Kategoriarkiv: Självhushållningsexperiment

Här finner man inlägg om experiment rörande saker som man idag inte använder i hushållet eller som man vanligen idag köper. Allt ifrån Mat, såpakok till talgljustöpning.

Historiska hantverk på Stadsmuseet III: Talgljus och linneförkläde.

Än en gång var det dags för att åter igen stöpa ljus. Senast det bar av att slöjda i kofett var när jag bevistade stadsparken i Jönköping för ett antal år sen. Det skrev jag om här och mitt intresse för belysningshistoria har även resulterat i att jag krystat fram en artikel om vad man faktiskt lyste upp sin samtida med. Den kan du läsa här.

Om ni verkligen vill veta i detalj hur man gör ljus med talg och dess historia rekommendera tidigare inlägg. Detta blir en lite kortare artikel och en liten reklamare om våra trevliga historiska verkstäder på vissa söndagar.

Temat för den här söndagens historiska verkstad var belysningshistoria och att stöpa talgljus.

För att sprida kunskapen om våra förfäders mörker tog jag med mig ett antal ljushållare från medeltid och framåt. Träljustakarna kom till idag då jag besökte en loppis på väg till jobbet.  Det var det enda på den loppisen som jag skulle betala pengar för att de skulle följa med hem. Det är ett par 1800-tals ljustakar svarvade i masurbjörk, väldigt trevliga.

I sedvanlig ordning cuttade jag talget och skred till verket tillsammans med hugande besökare. Jag bjöd på glögg och höll låda om alla sorters ljus och hållare. Vad mer behöver man än levande ljus, glögg, kniv och en hög med kallt fett direkt karvat ut något stort klövdjur?

Dagen till ära och till skydd för mina kläder hade jag sytt ett sprillans nytt förkläde till gagn för mina 1800 och 1700-tals kläder. Det är sytt efter ett förskinn från 1800-talet som jag beskrivit i ett Artefakt-inlägg. Det går alldeles utmärkt att sy förkläden i arméns draglakans då tygbredden är perfekt och stadkanterna kan nyttjas. I nacken kan man knäppa upp med två benknappar som ligger omlott. Käckt….

Det blev iallafall snygga små ljus och jag vill rekommendera att kyl det renade fettet ordentligt innan du börjar stöpa. Varmt fett bygger ljus knappt, fingervarmt och lite till är lagom. Stöpa ljus är en allvarsam lek.

Kom gärna och besök mig på kommande Historiska verkstäder! Detta har vi framför oss, kom, umgås, hantverka!

Verkstäderna är kostnadsfria och öppna för alla. Kl. 12-16 i Grå huset, Norrköpings stadsmuseum.

27 februari: Talgljusstöpning och gammal belysning
Vi visar också olika typer av äldre ljusstakar.

27 mars: Sömnad på gammalt sätt
Vi syr för hand med traditionella material.

24 april: Historisk påsk
Vi lämnar fastan och lagar gammeldags påskmat.

22 maj: Ryssolja och täljning
Trätjärans okända släkting. Vi slöjdar också i färsk björk.

21–23 juni kl 11–15: Färgardagar på museet
Vi samlar in växtfärger, färgar tyger och garner, syr för
hand och på trampmaskin. Ta gärna med eget material.

 

Ha det fint.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Historiska hantverk på Stadsmuseet II: Den gamla maten.

Detta är ett resultatet av ännu en lyckad historisk verkstad på Stadsmuseet. Vi har under hösten och kommer att ha under våren söndagar då vi lär oss mer om gamla intorkade hantverk och förträngda folkminnen. Denna gång hade turen kommit till en matsöndag med temat östgötsk bondemat.

Om man  mot förmodan skulle vilja tränga in den svenska allmogens riktiga kosthållning måste man rådfråga den framlidne folklivsforskaren Nils Keylands forskning. I synnerhet hans arbete Svensk Allmogekost från 1919.

Så här som folklivsforskaren ut i sitt esse. Begeistrad i sin omvärld med folkets öden flimrande framför ögonen. Gråtmild över sin egen förträfflighet.

I ovan nämnda volym finns två recept från norra Östergötland som jag valde att återskapa idag. Att kalla det recept är kanske i överkant, uppteckningar känns mer sympatiskt. Frågan är väl om herr Keyland är en smartbyxa av samma rang i köket som han är vid skrivarpulpeten? Han beskriver ju spännande anrättningar som innehåller allt man kan finna på en ko liksom nödbröd som kan tänkas innehålla allt ifrån ekollonmos, hackat hö till benmjöl och  hästgödsel. Detta är vad vår stolta kulinariska nation tronar på. För att inte glömma vår basföda; kolhydrater i form av bröd, gröt, välling, öl samt alla sorters rötter och knölar som vilar tryggt under jord och blast. Vi får inte heller salt. En del bönder var så betuttade i det vita pulvret att de även saltade färskt kött så hårt att det smakade som att det legat i salttunnan ett halvår.  Salt och bröd helt enkelt.

Köksmästaren står redo för att nå nya kulinariska höjder.

Så vad blev det då? Jo, det ska ni veta -äggvälling och glödhoppor.

Glödhoppor kan vi avhandla fort. Det är ett typiskt allmoge-fastfood-bröd. Det gamla folket gillade bröd som man inte behövde jäsa och av naturliga skäl var de då ganska tunna för att bli ätbara. Glödhoppor finns i flera delar av Sverige i olika varianter. Principen är de ska tillredas direkt på glöden och dessa görs på endast tre ingredienser:

-vatten
-vetemjöl
-salt

Blanda ihop, kavla ut och släng på glöden. Själva tvisten med detta som ”tillfällighetsbröd” är att i sot- och brännfläckarna som blir på brödet ska man tydligen kunna spå framtiden. Glöm alltså kaffesump och sånt tjafs och baka lite bröd istället och sia er själva in i förfallet.

Med smör ger jag detta bröd följande betyg och motivering.
Betyg: 3 av 5 nödår. Det smakar ok men är kanske det mest praktiska brödet du stött på.

Äggvälling låter ju som ni hör, otroligt aptitretande. Det duschas verkligen i munnen när man tänker på den frestande kombinationen. Förr tyckte man välling var bra,  så bra att man på storgodsen skaffade en särskild vällingklocka som ringde 03.30 om sommarmorgonen. Hugande jordbruksarbetare skuttade lyckligt upp ur sänghalmen (se bild) för att få en släng av den ljuvliga gråbeiga soppan. Östgötarna tänkte, varför inte gå craaazzzyy och hälla i ägg?

I vilket fall, du behöver:

-ägg
-mjöl
-mjölk
-salt

Du blandar ett ägg med mjöl tills du får en degkaka. Denna degkaka ska du sen hacka till gryn enligt receptet. Det låter sig knappt göras men det blir mindre delar iallafall. Hetta upp mjölk och rör ner dina ”gryn” och vispa till en slät smet/sörja och salta gärna ordentligt så du kommer i riktig allmogestämning.

Vad ska man säga om det här då? Det smakar då inte hejdundrande kul direkt. Däremot får du en autentisk upplevelse av livets nödtorft för hundra år sen, det vill säga gråbeigt, fattigt och salt. På de premisserna får äggvälling betyget
en bristfällig 2:a av 5 nödår.
I övrigt lagade vi gamla köttbullar och drack svagdricka. Festligt.

8 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Den enes död, den andres bröd III. Hemmansdelningen.

I den här artikelserien lyfter jag fram sorgliga husöden som jag varit med och bevittnat. Det är också historien om hur gamla saker bärgas från dessa hus för att flytta hem till mig. Minns ni att jag skrev om ett fallfärdigt 1700-talstorp där vi hämtade en del saker? Uppfriska minnet här. Det har runnit en del vatten under broarna sen jag publicerade artikeln och jag tänkte bidra med lite nyheter om huset och lite information om dess kontext.

Torpet föll ihop för några veckor sen och ser ut som bilden nedan. Naturen tar ut sin rätt och huset är mer en kompost än ett hus.

Jag tänkte faktiskt lämna huset här och förklara de rådande omständigheterna runt denna fastighet. Torpet stod på en bondgård några mil härifrån och ärvdes av en bekant till mig. Här bodde hennes farbröder och hennes faster och brukade jorden. Farbröderna var tokiga i längdskidåkning och fastern älskade rådjuren som betade runt hu. De förstnämnda bodde i ett boningshus byggt i början av 1900-talet bredvid torpet och fastern i ett annat hus ett stenkast därifrån. Utan vatten och avlopp och fastern flyttade så sent som 2008, då i 90-årsåldern. Hela gården är ett vittnesbörd från ett samhälle som nu tillhör en svunnen tid, så avlägsen men ack så nära räknat i år. Farbrödernas hus var nästan intakt när jag besökte det. Köket i ådringsmålad björkimitation och linoleum på golven. Övervåningen var bara till hälften inredd och det inredda rummet hyste de båda männens gemensamma sovrum. Där hade tiden stannat redan under deras livstid. Buckliga ursprungliga tapeter, en järnkamin som lämnat långa svarta strimmor av sot i det inte längre så vita taket. Spännpappen hade spruckit i en lång reva och hjälpligt lagats  ihop med genomskinlig ömsom röd tejp.

Damens hus var till det närmaste än mer intakt eftersom hon bott där tills nyligen. Hennes hus, en enkelstuga i två våningar. Övervåningen med endast råsågade bräder på väggarna, oisolerat och dragit, förutom ett litet inrett rum som varit hennes sovrum. Det finns dock inget som skvallrar om en enkel tillvaro så mycket som ett kök, åtminstone för moderna människor. Ett kök med vedspis som trängdes med en liten elspis, brödstänger i taket, ålderdomliga hängskåp, skafferi och som diskbänk en skänk med zinkplåt uppå (mer om denna nedan). Stank av katter, utgående matvaror i kombination med den svårbestämda lukten av ålderdom och övergivenhet. De syner denna plats har gett mig kommer för evigt vara förborgade i mitt medvetande, inte minst i mitt historiska och känslomässiga medvetande.

Så, var står vi nu? Jag besökte platsen senast idag av den enkla anledningen att det är dags för att skingra bohaget. Det har varit mig bekant sen jag förste gången fick besöka gården i höstas att detta oundvikligen skulle ske genom auktion. Imorgon går generationers historia under klubban och jag kommer sitta på första bänk med pengar i näven. Hyckleri? Nej, egentligen inte då det inte finns någon möjlighet att gå någon annan väg. Husen bestånd skvallrar också om att rivning kan bli verklighet om gården inte köps av sådana entusiaster som jag och kanske du som läser detta. Jag klandrar ingen, det är tidens gång på något vis. Jag hoppas att det blir en auktion med mycket folk som genuint tycker om gamla saker och förstår att vårda dem. Det är sånt man får trösta sig med, liksom att jag vet vilken kontext föremålen jag köper har.

Jag har varit med vid alla utrensningar av gården inför auktionen och varje gång följer några saker med hem och jag tänkte redogöra för mina fynd, mitt bröd så att säga. Detta är alltså utöver torpets bärgningar.

På bilden ser ni, från vänster,
1. Ett verktygsskåp i pärlspont
2. En ensam pinnstol, äldre.
3. En vad som tros vara en äppeltorkare. Det finns säkert någon smartbyxa bland er som har någon annan teori, det är välkommet.
4. En diskbänk från sekelskiftet 1900. Detta är fasterns diskbänk som räddats från brännhögen. Ovanlig möbel som oftast kasserats. Det är som en skänk med två skåp med en tunt zinkskiva. Jag vet ännu inte vad jag ska ha den till riktigt, men mitt hjärta nedkämpade behoven. Den är hel men småskabbig, målad i något som påminner om björkimitation. Målningen är skadad och anfrätt och det är troligt att den kommer målas om. Tänk alla diskar som denna bänk varit med om i den lilla tantens stuga.

Till dessa föremål kan nämnas en stor vedlår, handgjorda gardinstänger i trä från 1800-talet, massa gammalt elmaterial, skruvar, beslag, en rulle brunt inslagspapper och en rulle silkespapper.

Väl hemma limmade jag ihop det som kan tänkas vara en torkställning. Som gräsänkling beredde jag mig en mysig kväll med vedspisen sprakande och med fladdrande ljus. Jag kärnade ur ett antal äpplen, skivade dem och trädde upp dem i anordningen. Attans, nu får ni lite tjuvnyp av det där mytomspunna och aldrig färdiga köket som ännu inte förevisats på bloggen.

Jag har ont om plats kring vedspisen och därför prövade jag att hänga upp ställningen i några krokar över spisen. Vi får väl se om det blir ätbart tids nog. Genom att titta på spikar och liknande kan ställningen antas vara från sekelskiftet och jag har för mig att jag läst om en dylik i någon Åter-artikel eller så. Någon av er kanske vet?

Jaha, det var lagom pretantiöst, det är terapi för mig det här också. Får väl se om det blir något intressant imorgon.

7 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum, Funderingar, Självhushållningsexperiment

Gotländsk radio och getstek.

Lagade getstek i ugnen. Blev riktigt bra, folk som menar att get är segt kan inte laga mat. Massa olja, skurna snitt med vitlök och salt, peppar och sånt. 2 timmar i 125grader och vänd varje halvtimme. Det är saftigt värre. Och glöm inte att skära bort överflödigt fett och få bort alla hår. Getfett är inte kul rent kulinariskt.
IMG_5594

Ni kan lyssna på mig och mina polare i Drothemshirden i radio Gotland. 15.25 min in på klippet.
http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=1879328&BroadcastDate=&IsBlock=1

3 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Getslakt och axelremsväska.

Jag var åter hemma hos mina arbetsgivare och slaktade. De har börjat skära ner på getpopulationen på gården och finns chansen att köpa billigt kött så hänger jag gärna på. Jag har aldrig slaktad get förut och det var otroligt lärorikt att gå från levande djur till färdigstyckat.  Nils-Arvid säger i Arbete och redskap att getslakt vanligen utfördes i oktober av kvinnorna på gården. Två fel där då. I vilket fall ska det bli spännande att smaka på köttet, getterna är ju inte direkt kända för sin köttproduktion.

IMG_4980

När jag var på Stallarholmens vikingamarknad sydde jag klart en medeltida axelremsväskor. Dylika väskor är vanligt förekommande i den samtida konsten och under 1200-1300-talet är det vanligt att de också är försedda med tofsar. Min väska är sydd i vit linkanvas med blå tofsar i ullgarn. Axelremmen är gjord i läder med ett enkelt 8-format spänne. Inte så mycket att tillägga där direkt. Väskor är kul.

IMG_4987

1 kommentar

Under Självhushållningsexperiment, Textil

Hostmedicin på gammalt vis del I.

Jag har fått ett recept av farmor på traditionell hostmedicin. Naturläkemedel är ju lite kul ibland och särskilt när man kan göra det själv. Sen om effekten är psykosomatisk är ovikigt bara det fungerar. Detta är dessutom enkelt. Man behöver:

Färska granskott

Lika mycket socker

Glasburk

Soljus

Lägg granskotten i glasburken och slå på socker. Skruva på locket och ställ i solen. Vänta. Om du lyckats med denna otroligt svåra beskrivning så ska sockret typ bilda vätska och det ska jäsa tror jag. Vätskan ska bli klar och barren ska silas bort. Klart att användas vid hosta. Så nästa del kommer naturligt när hosta sätter in. Kollar man runt på nätet är det tydligt att många andra ser kopplingen mellan hosta och granskott, tydligen kan man också blanda i citronskivor och använda vätskan som sirap. Rätt många vill också tillsätta rätt mycket brännvin i lösningen, många naturläkemedel innehåller den ingrediensen…

IMG_4527

12 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Kan man inte karva trä får man karva gris.

img_4153

När misslyckas med vissa saker får man visa för vad man går för i andra gebit. Jag och familjen var på pysselkväll hemma hos arbetskollegorna Robert och Korp. Snarare en pysseleftermiddag ute i solen med Totte under kniven. Totte är en enorm 170 kg:s Galt som fick avlivas efter konstaterad hälta. Familjen Wallman kör självhushåll och detta var deras första gris som gått till slakt, de hade dessutom börjat tröttna på kanin och get. Utomhusslakt i vårsolen ute på landsbygden ger mig historiens skälvningar längs ryggraden. Lite speciellt är det också när det rör sig om vår gamla lantras Linderödssvin som ser ut så här i komplett tillstånd:

Linderrödssvinet är en ättling till vårt gamla skogssvin som gick och betad och bökade i skogen. De har kraftig borst och klarar såväl sommar som vinter. Förr var skogen den viktigaste betet för de flesta djuren året runt, från söderns lövskogar till fjälltrakter. På grisar satte man ibland svinok på som förhindrade grisar från att ta sig in i inhägnade områden. Idag fungerar det tvärtom, vallning- och fäbodtid är över och vi stänger istället in vårar djur i hagar för att de inte ska ta sig ut. Vi har fortfarande en lagparagraf rörande släppandet av svin i ollonskog, historiska rester i vårt moderna rättssamhälle. För slaktade man svin vanligen på hösten eller vintern, men det förekom även inför högtider som jul och påsk. Detta skulle man kunna ha kallat en påskslakt. Vid avlivandet ledde man grisen i ett så kallat trynträ som också hindrade grisen från att skrika. Sen användes klubba och så skållade man grisen (vilket vi som läser nyheterna har märkt att man gör idag med) och rakade av borsten. Borsten samlades upp och användes till borstar och annat. I Sverige har man inte torkat kött i större utsträckning men det förekom ofta med fisk däremot. Rökning var vanligare och gjordes ofta i bastu. Saltning var annars det primära sättet för just kött. Efter att ha sänkt ner köttet i saltkar lät man det sen hänga i matbodarna. Svenskarna var särskilt förtjusta i salt, en del tyckte det var underligt at bönderna hellre åt saltat än färskt kött. Den småländske Prosten Gaslander uttryckte följande om 1700-talsallmogens smak:

”Färskmat tycker den inte om, utan bör fisk, kalvkött m.m. först ligga i salt, om det ska vara till lags” (Bringeus -Arbete och Redskap s.228)

Jag har gått en styckningsskurs tillsammans med en polare (som numera är typ vegetarian) och nu gavs ett gyllende tillfälle att fräscha upp kunskaperna. Filé, kotlettrad, skinka, plommonstek, revbensspjäll, rulle osv. Vi försökte in i det sista köra en anatomisk styckning och undvika flintasteksstyckning. Amatörer som vi är tog det väl nära fyra timmar för en halv gris och hundarna fick inget men fick jaga kaniner och katter. Det blev några kilo kött till mig med, det känns oerhört att kunna handla gris billigt som blivit bra behandlat om inte käkat massa skumma saker.

img_4150

En trevlig dag var det.

5 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Rårörda lingon.

Jag vill med detta inlägg visa på enkelhet, det finns historiska grejjer som är lätta, trevliga och som bringar gott resultat. Lingon och andra bär har varit viktiga för nordborna, särskilt i fråga om kosttillskott och smarrigheter.

Jag bor numera på självaste gränsen till de dunklaste skogarna, nämligen Kolmården. Detta göra att jag kan plocka gott om svamp och bär vilket är kul, ekologiskt och nyttigt på alla sätt och vis. Så dra på er bärkontarna och dra ut i skogarna!

Bland det bästa man kan göra med lingon är rårörda lingon, en utomordentlig sylt med två ingredienser som passar bra i matlagning och på filen. Lite vuxnare än vanlig sylt och mindre sött.

Börja med 1 liter rensade lingon. Häll i 1-3 dl socker beroende hur sött du vill ha det. Rör om till sockret löser sig. Klart! Frys in om du inte ska ha lingonen den närmaste tiden.

Lämna en kommentar

Under Självhushållningsexperiment

Roadkill

På väg till jobbet en dag hittade jag på en liten hare som precis blivit påkörd. Mer eller mindre en harunge, men helt oskadad till det yttre. Jag handlade snabbt och mofflade ner den i en plastpåse och cyklade glatt vidare och förvarade den i frysen på jobbet. Haren hamnade sen i en polares frys i väntan på bättre tider.

Jag ämnade att flå denna kanin för att ta vara på skinnet. Eftersom jag inte var helt säker på när haren blivit påkörd lämnade jag köttet därhän. Syftet att flå den var också i utbildningssyfte, jag räknade inte med att få ut så mycket päls direkt. Senaste gången jag var med om att flå just en hare var när min far fick en hare av en arbetskamrat, jag var kanske 10 år. Jag säger inte att jag är någon expert på att flå djur, jag innehar inte jaktexamen eller liknande. Jag har gått en styckningskurs av nöt och gris närmast. Däremot fick jag dra mig till minnes av vad jag läst någon gång.

Det finns kanske de som tycker detta är makabert vilket jag inte tycker. Min farmors familj födde upp kaniner under nödåren under andra världskriget för kött och päls. Mina farföräldrar är inte några krumma självhushållsbönder som håller till på någon avlägsen långfäbod direkt, snarare tvärtom. Det är något som finns närvarande hos vanliga i nära generationer. Jag misstänker dock att det hoppat över min föräldrargeneration som växt upp i folkhemsbygget och välfärdssamhället. Att jag håller på detta är en postmodern kuriositet och det kan man diskutera alltjämt.

I vilket fall hade jag ont om bra verktyg men märkte snart att man inte behöver mycket. Så här ser en hare ut när den är hel:

Första steget är att skära av huvudet och tassar vid fotleden.

Skär upp pälsen på magen, jag märkte att en sax är bäst. När du kommer ner till analöppningen kan du klippa runt den, nu var detta djur så litet så det kvittar.

Sen är det bara att med fingrarna avlägsna skinnet försiktigt, där det stretar emot kan man skära av hinnorna. Annars sitter skinnet så pass lätt att man kan dra av den. Men det är inget sulläder direkt så man får vara på vakt så man inte drar sönder skinnet.

När skinnet är avdraget ser det ut så här, inget speciellt kladdigt jobb egentligen. Ytterst lite blod.

Jag hade inga intentioner att än garva skinnet så jag valde att spänna ut det lite och avlägsna en del hinnor vilket görs lättast med fingrarna. Sen är det att bara riktigt salta friskt över hela huden och vika ihop den, ”salt mot salt” så att säga. Jag la den sen i en plastpåse och där får den vara tills jag klurar ut någon bra garvning någon dag.

4 kommentarer

Under Läder, Självhushållningsexperiment

Talgljusstöp.

Stöpte lite ljus idag ca 50 st. Samma recept som föregående stöpning fast inget gammalt smör denna gång. Blev riktigt bra och jag tydligt är att när fettet verkligen börjar svalna så bygger ljusen mycket, mycket fort. Sen är frågan om de sen brinner superfort, blir spännande att testa.

Lämna en kommentar

Under Självhushållningsexperiment