Monthly Archives: februari 2011

Historiska hantverk på Stadsmuseet III: Talgljus och linneförkläde.

Än en gång var det dags för att åter igen stöpa ljus. Senast det bar av att slöjda i kofett var när jag bevistade stadsparken i Jönköping för ett antal år sen. Det skrev jag om här och mitt intresse för belysningshistoria har även resulterat i att jag krystat fram en artikel om vad man faktiskt lyste upp sin samtida med. Den kan du läsa här.

Om ni verkligen vill veta i detalj hur man gör ljus med talg och dess historia rekommendera tidigare inlägg. Detta blir en lite kortare artikel och en liten reklamare om våra trevliga historiska verkstäder på vissa söndagar.

Temat för den här söndagens historiska verkstad var belysningshistoria och att stöpa talgljus.

För att sprida kunskapen om våra förfäders mörker tog jag med mig ett antal ljushållare från medeltid och framåt. Träljustakarna kom till idag då jag besökte en loppis på väg till jobbet.  Det var det enda på den loppisen som jag skulle betala pengar för att de skulle följa med hem. Det är ett par 1800-tals ljustakar svarvade i masurbjörk, väldigt trevliga.

I sedvanlig ordning cuttade jag talget och skred till verket tillsammans med hugande besökare. Jag bjöd på glögg och höll låda om alla sorters ljus och hållare. Vad mer behöver man än levande ljus, glögg, kniv och en hög med kallt fett direkt karvat ut något stort klövdjur?

Dagen till ära och till skydd för mina kläder hade jag sytt ett sprillans nytt förkläde till gagn för mina 1800 och 1700-tals kläder. Det är sytt efter ett förskinn från 1800-talet som jag beskrivit i ett Artefakt-inlägg. Det går alldeles utmärkt att sy förkläden i arméns draglakans då tygbredden är perfekt och stadkanterna kan nyttjas. I nacken kan man knäppa upp med två benknappar som ligger omlott. Käckt….

Det blev iallafall snygga små ljus och jag vill rekommendera att kyl det renade fettet ordentligt innan du börjar stöpa. Varmt fett bygger ljus knappt, fingervarmt och lite till är lagom. Stöpa ljus är en allvarsam lek.

Kom gärna och besök mig på kommande Historiska verkstäder! Detta har vi framför oss, kom, umgås, hantverka!

Verkstäderna är kostnadsfria och öppna för alla. Kl. 12-16 i Grå huset, Norrköpings stadsmuseum.

27 februari: Talgljusstöpning och gammal belysning
Vi visar också olika typer av äldre ljusstakar.

27 mars: Sömnad på gammalt sätt
Vi syr för hand med traditionella material.

24 april: Historisk påsk
Vi lämnar fastan och lagar gammeldags påskmat.

22 maj: Ryssolja och täljning
Trätjärans okända släkting. Vi slöjdar också i färsk björk.

21–23 juni kl 11–15: Färgardagar på museet
Vi samlar in växtfärger, färgar tyger och garner, syr för
hand och på trampmaskin. Ta gärna med eget material.

 

Ha det fint.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Tjuvtittar och björnlappskojs.

Min tid har upptagits av många saker på de senaste veckorna. Jag har såklart jobbat och guidat småttingar i vår nya succéutställning Hela livet förr i tiden, varit i dalarna, i föremålsmagasin, börjat med jägarexamen, sålt en massa saker som en del säkert sett, köpt en del saker  som ni ännu inte har sett och rivit ett gammalt sovrum i tusen bitar. Vem kunde ana att ett vanligt rum som ett litet sovrum kunde producera en ohemult stor hög skräp nedanför sovrumsfönstret? Det är just på grund av dessa förehavanden som jag skriver detta inlägg som inte innehåller några saker av större dignitet. Jag kommer satsa på att skriva någon artikel avföring förr samt om sovrummet framöver.

I väntan på detta presenterar jag ett litet medley i bilder från senaste tiden. Gör vad ni vill med den informationen, inspireras är vad jag alltid hoppas på.

I föremålsarkivet.

Tillsammans med mina militärt överintreserade vänner Johnny och Peter besökte vi vapensamlingen på jobbet. Vi är alla intresserade av antika vapen med olika djupare intresseområden. Det blev musköter, asiatiska dolkar, maximilianska hjälmar, värjor, kanonkulor, hjullåstudsare och allt annat vasst och skjutbart.

Jag har valt ut två highlights bland många.

Kruthorn från perioden 1600-1750. Samtliga är ganska ovanliga på det viset att de inte är traditionella kruthorn utan lite mer annorlunda.

Den gamla landsknekten (och järnåldersmannen) Johnny hittade bland klingorna en riktigt fin Katzbalger från ca 1520 med helt metalfäste med endast en liten ring av ben runt kaveln. Balansen var superb, lätt och snabb.

 

I sovrummet.

Bland de egna samlingarna.

Av olika anledningar har min samling av gamla ledsna mynningsladdare totalt svämmat över. Samlingen kommer gallras kraftigt när jag kommit överens med mig själv. Jag kommer styra skeppet mot helstockade jaktvapen ca 1700-1850 och då kommer en del slängas överbord, exempelvis halvstockade vapen liksom allt militärt. Vill du ha en helt ok bössa att skjuta med? En dansk muskötpipa från ca 1744?  Jag löser det, hör av dig.

I köket.

I köksregionerna utspelar det sig också ibland de mest historiska experimenten. Jag vet inte vad ni brukar få av era fruar och män i julklapp men jag fick i vilket fall en köttkonserv. Det var inte vilken som helst utan finskt björnkött. Det påminde om kattmat när vi öppnade burken men tillsammans fick vi den briljanta idén att göra lappkojs för att göra det mer attraktivt. Ni läsare får också chansen att lära er något!

Lappkojs är en rätt från Tyskland (där de älskar djur i nermald form…)  som blev populär i hela norra Europa liksom Storbrittanien (där de älskar allt kött på burk…). Särskilt populär ska den vara bland sjömän och den har inget att göra med ursprungsbefolkningen samer.

Vi använde ett drygt 100-årigt recept ut Iduns kokbok.

Vi använde då björnköttet och det blev helt ok. Ganska nära skolbespisningens lappkojs fast bättre, särskilt med senap och lingon. Vi ger björnlappkojsen betyget:

7 av 10 tveksamma köttkonserver.

Väl mött.

5 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar

Allmoge II: Vångadräkt II. Vardagsskjorta.

Jag har tagit avstamp i folkdräktsömnaden genom att börja i den enkla änden, dräktskjortan. Ser man till folkdräkten från Vånga som den formaliserades i modern tid som högtidsplagg så har dräkten försetts med en efterkonstruktion till skjorta. Om vi går till Anna-Maja Nylén så hävdar hon att:

Skjorta saknas i samlingarna men har varit av vitt bomulls- eller linnelärft med hög uppstående krage och ärmar med linningar och spjäll.

Nylén hänvisar här till Nordiska museets samlingar men varifrån uppgiften om att det skulle vara en högkragad skjorta med ärmlinningar framgår ej. Det som är problematiskt är att denna uppgift står i stark kontrast till Prosten L. Wiedes upptecknar från 1840-talet samt delvis till Mandelgrens teckningar. Wiedes uppteckning är mycket detaljerad och troligen den mest omfattande beskrivningen av Vångabornas dräkt och deras leverne.* På följande sätt beskriver han skjortan:

Linnet består af en skjorta af blekt blågarnsväf med vida och tvärt afklippta ärmar, som räcka nedtill handlofven, saknar linning, sprund eller fäste med blott en smal fåll nedtill och kring handleden. I halssprundet är skjortan hopfästad med en nål. Skjortkragen är mycket låg.

Samma sorts skjorta ska ha använts vid såväl vardag som fest, sommar som vinter, enligt Wiede. Enligt denna uppgift rör det sig om en ålderdomlig skjortvariant då de flesta skjortor vid denna tid har en linning vid handleden. Wiedes bild förstärks ytterligare av en av Mandelgrens teckningar från trakten.

Mandelgrens teckning visar en skjorta med förhållandevis låg krage, ok över axlarna, knälängd, sprund i halsen och enkla ärmslut. Det är troligt att mannen som avbildas är klädd för arbete en varm dag då hans knäskålar och nakna fötter i de karaktäristiska vångaträtofflorna syns. Det kan tänkas att Mandelgren avbildar en slags arbetsskjorta (likt en bussarong) men det är tydligt att de speciella elementen i Wiedes uppteckning stämmer överens med Mandelgrens teckning. Mer problematiskt är dock att Mandelgren avbildar även en bergsbonde i Vånga som tydligt bär hög krage.

Viktigt att poängtera är att detta inte givetvis måste vara ett motsatsförhållande då det faktiskt kan ha funnits två sorters skjortor (även fler!). Vångaböndernas dräkt är ett sammelsurium av gammalt och nytt, omodernt och moderiktigt. Om man tar tar både upptecknarnas uppgifter för sanna så har åtminstone båda skjortvarianterna använts i arbete och vardag.  Jag har inte funnit spår av att Nylén har läst Wiedes uppteckning då hon endast refererar till Richard Dybecks betydligt kortare beskrivning av vångadräkten i tidskriften Runa från år 1844. Dybeck utelämnar alla detaljer om skjortans beskaffenhet.

I slutsats kan sägas att det är troligt utefter källorna att det existerat två sorters skjortor i Vånga, en med hög krage som kan ha haft åtsmitande ärmlinning men också en mer ålderdomlig skjorta med låg krage och enkel, ledig ärmlinning. Eftersom inga kända exemplar av  någon av skjortorna finns bevarade är vi utelämnade till att tolka och rekonstruera.

Skjortan.

Bilderna nedan är tagna hemma hos mina farföräldrar i Djurås by och jag har inte brytt mig om att stryka skjortan. Vi kan låtsas att det är av estetiska skäl.

Enligt Wiedes uppteckning ska skjortan sys av blångarn som är den grövsta formen av linnetyg. Det är ett tyg som inte enkelt låter sig skaffas utan jag valde istället en handvävd treskaftad kypert av god kvalitét. Ofta när jag undersöker särkar och skjortor från den avsedda tiden blir jag ofta imponerad över linnets tyngd och tjocklek, liksom dess mjukhet. I dag är det svårt att komma över tätvävda linnetyger av likvärdig sort men detta tyg kändes troligt för en vardagsskjorta.

Modellen
Jag har valt att främst gå på uppteckningens linje med låg krage och en liten enkel fåll längst ner på ärmen. Som tillägg har jag enligt Mandelgrens illustration lagt till ett ok som kan skönjas på bilden. Ärmhålorna har små ärmspjäll och ganska stor sprund som börjar där oket slutar, som på bilden. Nedtill har jag inte följt bilden utan min är något kortare, främst på grund av materialbrist. Mandelgrens skjorta är mycket lång och det är svårt att fastställa huruvida denna skjorta har kilar i sidorna vilket är oerhört sällsynt när det kommer till mansskjortor. Särkar har vanligen kilar. Jag försökte få ut några ynka cm nedtill genom att skarva av överblivet material. Jag har slitsar vilket är kutym på mansskjortor.

Allt är sytt med gammalt bockens skogarn som är ungefär som 35/2.

*Wiedes uppteckning kommer föräras med en egen artikel så småningom.

5 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Textil