Monthly Archives: juli 2013

Textilmaskinernas uppvaknande.

P1020858

Jag har nyligen lämnat mitt arbete för att gå på semester och påföljande pappaledighet.  Detta sker mitt i ett spännande skede på Norrköpings stadsmuseum då vi fått anslag för att renovera våra textilmaskiner. Många av maskinerna har sen länge stått stilla  av olika anledningar men nu har vi för några månader en egen verkmästare, herr Keller.

I våra textilsalar har vi samlat maskiner från textilindustrin i Norrköping, det handlar vävmaskiner, spolmaskiner, spinnmaskiner och kardverk från 1800-talets slut till början av 1960-talet. Jag är verkligen ingen vävtekniker, jag är bara en simpel arbetare som kör maskinerna, därför är det fascinerande att få en djupare inblick i hur maskinerna fungerar och hur de låter och arbetar. Eftersom en del har stått still i över 10 år har jag aldrig sett dem gå.

Kardverket
P1020256

Vårt första mål var den största maskinen, kardverket. Denna koloss är i själva verket ganska liten och behändig i sin klass. Den har som uppgift att karda ullen till ett tunt ullflor och sedan dra ut det till ett förgarn som sen ska kunna spinnas. Egentligen fungerar den precis som ett par handkardor med sina kardvalsar, lite snabbare bara.  Det är också en respektingivande maskin som får vem som helst att ta ett steg bakåt och lägga händerna på ryggen i försäkran att inte fastna i kugghjulen, remmarna och valsarna.

P1020288

Detta är filmen när den för första gången torrkörs utan ull. Det är dock bara halva kardverket men du kanske får ett hum om hur maskinen ser ut. Den äter ull och bajsar lösa trådar.


Efter två-tre veckors isärplockande, remsträckande och smörjande så går den klanderfritt.

Selfactorn
Den här maskinen tar vid efter kardverket och spinner förgarnet till tråd. Denna är en tysk 30-talare och denna typ av spinnerimaskin spinner oöverträffat bra garn, men gör det inte lika fort som moderna spinnmaskiner varför metoden idag är praktiskt taget utrotad. Östgöta ullspinneri har dock en i produktion.
Det är en maskin som rör sig på ett lite oväntat sätt där spinndockorna rör sig på räls fram och tillbaka.

På denna film är den inte trädd men ger ett hum om hur den arbetar. På youtube finns andra selfactorer som jobbar med tråd i.

Andra maskiner.
En av våra schweiziska vävmaskiner går igen. Den var länge vårt sorgebarn som käkade varptrådar till frukost, hånlog åt våra tafatta försök till att få ordning i leden. Keller tog dock maskinen i örat och fick in den på rätt väg. Nu sjunger den klopeti-klopeti-klopeti i mitt öra. Rolig är den att köra också.
P1020856

Finns en liten film också, där den stannar av eget krångel också.

Senast jag hörde var nu vävmäster i gång med att bråka med en av våra jaquardmaskiner och att den rullar. Kanske finns det lite brokadvävda tyger klara tills jag kommer tillbaka?

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Idag har vi få så kallade passageriter i våra liv, sådana där tillfällen då vi lämnar en epok för att träda in i en annan. Idag kanske körkort, giftermål och kanske konfirmationen delar in våra liv i epoker. Förr kunde det vara annorlunda  ex  för att gå från lillpojke till lillkarl i Simlångsdagen i Halland skulle pojkspolingen kunna:  lyfta ”storstenen”, stå pall för sex supar, lägga en ordentlig mullbänk, hålla en tjur eller en otämjd häst samt bära upp en tunna råg från logen upp till vinden.

Det var andra tider då.

Kurage recenserar
Fataburen 1969 -Giftas – eller ej?
Ett bra nummer av fataburen som sammanfattar giftermål, trolovning och frierikultur i Sverige förr. Många svar får man som att den kyrkliga vigseln fick monopol på giftermål först år 1734.
4 nattfrierier av 5.

Nils Keylands artikel Om den svenska allmogens jakt i Fataburen 1906.
Mycket fataburen på sista tiden, de är värda att köpa när man stöter på dem. . Spännande artikel om jakten med mycket statistik av den legendariska Nils Keyland.
3 järpar av 5.

Armemuseets bok Uniform. Fantastiskt inspirerande bildmaterial som jag blir varm i hjärtat av. Inte så faktaspäckat men ögongodis. Om jag hade tid hade jag sytt hälften.
4 surtuter av 5.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Textil

Persmässemarknad och lädersmörja.

P1020887
Den ryska oljan.

För tredje året i rad besökte jag Persmässemarknaden i Linköping. Detta är en liten marknad i gamla Linköping med historiska inslag. De två föregående åren har jag visat jaktvapen men i år blev det andra saker för att variera lite. Jag blev lite sugen på att dyka ner i 1800-talets hemkemikalier och visa hur man gör trätjärans okända kusin, ryssolja och visa hur den kan användas i lädersmörja. På en Historisk Verkstad för ett antal år sen hade jag ett liknande tema där deltagarna kunde blanda sin egen lädersmörja med traditionella ingredienser.

P1020890
Så här hård var jag i min vita skjorta och ylledamasker.

Detta är tredje gången jag bränner ryssolja och samtliga gånger har det gett en liten avkastning. Regelmässigt bränner jag oljan vid och den reduceras till närmast asfaltsklister. Detta beror på min primitiva brännutrustning huvudsakligen. Den ska vara enkel och lättransporterad, endast en konservburk och en 10-liters målarburk. Första gången använde jag en mer tidsenlig metod med en uppochnervänd järngryta.
P1020881
Fördelen med den här enkla metoden är att du kan steka korv på näverkärlet.

För den nuvarande metodens tillvägagångssätt rekommenderar jag att läsa den artikeln jag skrev förra gången jag brände. Du finner den HÄR.

Min affärsidé för detta marknadsstånd var att att jag skulle bränna ryssolja samtidigt som besökarna mot en liten peng kan få komponera sin egen lädersmörja. Beroende på vilka egenskaper och kvalitéer man önskade av smörjan kunde kunden kombinera fritt bland åtta tidsenliga ingredienser.
P1020879
Från vänster har vi ingredienserna: ullfett, kotalg, rapsolja, ryssolja, bivax, sältran, linolja, tjära.

Höjdpunkten blev emellertid denna lilla tävling jag initierade där besökaren skulle gissa vilka ingredienserna var i de åtta burkarna. Den som gissade alla rätt fick gratis göra en burk smörja. Det visade sig vara rätt krångligt och som bäst tog två personer under dagen sju poäng, dessa fick tröstpris. Det var fröjdefullt att se moderna människor botanisera bland dessa relativt vanliga substanser. Det luktades, kändes och även smakades i jakten på rätta svaren.

P1020883
Somliga ägnade lång tid hos mig och engagerade hela släkten.

Uppgiften var såklart skitsvår, det är inte många som luktat på sältran eller ullfett. Jag var frikostig med ledtrådar vilket hjälpte föga. Vad som är lustigt är att jag känner hur insnöad jag är i denna hobby, ganska många kunde klura ut rapsolja och en del tjära men därefter tar det stopp. Det tog dock inte stopp för hantverksgurun Daniel Nilsson på Historiska hantverk som på löpande band tog sju av åtta burkar. Han gick dock på pumpen med ullfettet som han själv inte prövat på att utvinna, en imponerande prestation dock.

P1020889Daniel vet hur man luktar sig till gamla substanser.

Hur gick det då med min affärsidé? Sisådär, jag hade givetvis för en stund glömt att vi idag har massproducerade skräppjucks av kromgarvat skinn från andra sidan jorden. Vi smörjer inte vår saker, vi slänger våra saker när de spricker. Just ja, så var det. Trevligt och folkbildande var det iallafall.

Bättre lycka hade jag dock på hemmaplan då jag sköt mitt första vildsvin. Dagen innan fotograferade jag sex grisar mindre än 100 meter från huset. Dagen därpå vid 22-tiden, smög jag ut. Då lunkade det ut en stor galt 300 meter bort. Efter 45 minuters långsamt smygande och krypande kom jag inom räckhåll och lät kulan gå. Med hjälp av grannar och traktor fick jag hem 125 kg svin. Vid två på natten kom jag i säng med känslan av att verkligen blivit en annan jägare. Idag har jag grillat vildsvinsfilé, smaken av seger.

P1020834

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Har du problem med utslag så finns det många folkliga bot att rådfråga. Utöver direkt magiska botemetoder kan du smörja utslagen med något av dess: blod, brännvin (även invärtes bruk såklart), dödmull, dödben, spott, nordrinnande vatten, midsommardagg, urin och vådeldskol.

 

Kurage recenserar.
Armemuseet.
Lite mossigt men jag gillar det såklart för jag är nörd. Gillar montrarna med saker som är så nära att man kan fota av dem. Restaurangen var dock bäst.
4 vadmalsbitar av 5.

 

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Läder, Självhushållningsexperiment