Monthly Archives: maj 2013

Allmogegrannlåt och folklig kitsch – How to make the oro.

P1010889

 

I alla tider har var och en försökt förgylla sin tillvaro med olika typer av estetiska tillhyggen. Dessa försköningsmedel varierar starkt beroende på smak, ekonomiska och konstnärliga förutsättningar. Det har också en hel del med den föreställningsvärld man är bekant med, idag tycker vi att det är käckt att låta en färgpytts med vit färg explodera i ett rum och sen fylla det med förrostade zinkbaljor och patinerade franska bondmöbler som tillverkats i Asien, samtidigt som man skrivet utnötta latinska citat på väggarna. Riktigt så gick det inte till förr, vår svenska bondestam växte upp i en glesbefolkad, rymlig värld där det krävdes respass för att ta sig mellan städer och landskap. Influenserna var få och torftiga, folk var nervöst inställda till det främmande, utmanande och tydde sig helst till det oomkullrunkeliga såsom Gud, jorden och årstidernas växlingar.  Visst, man gillade grannlåt och vackra saker, det vittnar våra dekorerade allmogeföremål om, men vi ska ställa oss ödmjuka inför den kontext i vilka folkkonstnärerna verkade i. I dessa enkla omständigheter skapades otroliga föremål vars syfte var att lysa upp en annars hård tillvaro där strängt arbete, missväxt, krig och gudsfruktan regerade i maskopi med stark social kontroll från stat, kyrka och sockenstämma.

När det gavs tillfälle att festa till det såg man till att ta ut svängarna ordentligt med överlastat pynt och prål. När en brud i Vånga skulle smyckas spände den östgötska folkkonsten alla sina muskler till bristningsgränsen, en frisyr uppbyggd med tagel smyckade med

”…glitter, oäkta juveler, knappar, perlor, samt den så kallade kyrkekronan; i öronen stora örhängen af gulld; halsen och bröstet öfvertäckta med perlband, guldkedjor, medaljonger, och andra smycken, samt dernäst med en af galoner, perlor och smycken utsirad bröstlapp, som räcker till midjan.” L Wiede om folksederna i Vånga 1842.

Några få gånger i livet la folket ifrån sig sin ödmjuka, gudsfruktiga ömklighet för att ta till Yngwie Malmsteens motto ”More is more”! Bröllop var ofta ett sådant tillfälle.

En särskild typ av dekorationer som ofta förekom vid dessa livets högtider var olika former av takdekorationer såsom halmkronor och det som kallas för oro i synnerhet. Jag har försökt mig på att rekonstruera hur en folklig oro kunde se ut under tidigt 1800-tal.

Oro – folklig takkrona.
Att döpa denna typ av dekoration till oro är som bäddat för dåliga ordvitsar. Det är också svårt att böja ordet, vad heter det i plural och i bestämd form och så vidare. Tokigt. Dessa takkronor kan se ut på många vis och vara gjorda av många olika material. De har egenskapen att de ofta tillverkades av överblivna material.  I en del socknar tjänade änkor och äldre extrapengar på att tillverka kronor medan på andra ställen var det vem som helst.

Jag har valt att fokusera på den typ av oro som består av ett eller flera hjul som det hänger ner dekorationer i trådar. Denna typ finns belagd från åtminstone 1600-talet på flera ställen i Sverige.

P1010694
Västgötsk takkrona från imponerande 1695. De vita sakerna med krenelerad kant är gjorda av fnösktickor, ett vanligt inslag i dylika kronor. Ur häftet Oro, himmel, spindel. Skittaskig kvalitét med digitalkamera i bok.

P1010699
Här har vi ett snårigt exempel där slöjdaren i frenesi gått berserkargång med saxen och skapat en allmogeurskog att hänga i taket. Här domineras kronan av tapetbitar, tyg och halm. Ringen tycks vara gjord av en krans av tunna grenar.

När jag tittat i källmaterialet har följande material använts:

-Papper
-Silkespapper
-Tygbitar
-Näver
-Tapeter
-Skinnbitar
-Vass
-Halm
-Tapeter
-Fnösktickor
-Glas
-Metallbitar
-Ägg
-Ärtor

Så har du något av detta liggande så är det bara att sätta igång. Det behövs också:

Grov synål, lintråd och sax.

Ringen
Ovantill behövs en eller flera ringar i olika storlekar. Ofta är de gjorda i ett träsvep av en tunn list. Det finns de som också är gjorda av ståltråd vilket jag har valt. Jag tänker mig att det blir ett tydligt 1800-talstuk på min med tapetbitar och bomullstyger som blev vanligare bland allmogen under 1800-talet. Jag virade mattrasor i bomull runt ringen så att det täckte ståltråden.

P1010760 P1010761

DekorationsmaterialJag grävde djupt i lådorna efter sådant som är tidsenligt och fann kläde, vadmal, bomullstyg, skinn, halm, näver, silkespapper och 1800-talstapeter. Dessa klippte jag i olika former såsom solar, cirklar, remsor, fyrkanter och små trekanter. Som avslut på varje hänge valde jag ett uppochnervänt hjärta.
P1010838

När du klippt upp ett rejält lager är det bara att ta den ordentliga nålen och trä en lintråd. Knyt ett knut i ena änden och kör fast den i ringens tyg. Nu är det bara att trä på dekorationerna. För att få ett mer slumpmässigt utseende blandade jag ihop inslagen och körde på. Mängden hängen väljer man själv, jag satsade på att köra ganska tätt och ibland är det mängden som gör oron. Börja med att göra några knippen, jag valde att klippa halmen i samma längd och variera de övriga inslagen.

P1010840

Resultatet

När tillräckligt många är fastsydda valde jag att låta skapelsen blomma ut lite mer bokstavligen. Jag vek ett antal rosor i silkespapper och sydde på dem på ringen. En annan folklig dekoration.

P1010891

 P1010890 P1010894

P1010896

Jag rekommenderar den här typen av kitsch-slöjd. En del modernister och hipsterslöjdare använder även moderna material men eftersom jag har svårt att arbeta utanför den historiska lådan så valde jag en mer puristisk väg. Det är en trevlig slöjdform med få tråkiga och komplicerade moment.  Så gå bananas på era tygspillpåsar ni samlat på er genom tiderna. 

God helg.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Huske-Jo var en legendarisk jägare i 1800-talets södra Finnskoga. Detta var tiden då viltvård inte fanns på kartan. Huske-Jo lekamen var ärrad och delvis invalidiserad efter björnattacker och under hans livstid sköt han 36 björnar och 200 älgar med mynningsladdare.

 

3 kommentarer

Filed under Textil

En Blekbergare av någon Blekbergare.

P1020323

Nyligen fick jag hem en tung slaglåskonverterad studsare tillverkad av L. Blekberg. Då tänker några av er att då är det en lätt match att spåra vem smeden var, men på 1700-talet florerade det en hel hög smeder i Jönköping som hette Blekberg i efternamn. Troligen är de flesta släkt med varandra och en av dem, Johan Blekberg (1686-1745?) blev satt i fängelse i åtta dagar på vatten och bröd för att ha skrivit under en skrivelse mot faktorn Ehrenpreuss som basade över Jönköpings vapenfaktori. Bakom signaturen L. Blekberg gömmer det sig en Lars Blekberg och givetvis råkar det finnas två, dels Lars Blekberg (1692-?) som blev mästare år 1719, dels Lars Blekberg (1711-?)  som blev mästare 1737. Det är svårt att säga med säkerhet vem som står bakom denna bössa men genomgående går det att skönja vissa stilelement på vapen tillverkade av signaturen L. Blekberg.

P1020319Vad som markerar L. Blekbergs stil är en bruten linje på varbygeln och framför allt ett lite speciellt drakormsformat sidobeslag, alternativt ett S-format beslag med en medaljong. Låsplattan har också tydliga markerade avfasningar.

P1020324 P1020321 P1020325 P1020328 P1020326

Studsaren är byggd för precision då den är utrustad med ställbart trycke och en mycket tung pipa. Bössan bär en del småskador i stocken och hela bössan ska få en liten, varsam rekonditionering. Det är den värd.

Nedan följer ett antal gevär och pistoler som sålts på Probus under senare år samt ett gevär som finns på NRA:s museum av alla ställen.  Just nu ropar jag som Charlton Heston med en framskjuten haka, likt en båtstäv: ”From my cold bare hands!” Värt att notera är också att alla vapen jag har hittat bilder på är signerade L. Blekberg, utom en av pistolerna nedan som markant skiljer sig i signeringen.

00081_a 00081_d1 0000087 0000154 6177921_fullsize

L. Blekberg hade en bred repertoar, han ligger även bakom dessa alster som finns i Livrustkammarens arsenal. Detta är ett par fickpistoler. Möjligen kan detta vara den senare Lars Blekberg.

L. Blekberg pistoler

Det mest unika torde denna bakladdade pistol vara. Exakt hur kammaren öppnas är svårt att se, detta är den bästa bilden som jag lyckats vaska fram.

bakladdare blekberg

Det finns förhållandevis mycket vapen bevarade från Blekbergarna, vilka de flesta är märkta L. Blekberg. Båda Lars Blekberg var troligen starka begåvningar eftersom de blev mästare tidigt, redan i 20-årsåldern. Det borgar också för att de hann producera mycket vapen i sin livstid och skaffa sig en ryktbarhet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Prästen avbröt sin predikan i Hedvig Eleonora i Stockholm år 1697 när han stördes av vagnar om drog förbi kyrkan. Han stack ut huvudet och skrek ”Håll stilla, din hundsvott, bälghund och svinhund!”. Hundsvott kan närmast översättas till hundfitta. Tråkigt nog var det änkedrottningens hovkanslers vagn som drog förbi.

 

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen

Kattun till frun. Provtryckning till färdig sjal.

P1020220

 

Kattuntryck
I samband med att vi hade textiltryck på museet passade jag på att leka kattuntryckare i lite större skala. Vi fick också låna två antika tryckstockar som använts till kattuntryck. Svårt att veta hur gamla de är men troligen kring 1800. Kattuntryck är en teknik där man trycker mönster på tyg med hjälp av tryckstockar, särskilt populärt var det under 1700-talet och 1800-talets början. Ordet kattun är en försvenskning av engelskan/franskans cotton/coton. Bomull var det vanligaste underlaget att trycka på och det var en textil fiber som på allvar introducerades i Sverige under denna tid. Från början importerades de tryckta tygerna men snart uppstod en inhemsk produktion.

Vi kunde inte låta bli att provtrycka med dem lite, ett provtryck med gåshud. Resultatet blir inte helt perfekt då färgen inte är helt anpassad för stocken som dessutom är något ojämn. I vilket fall är det inte varje dag som man gör något sådant.

Färgen applicerades med svamppensel.

IMG_5236

Borden gjordes med en annan antik tryckstock.

IMG_5240
Jag vet inte vad för slags färg som användes ursprungligen vid kattuntryck, kanske någon slags linoljefärg. Vanligen trycktes kattuner på tuskaftad bomull.

Resultatet blev en handfållad sjal, 1×1 meter stor. Även om det var i vintras den trycktes blev den klar relativt nyligen, därefter ska man få till ett fototillfälle.  Trots det lite ojämna resultatet tycker jag det blev ganska bra i sin helhet. Många originalkattuner är inte alla gånger så bra.

P1020219

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Hovlivet var inte samma sak sen Gustaf III försvann. Hans gamla minister Schröderhielm som var ett riktigt partyanimal sa resignerat:

”En uppsluppen karneval i Stockholm är lika kul som långfredagen i Polen”

 

Kurage recenserar.
Wartime farm. Succén går vidare och idén borde fungera även i Sverige. Hoppas kan man ju.
4 kaffesurrogat av 5

 

3 kommentarer

Filed under Textil

Med rök inviger vi våren. Säsongsavslutning för historiskt hantverk och liv.

Vi har haft vårt sista tema med min studiecirkel Historiskt hantverk och liv som jag har på Stadsmuseet i Norrköping. På vår sista träff utforskade vi krutvapen och pilpågar.  Jag hoppas kunna fortsätta med studiecirkeln till hösten med nya spännande äventyr.

Läs och lär:

Bland tunga pilar och grova musköter.

 

Lämna en kommentar

Filed under Studiecirkeln historisk liv och hantverk