Månadsarkiv: maj 2019

Liljerum XXXV: Lugnet före stommen.


Huset står i väntans tider.

Under nästa vecka kommer stommen som under de kommande veckorna ska förvandla grund till verkligt hus .

Vi har valt att utgå från samma konstruktion som det ursprungliga huset och skälen till det är flera. Ursprungligen hade vi satsat på att bygga en modern konstruktion med stående reglar med isolering där emellan. Jag när ett bottenlöst hat mot mineralull, detta obehagliga material som är energikrävande att framställa, fruktansvärt att arbeta med och nära omöjligt att återvinna. Miljövänlig isolering såsom sågspån, kutterspån och hampa och liknande var egentligen det enda alternativet och flera av dessa är ganska dyra, särskilt om man vill ha dem i skivform. Här lyckades min vän Alex som är timmerman sälja in idén att använda timmer istället likt resten av huset. Eftersom timret inte kommer synas så föreslog Alex att man kan använda fräst timmer istället för handbilat. Därmed går det att spara in stora kostnader och samtidigt få timmerkonstruktionens alla fördelar. Du får en utbyggnad som fungerar på samma vis som resten av huset. Istället för att förlita sig på moderna, miljövänliga men dyra isoleringsmaterial valde vi därför att stommen också blir både bärande och isolerande. Beprövat, traditionellt och stabilt.
20190507_142017

Timmerpojkarna gjorde ett platsbesök där de på plats tillverkade bottensyllen för att den skulle bli så exakt som möjligt efter grunden. De tog sedan med sig bottensyllen och använde den som mall för hela stommen.Väl uppe i Södertälje timrade de upp stommen och sedan plockade ner den igen.


Arbetet med stommen i Södertälje. Foto: Alex Nordin.

Inför stommens ankomst började jag förbereda gaveln där stommen ska ansluta. Det var ett andäktigt arbete att ta ner originalpanelen på gaveln. Med kofoten i hand ristade jag in nya årsringar i husets historia. Jag vill återanvända så mycket jag kan till utbyggnaden, även spikarna rätas och sparas. Det är klippspik och har suttit sen panelen naglades fast i slutet av 1800-talet. Bräderna varierar i bredd utifrån trädets mått. Varierar gör också användandet av vindpapp. Kattvindarna har besparats på papp och det förklarar delvis varför min son lilla rum är dragit och varför det alltid är kallt i garderoben. När jag en gång i tiden spikade locklisten så använde jag väl tilltagen spik, två i bredd. De satt bra mycket hårdare än de riktiga panelbräderna som endast med ett fåtal spikar satts fast. Spiken var dyr på den tiden och de har spikat mitt på bräderna, kanske tre spikar per bräda. Smidda spikar och klippspik är ofta svagt koniska varför de lätt lossnar. Modern trådspik som är rak hela vägen biter sig däremot fast på ett helt annat sätt.

Till slut var hela gaveln avklätt och jag misstänker att huset till stor del är byggt av återvunnet timmer då det skiftar mycket i färg och slitning. De övre partierna som bor under tak tycks fräschare medan resen är mer slitet och har en del igensatta hål. Liksom vi hittade återvunna schablonmålade tak- och väggbräder som väggbeklädnad när vi renoverade vardagsrummet så tror jag att denna stommen kommer ett äldre hus på platsen.

Idag, fredag den 31 maj kom kranbilen.  På måndag tar arbetet vid med denna byggsats för vuxna.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum

Månadens sovelpåkar I.

Under en månad har jag publicerat korta vapenhistoriska inlägg på min bloggs FB-sida. Eftersom flera av er läsare inte har FB så samlar jag alla de inläggen i ett månadsinlägg under namnet Månadens sovelpåkar. Väl bekomme!

Hagelbössa av Peter Utterberg
En elegant och nätt hagelbössa tillverkad av Peter Utterberg ca 1750. Kolv i valnöt med flödande linjer, skurna dekorationer och hornnäsa. Järnbeslag som för ovanlighetens skull blånerats och graverats. I min värld är järnbeslag alltid bättre än mässing då mässing kan gjutas i mängd och kan lättare bearbetas än järn som måste smidas fram. Pipan är brunerad med inkrusterade dekorationer och försedd med ett kammarstycke som övergår i tornspiror mot en rund profil. Just dessa pipor kallas just tornpipor. Pipan var ca 100 år när Utterberg tillverkade bössan och bär den svindlande dateringen 1646. Låset är märkt Vtterberg Norrköping och omgjort till slaglås under 1800-talets mitt.

Utterberg var en av 1700-talets bästa och mest produktiva vapensmeder. Det är också en av de smeder vi vet ganska mycket om. Han gick i lära i Stockholm men skickades sen ut i Europa för kronans räkning att lära men också ragga hem utländska vapensmeder. Han besökte Tyskland, Frankrike och England. På väg hem förliste hans skepp men han överlevde. Dock försvann hans mästarbössa i djupet. Väl hemma ruinerade han sig på att göra en ny med guldinläggningar. Det nya mästarstycket köptes av kungen och hamnade i livrustkammaren. Därefter skickades han till Norrköping och blev gevärsfaktoriets rustmästare. Faktoriet var på dekis och uppenbarligen ägnades den mesta av tiden till att tillverka fina jaktgevär snarare än att inspektera musköter.

Förmodligen flyttade han tillbaka till Stockholm runt 1770-80 och återfinns reservpistolsmed på arsenalen. Han dör utfattig år 1800 på fattighus, 97 år gammal! Under hans liv fick han se hela 1700-talet glida förbi.

Hagelbössa av Lars Berg
Hagelbössa tillverkad av Lars Berg ca 1761-69. Slaglåskonverterad från flintlås under 1800-talets mitt. Järnbeslag med djupgravyr och brännförgyllning. Pipa med inkrusteringar och guld. Stock i ljus valnöt. Skicket orört sen brukstiden men med idel skador.

Lars föddes 1734 i Norrtälje och gick i lära hos Johan Schiel från 14 års ålder. Blev sedermera gesäll 1753 vid Norrtälje faktori. Efter en sväng på Söderhamns faktori hamnar han på Norrköpings faktori och blir mästare 1761, 27 år gammal. Redan i slutet av 1760-talets drar han vidare till Nyköping och fortsätter där som smed. Vidare vet man inte vart han tog vägen 1781 när han lämnade Nyköping.

Det är utan tvekan att Berg spelade i en egen division rörande bösstillverkningen. Han körde en egen, lyxig rokokostil med flödande ornament och mycket guld. Väsensskild från det strama formspråk som många av hans kollegor arbetade med. Han var troligen runt 30 år när han gjorde denna bössa. Bössan är uppenbart, liksom hans produktion i övrigt, riktad till en välbärgad grupp. Stockmaterialet är valnöt istället för de vanligare svenska träslagen. Han har också valt pipsprintar istället för stift, ett sällsynt grepp för sin tid.

Berg var duktig och mest största sannolikhet visste han det och hittade kunder lätt. En särling bland dåtidens vapensmeder.

Slädbössa tillverkad av en M/1807 studsarpistol
Den här lustiga saken bytte jag till mig på militariamässan. Den är på många vis intressant och faller under en av mina egna samlarområden nämligen slädbössor. Alltså mycket korta, smidiga bössor ämnade som självförsvarsvapen mot rovdjur och rövare liksom vid tillfällighetsbaserad jakt. Namnet kommer från att de stacks ner i släden vid långfärder. Gustaf Schröder, den stora jaktskildraren under 1800-talet hade själv en sådan, räfflad och ca 1 aln lång. Bruket av slädbössor var inte särskilt stort i Sverige, det ringa antalet bevarade bössor vittnar om det. En äkta slädbössa är inte nedsågade bössor utan är oftast försedda med pistolpipor och smäckert stockade. De kan vid nödsituation utan problem avfyras med en hand som en pistol.

Denna är intressant då den visar på ett ovanligt fyndigt återbruk av militära delar. Allt utom stocken kommer från en svensk m/1807 studsarpistol. Förmodligen runt 1820-30 så kanske pistolen kom på vift och stockades då om med björk på ett charmigt, folkligt sätt. Den ursprungliga militära pistolen hade löskolv så att den i princip kunde handhas som en kort karbin. Bakkappan på bössan tycks också vara just en bakappa från en sådan löskolv. Det är sällan banden återanvänds bland allmogen och här har de även utelämnat likt originalet laddstocksränna varför skytten måste bära med sig en separat laddstake. Räfflorna är svaga, måhända sköts det både grovhagel och kula ur loppet.

Den svarta döden 
Svensk hagelbössa från 1700-talets slut. Brunerad pipa, järnbeslag, lås med varhake och mörkbetsad kolv. Nätskärningen troligen tillförd runt 1820 och kolvlådelocket kompletterat under brukstiden.

Den här sortens bössor intresserar mig. Skicket är vad man skulle kalla orört på genuint sätt. Bössan är välanvänd men varsamt sliten och man får verkligen känslan av att den bara ställts ett hörn efter sista jakten för nästan 200 år sen. Svårt att säga var den är tillverkad men troligen tillverkad av någon bössmed i nära relation med något faktori. Arbetet är väl utfört med fina linjer och precision men med måtta. En del designelement sticker ut, särskilt det märkliga sidobeslaget och varbygelns utseende med liksom en haka på bygeln. Under brukstiden har beslagen svärtats med kolven, rester av färg eller stelnat fett tyder på det.
En anonym men spännande svensk bössa.

Lämna en kommentar

Under Antika vapen