Monthly Archives: januari 2012

Möjlighet till fynd.

Jag har tidigare uttryckt min pessimism inför möjligheten att göra fynd. Det som anses vara fynd i min värld är sådant som jag letar efter som jag vanligen inte har råd med men som uppenbarar sig till ett särdeles gott pris. Det finns som bekant 1000-tals föremål som man sett eller hållit i men som man inte haft råd med.

Jag letar efter det som bär märken efter våra förfäders hand på ett ogenerat sätt. Föremål som tar mig närmare människorna i historien.  Det finns döda och levande prylar i min värld. Några levande föremål har på endast några dagar av rena tillfälligheter flyttat hem till mig.

För det första blev det ett antal knappar. 31 st troligen svenska uniformsknappar för manskap m/1845, 13 folkliga västknappar från tidigt 1800-tal som fortfarande är trädda på en remmen de sattes på efter att ha sprättats bort.

Söljor till bälten, förskinn med mera.


Porslinknoppar till ledningar. Gysinge kan gå och duscha med sin nytillverkade knoppar för 45kr/st.

Det får nog bli att sy något stiligt med originalknappar….

Och annat.

Dagens känga vill jag ge till de tomtarna som på allvar tror att folk på landet förr hade en romantisk, nära naturdyrkanslik relation till skogen. Glöm det, de hade bara inte möjlighet att bli av med spenaten fortare. Hänsyn till naturen är ett nytt, men gott påfund. För att citera folkskoleläraren Erik Hellqvist (1900-1977) i Gagnef om Gagnefböndernas fordom osympatiska inställning till skogen:

Före storskiftet och under storskiftetiden var skogsskötsel ett okänt begrepp. Man bekymrade sig föga om återväxten på de kalhuggna brännorna. Skogen var praktiskt taget värdelös. Gamla köpebrev berättar om, att man sålde stora skogsskiften för en kanna brännvin. Kampen mot skogen var bondens naturliga strid för sin existens. Odlad bygd kunde ej erhållas, om inte skogen kom bort. Ett gammal uttryck lyder: när bonden sköter sig väl, når åkern till skogen, men när han sjunker i dådlöshet, når skogen till åkern.

Ur Gagnef socken i Dalarna – En skrift med mängder av fakta om Gagnef och livet där på 1920-talet.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Kalle Lind – Människor det varit synd om. Alltså detta är roligt, dumt och fruktansvärt opretentiöst. Jag vill läsa historiskt skvaller om Jussi Björling, Karin Larsson och Astrid Lindgren. Otroligt befriande att läsa befläckade porträtt om många av våra nationalklenoder.
Betyg: 4 bladvändare av 5.

2 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar

Att sy hosa är stort, att sy knäbyxa är större.

En gång på 50-talet fanns den en mycket fet värnpliktig som rultade runt kring gulputsade kaserner på ett okänt regemente i Sverige. I en tid då svenska regementen växte som svampar i kalla krigets katastrofångest skulle alla män vara beredd på att mota Ivan i grind.  Även tjocka byråkratbarn med mjölkvita flickhänder skulle ställa upp för folkhem och Tage Erlander. Vare sig denna soldat verkligen var lämpad eller inte så försågs hans bågnade flöte till kropp med en uniform i bästa svenska grå vadmal, vem kunde veta att dessa astronomiska byxor en dag skulle hamna i min ägo?

När de sprättats i bitar kunde jag ta mitt byxmönster och lägga direkt på bitarna utan att behöva skarva.

Nyckelord:

Återbruk – PK
Tråkig färg – Kan färgas
Trökig armévadmal – slitbrallor och försök till byxor.
Första försök –  Att sy hosor är stort, att sy knäbyxor är större.

Detta är mina första på riktigt sydda knäbrallor och av någon anledning ville jag inte slösa dyrt tyg (helt orimlig slutsats när jag har säkert 50 meter ylletyg i olika färger) på något som kanske skulle blivit bra. Nästa brallor kommer klart bli lite mer rymliga och växtfärgade.

Jaha Kurage, vad ska vi ta för bössa idag på klappjakten?

Brallorna är sydda för hand med lintråd 35/2. Modellen är en blandning av olika folkliga byxor och tidiga 1700-talsbrallor. Jag tänker mig en byxa som ska fungera som tidig 1700-talbyxa såväl som folklig tidig 1800-talsbyxa. Därför har jag istället för lucka använt mig av ett sprund på höger sida, liknande som finns i såväl Vånga som på Orsa folkliga byxor. Mikael Ranelius har sytt ett par liknande till sin folkdräkt och kan ses här. Mina brallor är dock ganska tighta vilket brallorna under 1700-talet blir vilket gör att de drar kanske mer åt modedräkt än folklig dräkt, åtminstone till 1700-talsdräkten.  När det kommer till sömnadstekniska detaljer har jag också spanat på arméns byxor modellår 1756. Dessa är försedda med en byxlinning med råkant. Att använda råkant ger det hela lite intressant karaktär och är väldigt vanligt på dräkt förr hos hög som låg i samhället.

Armens byxor m/1756. Notera råkanten, det är även råkant på bensluten. Bild: Armémuseet.

Knapparna är fastsatta med fastsydda läderremsor. Upptill är det vanliga plåtknappar i mässing och nedtill enkla, släta tennknappar.  Baktill är en enkel knytning. Notera att jag inte gått över plagget med strykjärn än, måste utnyttja dagsljuset lite iallafall.

 

Slutligen, minns jag då jag sydde sina första hosor för många år sen. Ta det stora kliven från att vara en fåntrattmedeltidare med lediga linnebrallor till prettomedeltidare med tighta yllestrumpor och linneblöjor.

Är benkläderna de främsta markörerna i mansdräkten när det kommer till reenactment?

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

CD. Sågskära – Krook! En något ojämn folkmusikpuritansk skiva som ägnar åt den värendska musiktraditionen genom livets alla skeenden. Glöm världsmusik, käcka flanellgossar på plywoodlådor, saxofoner och allt vad crossover heter. Sågskära – where Ale Möller cannot reach.
Betyg: 3,5 leriga vadmalsstycken av 5.

BOK. Staffan Kinman – Vapenhistorisk inventering av kyrkor i Skara Stift -Med föremålsbeskrivningar, kommentarer och jämförelser.Den gör exakt det som titeln gör anspråk på, mer rafflande än så blir det inte. Svärdsporr av det smala, torra slaget. Kinman gör sitt jobb med militärisk precision med alla de för och nackdelar det ger.
Betyg: 3 torrbollar av 5.

RESTURANG. Aifur. Jag blev bjuden E-types vikingaresturang i gamla stan av min kära fru. Trots att konceptet med en vikingaresturang är renaste formen av hem till midgård-historiekitsch så var det iallafall gjort med kärlek. Trevligt, påhittigt och bra mat. Och E-type dök upp för att hänga!
Betyg: 4 hornprydda hjälmar av 5.

 

7 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Textil