Allmoge I. Vångadräkt I. Skriftliga källor.

I liten skala har ett antal allmogeintressenter börjat småprata lite om tidig 1800-tals reenactment sen förra inlägget där jag presenterade en idé om att skapa ett än så länge informellt sällskap som är intresserade av allmogekultur under tidigt 1800-tal. En Facebookgrupp skapades och nu är den uppe i 25 medlemmar huvudsakligen från Sverige men även Danmark. Det må vara något exkluderande för er som inte har facebook men så här i början är det ett fantastiskt lättmanövrerat system. Kanske kan det bli något mer inkluderande så småningom om intresset kvarstår det vill säga. Det är alltid entusiastiskt i början. I vilket fall har allt som har med detta projekt fått en egen flik med namnet allmoge att samlas under.

Det som står närmast till hands då man ska börja med en ny tidsperiod är att sy en ny dräkt eftersom det är det som trots allt är dig närmast och som syns utåt sett. Jag tänker mig att jag ska slå två flugor i en smäll och sy en passande folkdräkt samtidigt. Riktigt så kommer det kanske inte bli då jag försöker sy mig en mer vardaglig dräkt än den högtidsdräkt som många av våra folkdräkter är. Vångadräkten är dock präglad av en vad politiker skulle kalla en ”arbetslinje.

Jag vill med detta inlägg visa hur jag går till väga när jag ska söka källor till min dräkt och hur jag slutligen syr dräkten.

Skriftliga källor

Min huvudsakliga och mest inspirerande källa är författad av nationalsångstextförfattaren Richard Dybeck som runt 1800-talets mitt gav ut en etnologisk och kulturhistorisk tidsskrift vid namn Runa. År 1844 beskriver han (förutom vångabornas släktskap med dalmasar och ärofyllda upptåg i hjältediktningen) vångainvånarnas säregna dräkt:

Mannen bär på hufvudet en så kallad Glada eller Flik-mössa af grått eller blått vallmar, fodrad och kantad med hund- eller räf-skinn, och är i övrigt klädd i 1:o Väst af randigt mångfärgadt halfylle, 2:o Stäcktröja, äfven kallad Brodtröja, vanligen af svartbrunt valmar, fordom med en fåll kring halsen, men nu med ståndkrage 3:o långtröja, Vångakarlens egentliga hedersplagg, af svartbrunt valmar med tre veck baktill, och en rad häckten framtill, samt räckande till knä, 4:o förskinn, hvilket begagnas, så heligt som söcknet, 5:o holkbyxor af blekt blångarnsväf, ofta av två alnars vidd, samt räckande något nedom knä. På högra sidan är en ficka, kallad puta. 6:o Strumpr af svartbrunt helylle, vid hälarna försedda med skinnlappar, de der räcka en god tum öfver skons bakläder, samt 7:o grofva becksöm-skor, ofta med trädbottnar, och beslagna med dennrickor (ett slags sko-spik som de sjelfve tillverka).

Texten referar till en plansch i samma verk

Beträffande skriftliga källor är detta ett enastående exempel på hur en innehållsrik källa ser ut. Den ger oss i text hur en sak ser ut med variationer, kompletterat med en bild. Jag gillar skarpt också bilden av mansdräkten, den ser i mitt tycke väldigt cool ut i jämförelse med hur den ser ut i folkdräktsböcker från 80-talet. Denna bild är för närvarande min största inspirationskälla, men den måste givetvis jämföras med annat material. Innehållet i Dybecks redogörelse är saklig men kanske med en något tendentiös underton.

En annan skriftlig källa med bild gjordes av den etnologiskt intresserade konstnären Nils Månsson Mandelgren som under 1800-talet åkte runt och ritade av hus, gårdar, föremål och dräkter. 1846 var han förbi Vånga och ritade av en bergsbonde från Vånga bergslag. Mandelgren refererar dels till ovan källa ur Runa men också till prosten Levin Christian Wiedes manuskript ”Några folkseder i Wånga socken af Östergötland antecknade år 1842”. Detta manuskript är ännu inte i min ägo men kommer inom tid vara det då det finns publicerat i Meddelanden från Östergötland och Linköpings stads museum, 1958-1961. I denna källa genom Bengt Magnussons verk om Mandelgren, beskrivs bland annat att tobakspipan nyttjas överallt förutom i kyrkan och på kyrkogården och den bärs i ”putan” på byxan. Likaså ges upplysningar om förskinnet eller barmskinnet som nyttjas alltjämt fest som vardag, sommar som vinter likt ett hedersplagg:

Det är af Kalfskinn, och räcker från halsgropen till litet över knäet, bestående av bröstlappen, skinnet och tamparna. Bröstlappen eller förskinnets öfre de är midtpå utklippt i form av ett hjärta, med underlag af rödt kläde och broderier, oftast i zigzack med sådana meander af brons. Övfer hals, nacke och axlar saknar det alltslags fäste men fasthålles vid bröstet med en kort slingad skinnrem, som knäppes på en af vest- eller underrocksknapparna. Innanför bröstlappen lärer på bröstet hänga en liten kniptång [pincett] af messing, hvilken användning war referenten obekant. De twenne stora lädertamparna, som från sidorna af skinnet utgå och på ryggen hoplöpa, ihopfästas med hvar sin stora messingsknapp.

Vidare nämns att vångamannen ofta bär en skinnpåse med matsäck korshängd över bröstet samt en piska på samma sätt. Se bild nedan.

Det som också framkommer i Wiedes beskrivning och Mandelgrens skiss är tillbehören såsom pipan, eldstålet och den lilla fnösktunnan i mässing. Det tillkommer också några upplysningar vars grund är svår att fastställa. Det framgår ej om det är Bengt Jacobssons tolkning av Mandelgrens teckning eller om det är baserat på Wiedes ord:

Bredbrättad lågkullig hatt, grå vadmalströja, förskinn, knäbyxor, grå strumpor (som hålls uppe av knäband) samt på fötterna becksömsskor.

Om det är Wiedes ord skulle det skvallra om en mer arbetsartad dräkt med grå vadmal än den av Dybeck beskrivna dräkt. Jag lutar mig mer mot att det är Jacobssons tolkning av Mandelgren, men det återstår att undersöka när Wiedes text kommer i dager i sin helhet. I övrigt ger Mandelgrens intressanta upplysningar om en ny hatt med hattband, vanliga vita eller grå knäbyxor i ylle liksom verktyg och matsäckspåse i skinn.

I vidare forskning framöver blir det till att se till förlagor varav flera finns på Digitalt museum. Återkommer om dessa kvarlevor.

Advertisements

10 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Textil

10 responses to “Allmoge I. Vångadräkt I. Skriftliga källor.

  1. Skulle du också titta på bouppteckningar när det gäller Vångadräkten? Vill minnas att du nämnde det i ngt sammanhang. Visserligen kan bouppteckningar vara knepiga att tolka men de kan också bidra med en helhetbild till vad som kan ha ingått i ett standardhushåll. ”Udda” saker som holkbyxorna borde väl exempelvis gå att identifiera.

  2. kurage

    Bouppteckningar är bra, jag ska se hur det blir med dem. Nästa steg blir att titta på originalplaggen tror jag.

  3. Du borde skaffa ”Disqus Comment System” till bloggen… Lättare att svara varandra och ha bra samtal i kommentatorsfältet.

  4. kurage

    Samuel, du är nörd. Det är sällan mer än 10 kommentarer så det är fullt hanterbart….

  5. Bo Hellqvist

    Lysande iniativ!
    Vi är några dårar med rötter i tidigt 1800-talsmilitärreenactment som börjat gå över mer på den allmoge som var grunden i militärapparaten. Vårt fokus är mest värmland vid denna tid, bönder från dalgångarna och skogsfinnar från åsarna. En polare gjorde några videor på temat som du kan glo på och garva åt:

    Vi har även en oseriös Faceboksida här:

    http://www.facebook.com/#!/group.php?gid=103107646411826

    Vi har blandad kvalité så här initialt , men utvecklar det hela mot progressiv folkkultur med skäggstubb snarare än skitnödig folkdräktskultur som känns för konstruerat.

    Vad det gäller Vånga så finns det minst en dräkt på Nördiska muséet. Den finns på bild i Anna-Maja Nyléns bok Folkdräkter, en bok som alla bör ha fö! Kan även rekomendera hennes bok
    FOLKLIGT DRÄKTSKICK I VÄSTRA VINGÅKER OCH ÖSTERÅKER som även behandlar dräkten i allmänhet i Sverige under 16-1800-talet med många bilder.

    I all hast,
    Bo

  6. Ojoj.. Look whos talking! Nörd, jag? 😛

  7. kurage

    Hej Bo! Vi har ju löst mailat lite förr och jag väntade mig lite att du snart skulle göra dig till känna 🙂

    Som du kan läsa av diskussionerna i vår FB-grupp så kan du se att vi också är intresserade av det mer vardagliga dräktskicket.

    Jag har kommit över bilder på alla vångaplagg genom digitaltmuseum nu håller jag på att prata med vångas hembygdsgård. Jag har Anna-Maja nylens alla böcker i nära tillgång de är fantastiskt bra!

  8. Hejsan!
    Ser att Bosse har skrivit till dig, jag och Wolf (min karl) brukar leka med honom. Om du är intresserad av rockmönster och liknande av sent 1700-, tidigt 18oo-tal så har vi div mönster hemma. Jag och min karl bor i Karlstad så det är i närheten. Mikael har redan varit här och rotat (så du vet att vi inte är galningar ;P )

  9. kurage

    Mycket bra Lina! Det är gott att känna till! Det verkar finnas en tapper skara i de värmländska skogarna, det är kul.

    Hoppas vi kan ha ökat samarbete med er Heimatarder!

  10. Pingback: Vångadräkt III. En god start. | Kurage -Hantverk, historia och reenactment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s