Monthly Archives: januari 2013

Damask och hagel. Två nya bössor.

P1010254

Sålde nyligen min gamla belgiska mynningsladdade hagelbrakare för att få loss pengar till en auktion som skenade iväg hiskeligt. Det slutade med att en annan hagelbrakare av betydligt intressantare sort damp ner i mitt knä. Det tycks dock som om den är något av ett mysterium. Jag är främst intresserad av svenska vapen och dubbelpipiga mynningsladdade hagelvapen tillverkade helt i Sverige är inte helt vanliga. Denna är något oklart, stocken är svensk i björk och väldigt udda i sitt utförande. Jag misstänker att den som stockade vapnet också lödde på slaglåssnäckorna, rätt taffligt. Inga stämplar i syne men gravyren på pipan och låset är ok.
P1010258Stocken är mycket skum och jag känner till en enpipig slaglåsbössa med exakt samma stock. Det kan vara så att det är en svensk smed som är influerad av exempelvis belgiska bössor men formspråket är säreget med sina ornament. Kanske kan det vara någon utav smederna i Blissinge som gjord den, de är kända för sina udda stockdekorationer. Vet någon mer så får man gärna höra av sig. Jag daterar den till sent 1800-tal i vilket fall.

P1010253

För att vara en så pass liten bössa är den ganska tung och anledningen till detta är det väl tilltagna pipgodset. Troligen är det tänkt att det ska fungera även med rundkulor, som en riktig liten dubbelbössa.  Förra ägaren har skjutit en del med den och det ska bli intressant att se den på banan framöver.

Den enpipiga bössan ramlade jag över och köpte mest på grund av pipan. Det är en allmogebössa från 1800-talets mitt som för ovanlighetens skull är försedd med en damaskerad pipa. Hagelbössor med damaskerade pipor är ganska vanliga från 1800-talets andra hälft men enpipiga ser man inte lika ofta. Troligen har pipan suttit på ett annat vapen. Låset är dekorerat med små inslagna v-formade spår. Jag får se om jag behåller denna men den får stå bland mina udda allmogebössor tills vidare.

P1010256

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Norrköpings vapenfaktori kanske var 1600-1700-talets mest misslyckade vapenfaktori, de hade ett borrhus som fungerade ibland och kvalitén var ibland dålig varför en del vapen såldes i lönndom till mindre nogräknade regimentschefer utan att att ha gått igenom rätta proverna. Det berättades att faktoriets chef nästan blev blind när en musköt exploderade vid provskjutningarna. Affärerna gick så dåligt att vapensmederna svalt och bönhasade på nätterna och smidde lås och grindar. 


 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen

Ihjälfrusen kungatappare känd från TV! En tavlas hemlighet.

IMG_3069

Ni kanske minns att jag hintade i våras om att jag tillsammans med mina kamrater i Stenbocks Caroliner skulle vara med i en liten SVT-produktion. Nu kan ni resultatet, jag har nu blivit en del av historieskrivningen kring Gustav Cederströms tavla Karl XII:s likfärd. Kul!

Se avsnittet HÄR. 

 

2 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar

Den enes död, den andres bröd IV. Den tredje dörren och en sorglig berättelse om historielöshet.

Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
IMG_6251

Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.

Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.

P1010076

Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre.  Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
P1010116
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
P1010119

Och det sorgliga….

Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.

När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.

Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.

Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.

Kurage recenserar.
Dokumentären Palme
. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.

4 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum