Monthly Archives: augusti 2008

Kurage speditionsbolag.

Till höger är en skrinda som min svåger fick av sina farföräldrar 1978 när han var två år. I stort sätt hel, men i bedrövligt skick. Till vänster står en för snäll polarspets som inte levde upp till sin förra ägares världsmästarambitioner i hundspann. Två objekt med dåligt självförtroende som tillsammans kom att få sin ära och heder upprättad….

Efter denna melodramatiska inledning kommer vi till der kern auf der pudel, denna vagn ska bli Kurage (i denna artikel referar det till hunden) egna lilla kärra, skrinda, tattarvagn eller vad man nu vill kalla det. Jag vet inte hur historiskt det är med att hundar dragit vagnar, de har emellertid används till att dra slädar under många hundra år. Om någon vet något om hundar som drar vagnar i äldre dagar så säg gärna till.

Min renovering av detta gick i korta drag till på så sätt att jag först monterade av hjulen och målade hela vagnen i en trevlig engelsk röd. Jag blandade färgen på enklast möjliga vis genom att blanda pigment med linolja. Det är ett färgrecept som har medeltida anor i Sverige, alltså linoljefärg. Jag är ingen expert på färg och det visade sig att kärrans trä var så törstigt på olja att den drog i sig all olja och lämnade det mesta av pigmenten på ytan. Följande strykningar gjordes därför bara med linolja. Kurage lyckades givetvis få fläckar på sig och folk undrade om han blödde…

När kärran var rödare än valfri by i Siljansområdet gick jag och min STKS-kollega (hemligt sällskap) till skogen och skaffade oss ett par skaklar till kärran, dvs, stänger som ska fästas mellan skrindan och hunden. Kurage förstod inte alls vår välvilja utan ville mest bita på slanorna. I ändarna gjordes hål för att fästas i vagnen.

Av de metallbeslagen för handtagen gjorde vi fästanordningarna på vagnen för skaklarna. Primitivt smide mot en kubbe. Vi prövade lite olika varianter tills vi kom överens om att det var bästa att låta beslagen gå ut över hjulen så att hunden får med svängrum. Slutligen modifierade vi om en gammal hundsele så att vi kunde fästa skaklarna.

Resultatet blev bra om något fulslöjdat. Efter lite motsträviga, ovana försök kunde han dra en last på ca 30 kg uppför mindre backar. Det är också en träningsfråga så vi ska försöka köra en liten bit varje dag och sen ska han mycket bekvämt få frakta viktiga färskvaror mellan Konsum och Torshag.

4 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Trä

Omlindning av hjalt.

Jag har lindat om ett hjalt, det kan behövas på nya svärd, särskilt om originalet har filad plywood med tjocka läderremsor som lindning. Det såg så fult ut så det är inte ens med på bild. Detta svärd är som ett spett, du kan köra över det med en pansarvagn utan att det går sönder. Sen är det ju ett plattjärn också…

I vilket fall tyckte jag det var dags att byta snarast för att slippa skämmas. Tången är mycket bred på detta svärd och jag gillar smala skaft så jag gjorde trädelen al á sandwich. Dvs två trähalvor på var sida av tången, vilket är mycket enkelt. De limmades fast och sedan snurrade jag lintråd (tjocklek 16/2) runt träet. För att förstärka penslade jag tråden också med lim. Jag är har inte använt mig av animaliskt lim vilket var kutym för medeltidsmänniskan utan tog istället trälim vilket också funkar bra. När limmet torkar blir linet mycket hårt, samma teknik är bra på sköldar med lintyg. Jag valde också att ha en liten mittås på kaveln, det är stiligt och bekvämt.

Medans limmet torkar så skär man ut skinnet som ska vara runt kaveln. Det är viktigt att det är lite i överkant så att det finns möjlighet att riktigt knipa och spänna ihop skinnet. Det är också bra om skinnet är tunt, det är lättare att forma och smiter åt bättre. Jag viker in en liten kant närmast knapp och stång för att det ska bli en trevlig kant. Sen är det bara att pensla på lim på kavel och skinn och spänna runt. Använd fingrarna och pressa ut överblivet lim och luft mot skarven. Skinnet brukar fastna bra ganska direkt men ibland kan man klämma ihop det överblivna skinnet med små limklämmor.

När detta har torkat har man två val. Antingen syr man ihop skarvarna så nära som möjligt så det blir slätt, eller så skär man bort det överflödiga och bara limmar fast. I detta fall valde jag det senare alternativet av ingen speciell anledning. Resultatet blev bra i vilket fall, sätt igång och sätt lite karaktär på dina tillhyggen.

7 kommentarer

Filed under Läder, Vapen

Rårörda lingon.

Jag vill med detta inlägg visa på enkelhet, det finns historiska grejjer som är lätta, trevliga och som bringar gott resultat. Lingon och andra bär har varit viktiga för nordborna, särskilt i fråga om kosttillskott och smarrigheter.

Jag bor numera på självaste gränsen till de dunklaste skogarna, nämligen Kolmården. Detta göra att jag kan plocka gott om svamp och bär vilket är kul, ekologiskt och nyttigt på alla sätt och vis. Så dra på er bärkontarna och dra ut i skogarna!

Bland det bästa man kan göra med lingon är rårörda lingon, en utomordentlig sylt med två ingredienser som passar bra i matlagning och på filen. Lite vuxnare än vanlig sylt och mindre sött.

Börja med 1 liter rensade lingon. Häll i 1-3 dl socker beroende hur sött du vill ha det. Rör om till sockret löser sig. Klart! Frys in om du inte ska ha lingonen den närmaste tiden.

Lämna en kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Roadkill

På väg till jobbet en dag hittade jag på en liten hare som precis blivit påkörd. Mer eller mindre en harunge, men helt oskadad till det yttre. Jag handlade snabbt och mofflade ner den i en plastpåse och cyklade glatt vidare och förvarade den i frysen på jobbet. Haren hamnade sen i en polares frys i väntan på bättre tider.

Jag ämnade att flå denna kanin för att ta vara på skinnet. Eftersom jag inte var helt säker på när haren blivit påkörd lämnade jag köttet därhän. Syftet att flå den var också i utbildningssyfte, jag räknade inte med att få ut så mycket päls direkt. Senaste gången jag var med om att flå just en hare var när min far fick en hare av en arbetskamrat, jag var kanske 10 år. Jag säger inte att jag är någon expert på att flå djur, jag innehar inte jaktexamen eller liknande. Jag har gått en styckningskurs av nöt och gris närmast. Däremot fick jag dra mig till minnes av vad jag läst någon gång.

Det finns kanske de som tycker detta är makabert vilket jag inte tycker. Min farmors familj födde upp kaniner under nödåren under andra världskriget för kött och päls. Mina farföräldrar är inte några krumma självhushållsbönder som håller till på någon avlägsen långfäbod direkt, snarare tvärtom. Det är något som finns närvarande hos vanliga i nära generationer. Jag misstänker dock att det hoppat över min föräldrargeneration som växt upp i folkhemsbygget och välfärdssamhället. Att jag håller på detta är en postmodern kuriositet och det kan man diskutera alltjämt.

I vilket fall hade jag ont om bra verktyg men märkte snart att man inte behöver mycket. Så här ser en hare ut när den är hel:

Första steget är att skära av huvudet och tassar vid fotleden.

Skär upp pälsen på magen, jag märkte att en sax är bäst. När du kommer ner till analöppningen kan du klippa runt den, nu var detta djur så litet så det kvittar.

Sen är det bara att med fingrarna avlägsna skinnet försiktigt, där det stretar emot kan man skära av hinnorna. Annars sitter skinnet så pass lätt att man kan dra av den. Men det är inget sulläder direkt så man får vara på vakt så man inte drar sönder skinnet.

När skinnet är avdraget ser det ut så här, inget speciellt kladdigt jobb egentligen. Ytterst lite blod.

Jag hade inga intentioner att än garva skinnet så jag valde att spänna ut det lite och avlägsna en del hinnor vilket görs lättast med fingrarna. Sen är det att bara riktigt salta friskt över hela huden och vika ihop den, ”salt mot salt” så att säga. Jag la den sen i en plastpåse och där får den vara tills jag klurar ut någon bra garvning någon dag.

4 kommentarer

Filed under Läder, Självhushållningsexperiment

Struthätta klar.

Ytterligare en struthätta gjord på beställning. Materialet är ett hårt valkat ylle, nära klädeskvalité. Den tog ganska precis en ”Van Helsing” att göra, dvs längden av en lite för lång fånig pajasrulle som i framtiden kommer att skrattas åt liksom vi skrattar åt kalkoner som ”The sword and the Sorcerer” idag. Filmen ska inte heller vara tillräckligt engagerande så att man utan möda kan ägna sig åt hantverk samtidigt. Nåväl. Den är enklast möjliga och som tidsmåttet att döma är den ihopsydd på maskin, men till min ära fållad med lintråd.

Lämna en kommentar

Filed under Textil

spik och blosshållare

Smidde lite idag, ett gäng småspik och några bloss/ljushållare av medeltida typ. Ganska så avslappnade saker att smida, man behöver inte tänka så mycket när man jobbar. Sådana här små ljushållare är praktiska att ha med sig, de tar ingen plats och sätter man dem på fingrarna kan man göra sig själv till en mortiis- eller danzig-look-alike.

7 kommentarer

Filed under Järn

Talgljusstöp.

Stöpte lite ljus idag ca 50 st. Samma recept som föregående stöpning fast inget gammalt smör denna gång. Blev riktigt bra och jag tydligt är att när fettet verkligen börjar svalna så bygger ljusen mycket, mycket fort. Sen är frågan om de sen brinner superfort, blir spännande att testa.

Lämna en kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Bärträ

Jag läste nyligen en mycket inspirerande artikel i tidningen Hemslöjden. Jag kan återkomma med vilket nummer det var, troligen från tidigt 90-tal med oformliga stickade tröjor. I vilket fall handlade artikeln och bärträn (kanske också under namnet bärmes, vilket också kan vara något annat….bärträ kan också vara ett lokalt namn på ett ok vilket också är ett slags bärträ osv…). Det rör sig om en lyxvariant av den klassiska luffarstaven som man hänger sitt lilla knyte på. Om jag minns rätt finns de tidigaste beläggen från svenska kyrkomålningar från 1400-talet.

Principen är enkel, man ska göra en stav med en gammalmodig ergonomisk touch och design. På detta vis får man ett bekvämt bärredskap av trä som bärs upp av axlarna. Jag gick tillväga på följande vis:

Steg 1. Virke. Detta är en mycket central bit i tillverkningen av bärträet. Man bör hitta en bit trä som inte är rakvuxen (se där ja, där kom det…) för att kunna få en träbit som följer axeln. Jag hade turen nog att få en lårtjock bit körsbär av en polare. Har man tur kan man hitta en betydligt tunnare bit att jobba i och kanske i något mjukare träslag än körsbär. Körsbär är lyxigt när det är klart, men tyngre att jobba i och lockar till sig getingar när man jobbar i det. Min bit var färsk, det underlättar.

Steg 2. Grov bearbetning. Nu är det bara att ha sin skarpa yxa i beredskap och sätta igång och jobba så blåsorna blommar. Jag började med att hugga plant på båda sidor för att se på ett ungefär hur bärträet ska utformas.

Efter att man skissat upp lite löst vart träet ska huggas ur är det bara att fortsätta likt en skulptör avlägsna mer och mer material, i mitt fall lär oåtminstone 80% av stocken blivit flis. Hugg loss all barken och börja hugga efter dina uppskissade linjer.

Ett mycket kritiskt område som är svårt att komma åt med yxa är själva urgröpningen för axeln. Räddningen för att få en snygg form var tjäckelyxan som man lätt kunde avlägnsa rätt mängd material.

Sådärja, nu börjar det hända lite saker. Man behöver inte var försiktig om man har en bra yxa, utan hugg bort så mycket som möjligt.

Steg 3. Finbearbetning. När man börjar bli klar med en grundform kan man rita ut mer noggrant och hur kroken ska se ut. För att själva innersvängen på krogen ska bli bra så borrade jag upp den med en borrsväng. Detta underlättar oerhört täljningen av kroken.

Sen använde jag en täljhäst för att under mer kontrollerade former kunna ta bort mycket material. Bandkniv gör att man kan få ganska fina spån. Smådetaljer och slutfinish gör man med kniv och ibland kan en skedkniv komma väl till pass i trånga områden och vid konstiga svängar i träet.

 

Jag är mycket nöjd med resultatet av detta ovanliga bärredskap (se ovan, så hård är man om man har ett bärträ…) Det gav ont i händer och axlar att få ur men desto större tillfredställelse i användandet. Detta redskap ger stort utrymme för egen design vilket är kul, kanske är den bekvämare om man ändrar vinklar, ändrar axelytan eller justerar kroken. Det får komman generationer av hårt arbetande bärträ-snidande bärmesar räkna ut.

Enlish summary: This article is about a traditional scandinavian device used for carriyng things. It can be traced back to the 15th C were they apear on swedish churchpaintings. My exemple is made out of a curved fresh piece of cherrytree. The tools used were axe, knife, adze, spoon-shaped knife and drawknife.

4 kommentarer

Filed under Trä