Monthly Archives: mars 2011

Liljerum XXIII. Sovrum.

Då var det åter dags att stifta bekantskap med den angenäma känslan av lugn som lägger sig när byggskräp lagts på hög för bränning, verktyg burits ut och möbler burits in ett nyrenoverat rum. I drygt två månader har vi sovit i arbetsrummet bland tyger och bråte och kosmos infinner sig.

Vi backar bandet. Utseendet hos det gamla sovrummet gav en känsla av äldre tider på ett sådant sätt som jag personligen inte uppskattar. Rummet vittnade om en era då brunbetsat trä älskades av svenskarna och när pastellfärgade tapeter med grav psoriasis-struktur uppskattades och var på var mans läppar. För att inte tala om plastparkett som är praktiskt, lättstädat, dött, kallt att gå på och som ger ifrån sig hjärtskärande ljud när en hunds klor vispar på det i ett försök att ta sig upp till stående. Det är inte vackert.

Inför bilder vill jag lägga till att det inte är helt klart, en ny lysknapp och lite foder i fönsternischen ska till och den blå färgen hoppas vi kunna sätta schabloner på när vi hittar ett trevligt mönster. Rummet gapar just nu sent 1700-tal, det ser rätt grymt ut och det känns som att vakna i en 1700-talsgård varje morgon. Trevligt men tanken är att schablonerna ska tona ner intrycket något och göra rummet lite mer 1800-tal och mer tidsenligt.

Så här blev det.

Väldigt 1700-talsstylish? Men faktiskt väldigt behagligt och det har varit några rejäla nappatag för att ta sig hit och jag tänkte nu berätta sagan om vårt sovrums begynnelse.

Rivning.
Kofot i högsta hugg och börja riva. Taket var täckt med gips som kvickt kom ner och sen två (!) lager tretex och därunder en gravt perforerad spännpapp som tycks vara det som ursprungligen varit i taket. Under gipset satt dekorativa tretexplattor med avfasade hörn som påminde mig om högstadieskolor från 60-talet.

 

Golvet var täckt med plastparkett som dolde ett rejäl underarbete med 22mm spånplattor som var väl förankrade och därunder ett lager masonit och slutligen ett riktigt fint trägolv i gran.

Jag är överraskad, hur mycket skit kan ett till synes vanligt litet rum producera? Jag vräkte drivor med skivor ut genom fönstret och bar ut 10 sopsäckar fyllda. Till råga på allt höjde jag takhöjden med nästan 10 cm.

Taket.
Jag hade dyrt och heligt lovat att inte gå i fällan och slipa ännu ett tak men tji fick jag. Under spännpappen fanns ett fint råsågat tak, precis som i vardagsrummet. Det vara bara att spänna på sig munskyddet och bereda smärtor i rygg och nacka med exenterslipen i taket. När det var över så var det bara att spackla igen 1000 spik och skruvhål. Som en mardröm på repeat.

Snickerier.
Rummet hade mycket att önska när det kom till snickerier. Första steget blev att tampas med dörrfrågan. En brunbetsad flat dörr? Not ok. Jag var länge inne på att bygga om dörren till en flat tapetdörr men den idéen kom om intet när jag inhandlat en 5 nya spegeldörrar i omaka storlekar.

Jag rev ur karmen efter den gamla dörren och upptäckte att det fans en anledning till att den var låg. Den stod på en bärande balk. Vad göra? Att korta ner den nya dörren kändes aktuellt inte så jag löste det genom att ta cirkelsågen och kortade ner djupet på karmen och monterade karmen framför den bärande balken. Betydligt bättre.

Jag bytte även ut funkisgarderobsdörren mot en annan dörr av samma mått. Efter lite pyssel satt även den på plats.

Runt dörrar och fönster sattes antika franska foder från 1800-talet. Taklist och golvlist nytillverkade efter gamla original. Jag kan inte poängtera det nog men det är gamla tiders rejäla foder som gör det ålderdomligt och spikar du som här synligt med klippspik så blir det ännu bättre.

Väggar.
Jag vill ha som målsättning att lära mig något nytt var gång jag sätter igång med ett rum. I detta fall valde vi att tapetsera väggarna med grålumppapp. En mycket ålderdomlig teknik som sträcker sig tillbaka på 1700-talet då tapeterna inte var på rulle i var mans hem utan i ark. Grålump är papper gjort på textila fibrer precis som pappret förr var och ganska grovt i strukturen. Pappen fick tjäna som underlag för exempelvis målning och arken kunde tapetserats i stående eller liggande ark. Tekniken användes vanligen fram till mitten av 1800-talet då den konkurrerades ut av tapetrullar och delvis av att vävspända väggar. Grålumppapper används idag som underlag för golv och är förvånadsvärt billigt. När jag räknade på det kostar det ungefär 9kr/kvm att tapetsera med. Klister tillkommer. Rykten säger att den lumppapp som Gysinge säljer är densamma som Byggmax säljer. Fundera över vilken som kan tänkas vara billigast.

Lumpappen köps på rulle och måste rivas i rätt storlek. Det görs med lite övning med ett bord med en träbräda på. Det gäller att ha rätta knycken för att få en fin riven kant. Det blir inte bra att klippa lumppappret då det dels är otidsenligt och dels för att skarvarna inte blir snygga.

Därutöver behöver du göra ordentligt rent och ta bort alla tapetrester. Använd mycket lim på både underlag som papp. Att tapetsera med grålump är en angenäm upplevelse i jämförelse med moderna tapeter. Du kan sluta när du vill och pappen är inte särskilt ömtålig. I mina mest romantiska stunder skulle jag beskriv förfarandet som ålderdomligt och meditativt.

Grålumppappen passas in så att de överlappar och det bildar ett rutmönster på väggen som ger en speciell atmosfär. Det behöver inte vara helt perfekt. Försegla sedan ytan med limvatten, dvs tapetlim uppblandat med 4-5 delar vatten.

Golvet.
Golvet var en mycket positiv överraskning. Det var i gott skick och kunde brukas som det var. Det fanns några stora fläcka av något slags svart tjärliknande lim men dessa kunde slipas bort med exenterslip. Grangolv har en otrolig snygg grå lyster och vi valde att behålla det som skurgolv. För att göra rent skurades golvet rikligt med såpa och kallt vatten. Två gånger slet vi våra knän med skurborstarna och det är otroligt hur mycket skit det finns på ett golv som nästan ser rent ut.  Tips, snåla inte när du blöter golvet, låt inte såpan ligga för länge på golvet det blir fläckar och använd alltid kallt vatten på gamla trägolv.

Färgsättning.

Här var den svåraste nöten att knäcka. Det skulle vara blått och det är en ganska krånglig färg att få bra. Vi var hos vår linoljefärghandlare och tittade i hans kataloger och valde bland riksantikvarieämbetets färgskalor för att vara på säkra sidan. De grå nyanserna var lättast, de vi valde är alla brutna med grön umbra med zinkvitt som bas. Där är det svårt att misslyckas även fast det slutade med att vi tömde en liter zinkvit i den grå färgen vi skulle ha i taket.

När vi öppnade den blå nyansen blev vi snabbt varse om att det inte var det vi sökte. Det var en babyblå från helvetet som i det närmaste var självlysande. För att lösa det hällde vi rätt mycket överbliven grå i den och gjorde en första strykning. Fortfarande lysande blå.  Till andra strykningen köpte vi svart pigment och mer vit. Vi lyckades matta ner färgen ordentligt med egenblandad svart linoljefärg och lite vitt. Betydligt mer harmoniskt med det grå.

Det är fortfarande en väldigt blå nyans om än en tidsenlig nyans. I framtiden ska vi måla schabloner på det blå och göra det ännu lite mer spännande men detta duger gott tills vidare.

Murstocken putsade vi i alla hål och målade med vit emulsionsfärg. Länge, länge var vi inne på att renovera skorstenen och montera en gjutjärnskamin i rummet men det är en rejäl kostnad och kändes inte läglig för tillfället. Skarvar i golvet skvallrar om att det har varit en rörspis eller kakelugn på platsen.

 

Slutligen.

Det är skönt att sova i ett fint rum. Sköt om er.

PS. Death to shabby chic, byggnadsvård ist Krieg!

Annonser

7 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Item Anna-Maria surcot mixti coloris.

S:t Anna-Maria av Liljerum, de vådaskjutnas helgon.  År 1369 vådasköts hon allvarligt i sin kristerliga gärning när hon i Andens makt skulle rätterligen tillrättavisa hedningarna i Gusum och Fyllingarum. Trots skadan kunde hon obarmhärtigt nedkalla helig eld i de trolösa bågskyttarnas anleten i 77 dygns tid. Slutligen signade hon ned och otaliga under visade sig i trakten där hon verkade såsom heliga källor, anstormande närvaro i kyrkan och extrainsatta matutin, laudes, ters, sept, non och completorium, dubbla skördar och ett allmänt stilla och angenämnt sinnelag samt god hälsa bland traktens innevånare. Någon erkänd kanonisering hos av påven är inte känd men hon dyrkades långt in på 1700-talet i Drothems kyrka.

Nja…så kunde det ju ha varit för 650 år sen men sanningen bakom dikten är nog så intressant. Inledningvis kan sägas att en ny överkjortel av sen 1300-talsmodell har anbringats genom strävsamt flit under otaliga fikaraster. Denna surcot är något utflippad i sina färger men på ett medvetet sätt. De skulle förhållandevis lätt kunna anskaffas och det är lite kul med mi-parti tycker jag. När det kommer till modellen är det vanligt att surcoten vid denna tid har tippets, dvs långa tungor som hänger ner vid ärmslutet men det förekommer också en del bilder utan tippets. Det kan tänkas att de opraktiska tungorna är ivägen och att t-shirtlängd är ganska behändigt.

Här följer en liten kavalkad som visar på stor rikedom i såväl skärning som färg och materialval (Alexanderromanen 1340-tal blad 181v.)

Vi valde att sätta snörning framtill vilket var populärt under 1300-talets andra hälft för att framhäva dåtidens timglasformade ideal.  Under surcoten har Anna-Maria sin blå kjortel med knappar på ärmsluten.

Carnis Carneval.

Surcoten är inte helt färdigsydd på bilden, ännu lite sömmar att fälla och fålla ty det hastade att bege sig till Carneval och säga farväl till köttet inför fastan. Carnis höll sin sedvanliga fest utanför Linköping och bjöd på nya spännande medeltida maträtter, upptåg och brottande carniter på hög. Det hörde till fastan att inleda dem med en färgsprakande fest där man klädde ut sig, spexade och gjorde narr av auktoriteter. Därav Anna-Marias skojfriska tilltag med pilbågen. Själv klädde jag ut mig till skenhelighet som en gråmunk med dinglande silverkors och händer beströdda med dyra ringar. Någon klädde ut sig en getabock, en snuskelefant, himmel, råbock, guffe eller helt enkelt vände ut och in på kläderna.

Kvällen bjöd på allsköns upptåg och maten var något speciellt.  Taget rätt ur minnet kan jag minnas tre serveringar med bland annat en mustig vildsvinssoppa, rökt fisk, bröd, baconlindad fisk, köttpajer, vildsvinskorv, frumenti, örtkräm, kräftor, rotsakspytt, ett stort antal såser, våfflor, hyppocras och kanske kvällens höjdpunkt, helstekt spädgris innehållande en kyckling som i sin tur bar på en ripa med ett ägg inuti.

Tack för en trevlig kväll.

4 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Textil

Sommarens projekt.

Dagarna byter av varandra i rasande takt. En tillstymmelse till att försöka sig på seriöst hobbyhantverk är liksom lönlöst. Inte helt kanske men en ny snorgrön/ljusgrön överkjortel kommer det bli till frugan. Fikarasterna på jobbet är värdefulla. Det är mycket arbete på museet just nu och helgen bjuder på andra utmaningar, exempelvis måste jag hänge mig åt vardagens förgängliga konsthantverk. Drygt 10 kubikmeter ved ligger utlagd som en lång bajskorv snett över vägen och den hoppar inte upp av sig självt i vackra konstellationer. Det var fredag kväll och halva lördagen som liksom försvann som i ett trollslag.

Detta leder oss raskt in på våren och sommarens projekt. Vi har inte som tradition att stapla ved på detta vis då vi har ett vedförråd. Det är emellertid mellersta Östergötlands sorgligaste vedbod/hundgård/virkesupplag och det är läge att bygga ett nytt innan dess säckiga kropp rasar ner i den Liljerumska stenfylda myllan. Tiden och snön har slitit hårt med det och endast nåden håller konstruktionen samman. Det kommer byggas ett nytt i närheten av pannrummet så detta blir en öppen plats till något trevligt. Förslag på användningsområde mottages tacksamt.

Vår uthus som är parasiterat av den gamla vedboden kommer också få känna en bris av förändringens vindar. Taket ska bekläs med takpannor och det gamla korrugerade aluminiumtaket ska ner. För ca 40 år sen var det någon driven försäljare som tjänade storkovan här söder om Söderköping. Praktiskt taget alla uthus i trakten har samma, något grönskimrande plåttak. Vårt läcker och är under all kritik fult så det blir till att byta allt och lägga på tegelpannor.

Rent byggnadsvårdsfascistiskt är det i stort sätt bara acceptabelt med plåttak på äldre hus på landet om det är:

1. För att rädda ett hus tills vidare.
2. På utbyggnader där taklutningen inte tillåter något annat. Under förutsättning att det görs på samma sätt som för 100 år sen. Dvs korrugerad plåt passar ingenstans annat i syftet statuerat i ovanstående fall.
3. Om du bor på en tegelfattig plats i Sverige där andra tak som vedtak, torv och pärt varit dominerande. Exempelvis nordvästra Dalarna. Dock har dessa områden vanligen ett särskilt lokalt plåttak som ska användas.

Slutligen ska våra torparkex tas ner och jag tror att det kommer bli ett rejält lyft för hela huset. Det kommer mildra husets fulhet något så enormt. Det visade sig inte vara så blodigt dyrt att göra sig av med eterniten så det blir närmast när sovrummet är klart. Jag hoppas vid min Gud att panelen är så fin som bilden skvallrar om. Jag vet dock att det verkligen är önsketänkande då inget går som smort i det här huset.

I övrigt har jag köpt en gammal bössa som jag väntar på ska komma med posten. Den har en rakräfflad pipa, vilket låter helt idiotiskt i mina och en del av er läsares öron. Mer om detta.

6 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum