Kategoriarkiv: Järn

Allt som rör smide och järn i allmänhet och historiskt.

Använd inte…

….betongborr av dålig kvalité. Det kan visa sig att de är maskerade snurrepinnar i metall och därmed dåliga att borra med.

Hade ingen aning att ett borr kunde snurra upp sig och slita kronan av sig på ett enda hål. Otroligt.

Annonser

5 kommentarer

Under Funderingar, Järn

Pimp my harness II: kedjehållare.

Nästa led i att fixa till min plata blev att göra en ordentlig kedjehållare. 1300-talsplator är ofta försedda med en uppsättning kedjor framtill, upp till fyra kedjor kan sitta fast. Kedjorna sitter sen fast i svärd, hjälm, dolk o sköldar. De är liksom senilsnoddar för riddare så att de inte ska slarva bort några tillhyggen i strid. Ett rejält exempel finns bevarat nedan. Exemplets kedjor är väldigt korta, de hade troligen någon slag förlängning om inte han trillat ner i en barkningsmaskin någon gång…. Om någon vet hur man ska använda kedjornas ändstycken så säg till, det är liksom en pinne med ett utbuktande hål på. Det måste finnas en motsvarighet som den kan passa på.

Min plata har varit försedd med en ganska pissig och provisorisk variant utan någon som helst historisk grund. Det är bara en vikt, fastnitad läderbit med en mässingsring.

Den nya är inspirerad av två förlagor, dels en förmodad kedjehållare från Malmö Museum och ett gravmonument av Walter Bopfinger (spännande efternamn…), 1359

Jag valde att göra själva plattan som en 8-kantig blomma i 1mm plåt. Det är bara att göra en mall och rita ut den på plåten och sen klippa ut den. Jag filade till kanterna och putsade upp plåten med smärgelduk. Jag borrade sen ett hål för öglan. Detta hål märkte jag var bra att dorna upp till fyrkantigt för att passa öglan. Om ni skulle råka göra hålet lite för stort kan man vända på biten och driva in hålet med en kulhammare. Själva öglan gjorde jag av en ca 8 cm lång tjockare järntråd som jag bankade tunnare på mitten och böjde runt en lämplig stång.

Av samma tråd som jag gjorde öglan av gjorde jag ringen. Jag böjde den runt ett rundjärn och mejslade av den. Det är ett roligare sätt att göra det än att såga o böka. Jag filade till ändarna på ringen och satte fast ringen på kedjan som är en köpt kedja med bortbränd galvanisering. Länkarna är också ihopklämda likt nedan förmodad pansarkedja från kulturen i Lund.

Sen monterade jag bort den gamla fula hållaren och passade in den nya. Benen böjdes ut i ändarna likt små hakar på samma sätt som man gör med spik i beslag på trä. Det var lite pyssel att få in den bakom de befintliga plåtarna. Sätt i en järnbit i öglan för att den inte ska förlora formen när du böjer ut benen.

Så blev det, mkt snyggare än förut!

11 kommentarer

Under Järn, Vapen

Pimp my harness -Axelplåtar.

Jag har en plata (fornsvenska för läderharnesk med plåtar i). Den är  baserad på Wisbyfynden och ser för närvarande lite tråkig ut, därför har jag bestämt snitsa till den. Denna tanke kom igång i samband med att jag äntligen fixat ett garage och skrapat ihop alla mina genom åren ihopsskrapade plåtslagarverktyg. För att inte ruinera mitt egna plåtslagarsjälvförtroende tänkte jag börja med något enkelt, nämligen axelskydd.

I Wisby-fynden finns en trevlig axelplåt med flikar på, likt ett löv:

Jag har valt att göra denna grej också för att visa att detta går att göra med mer eller mindre verktyg. Att göra rustningsarbeten kräver mycket verktyg men kan ställas i relation till vilket sorts slutresultat man önskar. Sen tänkte jag att detta är lite av en grundläggande plåtslagarkurs, fixar-du-inte-detta-kanske-du-ska-lägga-pengar-på-något-annat-kurs.

Steg 1. Mallar, tillklippning av plåt.

Inledningsvis gör man en mall i papper, eller kartong om man vill ha något hållbart. Ska man göra symmetriskt så gör den av ett vikt papper. Rita ut mallen på plåt, lämplig tjocklek är 1,25-1,5 mm i vanlig plåt. Grymma rustningsmakare gör i stålplåt som är härdbar, det är inget för dig som inte har en smedja eller en härdugn samt en know-how i härdning. För att klippa ut behöver du en plåtsax, en stationär som min på bilden är bra att ha och kostar inte så mycket. För finliret har man en handplåtsax med utväxling.  På bilden ser man också andra matnyttiga saker förutom plåtsaxen. Du behöver ett skruvstäd (ett smitt helst, ej i gjutgods för det måste klara mycket stryk.), något slags städ, det kan räcka med ett sparrhorn som är stumt och tål att bankas mot. Att modifiera rälsbitar är också vanligt. Jag köper på mig olika städ så jag har en hög med olika mindre städ till olika ändamål. Särskilt plåtslagarmothåll är bra men kan vara svåra att hitta och mycket dyra att köpa nya. Många grejjer kan man smida själv.

När man klippt ut plåtarna filar man till dem och tar bort vassa grader. Att fila är lätt men att fila bra är en annan. Montera fast arbetsstycket så det inte vibrerar av filningen. Tänk på att din fil inte är något himla tvättbräda som du kan mangla på fram och tillbaka på, se filen som en kniv. Den skär bara åt ett håll, ifrån dig. Att trycka filen mot arbetsstycket när du drar mot dig är värdelöst och förstör din fil. Lyft filen på tillbakavägen. Förvara inte heller filar löst liggande i lådor, de är hårt härdade och slår lätt sönder sig mot varandra. Rensa filarna med en filkrats eller stålborste så blir det också bättre för filen och det du filar på.

Steg 2. Formning av plåten. Jaha då är det bara att sätta igång att hamra. Jag skålar biten mot en träform gjort i liten kubbe. Stora träkubbar är väldigt bra att ha (likt de ovan), de ger en stabil plattform och man kan forma precis de verktyg man behöver i träet. Denna lilla form har hängt med i massa år. Som hammare går det bra med en stor kulhammarem men hellre en flackare yta likt den jag har. Det kan man köpa eller slipa till. Om man inte bankat så mycket plåt innan kan det vara bra med hjälplinjer (se nedan)att hamra efter. Det är bra att hamra inifrån och liksom en spiral vandra inåt. Hamra hellre många välriktade än tunga slag. Tunga slag blir ofta mest djupa bulor då är det bättre med en jämn struktur. Sen tittar man noga och slår ut bucklor och man kan jämna ut genom att slå mot plant underlag inifrån eller utifrån mot en stor kula med en plan hammare.

Steg 3. Mejsla och hamra en kant. Jag har valt att gå ifrån orignalet genom att hamra fram en ås uppepå  kullen. Det finns på ett annat av wisbyfynden. Detta gör man genom att mejsla upp en linje från insidan med raka bestämda slag, inte för hårt så plåten skadas. Detta ska göras mot ett mjukt underlag och hugg gärna upp ett spår i träet. Nu får man på utsidan en liten ås som man kan nöja sig med, men den går att göra mer distinkt och vassare genom att hamra ut den mot ett mothåll.

Jag har ett specialmothåll med en motsvarande ås på. Lägg an plåten på åsen och hamrar snett ovanpå, aldrig direkt på åsen. Hammaren slår alltid på samma ställe, däremot flyttar man plåten över mothållet, på så sätt får man jämna slag och struktur. Jag använder samma flacka hammare och efter många små lätta slag framträder en kraftig vass ås. Detta kan kräva lite träning.

Steg 4. Slipning. Jag avskyr slipning, det är tråkigt, monotomt och jobbigt. Jag hade väldigt lite smärgelduk hemma så jag kanske målar eller svartbränner dessa sen. Det finns många källor på rustningar som är målade, brunerade, blånerade eller svartbrända så var inte rädd för att testa lite sånt. För att jämna bort mindre håligheter och ta bort den tråkiga valsytan börjar jag med vinkelslip med lamellplatta. Var försiktig med åsen där bara. Sen går man loss och slipar med smärgelduk, jag hade bara 120 hemma så det blir inte så himla blankt men ok tills vidare.

Steg 5. Axelbleck och ihopmontering. När den astråkiga slipningen har tråkat ut dig tillräckligt kan man börja med axelblecken som axelskydden är monterade på. Det är en liten plåtbit med en bred springa på som ”tungan” på axelsyddan ska stickas in och böjas. Springan gör man genom att borra upp ett antal hål och sedan kan man enkelt mejsla bort resten. Det är viktigt att lägga en mjuk plåtbit på städet som mellanlägg, annars har du en platt mejsel och repat städ.När man mejslat bort överblivet material kan man fila det sista.

Nu ska man borra hål för nitarna som ska hålla fast blecken på axlarna. Då tar du fram din stora nitlåda (för du har väl en sådan?? Nitar är allt i rustningssvängen) och plockar fram ett antal lämpliga. Borra sedan nithålen i plåtarna och polera upp blecken. Kan du leta fram några brickor så är det bra annars får du borra egna i plåt.

Så nu är det bara och bocka runt tungorna. Tänk på att de ska kunna röra sig klanderfritt i leden, annars blir det deppigt på slagfältet. Resultatet blev bra, finish blir någon annan dag. Montering återkommer jag med i ett senare avsnitt av pimp my harness.

6 kommentarer

Under Järn, Vapen

1300-talsljusstake, typ.

Det här är egentligen en ljustake som gjordes i somras i stadsparken men som omgivits av “hysch-hysch” av olika ovidkommande anledningar. Det var från början tänkt som en rekonstruktion på nedanstående ljusstake från Trelleborg daterad 1300-tal.

Så såg det ut på pappret och det är ju inte riktigt så det blev eftersom jag en dag av otrolig skapariver fick för mig att göra ljusstaken, två veckor som jag kollade på bilden lite småslött. Det jag kom ihåg var konstruktionen och på ett ungefär hur piporna såg ut. Man kan tänka sig att förutsättningarna för att projektet nu var ganska dåliga, men vänta det kommer mera. Följande punkter är hämtade från alla smeders mardrömslista på dåliga förutsättningar.

  • Utomhus i solsken. Man ser i princip inte vilken färg järnet har.
  • Fältässja. Så länge man inte har en trampslav som kan hålla ordning på elden så är fältässja rätt tråkigt. Gnisslade och krånglande.
  • Fältässja med träkol. Träkol kan vara bra ibland vid vissa saker och man slipper slaggkakor. I mitt fall mer flygande glöd (jag har bränt mig på hornhinnan en gång, inte kul) och ständigt påfyllnad av kol. Träkolshärdar växer av egen kraft, utan pust så allt på ässjan blir varmt.
  • Publik. Det är trevligt med publik, det är någon att prata med eller sentimentala farbröder som pratar av sig på dig om barndomen som bälgslav. Men det är speciellt när man gör något för första gången och man ska hålla ihop skallen för att göra rätt.
  • Brist på verktyg. Det är bra om man har i närheten av de verktyg man brukar använda. Inte bara ett städ, hammare, fyrkantsdorn och ett avskrot.
  • Sådär bra utgångsmateria. Jag hade fyrkant 12mm, vilket är ok men slitigt.
  • Bröllopspresent. Det säger sig själv i kombination med ovanstående.

Man kan iallafall inte säga något annat än att ljusstaken kommit till under medeltida förhållanden. Jag är trots allt nöjd, den är användbar och småful. Det blir definitivt nya försök av denna modell. Min ska man nog se som återskapande av en typ, snarare än en regelrätt rekonstruktion. Alltså min är rejäl i godset, originalet tunn och kantig i formspråket.  Jag får trösta mig med att jag har i vilket fall riktiga taljljus.

Hur man gör denna ljusstake är enkelt. Smid tre holkar på pinne och slå hål i dem med ett dorn. Gör en till holk med en tapp på som passar ditt hål och sen nita ihop skiten (med kulhammare om du har vilket inte jag hade). Böj upp armar och ben (ljusstakens…) Klart! Skitdålig beskrivning, jag vet. Gå en kurs.

Skönt att Lunkan i Albrechts bössor hade bilden till hans när han gjorde sin rekonstruktion, den blev kanonsnygg. Det är så den skulle ha sett, Du kan se den här:  http://www.albrechts.se/forum/viewtopic.php?f=15&t=232

7 kommentarer

Under Järn

spik och blosshållare

Smidde lite idag, ett gäng småspik och några bloss/ljushållare av medeltida typ. Ganska så avslappnade saker att smida, man behöver inte tänka så mycket när man jobbar. Sådana här små ljushållare är praktiska att ha med sig, de tar ingen plats och sätter man dem på fingrarna kan man göra sig själv till en mortiis- eller danzig-look-alike.

7 kommentarer

Under Järn

Nyckelhandtagskonstruktion

För er som verkligen vill tillverka en nyckel av äldre modell. Jag hittade en nyckel i ett härbre i Gagnef, dalarna, som gav mig en god pedagogisk bild av hur en del äldre nycklar är smidda. Själva hanttagets konstruktion är extra intressant och i fokus.

Vanligen är äldre nycklar ett plattjärn som smids till ett rör som antingen välls ihop (som denna nyckel) eller löds ihop med något form av kopparlegerat lod.  Själva tappen löddes på. Vad som jag fann särskilt intressant på denna nyckel är hur själva nyckelhantaget är fastsatt på nyckeln. Som bilden visar är öglad smidd för sig och formad så att två tappar kan föras ner i ”nyckelröret”. Sen är en extra klamring smidd runt röret, som extra stabilitet och dekoration.
Free Image Hosting at www.ImageShack.us

Alternativa sätt att tillverka hantaget lärde jag mig av den fantastiska smeden från Lima, Mattias Helje, som brukar göra nyckeln i samma stycke som röret. Detta kan ni se på denna bild där ni också kan se hur en nyckel ser ut strax innan den ska lödas ihop i ässjan. Genom att blanda borax och vatten till en del applicerar man tunna kopparplåttar på området som ska lödas. Kopparn smälter och man har en nyckel.

Hantaget kan också sättas fast på mer sofistikerade sätt, likt denna nyckel från Äppelbo kyrka. Vet inte direkt hur den sitter ihop, tål att fundera på. En del lödning lär det dock vara.

Så sätt igång och tillverka nycklar då…

3 kommentarer

Under Järn

Dags för första inlägget.

Välkommna,

I Albrechts bössor så finns det som namnet antyder ett visst fokus på bössor. Det rör sig om ett skyttekompani under Albrecht av Mecklenburgs styre i Sverige under andra halvan av 1300-talet. De första europeiska krutvapnen. De är mycket primitiva tingestar som laddas som mynningsladdade kanoner och tänds med lunta. De monterades på en enkel trästör och var så pass små att de kunde  bäras. Hur effektiva de var är svårt att säga men skrämselfaktorn är fet.

Jag gjorde mig en bössa inför ett event i italien nyligen. Orginalen är tillverkade av brons och järn. Eftersom järn ligger närmare till hands valde jag att göra en järnbössa. Dessa smiddes genom att välla ihop ett rör som pluggades i ena änden. Jag känner inte att min vällningskompetens uppgår i rätt säkerhetsläge, så jag valde att ta en järnstav som jag sedan borrade upp ett lopp på.  Man ska helst göra den i järn då man slipper härdningsproblem och event ojämn hårdhet. Mina är det dock stål i då det var lämpliga ämnen. Man ska vara nogrann med att ämnet är normaliserat och inte har tagit härdning någonstans.

Den första bössan utgick från denna stav som kommer ifrån en gruva. Det visade sid att den hade ett hål i sig hela vägen vilket var praktiskt vid borrningen. Däremot var den säkerligen 80 år gamla biten i hårdaste stål. Borrarna tog rejält med stryk men slutligen hade jag mig ett hål.  Däremot hade den en trevlig 6-kantig profil som man ofta ser på bössor i brons.

Resultatet blev en 14mms liten kanon. Jag smidde en tånge i ena änden vilket kan ses på en del original i järn. Denna monterade jag sedan längst ut på en stav. Det finns också de som är integrerade i stocken.

Invigningen kom först på eventet i Morrimondo. På grund av dess relativt lilla kaliber så var dess knallar rätt gälla. På bilden kan ni också se Peter som avfyrare, jag skjuter och alex väntar på omladdning. Det var ett stort slag med 200 på slagfältet, just här är det britterna som vi blistrar.

Bössa nummer två gjorde jag i smedjan i måndag. Den är inspirerad av en schweizisk förlaga.Orginalet är något större med en kaliber på 29mm. Jag tror inte denna kanon är välld, troligen är hålet slaget på något vis. Tången har ett hål i sig där det ska sitta en hake som man kan sätta fast i ett murvärk eller trä eller liknande. Jag har smitt en hake som också ska sitta däri. Min har en kaliber på 20mm.

 

Det som ni ser här är själva grovgörat gjort så finish o sånt är inte gjort. Hela mynningen ska filas till och stock o sånt ska göras. Det kommer nog bli en maffig pjäs när den blir klar. Den ska få en ringskoning precis som den första bössan. En sådan ring finns bevarad på det schweiziska originalet ovan.

Bössmäster Johan i AB, menar att man på helgeandsholmen också har hittat en liten bössa med 10mm kaliber. Tillsammans med en skalle som troligen blivit skjuten av densamme…får forska vidare om den saken…

5 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Järn, Vapen

avgalvning av ringbrynja…

Jag har en ringbrynja som jag gjorde för många år sen som projektarbete på gymnasiet. Jag gick samhällsvetenskaplig linje men lyckades övertyga lärarna att det var ett historisk projekt. Så jag gjorde en ringbrynja av 1300-talsmodell. Jag köpte stängseltråd på granngården o satte igång. Den var givetvis galvad vilket ser rätt tråkigt ut men rostar inte. Först nu, efter att frågan diskuterats på historiska världars forum (där mången historianördar hänger…) Jag införskaffade lämpliga ingredienser, dvs 20% saltsyra och bakpulver. Bakpulvrets funktion är att neutralisera syran och stoppa rostningen.

Tillvägagångssättet är enkelt:

1. Lägg brynjan i en hink av plast (i mitt fall en papperskorg från IKEA)

2. Häll på vatten så det täcker brynjan

3. Häll i saltsyra. Jag tog rätt mkt och det bubblar och fräser rätt bra. Du bör vara utomhus, men i det postmoderna samhället är allt frivilligt och relativt.

4. Efter 10 min fräser det inte längre så mycket. Här hade jag i bakpulvret, rent praktiskt såg jag inte om det egentligen hade någon effekt. Skiten blev brun av rost i vilket fall.

5. Spola brynjan i vatten. Klart! Nu har du en rostig brynja utan galv! Hepp! Rostlösande fram…

2 kommentarer

Under Järn, Vapen