Monthly Archives: juni 2010

Oslo.

Efter att ha rest på SJ:s omöjliga vägar och i Alex blekgröna Saab stod vi efter 8 timmar i Norges Dubai, Oslo. Vi stod på stranden till en konstgjord sjö i vars grönskimrande vatten några fulla medeltidare förra året ådrog sig lunginflammation, urinvägsinfektion och utslag av alla dess slag. Albrechts bössors toppiga små tippisar bredde ut sig som en liten infektion i vårt värddjur de Norske Frilanserne. Fyra tappra knektar och en gästknekt.

De fyra A, Alex, Anna, Andreas och Anders och ja, Simon  bakom kameran.

Vi slog upp lägret under lugna former och begav oss ut på Oslos farliga gator i jakt på billig mat. Det visades sig vara något av en chimär, givetvis, men slutligen hittade vi ett indiskt hak med det lite kryptiska namnet Newrose, vilket starkt påminner om neuros när det uttalas. Alla gav sig sedan ut på en fruktlös jakt efter norska kontanta medel, Oslo var lamslaget av en tapper väktarstrejk så uttagsautomaterna ekade tomma. Norge är ett närliggande land men i praktiken avlägset som ett normalt mellanafrikanskt land då det inte heller går att få ut kontanter med svenska kort i affärerna.

Lördagens förmiddag ägnades åt att slappa och planera lördagens slag med våra norska kollegor. Trevligt folk med bra läger och de visade sig vara fler medlemmar än typ alla sena 1300-talsföreningar i Sverige. Vem kunde tro´t.

Lördagens slag har jag dessvärre inga bilder på då jag själv var högst inblandad i det. Det lär dock cirkulera bilder inom kort. I korthet gick det ut på att vi sjösattes i två medeltida småbåtar och blev beskjutna från land med en stor kanon. Vi sköt tillbaka. Det visade sig vara en småpsykotisk upplevelse att uppleva. Med en roddare och två skyttar, fullt rustade med fanor, svärd och grejjer. Blött och dant blev det och när krutmolnen rullade in över vattnet spelade Patrask ”Smoke on the water”. Psykadeliskt. Vi kan numera titulera oss Albrechts marinkår. Väl i land mötte vi upp med några norrmän och vi jagade bort en hög plåtniklasar och batterister för att sen ha ett uppvisningslag på tornerspelsplatsen.  Det blev bra slag och norrbaggarna slåss schysst.

Resterande delen av lördagen ägnades åt att äta, dricka och Alex och Anna underhöll alla med att berätta sedelärande historier från deras fromhetsliv.

Söndagen blev även den en behaglig dag med skytteuppvisning och en spektakulär tornerspelsuppvisning av frilansarna. (jag totalt superhatar tornerspel i den form vi i Sverige är vana vid så detta kan jag säga var något annat det.)

Oslo Middelalderfestival var en skojjig och lite corny tillställning mitt i Oslo med motorvägar, husbyggen och annat som fond. Extra roligt var att även Kongshirden var där med läger och vi kunde umgås med dom, prata skor, spela gluckenhaus och hugga i deras gris. Det finns mycket att säga men det får bilderna säga. För dig som degenererats som varelse finns även mer foton på ansiktsboken.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar

Liljerum XVIV. How to renovera the vedspis.

Jag tänkte i klassisk how-to-anda beskriva hur jag renoverade min första vedspis. Det blir dock lite som att läsa boken ”Vi rustade ett torp” av Arne Lind som är skriven i snäll prosastil om hur författaren tillika 08:an skaffar sig ett torp att snickra på, lite sådär lagom förstå-sig-på-utan-handfasta-tips-för-stadsbor-bok. Till skillnad från att läsa fundamentalistisk facklitteratur, typ ”Byggnadsvård i praktiken”. Jag pekar inte med hela handen och säger vad du ska göra, jag visar vad jag har gjort. Du gör vad du vill med den informationen…

I en tidigare artikel beskrev jag hur vi köpte en vedspis från ett fallfärdigt ruckel. Den var vacker att se på, men kanske inte världens bästa ursprungsläge för en förstagångsrenovering. Men för er som läser blir det desto mer lärorikt då renoveringen blev tvunget mycket grundlig.

Utgångsproblemen var följande:

  1. Spricka i vänster sida
  2. Rost och otätt
  3. Inget cisternjärn
  4. Ingen ugnslera
  5. Originaldelar på vift.

Vedspisen ifråga är en Husqvarna nr 16 vilket indikerar en relativt hög ålder. De första vedspisarna började i Sverige tillverkas under 1840-talet och blev snabbt populära. De fullkomligen matades ut från massa mer eller mindre stora bruk. Låga modellnr indikerar hög ålder eller tidig produktion, tresiffriga nummer brukar sitta på spisar från 20-30-talet. Husqvarnafabriken började tillverka järnspisar 1872 och denna spis är troligtvis från sekelskiftet. Det är svårt att fastställa ålder genom att titta på ornament och utsmyckning då en del modeller länge var i produktion. Vissa modeler kunde också licenstillverkas på andra bruk. Jag har bland annat sett en nära identisk spis som min fast med Hults Bruk nr 16. Hults bruks produktion av järnspisar var troligtvis liten, det ryktas om att det finns ett okomplett exemplar utöver den jag känner till. Det finns folk som samlar på sådana här tingestar.

Sprickan

Så till själva tillvägagångsättet. Första problemet att lösa var sprickan. Jag letade reda på en duktig svetsare som kan svetsa i gjutjärn. Han lagade sprickan hjälpligt, gjutjärn är troligen det svåraste som som finns att svetsa i. Är sprickan liten kan det räcka med att pannkitta igen sprickan.

Rosten

Nästa steg var att tampas med rosten. Många järnspisar ser förfärliga ut men genom att få loss med stålborste klarnar problemen snabbt. Jag föredrar att jobba med en rejäl stålborste som sitter i vinkelslip, men du klarar dig med stålborste i borrmaskin. Det går också att blästra bort rosten om du har tillgång till sånt.

Isärplockning

Jag trodde inledningsvis att det skulle räcka med att ta bort rosten men denna vedspis har troligen stått ute en rejäl tid då rosten har får delarna att svälla och glida ur sina platser. Gliporna var för stora att ens täta med pannkitt. Nästa steg kan kännas väl radikalt för många men kan vara en nödvändig åtgärd fär att få det bra. Isärplockning är en spännande process som är som ett tredimensionellt pussel där man hela tiden undrar om man kastat pengarna i sjön. Därför ber jag er att ha kameran till hjälp och fota från massa vinklar och vrår så att ni vet hur den ska sitta ihop. Det kan också vara bra att märka delarna.

Det är enkelt att plocka isär ugnen, då det går stag från spisens botten till topp. På undersidan sitter en mutter som du kanske kan lossa. Mina var givetvis så pass sönderrostade så de gick av. Nu kan du enkelt rengöra alla bitar med stålborsten så att bitarna åter passar med varandra.

Ihopplockning

Nu börjar det roliga. Börja med att pröva bitarna igen mot varandra och se att de naturligt passar med varandra. Ni kan se att jag också har snajdig reklar på insidan av ugnen, sådana plåtar vill man se brevbäraren dela ut till hushållen. Med hjälp av ett snöre eller en spännrem kan man bygga ihop nästan helt.

När du efter mycken tandagnisslan tycker dig vara nöjd är det dags att tillverka nya stag. Det lättaste sättet att göra det på är att köpa gängstång och en näve passande muttrar. Upptill är det koniska hål som passar för en konisk skalle. Denna skalle kan du enkelt tillverka genom att skruva på en mutter en liten bit in, ca 2-3 mm ska sticka ut på andra sidan muttern. Det som sticker ut nitar du sen ut över muttern i ett skruvstycke med kulhammare. När muttern sitter fast slöjdar man till den koniska formen med vinkelslipen.

Nu är det dags att montera ihop härligheten och det görs stegvis, väggplåt för väggplåt med ständigt kittande. Kitta och sen efterdra med ett vått finger. Spännrem är ett mycket viktigt verktyg här som sparar dig från fula ord och allmän nedstämdhet.

Glöm inte alla konstiga kanaler och sånt som går inne i spisen. Sist på är spisen ovansida med stagen. När stagen är på plats kan man dra åt muttrarna och lossa på spännremmen. Pannkitta nu runt alla fogar eller där det behövs. Nu är det värsta gjort, kul för dig.

Reservdelar

Min vedspis saknade en viktig del, ett cisternjärn. Denna del sitter inne i eldstaden till vänster och skyddar godset på ytterväggen från att spricka. Gissningsvis har detta järn gått sönder och då fortsatte de och elda och väggen sprack. På höger sida i eldstaden sitter ett brännjärn som skyddar ungen från att spricka. Dessa två delar är förbrukningsvaror och kan oftast beställas nya. Till denna ugn passar en cisternjärn från en Husqvarna nr 27 som visade sig ha samma ursprungsmodell. På ugnsluckans insida står det också mycket riktigt 16 som såväl 27 ingjutet.

I samband med denna renovering kunde jag också konstatera att denna vedspis hade en intressant historia. Jag gissar att denna vedspis under en längre tid stått obrukat för många många år sen. Kanske stod den i ett obrukat kök eller liknande. Sen eldade de sönder en nyare vedspis och bestämde sig för att flytta min vedspis för att ersätta den trasiga vedspisen. Kanske var min spis redan då i dåligt skick och därför togs reservdelar från andra spisar för att åtminstone få en funktionsduglig spis. Vad grundar jag då detta på? Jo, det visade sig att min spis var fullproppad med prylar från andra spisar, bland annat är brännjärnet från Klafvreströms bruk och några spisplattor från Nävfekvarns bruk. Jag tycker det är spännande, det är det som gör föremålen med spännande om än något frustrerande då delarna inte passar klockrent med varandra.

Nu ställde vi vedspisen på platsen som jag hade murat (och murat om då jag fick en vattentank att ha till). Jag har valt att kakla runt såsom det var vanligt i början av 1900-talet. Det är lite som ska målas om efter min omurning till vänster och spisen. Luckorna i vedförvaringen är ursprungligen innerluckor till en okänd kakelugn och satt på samma sätt där vi hämtade spisen.

Spislera.

För att få en jämnare temperatur och skydda ugnen bör man mura en kaka uppepå ugnstaket av eldfast lera armerad med järnspån. Ugnslera köper du enklast i satser där det bara är att läsa instruktionerna och tillsätta vatten. Efter ett par dygn eller så kan du börja elda lite försiktigt. Ugnsleran är liksom brännjärn och cisternjärn förbrukningsvaror. Nu kan du lägga på ugnsplattorna.

Slutarbete

Slutklämmen som också känns mycket tillfredställandet är svärtandet. Spissvärta påföres med trasa, tandborste och borste. Har du mycket skrymslen och vrår kan du blanda lite terpentin i spissvärtan och påföra den med pensel. Nu är ugnen svart, snygg och ser nästan ny ut.

Koppla in och börja elda!*

Du kan koka ägg OCH få värme! Fantastic!

*Ja, just det först måste du köpa massa rördelar, renovera skorstenen, mura upp skiten som vedspisen ska stå på, putsa, måla och lägga gnistskydd framför och få skorstensfejarteknikern att hälsa på och trycktesta och så vidare. Det är här som det stora arbetet ligger men det behöver vi inte lägga så mycket tid på. Det är också duktigt nervöst när första brasan ska tändas, tänk om det ryker in och att draget inte är tillräckligt. Its for me to know and you to find out.

19 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Järn

Leksand.

Leksand bjöd i sedvanlig ordning på en trevlig tillställning i hembygdsgårdsfascistiskt genuina omgivningar. Det visade att hembyggdsgården åter igen var ett säkert kort för Sveriges kanske mysigaste medeltidsmarknad. Hembygdsgårdar i all ära men det kanske mest centrala är marknadens ovanligt magnetiska kraft att locka till sig folk som även den kräsne uppskattar. Marknaden som sådan håller ingen bättre standard utan den rider högt på miljöns karaktär. Det är mängden goda hantverkare och reenactare som lyfter umgänget. Men visst, det är klart, marknaden är en veritabel återträff för gamla och nya Sätergläntanelever. Vid det sedvanliga Gluckenhauspartiet på fredagskvällen gjorde jag emellertid en besvärlig upptäckt. Ett Gluckenhausparti inleds med att den äldsta deltagaren kastar tärningarna, döm av min förvåning vem som av sju deltagare fick kasta. Åldern börjar ta ut sin rätt kan jag cyniskt konstatera vid nyligen fyllda 26 år. Tack Kerstin, Elin, Maja, Eric, Björn, Adam, Ragnar, Anders och alla andra som borde nämnas här för en behaglig helg, vi lär förhoppningsvis synas mer i sommar.

Vad tittar dessa förrymda 1400-talare på?

….på en fadersstolthet med trivselkoma.

På hemslöjden såg jag ett spännande liv med något för mig okänt behandlingssätt av ylletyg. Detta livsstycke i svart, nu något blekt ylledamast hade under bärandet vaxats för att få en glansig yta. Detta för att åstadkomma något som påminner om sidets glans, likt sidendamast. Jag efterlyser mer fakta om detta förfarandet, om det förekommer på andra sorters yllekvalitéer och plagg samt, of course, hur man gör.

14 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar