Monthly Archives: maj 2010

Ekenäs.

I egenskap av coach till en av sommarens marknadsåkare och reenactare besökte vi i helgen som var Ekenäs Riddarspel. Det blev ett tillfälle att umgås med Carnis som arrangerade delar av marknaden och annat trevligt medeltidsfolk. Helgen bjöd på källdiskussioner, omkullblåsta tält, regn och sol om vart annat, växtfärgning, bågsträngstillverkning och ändlöst pokulerande, drängstugeskvaller och samkväm.

En central del av samkvämen ligger i Gluckenhaus, det tyska tärningsspelet. Det spelas vanligen om pengar men nu valde vi att spela godiset av första bästa unge.

Solen tog hårt på folket, särskilt Guffe och ragnar som såg ut som kräftor. Min fru sommarhataren Anna-Maria gjorde allt för att i preventivt syfte motverka detta. Något som resulterade i att Guffe blev för dagen främlingslegionär snarare än 1300-talssmåpåve.

När det kommer till hantverk ville en av pågarna i Östgöta bondeuppbåd slå följe med de övriga hos- och brokbeklädda snyggingarna och skippa brallorna. Jag ämnar att så småningom skriva en historisk artikel om bondeståndens benbeklädnad där förhållandet byxor och hosor bland annat kommer kartläggas. Jag föreslog att han skulle inhandla en bit vit vadmal som vi kunde färga på plats. Väl med tyget i näven skickade jag ut honom i närmsta björkskog för att fylla min järngryta med björklöv. Vi gjorde så gott vi kunde utan att kunna beta tyget och kokade löven en timme och lät tyget sen sjuda där i en timmer för att sedan svalna i spadet till dagen därpå. Det blev en blek gul men ändock en färg som bonden från Tranås kunde pryda sina ben med.

Så här glad kan bara en enkel tandläkarbonde ifrån Tranås bli med ett stycke smutsgult ylle.

Kanske minns ni den där pilbågen som kom i min ägo för en tid sedan. Den var gjord av en snickare i Stockholm och Anna-Maria tänkte väcka den till liv igen. Med hjälp av den mycket sympatiska pilbågsbyggaren Ola från Ostrogothia Long Bow society tvinnade vi en sträng av lintråd.

Efter duktig gemensam kramp från detta arbete kunde min fru och jag provskjuta den försiktigt. Den är laminerad av ask och björk och tycks vara på 40-50 pounds.

Lite övrigt bildmaterial från helgen utan samtycke från de inavlade.

4 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Textil, Växtfärgning

En sommars gryning möts med eld.

Nu laddar vi bössorna. Ännu en sommar under medeltidsmässiga kval, denna gång under något mer hobbymässiga former. Lite jobb men också desto mer nöjesåkande, drängstugeskvaller och marknadsslagsmål denna sommar än förra sommaren. Inledningsvis blir det Ekernäs Riddarspel nu i helgen där jag ska coacha Samuel i marknadsåkandets sköna konst och förbereda honom för en riktig tattarsommar med Korps vita buss. Helgen därpå blir det dito för My som tillsammans ska ta sig an sommarens stålbad. Med Albrechts bössor blir det blandat, en sväng till Oslo och Varberg.

Jag kommer försöka korrespondera det viktigaste från dessa event.

Jag vill uppmana alla hårda, coola 1300-talsreenactors att avsluta säsongen på Söderköpings Gästabud 10-12 sept. Albrechts bössor och Carnis bjuder upp till dans med slag och härläger. Välkommna!

I samband med smidets dag på Hults bruk passade jag på att på slutet smida ihop en liten bössa. Den blev najs och är inspirerad av några bössor som såldes på auktion för några år sen. Jag blev ganska nöjd och den kommer vara till salu och man får gärna komma med tyska 1300-talsnamn plus tyskt tillmäte att döpa bössan till. Beställaren får bestämma om den ska ha tånge eller vara utan och då monteras i stocken. Mer info kommer på salusidan sedan.

6 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Vapen

Liljerum XVIII. En historisk exposé.

Jag har lagt upp en liten historisk exposé uppe bland flikarna för de som är intresserade av den övergripande historien om Liljerum och vad vi gör. Jag kommer uppdatera den kontinuerligt. Här kommer också allt historiskt bildmaterial visas. Där kan man också diskutera vilka källor som kan vara relevanta när man forskar om hus.

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Den enes död, den andres bröd II.

Detta är uppföljare till en tidigare artikel om återbruk och husöden. (det förra kan du läsa om här). Jag är kronofogden. Jag hämtar det som anses av mig värdefullt, lämnar kvar ett tomt skal. Det som skiljer mig från kronofogden är att i de flesta fall finns det ingen skuldsanering annat än den som utmäts av grävskopans giriga tänder när jag är klar. Jag räddar det som räddas kan från ett sjunkande skepp. I förra artikeln var det vemodigt, men huset var utdömt, infesterat med fuktskador och sättningar. Dess kulturhistoriska värde var dessutom högst ordinärt. Till skillnad från huset vars öde den här artikeln förtäljer.

Det kan tyckas banalt att sörja hus, de är förgängliga ting. Men ett hus är en kulturhistorisk kvarleva, ett minne som viskar om gamla minnen och levnadöden. Vad som syns på bilden är ett offer för den i Sverige utbredda uthusdöden. Naturen har fått sin gång utan att människans hand tagit vid, huset håller på att komposteras, bokstavligen. Det som hade börjat med läckande tak för, 10-15 år sen. Det finns inte så många låga tvåkammarstugor kvar, särskilt inte med kilsågad fjällpanel. Lerklinade väggar, målade med rosa grund med svart stänkmålning, dagens inredare kan gå och duscha. Huset är troligen 200 år, kanske mer.

En del gick att rädda, det mesta inte. Det blev lite äldre utemöbler, en engelskt röd gustaviansk skänk som saknar en dörr, 5 kg torrpigment till rödfärg, vinbuteljer, champangeflaskor och pilsnerflaskor från sekelskiftet, en solstol, etre förskinn från 1800-talet (kommer i specialartikel), näver, diverse verktyg, ett fönster, en ask blyhagel, hörnhylla, ett skraltigt slagbord, fronten på en sällsynt sönderrostad Näfvekvarn nr 6, otaliga spik, krokar, hakar och skruv och två par skidor i trä. De avlidna ägarna, som var bröder var skidgalningar. Säkert 25-30 par träskidor återfanns i huset, samtliga sönderåkta med sprickor, lagningar och tjocka lager av tjärning.

Jag kommer återvända för tegelpannor. Men troligtvis inte dessa, de är liksom huset, utdömt. Det här inlägget kanske kändes lite pretentiöst, men sorgligt är det. Därför kommer här en bildexposé över svanesången.

6 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum