Monthly Archives: augusti 2010

Historiska hantverk på Stadsmuseet I. Växtfärgning.

 

I höst kommer jag hålla i historiska workshops på Norrköpings stadsmuseum där besökarna får pröva på olika hantverk och lära sig äldre liv och leverne. Jag har utformat ett museipedagiskt program för hösten och det kommer bli en spännande bredd. Kom gärna förbi på våra söndagar i höst och vinter och pyssla! Schemat ser ut som följer:

29 aug. kl 11-16

Växtfärgning på museets gård/Grå huset. Ta gärna med eget ullgarn, vi färgar blått, grönt, rött.

19 sept. kl. 11-16

Gör nå´t i björk! Vi täljer enkla föremål i färskt björkträ med inspiration ur museets samlingar. Verktyg och material finns på plats.

24 okt. kl 11-16

Historiskt jakttema i Grå huset. Titta i museets samlingar, lyssna på gevärssalut, gjut din egen muskötkula. (Görs i samband med Stadsmuseets hantverksdag)

21 nov. kl 11-16

Historiskt mattema. Vi lagar gammaldags bondemat från Östergötland.

19 dec. kl 11-16

Fattigsöndag. Vi lär oss om det fattiga liver förr i tiden. Vi gör luffarslöjd, västknappar av potatismos och bakar nödbröd.

Se mer på www.norrkoping.se/stadsmuseet

Som ni ser så händer det en hel del roliga grejjer. För er som inte kan dyka upp på dessa workshops så tänkte jag ge er en artikelserie om vad vi gör på workshopsen. Först ut är söndagens växtfärgning. Håll till godo.

Växtfärgning med krapp och indigo.

Denna färgning kom mycket lägligt då jag precis läst mina förträffliga reenactmentskollegors Maria och Peters färgningsinlägg på deras för närvarande mycket produktiva blogg http://indemejarecristi.wordpress.com/.  Här har Maria som är smartbyxan i färgning, gått igenom just ovan nämnda färgämnen och gav några bra tips. Många av tipsen som jag kommer med nedan är hämtade från denna informant.

Färgning med krapp.

Korps (www.korps.se) sponsrade färgningsprojektet med ett halv kilo krapp i pulverform och eftersom jag inte kunde veta hur många intressenter som skulle dyka upp så blötte jag upp hela laddningen dagen innan. Krapp ska ligga och dra minst 12 timmar innan färgningen och ju mindre beståndsdelar färgnämnet är desto bättre är det. Maria skrev något om att i de medeltida färgrecepten förekom det att man hade i en okänd summa vinäger i krappen. Det är inte helt ovanligt i gamla färgrecept att det blandas i allt ifrån benmjöl, regnvatten till krabbskal och framför allt urin, helst mansurin. Dessa ingredienser har okänt syfte medan andra ofta idag ersatts med annat. Jag ville inte vara sämre så jag hällde i ”lite” äppelcidervinäger jag med.

Jag byggde upp tre små kastrullstationer utanför Grå huset på museets fantastiskt fina gård. Museet förfogar över otroligt autentiska lokaler med stark betoning på sent 1800-tal. Fin utsikt, kanoner och vatten, allt man behöver.

Vi började med att beta garnern och tygerna vi skulle färga. Till krappen hade jag tagit med två meter tuskaftvävt ylle med en tydlig vävstruktur och ett garnnystan tvåtrådigt garn. Jag betade dessa, samt övriga med alun i 1 timme. Nu visade sig att ingen av våra besökare tog med eget garn så ni kan ju tänka er att det blev ett ganska kraftigt färgbad med 500 g pulverkrapp på dessa små textilämnen.

Jag hällde i färglösningen i ca 16 liter vatten och rörde ordentligt. Därefter i med tyget och garnet och håll badet strax under 70 grader. Det är viktigt att det inte blir över ca 72 grader då färgämnet i krappen ändras från röd till brunt. Brunt känns som ett nedköp i jämförelse med fräsig röd.

I två timmar höll jag temperaturen och lät det svalna sakta till eldens falnande. Jag rörde runt lite då och då. Detta är helt klart den färgningen som jag är mest nöjd med. Någonsin. Det blev en grym, dov röd på grund av den höga färgkoncentrationen. Här ser du resultatet, garnnystanet kommer längre ned. Bilden här är något ljus, färgen är något kraftigare.

Färgning med indigo.

Av praktiska skäl valde jag att pröva en ny sort av indigo, den går under många namn; förfermeterad indigo, kristallindigo eller instant indigo. Det är exakt samma färgämne som vanlig indigo med den enda skillnaden att den är vattenlösning. För er som inte färgat med vanlig indigo så behövs det flera olika kemikalier för att den ska lösa sig i vatten. Förr innebar det mycket urin men idag är det andra otäckheter som natronlut och natriumhydrosulfit.

Som vid vanlig indigofärgning gör man en stamkyp, en koncentrat som sen spädes i färgbadet. Min erfarenhet är att det går åt något mer indigo med denna sort. Jag är verkligen ingen expert på indigo vilket framkommer i mina försök. Det är första gången som jag prövar det på egen hand. I två burkar blandade jag två kypar. Några skedar blandas först i lite vatten som sedan späs med mer vatten. Temperaturen ska hålla 50 grader och det gäller att röra försiktigt då så lite syre som möjligt ska komma ner i kypen.

Vid själva färgbadets förberedelse blandas ca 40-50 ml kyp med ca 16 l vatten. Blanda försiktigt, inga epileptiska anfall med det som du rör med. Temperatur vid 50 grader som hela tiden. Det som kändes lite nervöst var att färgbadet inte var så där grönskimrande som det brukar vara vid vanlig indigofärgning. Jag vet ännu inte om det är tänkt så eller om jag gjort något fel, det lär jag säkert bli varse om när detta publicerats.

Jag sänkte ner ett fuktigt garn långsamt och höll det sedan under ytan och rörde försiktigt. Det ska helst vara under ytan hela tiden. Efter 10 min tog jag upp garnet och när garnet kom i kontakt med syret i luften så blev det mycket riktigt blått och en ganska bra blå. Rätt nöjd. Syns här med krappgarnet.

Därefter lade jag i tyget sakta. Det visade vara en vansklig affär om målet var att inte få ner syre i badet. Det är också lite småkrångligt att hålla det under ytan. Resultatet blev ok för att vara en första gång. Största problemet är att det blir något ojämt färgat men användbart. Garnhärvor känns mer rimligt.

När man ändå känner för att experimentera så kom jag på den briljanta idén att lägga i ett annat tyg som jag färgade för två år sen med björklöv. Eftersom det tyget var rätt fisigt i färgen så suktade jag efter ett grönt resultat genom indigo.

Efter att ha fuktat tyget i varmt vatten sänkte jag ner det och resultatet blev rätt dåligt, inte helt oväntat. Ett flammig, blå-gul-grönt monster som på sin höjd skulle kunna bli en poncho som skulle kunna värma en mullig kulturtant på vägen hem från kvällskursen i frigörande afrikansk dans.

Växtfärgning är som ett kinderägg.

Annonser

21 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Textil, Växtfärgning

Liljerum XX. Lagt tak ligger.

21.02 lugnet ligger över Liljerum likt ett fuktig behagligt töcken, det enda som river genom dimmans gråa fukt är ett avlägset ljud av ett skock småpackade medelålders människor som partajar utan att oroa sig för semesterns antågande avslut. Bakom hörs ljudet av sådan där go folkmusik man ska lyssna på om man har mina intressen, stereotyper hör sommaren till. Lugnet har också förborgat sig i mitt bröst sen vårt nylagda tak tycks stå emot regnet gott. Endast några stuprännor kvar att rikta och sen vore det bra om den där åskledaren kom upp någon gång.

Jag tänkte i detta inlägg redogöra för mina svettigaste veckor någonsin, om dårskapen att vistas på ett tak då den varmaste sommaren på 50 år slår till.

Förarbete

Detta är vårt tak. Det slår mig hur förbannat fult hela huset är när man betraktar det. Hur som helst är det täckt med svarta, eller nästan svarta, betongpannor som lades där för ca 30 år sedan. Betongpannor är billiga, tunga, och bleknar och söndrar med tiden. De är och har alltid varit andra klassens takpannor där tegel är det finaste du kan tänka dig. Eternitpannor kanske kniper tredje plats och det är ju fint för huset är ju klätt i dylika torparkex.

Så här i efterhand kunde det konstateras att sommaren 2010 också bjöd på århundradets getingsommar. Det blev jag snabbt varse då vi skulle börja plocka ner pannorna. Efter att ha kastat sig ner från taket medelst viga skutt och tre svidade getingstick drog jag på mig mer kläder och började sanera de små asen.

När alla pannor var nere räknade vi till att vi totalt förstört drygt 20 aktiva getingbon på en takyta på ca 110 kvm.

Under pannorna doldes ett orginaltak som förvisso är trevligt att se på och som tyder på en viss genuinitet. Det gör också en modern husägare duktig nervös, ingen takpapp eller ströläkt. Men visst taket var förvånandsvärt friskt, varför gripas av panik. Något som fungerat i 150 år utan underhåll är värt att yvas över. En sådan här lockpanel av svallved är rejäl och stadig, mycket bättre än det annars också vanligt förekommande pärttaken som ibland finns under.

Pannorna skickades ner i en hemmasnickrad ränna och funkar väldigt bra. Det rekommenderas starkt att man är ett gäng när man lägger om tak, det behövs folk både på mark och tak för att allt ska gå smidigt. Mobilisera familj och vänner!

Underarbetet

Eftersom undertaket var så pass stabilt valde vi att lägga oljehärdad board. Dylik board är bra ur många synvinklar, dels är det lättlagt, har en glatt yta som inte låter löv och annat fastna och det bygger inte på takets höjd särskilt mycket. Det råkar också vara det mest miljövänliga alternativet då denna masonit är härdad med tallolja. Du slipper spika spont och kladda med tjärpapp. Hade jag haft pärt under så hade råspont varit mer troligt dock. Ca 45 skivor gick åt och de kostar runt 100 kr/st.

Skivorna ska börjar läggas omlott med 10-15 cm överlapp och spikas med lång pappspik.

Därefter ska allt läktas. Man börjar med ströläkt som spikas vertikalt och därefter den horisontella bärläkten vars avstånd passas in beroende på pannornas längd. Jag rekommenderar att ni skaffar litteratur exakt på denna procedur eller pratar med någon erfaren takläggare.

Under de dagarna som pannorna kördes i skytteltrafik med skottkärra, betong ner till vägen, tegel upp till huset och vi låg på taket och grejjade som mest var det så in i bängen varmt. Att svettas livet ur sig när det är 35 grader i skuggan och ännu mer i solen på taket. Trots detta höll vi modet uppe rätt bra ändå. Jag avskyr varma somrar men det var som om Gud ingjöt en helig kyla i våra kroppar…eller något i den stilen. Arbetet påbjöd också en viss dramatik, jag stukade foten när jag skulle spöa Helenas två söner Jonathan och Emil i att hoppa snyggast från bryggan och pappa skar upp armen på en plåt som han körde in i på vägen nerför taket. It´s all fun and games until someone loses an eye.

Läggning

När allt var läktat satte vi igång med langningskedja vilket jag rekommenderar. En på marken, två på en stege och en på taket. De som sitter stegen skickar pannorna över huvudet med båda händerna vilket går oväntat snabbt. Fyll taket med högar så hela taket fylls. Taket kommer börja läggas nedifrån och upp. Det som bilden ovan visar är för glest så räkna upp med fler.

Sen är det bara lägga, i vårt fall från höger till vänster. Det går ganska fort.

Vi vet inte exakt vad för slags tegel vi har haft på taket. Utifrån det äldsta bildmaterialet kan man tydligt (allt är relativt, detta foto är från tiden innan renoveringen 1949)  se att det inte rör sig om enkupigt, men å andra sidan blev tvåkupigt först allmänt runt 1900.

Huset är dock äldre vilket kan tyda på att huset har haft enkupigt en gång i världen. Ytterligare en teori är att huset faktiskt har haft trekupigt tegel då vi återfunnit handslagna trekupiga pannor bland utfyllnadsmaterialet runt tomtet. Trekupigt är extremt ovanligt i jämförelse de två andra sorterna men på granngården Lilla Liljerum återfinns samma sort på ett uthus. Vi har också funnit handslags enkupiga pannor som kan komma från det förra boningshuset eller ett uthus.

Av rent ekonomiska skäl har vi valt tvåkupigt då vi betalade mindre än 1 kr st för dessa. De är också tidstypiska för huset nuvarande exteriör.

Slutligen låg de på plats iallafall, äntligen.

Efterarbete

Vindskivorna har jag reparerat eller bytt ut. Eftersom taket höjts något behövdes den övre skivan bytas ut till en bredare. Jag valde också att byta ut överliggare till trä vilket är mer tidsenligt. Skivorna spikades med gammal klippspik vilket det även de undre orginalskivorna är spikade med. Har du, likt vi, kvar gamla välgjorda stuprännor så var rädd om dessa och reparera dem. Soppa ur grus och skit och rikta upp dem. Du vill inte ha nytillverade fläskkorvar till hängrännor på ett gammalt hus.

Att montera vindskivor framkallar obekväma arbetsställningar.

Både jag och min hustru är enormt tacksamma över att taket äntligen är bytt. Det innebär ett oerhört lyft för hela husets karaktär. Taket ser redan ut att ha legat där i 100 år, hur naturligt som helst. Vi vill frambära ett stort tack till våra familjer liksom de andra som hjälpt till och slitit som djur under den brinnande hettan. Nedan följer ett litet poträttgalleri som tillägnas er, Liljerums kämpar!

6 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum