Kurage recenserar: Brännmärkt.

img_3329

Jag har läst Catharina Ingelman-Sundbergs roman Brännmärkt. Den utspelar sig i det sena 1300-talets maktkamp om herraväldet i Stockholm. Tyska borgare, vitaliebröder och unionsvänner konspirerar, sluter pakter med varandra och mördar varandra för att komma åt den viktiga handelsplatsen och huvudstaden. Mitt i detta är Anne Persdotter, en ung driftig kvinna som blir ensam överlevande från ett skeppsbrott. Hon blir änka efter en hanseatisk köpman som hon aldrig älskade och ensam föder hon sin döde makes barn i Stockholm. Hon jagas av ett konspiratoriskt fiskarpar som vill döda henne för att hon vet för mycket och Anne tvingas gömma sig. Mitt i allt detta träffar hon två män, en gycklande vagabond, Matti och en burgen makthungrig tysk köpman, Alf, som tidigare var Annes mans kompanion. Ett triangeldrama tornar upp sig samtidigt som staden står på randen till krig.

Ok, det är vad boken handlar om utan att säga allt för mycket. Brännmärkt är en spännande roman full av intriger, kärlek och ond bråd död. Ingelman-Sundberg målar på ett effektfullt sätt fram en spännande historisk berättelse och hon trycker in sina rollpersoner på ett spännande sätt. Samtidigt som Ingelman-Sundberg vill visa på en rå historisk tid finns det också plats för kärlek, ömhet och erotik. Det är en vacker kärlekshistoria med en klassisk scen, en kvinna vars samvete dras mellan två män som är helt olika, dels den äventyrliga, hjärtliga, estetiska, spelande, fattiga, småfeminina horungen Matti som driver land och rike runt och gycklar och drar över damer och dels den mystuffe, byråkratiska, reslige, manlige, svartsjukt trygga och småpreussiska skrivbordsmördaren Alf som inte vill något annat än att ha Anne för sig själv och samtidigt utrota all svensk makt i Stockholm. Dessa två kontraster fungerar bra och Ingelman-Sundberg beskriver ingående Annes funderingar och frustration. Det är skönt att få en historisk roman serverad som inte bara är en testosteronstinn krigshistoria utan ger stort uttrymme för andra känslor, beskrivet ur ett kvinnligt perspektiv.

Fungerar den historiska kontexten? Ja och nej. Det är år 1391 på pappret men känslan av år 1391 infinner sig inte. Den metahistoriska ramen är bra men jag får hela tiden upplevelsen att berättelsen utspelar sig i en anonym historisk period. Jag skyller hela ansvaret på Ingelman-Sundbergs brist på kunskap i materialhistoria, som 1300-talsfantast grumlas läsupplevelsen kraftigt av dennes oförmåga att skildra den medeltida miljön. Har man varit nogrann med att bygga upp en bra historisk kontext kan man inte gissa hur resten ser ut. Ingelman-Sundberg är marinarkeolog, det märks tydligt. Hon vet allt om båtar och varenda pinal på en båt kan namnges, hon är ett vandrande marinlexikon som varenda sjöbuse vill ha som snuttefilt. Ingelman-Sundberg kan allt om vad som finns i haven men inget om vad som finns på land, kontrasterna är stora för på land är allt avskalat, stympat och osäkert. Ingelman-Sundberg försöker inte, hon travesterar 1300-talets dräktskick. Hon gissar, hon har ingen aning. Kvinnor bar inte kjol, blus, sjalar eller hängselkjol med fickor, män bar inte vida ömsom åtsittande hosor, byxor, tjackett, skinnhuvor i allmänhet och en hätta är inte en hjälm. Ibland försöker hon och då fungerar det men det är sällan. Det finns inget specifikt 1391 över hennes miljöbeskrivning och min subjektiva åsikt är att sådant är viktigt för känslan och den historiska äktheten.

En sak som jag har svårt med är när författare av historiska romaner befläckar sin berättelse med att se på den med sina anakronistiska 2000-talsbrillor. Det är som om Ingelman-Sundberg med Guillou och Wernström inte kan låta bli att smyga in sitt nutida smuts i sin berättelse för att göra berättelsen mer världstillvänd (eller av vilken andledning det nu kan vara). Hos Ingelman-Sundberg är det främst två saker, för det första upplysningstänkande kring frihet och vad det är och för det andra debatten kring huvuddukar och slöja. Ingelman-Sundberg verkar övertygad om att kvinnans bruk av huvudduk under medeltiden även då var slags utstuderat förtryck liknande det som finns i muslimska (och kristna för den delen) idag. För den som är bevandrad i modehistorien vet att så nödvändigtvis inte är fallet, huvudduken kan ses ur många aspekter. Jag tycker bara det är tråkigt att författaren måste lägga sitt debattinlägg som smolk i sin berättelse. Hon vill göra medeltidsmänniskan så existentiell, så modernt medveten. Det är postmodernt rart men inte historiskt trovärdigt.

Ingelman-Sundberg har också lyckats smyga in en dåtida anakronism som återkommer flera gånger, nämligen vikingatiden. Hon är skrivit flera böcker om vikingatiden så därför måste det vara med i en roman som utspelar sig 400 år senare? Det värsta är väl att vi när en vikingaromantiker vid vår barm! Som när Anne hennes vän pratar om hur det var innan kristnandet och hur bra ställning kvinnorna hade det då. Det förutsätter en historisk medvetenhet som troligen inte dessa två troligen inte hade tillgång till. Ungefär som om jag och min fru på fullt allvar skulle sätta sig ner och diskutera hur bra det var på Gustav II Adolfs tid och direkt jämföra det med vår samtid. Skärpning!

Om vi lämnar det historiska så måste jag säga att jag har svårt för en handling som till stor del grundar sig på slump. Brännmärkt är full med osannolika möten, tillfälligheter och ologiska sammanhang. Anne trillar in gång på gång in i nya sammanhang som slutligen visar sig hänga ihop. Dan Brown goes medeltid. Det är som om jag skulle gå in i slumpvis valt hus i Åby och det visar sig vara en okänd halvsyster, så fungerar Brännmärkt och jag tror och hoppas att det inte är en medveten strategi hos författaren. Jag må vara fyrkantig men många till synes duktiga författare använder sig av knepet.

Så vad kan man säga slutligen, Brännmärkt är trots allt läsvärd, särskilt om du är lyckligt ovetande om hur 1300-talet så ut. Vi andra läser Barbara Tuchmans 1300-talstegelsten ”En fjärran spegel” som inte ens är en roman men desto mer underhållande.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Artiklar & Recensioner

6 responses to “Kurage recenserar: Brännmärkt.

  1. Jag är lite sugen på att börja läsa lite historiska romaner, men hittar liksom aldrig någon som verkar riktigt bra. Du som har lite mer koll på ämnet, har du någon bok att rekommendera som är bra både storymässigt och ur historiesynpunkt?

  2. kurage

    Det är riktigt svårt det där med romaner som lyckas fånga tidsandan på allvar. Den mest pietetsfulla verket som jag ser det är Rune Pär Olofssons romansvit om sparresläkten med böckerna Lyckans tärning, Argan list, Ärans tinnar och Domens dag. Den fångar verkligen tidsandan och alla miljöåtergivningar är tidstrogna. Sen är böckerna ganska så romantiska och kanske inte så djupa. Starkt koncentrerade kring högadeln och så mycket bönder blir det inte, men som berättelse om svenskt 1500-tal ur adligt perspektiv är den förträfflig. Annars är P O Enqvists livläkarens besök och såklart Lewis resa. Enqvist är en av de bästa författarna i klassisk mening helt klart. En nyligen utkommen ganska kort roman är Drottningen Chirurg av Agneta Pleijel, mycket bra. Den återger mentaliteten på 1700-talet rent otroligt. Mycket frossa i blod och fåfänga.

    Annars letar jag bra historieböcker som är lika njutbara som romaner, då är det allt med Peter Englund, särskilt Ofredsår och den oövervinnerlige. Barbara Tuchmans En fjärran spegel om 1300-talet en klassiker som är otroligt kul.

    Historiska romaner med medeltid i fokus har jag ännu inte stött på något bra….

  3. Johan

    Bra recention Anders.

    Jag kan rekomendera Ken follets böcker om man vill ha lite bra börcker i historisk miljö. Hans karaktärer är levande, de är inte så stereotypa och känns trovärdiga.

    Det historiska har han ganska bra koll på och man kan mysa åt lagvrängande frågor som är en fröjd att hänga med i. Det materiella är inte så illa heller, förutom kanske att i den senare av böckerna (som utspelas i början/mitten av 1300 så kanske en byggmästare inte skulle vara så fixerad av att bryta sten till bygget av allt, utan nog mer användt sig av tegel… men det är viktigt för boken med stenen så det låter man slippa förbi.

    Hans två tegelstenar till medeltidsromaner heter Spiran och svärdet samt World without end.

  4. Har också läst boken (liksom uppföljaren) och instämmer med dig Anders. 1300-talskänslan lyser helt med sin frånvaro (inte minst pga klädbeskrivningarna och de anakronistiska personporträtten), och när det kommer till kritan är det för mycket av en ”tjejroman” för att jag ska kunna uppskatta den fullt ut. Del två är inte bättre, så ifall du inte läst den så spar tid och hoppa över den.

    Nu kanske jag låter spydig, men jag har läst annat av Ingelman-Sundberg och kan inte uppfatta hennes romaner som annat än ”kiosklitteratur”. Det är samma uttjatade kvinnoöden som vevas om och om igen, kryddade med klichéer och uppenbara historiska felaktigheter som en mellanstadieelev lätt hade kunnat undvika.

    Kan annars liksom Johan rekommendera Ken Follets böcker

  5. kurage

    Jag stör mig egentligen inte av kvinnoperspektivet det känns som en frisk fläkt. Kvinnliga (och kvinnor i allmänhet rent fördomsfullt) författare är ofta bättre på att beskriva känsloliv och intimitet. Det blir lite bättre ofta. Men såklart saknas mycket annat så det hjälper inte upp Ingelman-Sunbergs författarskap i detta fall. Kioskroman är ett träffande ord måste jag säga.

    Spiran och svärdet har jag sett på reaorna många gånger men aldrig kommit till skott att köpa tegelstenen. Trägudars land är en bra historisk roman tycker jag med. Röde orm är ok något överskattad enligt mig.

  6. Tackar för ett utförligt svar! Peter Englund är redan min husgud och det sämsta med honom är väl att jag redan läst alla hans böcker en gång 🙂 (Dock så ser jag fram emot att få sätta ögonen i hans nya bok om 1:a världskriget). ”Drottningen Chirurg ” verkar riktigt intressant, ska kolla upp den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s