Monthly Archives: augusti 2013

Vångadräkt. Västen i Vångas folkdräkt.

P1030403
Folklig dräkt utan tidsenliga tillbehör kan bli lite trist. Så nu fick lodbössan gjord av Esbjörn Salomonsson i Bingsta vara med samt lämpligt gehäng.

Det första ordentliga plagget till Vångas mansdräkt är nu sytt och tanken med detta inlägg är att presentera det plagg jag har tillverkat men också presentera ett så komplett källäge som möjligt kring västen som plagg i Vånga.

Jag har tidigare gått in på det generella källäget i frågan och tanken är att vid färdigställandet vid varje nytt Vångaplagg ska varje källa presenteras som finns att uppbringa. Generellt finns det källor på två sorters västar, en randig väst i halvylle och en svart väst i ylle.

Skriftliga källor.
Huvudkällan för det skriftliga materialet är det alltid så viktiga arbetet som prästen L. Wiede nedtecknar år 1842 i skriften ”Några folkseder i Wånga socken af Östergötland antecknade år 1842″. Här står det skrivet om mansdräktens väst:

Om vardagsdräkten om sommaren:

Wästen är ett lifstycke af på längden randigt halfylletyg af flera färger, utan ärmar, och med helrund rygg (d.ä. utan särskilt ryggstycke). Midtfram är det försedt med en rad af små metallknappar. Det räcker nedtill höfterna och saknar fickor.

Om vardagsdräkten om vintern:

Linne, väst och underrock likasom om sommaren.

Om högtidsdräkten om sommaren:

…wäst och underrock, se hvardagsdräkten.

Om högtidsdräkten om vintern:

….väst….se hvardagsdräkten.

Wiede omtalar inte den svarta väst som jag har sytt utan denna väst tycks gått Wiede förbi då det finns åtskilliga dylika västar bevarade. Västen är emellertid ett plagg som tycks försvinna under stäcktröja och förskinn, endast kragen sticker fram.

Bevarade plagg.

Randiga västar

Väst 1133.
Denna väst finns bevarad på Nordiska museet och förvärvades år 1873. Den antas ha brukats 1820-1850. Jag har inte sett plagget  i verkligheten men beskrivs sålunda:

Mansväst av halvylle, med varp av brunt lingarn och inslag i tuskaft i entrådigt ullgarn svart med ränder i grönt och lila. 2 framstycken/sidstycken med skarvbitar vid ärmhålen, svängda sömmar mot 2 ryggstycken avsmalnande ned i ett skört med 4 överlappande flikar, sprundförstärkningar tränsade medgrågrönt lingarn. Dubbelknäppt med 7 par tallriksformade vitmetallknappar med spår av blå färg, fästade på insidan med en sämskskinnsremsa. Knapphål på båda styckena tränsade med brun lintråd. Ståndkrage som går fram till knappraderna. 2 iskurna stolpfickor. Helfodrad med ett gammalt kjoltyg i halvyllekypert, klarblått med ränder i gulgrönt, rödlila, rosa och svart. Västen handsydd.Anm. Kjoltyget i fodret malätet så att varpen ligger bar fläckvis, yttertyget i mycket gott skick./Berit Eldvik 2011-05-25

95391 95392 95393
Det är troligen denna typ av randig väst som avses i Wiedes uppteckning, det stämmer väl överens med färgvalet och tygets kvalitét. Det som däremot avviker mot det skriftliga materialet är att Wiedes uppteckning när det kommer till skärning. Wiede tycks beskriva en något mer ålderdomlig variant med endast en knapprad som dessutom saknar fickor. Jag har tidigare skrivit om de stadier som jag tycker mig kunna skönja i vångadräktens utveckling. Denna bevarade väst påminner mer om empirens västar med dubbla knapprader. Många empirevästar är mycket korta men denna väst är förhållandevis lång, nästan så lång som Wiede påtalar där den ska vara ner till höfterna. Wiede omtalar också att västen saknar eget ryggstycke vilket jag tolkar som mer typiskt för ålderdomligare skärning. Exakt tolkning av helrund skärning är något som kräver djupare tolkning, kanske menas härvid endast en ryggsöm, det vill säga en västskärning med två fram- respektive bakstycken.  Denna skärning är den närmaste föregångaren till de bevarade västarnas skärning.

Svarta västar.

Väst 1132.
Denna svarta väst som även den lämnades in 1873 omtalas av inlämnaren som en del av mansdräkten om vintern, samt att den även ska ha begagnats på sommaren:

”Samtliga vinterkläderna begagnades äfven om sommaren vid högtidliga tillfällen t.ex. vid kyrkobesök, barndop,bröllopp m.m”

Denna notis är mycket intressant och ger intressant information om dräktens brukande.
I samlingarna beskrivs den som:

”Mansväst av svart vadmal. 2 framstycken/sidstycken, svängda sömmar mot 2 ryggstycken avsmalnande ned i ett skört med 4 överlappande flikar, sprundförstärkningar tränsade med grågrönt lingarn. Dubbelknäppt med 6 par tallriksformade vitmetallknappar, fästade på insidan med en sämskskinnsremsa. Knapphål på båda styckena tränsade med brun lintråd. Ståndkrage som går fram till knappraderna. 2 iskurna stolpfickor. Helfodrad med ett gammalt kjoltyg i halvyllekypert, klarblått med ränder i mörkgult, gulgrönt, rosa och svart. I fickorna tyg i något annorlunda randning och av ylle. Västen handsydd.
Kjoltyget i fodret liknar mycket det i den randiga västen från Vånga inv.nr 1133
Anm. Fläckig på vänster framstycke, på ryggen malätet ner till varpen som är brun.
/Berit Eldvik 2011-05-25”

   95388 95389 95390

Väst ur Östergötlands museums samlingar.

I Östergötlands museums samlingar har jag lyckats lokalisera en svart väst. Denna stämmer väl överens med väst 1132 trots att den sytts om. Denna väst har sytts om, troligen i samband med att västen bytt ägare eller moderniserats. Den korta västen har förlängts och vid denna ändring har skörtens slätats ut och tagits bort. En ganska intressant ändring.

P1010318P1010321e P1010324

Yttertyget är ett svart kläde och fodret består av ett grovt, glest och mönstrat linnetyg. Fodret är kompletterat med ett annat liknande tyg med blått inslag. Knapparna är fastsatta med en platt läderrem som är fastsytt i fodret.

Min väst

P1030413

Min väst är sydd i ett svart kläde och försedd med grovt foder i linne. Det är mycket svårt att hitta ett grovt linnetyg som påminner om det som finns i de bevarade västarna. Detta tyg fick jag fram genom att klippa sönder en kulturtantsklänning jag fått. Knapparna är antika militära knappar från 1800-talets mitt, de är massiva, gjutna i mässing. Alla delar är handsydda med 35/2 lintråd och alla kanter prickstickade. Knapparna är fastsatta med platta läderremmar som sytts fast. Jag har märkt att dessa av någon anledning blev något slappa, ska försöka spänna dem något.

P1030394 P1030396 P1030397 P1030398

Jag har fått stor hjälp med mönsterkonstruktionen av Helena T för att få allt att stämma i skärning. Det var inte helt enkelt att få ihop det med min kropp och lyckas flytta axelsömmar hit och dit. Jag stod själv för det största misslyckandet, en knapprad för lite, lite krångligt att åtgärda så här i efterhand. Det borde vara 12 knappar, det blev 10. Det känns ok dock för den ändrade västen på Östergötlands museum borde ha haft 10 i sitt ursprungliga skick eftersom en knapprad näst högst upp inte ska vara där för att man ska kunna ha slagen nedvikta snyggt.

P1030407

På det stora hela är jag rätt nöjd, tyget är av bra kvalité och jag hoppas kunna använda den på många drängaslagsmål.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Den sådär populära kungen Gustav IV Adolf blev utsatt för en hel del intressanta trakasserier. Bland annat vägrade vanligt folk ta av sig hatten,  han hittade hotbrev i privata rum och fick julklappar med förnedrande bilder. Hans kuskar fick stryk och någon satte upp en skylt med texten ”Rum att hyra” på hans port.

Kurage recenserar

Gustaf Schröder – Minnen från skogarna I. Detta är en verklig guldgruva om man vill tränga in i allmogejakten under 1800-talet. Schröder var en naturlig talang på många sätt. Jag har köpt 11 band med hans skrifter och än så länge lovar det gott.
4 finntorp av 5.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Textil

Krogen VIII. Flaskhistoria.

10295 ERik Ström systembolagetSystembolaget vid 1900-talets början i Söderköping. Notera de olika flaskornas form och att många är inlindade i papper. Erik Ströms samling.

Flaskor på 1800-talet
Eftersom jag någorlunda noga försöker återskapa en 1800-talsbonnkrog, måste jag sätta mig in i massa olika saker. Flaskor är en sådan sak som jag försöker utreda. Vilka flaskor kan tänkas finnas i en krog och under vilka tider? Det är märkbart att flaskornas användning accelererade under det sena 1800-talet i takt med den industriella revolutionen. Flaskor kunde produceras billigare och öl började exempelvis skänkas ut i flaskor istället från fat. Innan denna revolution förvarades vätskan främst i stora fat i väntan på att tappas upp för slutkonsumtion.  Populära mindre behållare i Sverige innan industrialismen är olika typer av krus, såsom höganäskrus och små laggade kaggar. Drycker som dracks i mindre mängder eller som räknades som exklusiva kunde förvaras i flaskor, såsom brännvin och vin. Därutöver ska självhushållningens olika drycker läggas till, såsom kvass, enbärsdricka och andra jäsdrycker, dessa buteljerades troligen inte i så stor utsträckning. Möjligen återanvändes flaskor från bryggerierna till dessa drycker i slutet av 1800-talet.

Detta är skrivet främst utifrån några av de flaskor jag börjat samla på mig för krogens räkning.

Knoppflaskor
Knoppflaskor är våra första standardiserade flaskor för bryggerinäringen i Sverige. Det fanns behov av en flaska för maskinell påfyllning av flaskorna och 1884 kom en standardiserad ölflaska försedd med kork. Denna flaska fanns i bruk till 1932 då korken ersattes av en aluminiumkapsyl. De äldsta flaskorna har en kropp gjord i tre delar, därefter två delar.  Knoppflaskan gjordes i tre volymer, 2/3, 1/3 och 1/6 liter. Flaskorna har ofta datummärkning i botten och är märkta med vilket glasbruk den kommer ifrån.

P1030329Jag tänker försöka hitta ölsorter med snarlika flaskor. Efter avetikettering kommer de ser ok ut. Knoppflaskor är förhållandevis dyrbara så de kan tjäna gott som rekvisita. Den äldsta av flaskorna är från 1908 och för Karl Fredriks Öl-Pilsner i Norrköping, den ska serveras mellan 10-12 C enligt ettiketten.

Patentkorkflaskor
Dessa flaskor skapades huvudsakligen för mineralvatten och svagdricka och har en porslinskork med gummiring som trycks fast med en liten hävstång på flaskan. Namnet kommer av att flaskan patenterades i Sverige år 1877. Generellt har mineralvattnet genomskinligt glas medan svagdricka och öl förvaras i bruna flaskor. Patenkorkkärl blev mycket populära och nära revolutionerade matkonserveringen.

P1030341Denna typ av flaska är mycket praktisk och går att få tag på nya i bruna flaskor i flera storlekar. Dessa funkar också att servera vätska i tidsenligt. Går en sönder är det ingen katastrof heller. Den vänstra på bilden är nytillverkad och den till höger är för inläggningar, nu är det något som liknar brajj men heter Turkisk blandning i kryddhyllan.

Champagne och vinflaskor
Till skillnad från 1800-talets spritflaskor som kunde ha mycket kreativt utseende är formspråket bland vin- och champagneflaskorna mer konservativt. Den klassiska vinflaskan som vi ofta ser idag, kallas för Bordeauxtyp och blev allmän vid 1800-talets mitt.  Champagneflaskans klassiska form spreds redan i början av 1800-talet och har fått sin form på grund av det mousserade innehållet.  Flaskformen används också traditionellt till cider.

P1030335Detta är också en gångbar flasktyp. Dessa flaskor är antika men det går att köpa nytt vin och sen avettiketera dem. Dessa flaskor är ett ladugårdsfynd, med White Star- champangne och en Chasse-Spleen från 1905. Fint skulle det vara hos vissa bönder, därefter fylldes flaskorna med bensin istället i brist på annat.

Brännvinsflaskor
Brännvin skänktes ofta ut i genomskinliga glasflaskor som kan vara släta eller försedda med gravyr. Halsen är ofta kort och kroppen fyrkantig.

P1030322Dessa antika flaskor kommer nog användas bakom disk så att säga, vill inte att de ska hamna i nävarna som tillhygge i drängaslagsmål.

Gamla köpespritflaskor
När hembränningen förbjöds (vilket det gjordes till och från, särskilt under 1700-1800-talet) för sista gången år 1860 växte många av de klassiska spritfabrikerna fram.  Brännvinet blir profilprodukter med egna speciella flaskor och jag har lyckats skaka fram några flaskor Rehnbergs Sädes Bränvin  (sedemera Östgöta Sädesbrännvin) som lanserades år 1864. De bruna flaskorna blåstes på Rejmyre glasbruk och har en åttakantig form. Upphovsmannen Erik Rhenberg föddes 1841 i Rejmyre och startade som 20-åring spritfabrik i Söderköping.  I Söderköping hade han bränneri som mest hade 30 anställda som hade fri tillgång till sprit. Lyckat.

11202 Erik strömHär ser vi tre av dessa muntra anställda på Rehnbergs. Den sittande mannen rullar just sådana flaskor i papper för transporten. Erik Ströms fotosamling, ca 1900.

P1030325Tre Rehnbergare, en ska bort. Den mittersta är fejk, man gjorde kopior på Rejmyre glasbruk under 70-talet. De äkta flaskorna är eftertraktade, särskilt med originalettiket. Den fejkade är sådär B-aktigt fejk med överdrivet vågigt glas och dessutom fel färg.

Som kuriosa tänkte jag nämna att jag nyligen sprang på en liten fickplunta från tidigt 1800-tal. Fickpluntor av tenn var populära bland enkelt folk och bland allmogen. De gick inte sönder och var lätta att bära med sig i valfri liten ficka. Allmogens tennpluntor tillverkas ofta att det tvåstämplade tennet, som var den sämsta kvalitén. Det innehöll så mycket bly att det inte ansågs tjänligt till mat utan användes till knappar och krutflaskor. Under en kort period, 1754-1762 förbjöds det tvåstämplade tennet men efter ivrigt och högljudda klagomål från den annars beskedliga allmogen tilläts det åter till brännvinspluntor.

P1030333Den lilla modesta pluntan tillsammans med en genuint svensk kannsort, en så kallad revkanna. Pluntan saknar stämplar men liknande som varit till salu är ofta från 1800-talets början/mitt.

Till sist, att dricka ur glas.

63389Att dricka direkt ur flaskan, är det bara kopplat till odygdighet och skörlevnad? Bohusläns museum ca 1920.

Jag har kommit till insikt att det är mycket enklare att ha sen 1800-talskrog än tidig 1800-talskrog. Att kunna anbringa flaskor är enklare än att tappa upp i kärl som måste vara tidsenliga*. Jag tar det för troligt att enklare krogar på landsbygden serverade i flaska i stor utsträckning. På många bilder från tiden kring sekelskiftet används glas till ett dricka öl och det rör sig ofta om enkla raka glas men även glas på fot förekommer.  Vad som också är skrämmande tydligt är att det är svårt att hitta bra glas som passar. Ölglas från sekelskiftet är sällsynta, möjligen har de flesta slagits sönder eftersom öl är en vardagsdryck, till skillnad från vin som dracks i betydligt mindre utsträckning. Vinglas har bevarats eftersom de var dyra och användes inte i vardagslag.

16020Men är det roligare med glas? Verkar ju inte så. Bohusläns museum ca 1910.

Däremot anser jag det som självklart att dricka ur glas när det gäller bättre dricka såsom vin, champagne och cider. Det är en klurig nöt att knäcka.  Jag tänker mig att det borde gå att köpa på sig billiga fasettslipade vinglas från sekelskiftet, de är ju inte så populära idag så jag tänker mig att det inte borde vara omöjligt att plöja secondhandsaffärerna.

Detta kändes som ett inlägg skrivet med en stjärnkikare i naveln…

Vill du läsa mer om dryckeskulturen på 1800-talet föreslår jag att du läser en annan artikel jag skrivit.
Vad drack man på 1800-talet egentligen?

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Östervålaprästen Johannes Dillner lyckades med stor framgång nära förgöra de folkliga koralerna och kyrkomusiken. Genom att uppfinna instrumentet psalmodikon reformerade han kyrkomusiken. Dillner uttryckte förnöjt: ”tonerna blifwa jemna och rena, så att man icke drillar och krusar på dem, såsom många bland allmänheten hafwa för wana”.

Kurage recenserar

Julita Gård – Nordiska museet har ett eget lantbruksmuseum som är rätt trevligt att besöka och barnvänligt måste jag väl tillägga nu när jag har barn. Lite dammigt på sina håll men genuint. För övrigt tycks inte Östergötland ha någon matkultur värd att nämna.
4 harvpinnar av 5.

Boken Jonglörer och aktörer, ekvilibrister och artister: om nöjen i Ullströms stad. En liten skrift om Norrköpings nöjesliv vid sekelskiftet kan faktiskt vara ganska spännande. Man vill gärna fantisera om svenskar med fjantiga artistnamn som sysslar med akrobatik i frack.
3 ekvilibrister av 5.

2 kommentarer

Filed under Krogen