Monthly Archives: september 2015

Om målade bösskolvar

P1070791

Som många av er säkert känner till så älskade allmogen förr att fejka och imitera det som övre klasserna slängde sig med i de fina salongerna. Man skulle utan tvekan kunna säga att majoritetens försök att efterapa, imitera och inspireras blev till en egen säregen konstform. Folkkonsten är spännande och älskvärd i all sin kreativa naivitet. Samma sak gällde för allmogens bössor som präglades av en intressant kombination av ändamålsenlighet och folklig estetik. Bössan måste fungera i skogen men den fick också gärna se bra ut.

Att måla kolven var ett sätt att skydda vapnet såväl som dekorera den. Denna artikel handlar bara om målning och inte om betsning som kanske är att betrakta som den vanligaste kolvinfärgningen.

Målad kolv
Att svärta kolven har en lång tradition i Sverige.  Armens eldhandvapen svärtades fram  till början 1800-talets början och även allmogen gjorde detta. Jag har inte hittat något exakt recept men allt pekar mot att grundingredienserna är kokt linolja och kimrök som är ett svart pigment som de flesta hade tillgång till.  Denna typ av målning ger ett gott skydd för träet i hårt väder. Det kan också spekuleras i om lokala blandningar med tjära. För att få färgen att tränga in mer brukar en bekant till mig värma upp kolven lite och sen måla kolven. Slutligen när när det torkat använder han en blandning av tjära, linolja och kimrök.

P1070790Kort lodbössa med tåspännarlås och underst en lodbössa av Hans Fredriksson från Vännäs.

På båda kolvarna går det se att där färgen inte är sliten så har färgen krackelerat och bildat en skrovlig yta. En trolig anledning till att detta har uppstått är att bössorna hängt i närheten av en värmekälla och att färgen svettats och bildat denna yta.

P1070799Den skrovliga ytan av svettig färg som stelnat.

Det har också förekommit andra färger men det är att betrakta som väldigt ovanligt. Jag har för mig att jag har sett en blå och en röd lodbössa men i min ägo har jag en fisbeige bössa vars färg kan vara original, visst slitage tyder på det.

P1060391

Ådringsmålade stockar
Allmogen hade en förkärlek för trämaterial de aldrig själva kunde komma över. De ådringsmålade därför gärna sina möbler för att efterlika valnöt, ek och andra fina träslag. Även deras bössor fick sig en släng av sleven.

Metoderna varierar hur målningen är utförd, ibland är det traditionell drickamålning det vill säga pigment blandat med något som fanns nära till hands såsom öl eller svagdricka. Drickamålningen kunde göras på en linoljefärgsgrund men inte nödvändigtvis. Den tigerrandiga lodbössan verkar vara målad direkt på träet och är mycket stilistisk i stilen. Den efterapar inte något känt träslag utan ger bara en svag förnimmelse av trä.

P1070788
Den mittersta bössan är mer inne på att likna ett mörkt träslag med tydlig fiberriktning. Utförandet är inte helt pricksäkert men den översta bössan skvallrar om att det är ett proffs som varit framme. Här handlar det om en mörk och väl utförd ådringsmålning som påminner om mörk valnöt.

P1070722Rakräfflad bössa med äldre 1700-talslås. Varifrån i Sverige bössan kommer är svårt att fastställa.

Ådringsmålningar, särskild de gjorda med vattenlösliga ingredienser, tål inte särskilt mycket väta och slitage. Att göra någon typ av försegling eller skydd var nödvändigt. Att olja in målningen med linolja var troligen vanligast. Genom att koka linoljan kunde man göra linoljan tjockare för att den skulle fungera mer som en skyddande film. Om harts tillsattes till den kokande linoljan blev det en fernissa som gav en stark, skyddande yta för målningen.

P1070795
Vem som utförde dessa mer avancerade målningar är det ingen som vet. Lokala målare eller kringvandrande dekorationsmålare har säkert anlitats. Det är intressant då det involverar en typ av hantverkare vi vanligen inte förknippar med vapensmidet. Värt att notera är också att målade kolvar verkar vara synonymt med det norrländska vapenhantverket. Jag har inte lyckats hitta någon bössa från södra Sverige som är målad (annat än möjligen svart), men det ligger i linje med vapenhantverket vid denna tid i övrigt. Södra Sveriges jägarkår förlitade sig på faktoriarbeten och skråanslutna vapenhantverkare vilka inte målade sina kolvar utan höll sig till andra hantverkstraditioner.

Ryssarna tog konsten att måla kolvar ett steg längre. Denna snappflintlåsbössa finns på Ryska museet i St Petersburg och här kan vi verkligen prata om att införliva folkkonsten i bösstillverkningen.

11933487_719773661461892_8904101586870434066_n 11949252_719773518128573_6834822122407899558_nFoto: Marin Milchev.

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen

Allmogemarknaden 2015. Grå mat och barn.

P1070701En mörk dag kommer allmogen även till din marknad. Vi ser till att drängaslagsmålen blir minnesvärda i generationer.

För första gången på flera år upplevde jag allmogemarknaden utan att slå upp mitt marknadsstånd och prata vapen. I år valde jag och dottern att åka dit en sväng och uppleva allmogemarknaden ur ett barnperspektiv.  Treåringar är intresserade av andra saker än vad du vill se, lilla fröken vill inte lyssna på en entusiastisk äldre herre som klyver takspån eller prata om vikten av mald eller hackad fläskkorv i Nils Keylands viktiga verk ”Allmogekost”. Små barn har ett väldigt begränsat historiskt medvetande, men det ska börjas i tid.

Lyckligtvis har Allmogemarknaden mycket annat att erbjuda små barn och deras kräsna sinnen. Lantraser exempelvis, kan tillfredsställa såväl den agrarhistoriskt intresserade som klappsugna små.
Mycket djurskådande blir det och det är ju rätt trevligt.
Kaniner…

P1070674Kossor….
P1070689Fjäderfän…
P1070690
Därutöver hittar vi enorma oxar, hästar med hästskjuts och även smarrig mat. I år blev det fläskmacka vars enkelhet kan tillfredställa vilket äckelmagat barn som helst.  På bilden skymtas också en liggande illa tilltygad och lagad revkanna jag hittade hos en av krämarna. Bucklorna och lagningar vittnar om att den svingats en och annan gång på blöta gästabud. Tillverkad 1834 av Nils Eric Justelius i Eksjö.
P1070675

Givetvis var allmogeklanen på plats för att bringa oordning. De hade dagen innan gjort anhalt i Taberg och gjort hålan osäker med en förfest som jag tyvärr inte hade möjligheten att bevista. Resterna från festen hade blivit till en mäktig förning i färgerna askgrå, sillgrå, blekbeige, trossbottenbrun och härsket smörgul. Allmogekostens hela färgpalett.

P1070686
Här fanns ett rikt smörgåsbord som aldrig tycks ha sett nödåret 1867. Med mustigt bröd, smör, äggost, svålar, sill, morötter, ostar och fina potäter. Ett särskilt omnämnande förtjänar fläskkorven vars bondska kärvhet med lätthet kan tävla med den beryktade Stekekorven ifrån Horn. Denna fläskkorv var dock en orgie i lök istället för den otrolig potatisartade smaken som återfinns från Horn. Vill du laga den lökiga fläskkorven så finns receptet här.

P1070682  Hela måltiden ackompanjerades av mycket trevande och långsamma toner från Björns nyinköpta durspel. Stämningen var på topp.

P1070683Sara, redo för att mota Olle i grind.

P1070700Björn och Anton, mätta drängar med fuffens och okynne i blicken.

Väl mött på nästa Allmogemarknad! 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar