

Vill du läsa mer? Leta reda på:

Jacobsson, Bengt (1985) Mandelgren i Östergötland
Jacobsson, Bengt (1983) Nils Månsson Mandelgren
Richard Dybeck (1844) Runa Antiqvarisk tidsskrift. Finns att läsa som E-bok.
Wiede, Levin (1958) Några folkseder i Vånga socken under 1840-talet i Meddelanden 1958-1959 från Östergötlands och Linköpings stads museum.

Glad midsommar, önskar jag och fem sköna vägarbetare som firade midsommar någonstans mellan Lima och Rörbäcksnäs vid sekelskiftet. 

107202

 

3 kommentarer

Under Allmoge och etnologi, Textil

Allmogegrannlåt och folklig kitsch – How to make the oro.

P1010889

 

I alla tider har var och en försökt förgylla sin tillvaro med olika typer av estetiska tillhyggen. Dessa försköningsmedel varierar starkt beroende på smak, ekonomiska och konstnärliga förutsättningar. Det har också en hel del med den föreställningsvärld man är bekant med, idag tycker vi att det är käckt att låta en färgpytts med vit färg explodera i ett rum och sen fylla det med förrostade zinkbaljor och patinerade franska bondmöbler som tillverkats i Asien, samtidigt som man skrivet utnötta latinska citat på väggarna. Riktigt så gick det inte till förr, vår svenska bondestam växte upp i en glesbefolkad, rymlig värld där det krävdes respass för att ta sig mellan städer och landskap. Influenserna var få och torftiga, folk var nervöst inställda till det främmande, utmanande och tydde sig helst till det oomkullrunkeliga såsom Gud, jorden och årstidernas växlingar.  Visst, man gillade grannlåt och vackra saker, det vittnar våra dekorerade allmogeföremål om, men vi ska ställa oss ödmjuka inför den kontext i vilka folkkonstnärerna verkade i. I dessa enkla omständigheter skapades otroliga föremål vars syfte var att lysa upp en annars hård tillvaro där strängt arbete, missväxt, krig och gudsfruktan regerade i maskopi med stark social kontroll från stat, kyrka och sockenstämma.

När det gavs tillfälle att festa till det såg man till att ta ut svängarna ordentligt med överlastat pynt och prål. När en brud i Vånga skulle smyckas spände den östgötska folkkonsten alla sina muskler till bristningsgränsen, en frisyr uppbyggd med tagel smyckade med

”…glitter, oäkta juveler, knappar, perlor, samt den så kallade kyrkekronan; i öronen stora örhängen af gulld; halsen och bröstet öfvertäckta med perlband, guldkedjor, medaljonger, och andra smycken, samt dernäst med en af galoner, perlor och smycken utsirad bröstlapp, som räcker till midjan.” L Wiede om folksederna i Vånga 1842.

Några få gånger i livet la folket ifrån sig sin ödmjuka, gudsfruktiga ömklighet för att ta till Yngwie Malmsteens motto ”More is more”! Bröllop var ofta ett sådant tillfälle.

En särskild typ av dekorationer som ofta förekom vid dessa livets högtider var olika former av takdekorationer såsom halmkronor och det som kallas för oro i synnerhet. Jag har försökt mig på att rekonstruera hur en folklig oro kunde se ut under tidigt 1800-tal.

Oro – folklig takkrona.
Att döpa denna typ av dekoration till oro är som bäddat för dåliga ordvitsar. Det är också svårt att böja ordet, vad heter det i plural och i bestämd form och så vidare. Tokigt. Dessa takkronor kan se ut på många vis och vara gjorda av många olika material. De har egenskapen att de ofta tillverkades av överblivna material.  I en del socknar tjänade änkor och äldre extrapengar på att tillverka kronor medan på andra ställen var det vem som helst.

Jag har valt att fokusera på den typ av oro som består av ett eller flera hjul som det hänger ner dekorationer i trådar. Denna typ finns belagd från åtminstone 1600-talet på flera ställen i Sverige.

P1010694
Västgötsk takkrona från imponerande 1695. De vita sakerna med krenelerad kant är gjorda av fnösktickor, ett vanligt inslag i dylika kronor. Ur häftet Oro, himmel, spindel. Skittaskig kvalitét med digitalkamera i bok.

P1010699
Här har vi ett snårigt exempel där slöjdaren i frenesi gått berserkargång med saxen och skapat en allmogeurskog att hänga i taket. Här domineras kronan av tapetbitar, tyg och halm. Ringen tycks vara gjord av en krans av tunna grenar.

När jag tittat i källmaterialet har följande material använts:

-Papper
-Silkespapper
-Tygbitar
-Näver
-Tapeter
-Skinnbitar
-Vass
-Halm
-Tapeter
-Fnösktickor
-Glas
-Metallbitar
-Ägg
-Ärtor

Så har du något av detta liggande så är det bara att sätta igång. Det behövs också:

Grov synål, lintråd och sax.

Ringen
Ovantill behövs en eller flera ringar i olika storlekar. Ofta är de gjorda i ett träsvep av en tunn list. Det finns de som också är gjorda av ståltråd vilket jag har valt. Jag tänker mig att det blir ett tydligt 1800-talstuk på min med tapetbitar och bomullstyger som blev vanligare bland allmogen under 1800-talet. Jag virade mattrasor i bomull runt ringen så att det täckte ståltråden.

P1010760 P1010761

DekorationsmaterialJag grävde djupt i lådorna efter sådant som är tidsenligt och fann kläde, vadmal, bomullstyg, skinn, halm, näver, silkespapper och 1800-talstapeter. Dessa klippte jag i olika former såsom solar, cirklar, remsor, fyrkanter och små trekanter. Som avslut på varje hänge valde jag ett uppochnervänt hjärta.
P1010838

När du klippt upp ett rejält lager är det bara att ta den ordentliga nålen och trä en lintråd. Knyt ett knut i ena änden och kör fast den i ringens tyg. Nu är det bara att trä på dekorationerna. För att få ett mer slumpmässigt utseende blandade jag ihop inslagen och körde på. Mängden hängen väljer man själv, jag satsade på att köra ganska tätt och ibland är det mängden som gör oron. Börja med att göra några knippen, jag valde att klippa halmen i samma längd och variera de övriga inslagen.

P1010840

Resultatet

När tillräckligt många är fastsydda valde jag att låta skapelsen blomma ut lite mer bokstavligen. Jag vek ett antal rosor i silkespapper och sydde på dem på ringen. En annan folklig dekoration.

P1010891

 P1010890 P1010894

P1010896

Jag rekommenderar den här typen av kitsch-slöjd. En del modernister och hipsterslöjdare använder även moderna material men eftersom jag har svårt att arbeta utanför den historiska lådan så valde jag en mer puristisk väg. Det är en trevlig slöjdform med få tråkiga och komplicerade moment.  Så gå bananas på era tygspillpåsar ni samlat på er genom tiderna. 

God helg.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Huske-Jo var en legendarisk jägare i 1800-talets södra Finnskoga. Detta var tiden då viltvård inte fanns på kartan. Huske-Jo lekamen var ärrad och delvis invalidiserad efter björnattacker och under hans livstid sköt han 36 björnar och 200 älgar med mynningsladdare.

 

3 kommentarer

Under Textil

Kattun till frun. Provtryckning till färdig sjal.

P1020220

 

Kattuntryck
I samband med att vi hade textiltryck på museet passade jag på att leka kattuntryckare i lite större skala. Vi fick också låna två antika tryckstockar som använts till kattuntryck. Svårt att veta hur gamla de är men troligen kring 1800. Kattuntryck är en teknik där man trycker mönster på tyg med hjälp av tryckstockar, särskilt populärt var det under 1700-talet och 1800-talets början. Ordet kattun är en försvenskning av engelskan/franskans cotton/coton. Bomull var det vanligaste underlaget att trycka på och det var en textil fiber som på allvar introducerades i Sverige under denna tid. Från början importerades de tryckta tygerna men snart uppstod en inhemsk produktion.

Vi kunde inte låta bli att provtrycka med dem lite, ett provtryck med gåshud. Resultatet blir inte helt perfekt då färgen inte är helt anpassad för stocken som dessutom är något ojämn. I vilket fall är det inte varje dag som man gör något sådant.

Färgen applicerades med svamppensel.

IMG_5236

Borden gjordes med en annan antik tryckstock.

IMG_5240
Jag vet inte vad för slags färg som användes ursprungligen vid kattuntryck, kanske någon slags linoljefärg. Vanligen trycktes kattuner på tuskaftad bomull.

Resultatet blev en handfållad sjal, 1×1 meter stor. Även om det var i vintras den trycktes blev den klar relativt nyligen, därefter ska man få till ett fototillfälle.  Trots det lite ojämna resultatet tycker jag det blev ganska bra i sin helhet. Många originalkattuner är inte alla gånger så bra.

P1020219

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Hovlivet var inte samma sak sen Gustaf III försvann. Hans gamla minister Schröderhielm som var ett riktigt partyanimal sa resignerat:

”En uppsluppen karneval i Stockholm är lika kul som långfredagen i Polen”

 

Kurage recenserar.
Wartime farm. Succén går vidare och idén borde fungera även i Sverige. Hoppas kan man ju.
4 kaffesurrogat av 5

 

3 kommentarer

Under Textil

Uppdatera nationalnyckeln – Nya fåglar i trädgården.

Våren är här och då återvänder fåglarna till vårt land. Jag förväntar mig att klubb 300 snart kommer kasta sig i bilarna och skippa Ottenby för att istället klamra sig fast på grannens lada med stora tubkikare. De är så sällsynta att de inte ens har ett namn, vad kan man tänka sig att de skulle heta?

P1010605
Kan det vara en svart ullskrak? En sandelbrunröd äggpluttare? Lila liten bananviska? Smutsgrå krävuggla?

Mer förslag?

P1010607De tycks vara människotillvända också, deras fjäderdräkt är misstänkt lika gamla ullkoftor som tvättats hårt och ögonen påminner om bakelit.  Klappar man dem känns det som om de är fyllda med ull.

P1010610Jag misstänker att de kommer stanna här, de tycks ty sig till min dotter mer än hon till dem. Vi får se om de är lojala.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Det förekom en del mygel bland många nykterhetsrörelser under slutet av 1800-talet. Medlemmarna angav varandra och den del blev uteslutna om de setts dricka pilsner på stadens gator. I vissa kretsar smögs det  gemensamt som på Folkets park i Norrköping där många pjäser satts upp av nykterhetsföreningarna. Slagsmål var vanligt och troligen på att det gömdes flaskor bland veden.

Kurage recenserar.
Hunderby
. Säger det igen, fortsätt kolla nu för bövelen. Det ligger på SVT-play, kolla nu. Det är helt galet, att göra parodi på Storbrittaniens viktigaste litterära skatt -1800-talklassikerna. 
4 gråsossar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Textil

Höstlov. Bland bomullstryck och kattuner.

En veckas höstlovsaktivitet är till ända på Norrköpings stadsmuseum. Det har lockat många barn och ungdom att pröva på att trycka på tyg som varit veckans tema. Vi inhandlade textilfärg, svampar, bomullstyg, potatis och så lyckades vi skaka fram ett antal gamla tryckstockar ifrån museets samlingar. Besökarna fick också göra egna tryckstockar i potatis och trycka med färdiga skumgummiformar, men vad som kanske är mest relevant för denna blogg är de tryck som gjordes med originaltryckstockar.

Dessa stockar har använts när vid märkningen av färdiga tygrullar. Beroende på kvalitet, varumärke och sort användes olika tryckstockar. De flesta representerar för oss i nuläget okända varumärken men kända Norrköpingsväverier som Tuppen och Bergs bomullsväveri aktiebolag Norrköping finns bland stockarna. Åldern varierar men troligt är att de flesta är ifrån 1900-talets början.

Min personliga favorit bland dessa varumärken är Kronhjorten. Denna tryckstock är traditionellt gjord i trä med mässingsbleck som bildar mönstret. Den var favorit bland många.

Många besökare kom med T-shirtar och örngott och nu är många i staden sponsrade av gamla döda företag.

1….2….3 T-shirt med bomullskvalitén Solrosen!

Kattuntryck
Vi fick också låna två antika tryckstockar som använts till kattuntryck. Svårt att veta hur gamla de är men troligen kring 1800. Kattuntryck är en teknik där man trycker mönster på tyg med hjälp av tryckstockar, särskilt populärt var det under 1700-talet och 1800-talets början. Ordet kattun är en försvenskning av engelskan/franskans cotton/coton. Bomull var det vanligaste underlaget att trycka på och det var en textil fiber som på allvar introducerades i Sverige under denna tid. Från början importerades de tryckta tygerna men snart uppstod en inhemsk produktion.

Vi kunde inte låta bli att provtrycka med dem lite, ett provtryck med gåshud. Resultatet blir inte helt perfekt då färgen inte är helt anpassad för stocken som dessutom är något ojämn. I vilket fall är det inte varje dag som man gör något sådant.


Här är den andra som är en blomsterbård, kanske använd till sjalar.

Många kattuntryckare var judar från Tyskland och Norrköping var en av få städer där judar fick bosätta sig utöver Stockholm under slutet av 1700-talet. En av dessa var juden Jacob Marcus (1749-1819), han erhöll privilegier att trycka kattuner 1790 och övertog då ett kattuntryckeri i Norrköping och drev det i ett tjugotal år. Trots att Sveriges första kattuntryckeri anlades 1729 tycks de invandrande judarna varit de som på allvar utvecklade kattuntrycket under sent 1700-tal.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Dessa bönder alltså:

”Man bör inte, så som bönder som aldrig har varit vid hovet eller vistats bland förfinade och dygdiga människor, uträtta sina naturbehov framför dörrar eller fönster till kvinnorum, hovsalonger eller andra gemak, utan alltid allestädes uppträda förnuftigt, dygdigt och hedervärt i tal och åtbörder.”

Ur Wernigerodes hovregler från 1570.

Kurage recenserar.
Silfvers CD med Folk/Baroque.
Pelle Björnlet och Johan Hedin har förenat barockmusik med folkmusik. Stämningsfullt med folkligt vemod. Skön total avsaknad av flum, pojkar med dreads som hamrar på plywoodlådor och framför allt jazz och moderna styggelser. Ta på dig din pudrade peruk och ängslas.
4 krigsvintrar av 5.

Värdshuset Stenkullen i Åby.  Jag betvivlar att det finns många ställen som detta. Medan världen rusar på utanför har  klockorna för länge sen stannat på Stenkullen. Många har åkt förbi och undrat men ring dit och beställ bord. Gör en faktisk tidsresa. Googla Värdshuset Stenkullen och du kommer se en liten del av myten som omgärdar denna plats.
5 sardinlådor av 5.

1 kommentar

Under Textil

Slöjdhandledarutbildning I. How to make enkla korgar and pippifåglar i vadmal.

 

Jag och min kollega Sofia har börjat på Slöjdklubbens handledarutbildning på Hemslöjden i Linköping. Vi ska fördjupa oss i slöjdtyper som passar bra tillsammans med barn, ex sömnad, korgflätning, täljning. Dåliga hantverk kan vara asfaltsläggning, veteranmotorsågskapning och asbestslöjd. Vi lär oss vilka som är gångbara för alla typer av barn, liksom pedagogiken som hör därtill.

Vi kommer gå totalt 4 helger och jag tänker rapportera lite om det vi lärt oss.  Kursen utspelar sig i Hemslöjdens trevliga lokaler och helgen bjöd på en välbehövlig överdos hemslöjdsdesign. Det ser ut som att det blir en fortsatt trevlig kurs.

En enkel korg
Jag och Sofia arbetade i par för att framställa en särskild slags slöjdklubbskorg som spelar en central roll i pedagogiken. Det är ur denna som hantverket presenteras i barngruppen.

Konstruktionen är enkel, en bottenplatta som man sticker ner träpinnar i som man sedan flätar korgens väggar på. Vi valde att såga till en 6-kantig platta. Formen bestäms medelst passare. Pinnarna klyvde vi fram ur torr furu och fixade till med täljhäst. Det är en klar fördel om plattan och pinnarna är torra eftersom de krymper/sväller ganska likvärdigt med varandra.

Jag kom på att man kan rodda lutningen på pinnarna genom en mycket enkel borrjigg. Här krampaktigt hållen av mig.

Sen passar man enkelt in pinnarna med kniv, väldigt enkelt.

En del pinnar försvann av olika anledningar…

Vi valde att fläta väggarna i sälg som vi klöv. Börja med att klyva med en kniv mitt i kärnan och använd sen händerna för att styra klyvningen i de färska vidjorna. Efter lite träning går det att få fram ganska bra ämnen upptäckte vi. Sen är det bara att sätta igång att fläta i materialet med en god portion våld och vilja.

Korgen blir  hemslöjdigt operfekt, ”det ska ju se handgjort ut….”. I mitt fall det perfekta svepskälet för personlig inkompetens, som hand i handske.  Jag tycker våra korgar blev fina och praktiska! De andra satsade med lite andra material såsom björkris och mattrasor. Sofia passade också på att implementera tyg i skapelsen i form av lite dekorationer på topparna.

Att göra en sådan här korg var roligt och gick på några timmar om man har materialet tillgängligt.

 

 

 

Pippifågel i vadmal


Möt fågeln grönhövdad kvackskruvare, en irriterande byråkratisk fågel som bor året runt i din trädgård och ger ifrån sig enerverande, stötande läte eeeh, eeeh, eeeh, EEEH, EEEEHHH! Ständigt högre och högre, samtidigt som han pickar och skiter på dina fönster, växter, husdjur och allt annat du håller kär. Allt med stor noggrannhet och i dubbla kopior.  Från sin holk skickar de ansökningar om tömning av rötslam i din trädgård, beställer hem pizza i ditt namn och arkiverar din brevlådas innehåll minutiöst i din kompost.

Om du mot förmodan vill ha en så kan du sy en av vadmal, i detta fall från arméns fotlappar. Tvättade sådana får man hoppas. Gör en enkel mall och skissa upp hur du vill att din fågel ska se ut med fjäderdräkt och näbb.

Sy ihop alla delar på enklaste vis, det fungerar när man syr i valkade ylletyger. Till näbben använder man en trädgren som man spetsar till. Ta en spetsig pryl och gör ett hål för näbben.

Sen stoppar man fågeln full med ull, hundhår, vadd, navelludd eller vad du känner för. Sen syr du ihop den nertill och hörnen som blir syr du ihop så pass stort att du kan stoppa in fingrarna. Denna lilla hälla kan du också sätta klädnypor som fötter, då kan du sätta upp fågeln på ett sträck eller en gren.

Det blev en snygger kavalkad. Sätt igång och pyssla i helgen!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Begreppet ”lekstuga” har en äldre historia som en benämning som ungdomsfest på landsbygden under 1700-1800-talet. Benämningen förekommer ofta i olika kontexter när det kom till att stävja denna ungdomskultur. I sockenstämmorna försökte de äldre bötfälla de som lånade ut hus till dessa tillställningar. I Synnerby socken fick man plikta 1 Rd till kyrkan om man lånade ut lokal.

Kurage recenserar.
Nej, just inget.  Visst jag har läst lite arkeologiska förundersökningar och sånt men annars inget viktigt.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Textil, Trä

Skördefestfärgning och temperatur vid krappfärgning.

Det har varit en synnerligen trevlig skördefest på friluftsmuseet Färgargården i Norrköping. Vid detta unika förindustriella färgeritekniska museum brukar det hållas en årlig höstmarknad där det bjuds ut allehanda frukt och grönt. Eftersom färgargården delvis ligger under Norrköpings stadsmuseums regi, städade vi ur 1700-tals gården med dess färgeri och vadmalsstamp. Jag tog på mig mina 1840-talskläder visade traditionell färgning med krapp, berättade om färgeriyrket förr, hur bönder respektive yrkesmän färgade, varför vi har löss i godis och andra viktiga saker.  På det hela taget var det stort intresse, inte bara från äldre damer utan även bland dem som kategoriseras som yngre.

Kombinationen kort empireväst, lediga knäbrallor och avslappad magtrakt är inte alltid lyckad men färgarmäster klagar inte om korven är god och drickat gratis. Jag tror visst att solen tittar fram också.  Jag hade också med min magiska färgarhund om förtäljer sagan om hunden vars päls ingen kunde färga.

Måste också poängtera att ha damasker på sig när man jobbar är aphårt och manligt. I övrigt berättas det vanligen att färgarna bar träskor eller skinnstövlar, skjorta och förkläde i ylle.

Krapp och temperatur
Att färga med krapp är egentligen ingen konst, resultatet blir ofta bra men det finns en kritisk punkt, temperaturen. Vid drygt 70 grader börjar krappen gå mot brunt istället för rött. Detta är såklart centralt, du kan få signalrött men också brunröda nyanser. Jag tog denna gång inte med mig någon temperaturmätare utan förlitade mig på känslan. Det kan ju funka men trots att jag tyckte att jag var försiktig blev det för varmt.

Totalt gjorde jag tre bad och här är resultatet.

Från vänster ser vi första badet där jag också färgade ett grått ylletyg. Det blev gyllenroströd kan man säga. Längst till höger är efterbadet och den blev något ljusare. I mitten experimenterade jag lite och tog ett ljusgult garn färgat med björklöv och körde det i krappefterbadet som spetsats med en försvarlig mängd gula lökskal. Bilden är inte riktigt rättvis men det blev en ljus och gulaktig rostfärg som blev rätt bra.

Alltså resultatet är inte misslyckat men samtidigt inte heller ultimat, förr hade man kanske inte spenderat ett av de dyraste färgämnena på att färga brunt.

Vill du läsa mer noggrant om krapp så har jag skrivit om det här och här.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Två bra tips från historiens etikettböcker rörande din kropps behov:
Man bör inte, så som bönder som aldrig har varit vid hovet eller vistats bland förfinade och dygdiga människor, uträtta sina naturbehov framför dörrar eller fönster till kvinnorum, hovsalonger eller andra gemak…”
Ur Wernigerodes hovregler från 1570.

”När du torkat av näsan är det inte passande att breda ut näsduken och syna den som om det kunde ramlat ut pärlor och rubiner ur huvudet på dig. ”
Ur Galeto av Giovanni della Casa från 1609.

”Om man måste spotta skall man dölja det så långt det är möjligt och undvika att besudla såväl andra personer, vilka de än är, som deras kläder, ej heller skall man spotta på glöden invid elden. Och varhelst man spottar skall man sätta foten på spottet. Spotta inte så långt att du måste leta efter spottet innan du kan sätta foten på det”
Ur Civilité francaise från 1714.

Kurage recenserar.
Jag läser visst mest om saker och se något hinner jag visst inte.

5 kommentarer

Under Textil, Växtfärgning

How to make the textilsladd – ett försök.

När de första elkablarna såg dagens ljus under 1800-talets slut var de i form av textilsladd, liknande den som fortfarande finns på strykjärn. Ofta var det en sladd för varje kabel som man sedan tvinnade ihop för att de skulle kunna ledas på porslinknoppar i taket och på väggarna. Dessa installationer kunde ibland tvinnas ihop med flera textilsladdar. Plasten brukades ännu inte i elektronikens värld utan man höll sig till koppar, textil, porslin och stål.  I takt med införandet av mer ofarliga fasta elinstallationer  försvann dessa textila ofta väldigt vackra elinstallationer. De överlevde dock ofta som lampsladdar och dylikt, där de idag fortfarande är poppis i den postmoderna byggnadsvårdskulturen.  Det går också bra att idag för dyra pengar köpa textilsladd på metervara.

Det är här som denna maskin gör entré:

Detta är en snörmaskin av okänt fabrikat som är min vän i detta projekt. Just denna snörmaskin har stått på C L Svenssons & Co:s textilfabrik i Norrköping och köptes in på 1890-talet.  Den har aldrig varit i någon egentlig produktion utan tillverkade främst drivremmar till olika maskiner. En liknande maskin finns på Borås textilmuseum. Materialet var ofta skräpgarner och dessa garnspolar rör sig snillrikt runt och flätar så ett snöre. Se filmen nedan:

Vad som blir centralt med denna maskin är dess förmåga att använda fyllning i mitten av snören som garnet flätas runt. Genom att mata upp garn i mitten blir snöret tjockare. Tidigt väcktes min undran om det skulle gå att mata upp elkabel som fyllning. Jag delade på en gammal elsladd och skarvade i den undertill och utan vidare svalde maskinen genast kabeln och började spinna runt den. Resultatet blev en fräsig textilsladd som jag sen kunde tvinna ihop till en dubbel. Jag monterade den hemma i en skomakarlampa. Succè!

Komplett med ojordad bakelitkontakt!


Och lyser gör den med!

Nu smider jag planer på att utvidga experimentet med tätare material och fler spolar. Till försöket användes 11 röda spolar och 1 svart som redan var monterade i maskinen. På varje spole var 3 trådar. Jag kommer minska till två trådar och i andra färger. Med hopp om fortsatt lyckosamma försök.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Gevär.  Husqvarna m/20 hanbössa. Sveriges vanligaste hagelbössa, den så kallade ”torparbössan” tillverkades 1878-1956, ca 80000 ex. 1931 kostade en 89,50 riksdaler, idag betalar jag 100 kr för en i bra skick. Trots det är känslan på topp när man maler lerduvor till mjöl med en sådan trångborrad legend. Hela mässingshylsor med svartkrut nästa!
5 trångborrade pipor av 5

Bok. Ljungberg, Inger & Gert . Hantverksporträtt. Dyster reportagebok från 1975 där när 50 åldrande slöjdare och hantverkare porträtteras. Nu är de alla döda men med facit i hand är vi ändå rika i slöjdmängd.
3 utdöende hantverk av 5.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Textil

Ihjälfrusen kungatappare med snösockor i Vånga.

Jag har förfärdigat ett par snödamasker eller även kallade snösockor. Plaggets funktion är att utestänga snön och värma underbenen. Särskilt i en tid då knäbyxorna i allmänhet nyttjades. Ursprunget är något knepigt att klarlägga en del saker pekar på influenser från militärt håll och de infördes under 1700-talet i den svenska militära uniformen. När det kommer till den civila eller folkliga dräkten så finns ett ganska litet antal bevarade men desto fler bevarade i skrift.  I Östergötland berättas det bland annat:

‘Sådana plagg begagnades på 1700-talet allmänt af allmogen i Ringarum, så väl helg- som arbetsdagar; äro nu mera helt och hållet försvunna och stå svårligen att erhållas.’ (Ringarum 1873)

Och plagget användes även i mitt favoritområde, Vånga:

”Snösockorne äro ett slags damaskor af grått vadmal, med en jernhälla under skon, för att hålla dem nere, samt messingshäckten på sidorna. Både strumpan och sockan upfästes medelst af gult elgskinn, hopfästad med ett stort massift messingsspänne…” (Wiede 1840-tal)

Snösockorna i uppteckningarna är av ylle och de folkliga tycks främst vara fästade i sidan med hyskor och hakar, till skillnad från militärens som är knäppta med ett stort antal små knappar. Undertill användes en läderrem eller en kedja för att hålla snösockorna på plats.

Damasker av europeiskt snitt. Här en kringvandrande knivslipare. Dessa är av lång modell och försedd med knappar i sidan. Notera vattenkylningens konstruktion med en träsko som vattenbehållare. Troligen fransk bild 1700-tal.

Även kvinnorna har nyttjat dessa snösockor vilket Linné skriver om år 1734 i hans reseskildring om Dalarna. Dessa var röda, vävda i ett importerat kypertvävt ylletyg.  Det är troligt att dessa röda snösockor inte brukades i vardagslag.

Mina snösockor
Mina snösockor är sydda i ett blått valkat ylletyg med ett yllefoder i ljusgult ylle färgat med björklöv. Hyskorna har jag tillverkat av 1,5 mm mässingtråd och det är totalt 12 par hyskor och hakar per socka. Undertill har jag valt kedjor som jag klämt ihop länkarna och bränt bort galvaniseringen på. Jag har valt att laborera lite med råkanter, fodret är invikt medan yttertyget inte är det. Hyskornas har sytts fast så att endast haken och hyskdelen syns, detta tyger jag är snyggt istället för att hyskorna och hakarna är utanpåliggande.

Ihjälfrusen? Kungatappare? Logik?
Mina snösockor fick tillfälle att begagnas tillsammans med Stenbocks Karoliner och med dem har jag varit i Östergötlands utmark, Vånga och burit en död Karl XII och legat ihjälfrusen i ett gruvhål. Varför vi gjorde detta historiska tilltag och kommer du få se på SVT i höst!

TO BE CONTINUED….!

Liket lever!

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Kustaa H J Vilkuna. Djävulens krig.Det är synd om finnarna, vår forna rikshalva. I denna orgie av våld, vansinne och vadmal får vi veta varför på ett ganska målande men kanske något tjatigt sätt.
Betyg: 4 innebrända finnar av 5.

2 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Textil