I skuggan av bössornas barndom.

img_4000

Äntligen har jag tillgång till smedjan. Äntligen kan jag börja med vad som länge varit i planeringsstadiet. Jag har liggande beställningar. Jag känner mig som ett medeltida Bofors. Får man exportera kanoner till fiende härar som kan dyka upp på motsatta sidan av slagfältet? Lyckligtvis är det sällan bösskyttar som skjuter bössskyttar, det är andra led som stryker med.

Jag har inhandlat specialrör, stålrör med tjocka väggar. Som jag tidigare nämnt kommer jag snart börja försöka mig på att välla piporna men tills då kör jag med rör. Dessutom måste man ta hänsyn till rådande intressenters monetära situation. Det är också en säkerhetsfråga.

Experiment 1. Enkel bössa med tånge utsmidd direkt av röret.  Jag knäppte igång fjäderhammaren och helt sonika smidde ihop rörets ände till en tånge. Det blev helt ok, vissa vällsläpp och krackeleringar i änden. Problemet blir att det blir svårt att få en snygg övergång mellan tånge och pipa. Den blir sluttande och försöker man bättra på med att slipa blir väggarna för tunna. Möjligen hållbara ändå men inte värt att chansa. Ingen metod att satsa på för närvarande. Möjligen kan man trycka en  kall bottenplugg i loppet när pipan är varm.

Experiment 2. Enkel bössa med fastsatt tånge. Genom att föra in en tight rundstav i änden på röret kan både en plugg och en tånge skapas. Min tanke var att välla fast denna tånge först. Det var svårt, jag må vara lite ringrostig, men pluggen ville inte vällas på sin plats. Ännu större irritation skapades när tången helt utan förvarning gick av. Varför är svårt att säga, värmen? materialfel? Endast Gud vet. Jag sparade denna bit för att göra en bössa utan tånge, redovisas därför nedan.  Jag upprepade proceduren på samma sätt och samma vällningsproblem uppstod så istället valde jag att att borra i änden och fixera med osynliga nitar. Det är en ganska medeltida teknik som använts för att fixera vällningar i exempelvis yxor. Okänt om det använts på bössor men å andra sidan har jag inte heller vällt piporna heller. Det gick ganska bra, borren gick av och fastnade i hålet vilket tvingade mig att hetta upp allt och skaka ur borret. Det är så praktiskt att järn expanderar vid hög värme. Nedan ser ni borret på väg ut.

img_3973img_3977

img_39791img_39932

När tången var på plats smidde jag ut tången i fjäderhammaren och smidde ett hål för bösshaken. Till det avlånga hålet använder ni en kattunga (sådärja, nu har jag exkluderad 99% av den levande hantverkande befolkningen med ordbajs 😛 ). Totalt tillverkade jag tre st sådana här bössor och de är beställningar men kommer ingå i mitt sortiment som ”basic”-bössan som alla  kan skaffa.  Den är inspirerad av denna 1300-talare på denna bössa, hittad i slottet Freienstein. Min pipa är något längre, om kunden vill kan man ju korta pipan enkelt med vinkelslip. Kalibern är 22mm istället för 28mm.

Så här blev en färdig:

img_4007

Förra gången jag gjorde en likadan bössa blev den färdiga såhär, hela artikeln finns under följande länk:

https://kurage.wordpress.com/2008/11/03/stangbossa/

img_3294

Experiment 2A. Bössa utan tånge med plugg. Jag kortade den avbrutna tången något och drev ner den i röret och penade ut röret i änden medelst våld. Inte ens smidesguden Hefaistos kan dra ut den där pluggen nu. Se nedan. Flera bössor var förstärkta med beslag runt och jag gav mig genast i kast med att smida ringar av plattjärn. Första försöket misslyckades då godset i ringen var för klen (på bilden kan man i bakgrunden se ”suggan”, ett monsterstäd på ben, skänkt av kommunen och gav efter hela tiden i vällningen). Jag ökade i tjocklek, det gick genast bättre men det var inte helt enkelt att välla fast dem på röret. Boraxen låg som snö över området när alla tre ringar var på plats. Det kommer kräva träning innan det blir helt bra. Efter att ha gjort fänghål och slipat upp skapelsen med stålborste var jag ganska nöjd. Den ser speciell ut men jag kommer göra med större kaliber nästa gång. Denna form av bössa kommer också finnas i sortimentet, jag har valt att döpa henne till Schwarze Mechthild! Hon kommer bli häftig när hon sitter järnbeslagen i stocken.

img_39851img_39831

img_39861img_3990

img_4012

Det var resultaten efter första riktiga bössexperimenten. Det finns mycket mer på gång, källmaterialet av järnbössor är stort och möjligheterna många. Det kommer behöva övas innan bössorna blir riktigt bra till utseende och funktion men jag är av åsikten att det kommer bli riktigt bra. Dessa bössor ska alla provsmällas nu i väntan på utskeppning. Mechthild har ingen köpare för övrigt….

På återseende.

Annonser

14 kommentarer

Filed under Järn, Vapen

14 responses to “I skuggan av bössornas barndom.

  1. Ser riktigt bra ut. 🙂 Blir nog ingen bössa för min del men det är kul att se hur dom ser ut och hur det går till att göra dom.

  2. Skulle de inte till finland?

    Då är det ju en del av sveriges rike, så det går bra.

  3. Hej

    Det där såg ju riktigt proffsigt ut. Kul att läsa och se bilderna. Var har du smedjan.

    PS Du har väl träffat smederna på antracit? DS

    //johan

  4. kurage

    Tack för god respons.

    Det är Hults Bruks smedja, jag är en av de ansvariga smederna som har den. Det är en riktigt bra och stor smedja.

    Jorå Antracit har man väl varit inne på ibland för att få tips 🙂 AJg har polare som hänger där mer.

  5. Vad är kalibern på Mechthild?

    • kurage

      Den blev lite mindre i mynningen men ungefär 18mm men kan förstoras till 20-21 mm utan allt för stor möda.

      När jag antingen vällt ett lämpligt rör eller köpt ett kommer jag göra en med kaliber på ca 30mm

      Intresserad?

  6. jag kan ju tyvärr inte motivera inköp av fler vapen…. jag har bara två armar och skall egentligen stå å peka under striden…..

  7. kurage

    AB behöver inte köpa in utlåningsbössor då?

  8. En tanke som har tänkts.
    Men… vi hart också sagt att om vi har mycket till utlåns så kommer det inverka menligt på folks vilja att införskaffa egna saker…

    Som det ser ut nu har vi en hel del eldrör ändå. Vi har kommit fram till att troligen kommer inte alla vara skyttar om vi drar ifält med alla mannar. Detta för att det kan se märkligt ut rent styrkemässigt med för många bösseskyttar, och för att det behövs laddhjälper och liknande (och fanbärare… detta som verkar vara det mest föraktade jobb jag själv blir fast med..)

    Troligen kommer det bli som så att vi bildar stridspar som hjälper varandra i såväl närstrid som skyttestriden, med laddning, avfyrning osv.

    Såklart blir det ju då så att de skyttar som ägen en egen bössa alltid kommer ha första tjing på att vara skyttar. Deras stridsparskamrat kan få skjuta om bösseägaren är snäll.

  9. Simon

    Vad skulle du vilja ha för den? I rådande skick utan stock?

  10. Pingback: Keterlin Haverblast och väntan på Tarmhagelborgen. « Kurage -Hantverk, historia och reenactment

  11. Simon smed

    Var införskaffar man sådana järnrör? Vad är det för stål du använder till tånge och rör? Och krävs det någon efterbehandling d.v.s. normalisering, härdning anlöpning?
    Mycket spännande smide:)

    Hare fint!
    Simon

  12. kurage

    Hej Simon,

    Just dessa rör är bergsborrsförlängningsaxlar som är väldigt hårda. Tången är vanligt järn. Egentligen räcker det med vanligt järn i rör också så länge man skjuter löst vilket är det enda lagliga. Pipor härdade man i vilket fall inte förr. Dessa stålrör är det viktigt att man ser till att de är ordentligt avhärdade så att de inte är sköra på något sätt. Rören har jag handlat på en vanlig skrot.

    mvh
    Anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s