Monthly Archives: oktober 2008

Carolinens första 50 år

Idag firade samlarföreningen Carolinen 50-årsdag med en liten samlarmässa i ståndsmässiga lokaler, Himmelstallunda Brunnsalong. Vid första ögonkastet trodde jag inte att mycket skulle gå att finna på denna mässa då dess storlek var ringa. Med tanke på mässdeltagarnas ålder antas medelåldern sänkts till snar pensionsålder när jag klev in i byggnaden. Jag promenerade igenom mässan tre gånger men döm av min förvåning att jag faktiskt hittade några mycket bra saker bland tyska porslinstomtar, pressat glas och mässingsljusstakar. Mitt första fynd blev ett mycket trevligt hängkrucifix av nordisk tidig 1100-talsmodell. Blev överraskad över att hitta något sådant vackert bland tantiga guldblaffor. Priset var överkomligt, motsvarande skulle kosta tredubbla hos en silversmed med historisk inriktning. Det som är att invända är kedjan, det ska så klart vara en sådan där silver-påtad/flätat/vad det-nu-heter.

Med denna hängande runt min hals valsade jag runt i lokalen, hjälpte med tips om äldre smide. Bland annat fanns en otrolig ljussnoppare av yppersta kvalité, så finlemmad och fint arbetat på städet får man sällan se. Nästa fynd blev då knäband till en äldre dräkt. Knäbanden gick under benämningen hundhalsband, vilket jag vänligt och bestämd kunda avvisa till försäljaren. Jag köpte dem efter lite oförskämt prut. Kvalitén kanon, skicket närmast perfekt. Jag misstänker att ströningarna och beslagen är äldre än lädret. Jag har för tillfället ingen aning om vilket folkdräkt de tillhör. De kommer tjäna som bling-bling till kommande generationer av snygga knäbyxor folkdräkt som 1700-tal. Billig kärlek vid första ögonkastet.

Utöver blev det lite böcker, en om skärsvarvning och en fotobok om östergötlands allmoge under sent 1800-tal. Jakten var mycket lyckad.

PS. Så småningom kommer artiklar om den nya stavkanonen och om knappgjutning i kalkstensformar.

Annonser

11 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Läder

Liten yxa.

Sen många år har jag haft en liten yxa liggande, det var en av de första av de få yxor som kommit av min hammare. Yxor är bökigt och precist arbete som kan vara roligt eller hur tråkigt som helst om det går åt pepparn. Sen är slipning rätt tråkigt.

Detta är en liten yxa som jag ämnade att använda till att flå eftersom den är liten, rundad egg (alltså förstå mig rätt, den är skarpslipad…) och rundslipad nacke för att slå loss skinn med. Den går troligen bra att tälja lite med.

Det ska vara en liten yxa till min 1700-talsdräkt, därför har jag täljt till en litet björkskaft med folklig prägel. Den är märkt 1711 och med mitt patronymikon APS Anders Pärsson (jag har ju ett modernt efternamn). Jag har också märkt den med ett kors och en stjärna, två vanliga karvsnitt hos allmogen.

Skaftet är linoljat och yxan ser rätt stor ut på bild men är endast 40 cm max.

2 kommentarer

Filed under Järn, Trä

Peregrinus V Drothemshirden AD 2008

peregrinus, latin för vandra omkring, ströva.

Två gånger om året har Drothemshirden sina pilgrimsvandringar. Det är en stark tradition inom hirdens verksamhet att ha pilgrimsvandringar. Detta är hirdens och min femte pilgrimsvandring, genom åren har vi gått till Nydala kloster, Norra Sandsjö Kyrka och till Sankt Nicolai heliga källa i Dalsland under två etapper. Den sistnämnda ligger dessutom i led med en medeltida pilgrimsled till Nidaros. Denna gång valde vi att vara i Östergötland och bege oss till en folklig ristning vid Ågelsjön som avbildar Sankt Göran och draken. Ristningen är egentligen inte medeltida men otroligt spännande och unik i sitt slag. Ursprungligen skulle vi gå till Sankta Maria kyrka utanför Finspång, men vägen dit gav sken av mindre förunderliga naturupplevelser.

I år var uppsluttningen relativt stor, ca 8 st stolta Drothemshirdare, 1 smygmedlem och 2 hundar. Eventet utgick från en naturskönt belägen gård i mörkaste Svärtingeskogen, Getsjötorp (latin: goat lacus tabernus, blackmetalliska: Goatlake cottage).

Fredag.

Fredagens aktiviteter handlade främst om att prata i telefon i rollen som ledsagare för vilsna hirdare som försökte hitta i mörkret till Getsjötorp. Som arrangör får man ofta sådan roller, i detta fallet var det enkelt att vägleda, ”kör in vid Sjögesätter och följ denna väg i 15min rakt in i skogen tills asfalten bytts av till grusväg och tills vägen är så smal att det känns hopplöst att fortsätta. Då är ni framme”. I det gamla torpet var det kallt och inte eldat på ett halvår. Det var ibland skönt att gå ut och värma sig innan brasan värmt upp huset. Under allmän gamman och pokulerande avnjöts en stillsam samkväm tills vi alla slumrade in till eldens sprakande. Vi förberedes på den stora prövningen att gå upp klockan 7 en lördagsmorgon…

Lördag.

Med friska tag tog den före detta industriarbetaren Karmetun tag i morgonens grötkok och till och med Gustav kom upp till 8.00. Som rekord för Drothemshirden kunde vi faktiskt lämna torpet vid 8.30. Vädret utvärderades som varmt, inget för en mårdpälsfodrad gardecors med andra ord, men den gör sig ju fin på kort iallafall.

Med inför Herren sänkta huvuden samlades vi i bön och lovsång. Med förnyad andlig geist satte vi av till de dunkla skogarna. Stämningen var munter och höstvädret underbart.

Första anhalten var en trevlig fruktstund vid Stocksjön. Mias och Eriks samojed Bessa tycker om att bli klappad och leka med den tio gånger äldre farbrorn Kurage.

Efter denna paus intog gruppen kontemplativt läge och följde Stocksjöns kant under tystnad. I Vördnad förundrades vi över Herrens löften och hans skapelse. När vi lämnat Stocksjön stannade vi att i all munterhet inmundiga lunch. Ett mäktigt lunchmål dukades upp, engelska 1300-talspiroger fyllda med höns, ost och ägg med korvar, ost och bröd som tilltugg. Med goda samtal som följd njöt vi i hasselsnåren.

Lagom dästa upptog vi vårt heliga rödgula standard och fortsatte. En del hade draghjälp, andra inte. Samojedhundarna Kurage och Bessan kämpade nitiskt framåt utan tecken på vare sig kroppslig eller själslig trötthet.

I bland stannade vi för att lyfta böneämnen och reflektera. Vi kan väl hoppas att de två vita muntergökarna också i sitt stilla sinne reflekterade över Jesu blodiga lekamen uppå korsträdets stam. Samojeden med sina tusenåriga anor är numera mer eller mindre Drothemshirdens maskot, man blir alltid glad av dem och de ser närmast relikartat heliga ut i sin oskuldsfulla vita skrud.

Efter kamp i bergen kunde vi i andlig hänförelse resa Hans segertecken över de hedniska östgötarnas rike.

Rusiga av seger kunde vi forsera trånga passager och besegra snåriga kullar för att glada i hågen förse oss med Ågelsjöns friska vatten. Slagskämparna Kristoffer och Simon njöt av den otroliga evolutionistiska slumpen de såg omkring sig.

När vi bevistat den heliga ristningen i bergen promenerade vi, ömsom haltandes, till våra i förväg framkörda bilar. Nu tog vi oss till vårt ursprungliga mål, Risinge gamla kyrka eller Sankta Maria kyrka utanför äggskallebyn Finspång. Väl kyrkan tillbad vi Herren och undersökte alla dess otroliga skrymslen och vrår ty det verkligen är en av de finaste medeltidskyrkor vi har. Årets pilgrimsvandring var fullbordad och kyrkans väktare var god nog att ta ett foto av oss.

Resten av helgen tillägnades av nattvard (tack Simon), god mat (tack alla), fin natur (tack Herre), sova (tack tysta hundar) och årsmöte (tack Anna-Maria och övriga intressenter). Alla de ingredienser som gör ett medeltidsevent komplett. Nedan följer lite övriga bilder från helgens strapatser.

9 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar

Använd inte…

….betongborr av dålig kvalité. Det kan visa sig att de är maskerade snurrepinnar i metall och därmed dåliga att borra med.

Hade ingen aning att ett borr kunde snurra upp sig och slita kronan av sig på ett enda hål. Otroligt.

5 kommentarer

Filed under Funderingar, Järn

Pimp my harness II: kedjehållare.

Nästa led i att fixa till min plata blev att göra en ordentlig kedjehållare. 1300-talsplator är ofta försedda med en uppsättning kedjor framtill, upp till fyra kedjor kan sitta fast. Kedjorna sitter sen fast i svärd, hjälm, dolk o sköldar. De är liksom senilsnoddar för riddare så att de inte ska slarva bort några tillhyggen i strid. Ett rejält exempel finns bevarat nedan. Exemplets kedjor är väldigt korta, de hade troligen någon slag förlängning om inte han trillat ner i en barkningsmaskin någon gång…. Om någon vet hur man ska använda kedjornas ändstycken så säg till, det är liksom en pinne med ett utbuktande hål på. Det måste finnas en motsvarighet som den kan passa på.

Min plata har varit försedd med en ganska pissig och provisorisk variant utan någon som helst historisk grund. Det är bara en vikt, fastnitad läderbit med en mässingsring.

Den nya är inspirerad av två förlagor, dels en förmodad kedjehållare från Malmö Museum och ett gravmonument av Walter Bopfinger (spännande efternamn…), 1359

Jag valde att göra själva plattan som en 8-kantig blomma i 1mm plåt. Det är bara att göra en mall och rita ut den på plåten och sen klippa ut den. Jag filade till kanterna och putsade upp plåten med smärgelduk. Jag borrade sen ett hål för öglan. Detta hål märkte jag var bra att dorna upp till fyrkantigt för att passa öglan. Om ni skulle råka göra hålet lite för stort kan man vända på biten och driva in hålet med en kulhammare. Själva öglan gjorde jag av en ca 8 cm lång tjockare järntråd som jag bankade tunnare på mitten och böjde runt en lämplig stång.

Av samma tråd som jag gjorde öglan av gjorde jag ringen. Jag böjde den runt ett rundjärn och mejslade av den. Det är ett roligare sätt att göra det än att såga o böka. Jag filade till ändarna på ringen och satte fast ringen på kedjan som är en köpt kedja med bortbränd galvanisering. Länkarna är också ihopklämda likt nedan förmodad pansarkedja från kulturen i Lund.

Sen monterade jag bort den gamla fula hållaren och passade in den nya. Benen böjdes ut i ändarna likt små hakar på samma sätt som man gör med spik i beslag på trä. Det var lite pyssel att få in den bakom de befintliga plåtarna. Sätt i en järnbit i öglan för att den inte ska förlora formen när du böjer ut benen.

Så blev det, mkt snyggare än förut!

11 kommentarer

Filed under Järn, Vapen

1700-talsdräkt klar.

Äntligen efter mycket slit är min tidiga 1700-talsdräkt klar. Det har varit en lång process, forskning, nya sömnadstekniker och sneda nålar. Rocken var det som sist blev klart och helt klart jobbigast att sy, det jobbigaste efter de två gambesonerna jag gjort. De andra delarna blev klara under sommarens umbäranden i stadsparken. Dräkten består av 1 par skor beställda från USA, 1 par strumpor stickade av farmor, knäbyxor av ledig modell (första saken som kommer bytas ut, de är ett par omändrade vadmalsbrallor från armén), linneskjorta med pösärmar, vit skarf av handvävd siden, Triconét av svart filt med tre tennknappar, väst av turkos ylle, foder av fiskbenskypertvävd linne och runda tennknappar och ficklock med 3 knappar samt en justacorps i blått kläde, fodrad med randigt blått tunt ylle, knappar av tenn.

Jag är nöjd med dräkten som är tänkt att vara en borgardräkt, eventuellt senare för att bli en yrkesjägares dräkt. Detta i väntan på flintlåsgevär.

Med öppen rock ser den ut så här:

Tänkte nämna lite om rocken som trots allt är det som nyligen är sytt. Den är liksom allt annat sytt för hand med vaxad lintråd, huvudsakligen 35/2. Den är baserad på olika mönster, främst tidiga justacorpsmönster, sent 1600-tal, tidigt 1700-tal från boken the cut of mens clothes, men huvudsakliga inspirationen kommer ifrån första karolineruniformerna. Den har dubbla skört baktill:

Knapparna framtill är fastsatta med en fastsydd läderrem. Det är utan tvekan det mest hållbara och snabbaste sättet att sätta fast många knappar på. Man gör ett hål, sticker igenom läderremmen, trär på knappen och sen ner i samma hål och sen upp nästa och så vidare.Sen syr man fast remmen med fällsöm. På bild två ser man också fodret. Knapphålen är sydda med blått sidengarn, vilket är lite lyx, ute på landbygden använde man ibland blått lingarn istället. Tänkte göra paspoalierade knapphål först men orkade inte sätta mig in i den tekniken.

Framöver ska ett par vadmalsstrumpor sys och en jaktväska tillverkas av grävling.

9 kommentarer

Filed under Textil