Den Swenska cidern! Del I.

p1090473
Det mytomspunna Liljerumsäpplet i all sin prakt.

Jag är överlag mycket dålig på att förtära alkoholhaltiga drycker. Min uppväxt i frikyrklig miljö i kombination med ett ganska ljummet intresse för spritstinna tillställningar i min ungdom gjorde att jag aldrig riktigt fattade tag i rusdryckernas stimmiga atmosfär. Dessutom gifte jag mig vid tjugo års ålder med en nykterist vilket inte heller banade väg för en karriär i rusdryckernas kraftsporter såsom ölhävning och vindruvstrampning. Redan under min universitetstid märkte jag hur tidigare helt (nästan) normala ynglingar som knappt har åldern inne för att bära långbyxor helt plötsligt började röka pipa och prata om rökiga undertoner hos diverse whiskeysorter. Jag lyssnade slött på dessa Edward Blomstinna småherrar medan jag själv funderade på vilket superviktigt, navelskådande 1340-talsplagg jag skulle sy härnäst.

Det finns emellertid en dryck som jag uppskattar och det är cider. Då menar jag riktig cider, gärna fransk där tillsatser utöver äppelmust är bannlysta. I de stora cidernationerna, Frankrike och England används ofta särskilda cideräpplen som i princip är små, oätliga skrumpna äppelkart men som ger mycket must och mycket smak.

Om jag nu ska dricka alkohol kan jag väl ändå framställa den själv. Det går mycket väl att använda vanliga trädgårdssorter som växer i Sverige men då kan man inte förvänta sig att den färdiga cidern har särskilt mycket kropp eller intressant smak. Jag köpte en gång en flaska av Kiviks numrerade och limiterade flaskjästa cider men blev ganska besviken eftersom den mest smakade alkohol och ingenting mer. För tre år sen gjorde jag också egen cider som faktiskt blev helt ok, väldigt torr men klart drickbar. Den äppelmusten bestod av 40% Cox Orange av äldre sort, 40% av vårt okända Liljerumsäpple och 20% vildäpplen från närliggande områden. Vårt äppelträd med det okända Liljerumsäpplet är en knepig sort då den för första gången i år blev färdigmogen. Vid förra cidersatsen var de inte helt färdiga vilket bidrog till en ganska syrlig och torr karaktär. 2016 har varit ett rekordår för äpplen med stora skördar och många soltimmar vilket har bidragit med att ge äpplena en sötare smak. Helt plötsligt var Liljerumsäpplena färdigmogna och dessutom knallröda vilket de aldrig blivit förr.

p1090474
I väntan på must.

Cider 2016
För det här året har en särskild ciderkommité startats för att dela på bördorna. Den består av mig, Björn, Anna och Christoffer. Tillsammans har vi samlat äpplen och pressat must på Övre Drättinge lilla musteri.

För att få mer smak och karaktär har vi valt att använda vildäpplen från övergivna äppelträd eller självsådda äppelträd. De växer ofta på ödetomter eller i hagmarker och bjuder på ett bredare register av smaker, från surt och bittert till sött och ibland totalt oätligt. Som kuriosa kan nämnas att jag stötte på ett äppelträd där äpplena smakade nästan ingenting men det hade en lite fadd underton som påminde om wellpapp. Genom att blanda ut de vanliga ätäpplen med dessa får man en helt annan grej. Samma sak med must om man inte ska göra cider, blanda ut de söta äpplena med vildäpplen. Det blir bättre. Vi ökade mängden vildäpplen i år och detta år och vi hade turen att lokalisera ett riktigt cideräppelträd i en gammal villaträdgård utanför Norrköping. Detta cideräppelträd är dokumenterat riktigt och troligen runt 100 år gammalt. Äpplena från detta är små men med ett närmast geleaktivt innehåll som det blir otroligt mycket must av. De smakar bittert och lite alkohol i sådan mängd att de inte är goda att äta.

p1090472
Receptet i bildformat. Från vänster, Cox Orange, Liljerumsäpplet, cideräpple och vildäpplen.

Receptet blev som följer
1/4 Liljerumsäpplen
1/4 Cox Orange
1/4 Sura vildäpplen
1/4 Cideräpplen.

1 kasse av varje resulterade i 37 liter cidermust.

Jäsning
Den färdiga musten smakade underbart, söt men inte på ett jobbigt sätt. Vi ville spontanjäsa vår cider. Det är riskabelt men enkelt och ger en annan typ av karaktär till cidern. Förra gången gick spontanjäsningen jättebra så jag ställde jäskärlet med 25 liter must med en duk över i pumphuset med ca 10 grader varmt. Efter ett antal dagar började en jäshatt byggas vilket är en klar indikation på att det går åt rätt håll. Efter ett tag upptäcktes ett problem, på hatten bildades svarta mögelprickar. Det luktade inte konstigt men jag valde att tappa om det och nu ska cidern jäsa ut syrefritt i min kattvind i 14 grader med vattenlås.

Fortsättning följer om några månader.

p1090524
Sen bilden togs har jag hällt på lite mer must så det är snarare 25 liter. Resten är nedfryst om det skulle behövas.

 

 

Annonser

4 kommentarer

Filed under Självhushållningsexperiment

4 responses to “Den Swenska cidern! Del I.

  1. Hej, så kul att du gör cider! Och kul att du/ni samlar äpplen från förvildade aplar. Är engagerad i föreningen Svenska Ciderfrämjandet http://www.ciderframjandet.se där vi just nu gör en förstudie för att samla information om historisk traditionell cidertillverkning i Sverige (finansierat av Jordbruksverket). Det ciderträdet du nämner i bloggposten, som är ”dokumenterat riktigt”, det låter väldigt spännande. Vilken sort är det, fransk, engelskt eller tyskt, österrikiskt? Vem planterade det och varför? Vi har i föreningen också ett projekt där vi identifierar vilda/förvildade aplar/äppelträd som passar för cidertillverkning, exv söta-fadda eller beska. Det kan du höra mer om i detta radioprogram som sändes i höstas http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/772166?programid=950. Vore kul att ha mer kontakt!
    Hälsningar, Helena Ullmark

    • kurage

      Hej Helena!
      Vi lyssnade på programmet i höstas och tyckte det var väldigt trevligt. Vi har märkt att även vanlig must blir bättre med vildäpplen i.
      Jag brukar få Ciderfrämjandets nyhetsbrev, skulle vara väldigt kul att delta i provningarna någon gång.

      När det gäller äpplet så måste det blivit planterat tidigast 1905 då trädgården anlades. Jag har pratat med ägaren och det var en så pass stor trädgård att de ursprungliga ägarna hade en egen trädgårdsmästare. De nuvarande ägarna köpte av änkan till de första ägarna och änkan berättade just om detta träd som ett träd som användes till cider. Ni får gärna besöka ägaren och dokumentera det om ni vill.

      • Hej, tack för svar! Kanske menar du Cidersällskapets provningar och nyhetsbrev? Svenska Ciderfrämjandet http://www.ciderframjandet.se består av svenska ciderproducenter, både för eget bruk och även några kommersiella. De träffar och resor vi arrangerar brukar mesta handla om hur en gör cider, problemsökning och såklart provar vi varandras cidrar 🙂 Men något nyhetsbrev har vi ännu inte lyckats producera 🙂

        Intressant om cideräpplet i Norrköping, fick för mig att det redan var dokumenterat. Vet du om cideräpplet är sortbestämt av någon pomolog? Annars får vi väl se om vi har någon medlem som bor i närheten (själv bor jag på Österlen) som kan titta på det vid tillfälle.

        Hur som helst, roligt att ha fått kontakt!

        Ha det gott,
        Helena

  2. kurage

    Du har så klart rätt, jag har inte tänkt på att det är två organisationer. Det är bra då ska jag försöka hålla bättre koll.

    Vad jag menar med att det är dokumenterat är att sen gammalt använts som cideräppelträd däremot är det ingen än som vet vilken sort det där. Det vore intressant att ta reda på. Dess innanmäte är närmast lite geleaktigt och ger massvis med must trots sin litenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s