FLB iordningställer en FLB. En lodbössa vaknar till. Del I

Bland det roligaste jag vet är när jag kommer över någon gammal bössa som jag direkt känner att jag vill para ihop med en speciell person. Särskilt när personen ifråga inte ens vet att hen letar efter någon särskild bössa. Detta är berättelsen om just ett sådant vapenkoppleri. Jag köpte några lodbössor och bland dem fanns en svart, slank och orörd lodbössa från någonstans i Norrland. Troligen kom den till runt 1870-1880-talet någon gång då Remingtons patronladdade rullblockmekanism började användas både inom det militära och bland jägarna i hela Sverige. Till stockningen påminner den mycket om en rullblockarens karaktäristiska stock.  Låset kom från ett Wredesgevär från 1864 tillverkat i Husqvarna.

P1060866
Vapnets sköna patina vittnar om många skogsturer och troligen har många tjädrar, orrar och järpar fallit för dess små kulor. Vad som kanske är mest intressant med vapnet, och som lade grunden till matchningen, var signaturen på pipan. På kammarstycket står det inslaget FLB.
P1060869Tyvärr är det inte känt vem som dolde sig bakom FLB. Vapnet har ingått i Pengsjö nybyggarmuseums samlingar som såldes ut häromåret. Den är omnämnd i Arnold Lagerfjärds bok om Bottniska bössor och påstås då komma från Lycksele. Det finns fler vapen runt om i landet som bär samma signatur.

Till saken hör att det finns en modern vapensmed som går under sitt nickname FLB1. Han har gjort sig känd på det enorma handladdning/vapen/jaktnördforumet Robsoft som en oerhört skicklig vapensmed. Under flera projekttrådar har han visat hur han bygger moderna jaktvapen tillbehör från scratch. Tidigare har han köpt en rejält skraltig allmogebössa som han med stor skicklighet gjorde en ny stock till.

Så tanken blev såklart FLB1 måste komma samman med lodbössan FLB. Mitt vapenkoppleri fungerade och FLB1 tog sig an bössan med målet att göra det skjutbart på ett så varsamt sätt som möjligt.  Bössan är i behov av en hel del kärlek, små sprickor, träbortfall, dåligt upphak, paj nippel och intressant nog en nedslagen blykula i mynningen.

Här följer renoveringen med FLB1:s egna ord och bild ifrån Robsoft.

En FLB på arbetsbänken.

Egentligen behöver jag nog inga fler projekt på ett tag men ibland går det bara inte att motstå. :mrgreen:
När så Kurage här på forat säljer ut en lodbössa som är stämplad FLB fanns det inget att göra, den bössan skulle bara bli min.
Lite efterforskningar på märkningen FLB visar på en inte helt okänd smed och jag vet i alla fall om två bössor med denna märkning.

Att det har funnits en smed som märker sina verk FLB före mig är ju nästan lite spooky :shock: . Min signatur FLB 1 är ju en förkortning på Fallblockare, ett namn jag valde när jag regade mig på forat för att skriva om en fallblockaren jag byggde. (Den bössan har också märkning FLB).

Hur som helst så är bössan nu min och en genomgång behövs. Eftersom bössan bär spår av alla sina år och kommer så att förbli omfattar mina arbeten att fixa till några skador på kolven, smörja upp/justera låset, då detta saknar lite distinkta lägen. En ny nippel kommer svarvas fram. Dessutom sitter det en blykula inslagen i loppet och den skall ju ut då tanken är att få bössan i ett bra skjutbart skick.

I motsats till mina tidigare projekt blir det en varsam renovering med så små ingrepp som möjligt för att behålla bössans själ.

Kommer lägga in lite bilder när jag kommer igång, kanske tar ett tag men nu är tråden i alla fall igång. :wink:

Johan..
20150306_161244 [640x480]Märkningen
20150306_160933 [640x480]En riktigt grann bössa med spår av tidens tand. Djävulskt framtung med sin kraftiga pipa. (en riktig sporter)…
20150306_161010 [640x480]Här behövs det passas in en ny träbit. Nippeln är som sagt slut.

20150306_161133 [640x480]  En längsgående spricka som behöver limmas.

20150306_161332 [640x480]Här sitter kulan fast, har lite olika knep på att ta ur den.

Låset och pipan
Började med att demontera pipan ur stocken. Det som fanns kvar av nippeln lossade utan större ansträngning. Svanskruven bjöd
inte den heller på några större motstånd. En liten hög med rost eller vad det nu var kom rinnande ur där svanskruven tidigare satt.

Funderade lite på hur jag skulle tackla kulan som satt fast i pipan. Provade att knacka ur den och det lossnade relativt snabbt.
Till slut fick jag ur det som satt och det var totalt 4 kulor. :shock:

Fick improvisera med läskstång då jag inte hade någon med längden som krävdes (90 cm total piplängd). Jobbade med olja och lite
olika borstar, avslutade med att dra med linnelapp och efter tio lappar såg det hyfsat ut. Kommer fortsätta senare men det ser betydligt bättre ut än jag hade befarat. Räfflor och bommar finns där och det kommer nog bli riktigt bra med lite jobb.

Låset var nästa man till rakning, låset såg riktigt bra ut men riktigt skrek efter rengöring och olja/fett. Började med att demontera allt samt borstade rent allt med rödsprit och tandborste. Blåste rent samt fettade in alla rörliga delar. En efterföljande oljedusch samt rentorkning fick avsluta det hela.

Låset funkar perfekt med distinkta klick i sina två uppspänningslägen. Det verkar som att låset är relativt lite använt då allt är skarpt och fint. Lite rost och patina finns förstås men det vore ju konstigt annars.

Följande bilder beskriver nog rätt väl vad jag har gjort.

20150309_170859 [640x480]
20150309_171537 [640x480]
20150309_172824 [640x480]
20150309_173202 [640x480]
20150309_173354 [640x480]
20150309_173712 [640x480]
20150309_174145 [640x480]
20150309_175757 [640x480]
20150309_180328 [640x480]
20150309_182940 [640x480]
20150309_183011 [640x480]
Fortsättning följer…

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen

Två nya mästare ur glömskan träder fram

Jag vill med detta korta inlägg tillkännage att Sverige har fått två nya erkända smidesmästare. Cirka 250 år efter deras död. Framför allt är detta ett nördigt marginaltillägg till Kåa Wennbergs skrifter om Sveriges pistol- och bössmeder.  Hjälp mig gärna med att fylla på källmaterialet med fler mästare eller okända smeder.

Som jag förstått och tolkat det var det bara mästare som har möjligheten att signera skjutvapen. Eftersom bara de som blivit godkända som mästare av skrået fick ha en egen verkstad utesluter det att smidesgesällerna hade makt att signera sina egna vapen. Gesällerna arbetade alltid åt andra fristående mästare eller inom faktoriväsendet. Alla vapen som tillverkades skulle besiktigas och godkännas varför gesällernas egna arbeten inte såldes under eget namn utan under mästarens verkstads namn.

Jag har hittat på två vapen av två smeder som vi vet ganska lite om. Det är troligt att dessa två smeders produktion är ringa eftersom detta är de enda två vapnen jag stött på från deras verkstad. 1700-talet var en orolig tid med låg medelålder, en del hantverkare var bara verksamma ett fåtal år, varför produktionen ofta var ringa. Det kan också hända att de primärt var knutna till ett faktori eller regemente eller hade för vana att inte signera några av sina vapen.

Erik Lagerberg 1746-?
Lagerberg står omtalad 1770 som gesäll under den mycket kända mästaren Anders Wåhlberg i Stockholm. Det här vapnet har jag stött på två gånger, först skulle det ha sålts i Norrköping men hamnade sen på Widforss stora vapenauktion i höstas. Det är en förhållandevis kort slätborrad bössa, ganska enkel och stilren i utförandet. Hanen saknades dessvärre.

Lagerberg STockholmFoto: Widforss 2014.

Johan Moberg 1737-?
Johan Moberg omnämns inte i Wennbergs Svenska böss- och pistolsmeder men förekommer i hans häfte om Norrköpings vapenfaktori. Där är informationen knapphändig, det står att hans födelseår  samt att han 1760 var gesäll i Stockholm hos den kände vapensmeden Johan Frantz Meidinger. Det står också att han är ifrån Norrköping. Den här enkla och stympade låsplattan är det enda materiella spåret jag hittat. Den berättar att Johan Moberg efter sig gesälltid begav sig till sin hemort och hade egen verkstad som mästare. .

Det är inte omöjligt att han var släkt med faktorimästaren i Norrköping, Hindrich Moberg (1719-?). På grund av åldersskillnaden är det uteslutet att det är hans far men kanske någon annan släkting.

P1070374

Hittar du fler vapensmeder? Har du gjort egna efterforskningar? Hör gärna av dig så kan jag se till att det får en större spridning. Kunskap är som gödsel, den fungerar bäst när den sprids.

 

1 kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen

Utskeppningsfest för de frivilliga mot Waterloo.

P1070368

I år är det 200 år sen slaget vid Waterloo där Napoleon besegrades slutligen. Det kan man fira på många sätt och ett sådant sätt är att sätta samman det största 1800-talsslaget någonsin i Europa med tusentals reenactors från hela världen. Även Sverige kommer att skicka en frivilligbataljon för att slåss mot fransmannen med den stora hatten.

Inför utskeppningen ner mot kontinenten måste fruar, fästmöer, gammalt folk, fattighjon och krigsinvalider och alla andra som inte fått följa med få en chans att säga adjö till knektarna. Det är dags för tidig 1800-talsfest helt enkelt. Till och med stadfäst av konungen själv.

P1070340
Förberedelserna och värdskapet sköttes av en skara glada skånska knektar som av en händelse dykt upp i Stockholm och exproprierat torpet Lugnet. Med sig hade de också marketenterskan fröken Satz som kommer kränga prylar och effekter bland knektarna. Bland varorna fanns bland knektar begärliga saker såsom kaffe, mustaschvax, pipor och tobak. Till synes verkar de skånska knektarna förse henne med varor.
P1070343
Själv hade jag också bäddat för fest, en revkanna till bredden fylld med den bästa drickan, örtbakad stek, rökt korv och hästkorv.

P1070344
Jag tog på mig bästa bondska dräkten eftersom jag tillhör de få som nesligen ska stanna hemma och se till grannens tjädrar, orrar, harar och andra vilda kreatur medan han ligger uti fält. Som reskamrat hade jag med mig min vita, pålitligt snyltande och nyklippta hynda Nina.

P1070350
Med tiden ramlade allt fler knektar och folk från trakten i på tillställningen och gjorde sig bekväma.

P1070354
P1070357
P1070360
P1070362
P1070363
Även inne i huset blev det snart gemytlig stämning. Det bjöds på ärtsoppa så mustig och mastig att den skulle gå att skulptera i och värdarna skänkte ut såväl kall, varm samt ljummen punsch. Snart kunde vi räknas gott över 30 personer.
P1070366
En spelkunnig knekt stämde upp till dans och en och annan polska avverkades på det lilla dansgolvet. Jag hade hoppats på en god omgång hissa brudgummen på dansgolvet men i brist på både brudgum och blodstörst å lades de tankarna åt sidan. Hög och låg, vit sidentaft och smutsig vadmal  samsades hyffsat och snyggt i salen.

P1070372
Kvällen för egen del avslutades med trevlig samkväm vid utskänkningdisken, ivrigt sammanställandes dolda esoteriska budskap med de matrester som fortfarande flockades.

P1070371
Vid tolvslaget sade jag tack och bock och begav mig mot Östergyllens bakvatten Söderköping. Tack för denna gång.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar

Sveriges Järnvägsmuseum 100 år!

P1070247

Sveriges järnvägshistoriska Mekka firade 100 år som museum och slog på stort med långa rader av gamla ånglok, stinsar i festliga uniformer och ljudande ångvisslor. Vad är en sådan tillställning utan en 1800-talsmarknad med vapenförsäljning? Klockan fem på morgonen satte sig jag och min far oss i bilen och dundrade upp till Gävle för att kräma vapen och lära gävleborna om gamla lodbössor och svensk jakthistoria.

P1070244

Intresset för äldre spårväg och järnvägskultur är väldigt stort just nu. Det ser man inte minst på det eldiga engagemanget för museijärnvägarna i Sverige och utomlands. Mängden föreningar och eldsjälar är oerhört stort, vilket är kul. På jubileumet syntes tydligt också det internationella intresset med gäster från hela världen som ville titta på tågen. Jag tror jag aldrig sett så många dokumenteringsivriga gubbar med systemkameror på magen.

P1070240

Och visst, jag förstår intresset. Ånglok är imponerade farkoster. Alla maskiner som visslar, frustar, stånkar och äter kol och ved och samt skiter rök kan man inte annat än gilla. I och med steampunkvurmen finns också en stor potentiell ungdomssektion i antågande.

Av själva tillställningen fick vi inte se mycket, vi inredde vårt marknadsstånd och gjorde oss redo. För första gången har också min far tagit på sig gamla kläder för att agera bodassistent. På vägen upp drillades jag honom i en del vapentermer och min far som egentligen inte kan så mycket om vapen arbetade tappert med begreppen.  Det märktes att ju längre dagen gick stärktes kunskaperna.

P1070251
På bordet trängdes bössor i alla prisklasser, högar med billiga kruthorn, förladdningar och kulor.

P1070235
Klockan tio slogs portarna upp och in välde en lavin med människor. Det var tydligt att Gävles befolkning var svältfödda på dylika tillställningar. Fram tills dess att vi stängde igen vid 16.00 hann vi vare sig äta eller pissa för det var så mycket folk. Enligt räkneverket kom nära 9000 pers över dagen.  Vi hade kunnat vara det dubbla i marknadsståndet och fortfarande pratat oss hesa.

P1070254
I sedvanlig ordning kunde jag förnöjsamt se att alla gillar vapen. Så fort som folk får klämma och känna är det som om den svenska beröringsångestens fördämningar rämnar. Alla vill veta mer, förstå, berätta om sina erfarenheter och känna på skjutjärn.

P1070256
En hel del intressanta samtal med bekantingar från både samlar- och reenactmentkretsar dök upp.

P1070259
Marknaden i övrigt var kanske inte särskilt stor eller superautentisk men upplägget fungerade trots allt väl eftersom det var så mycket folk. Det var kul att se många utklädda och tågmiljön är väldigt tacksam som stämningshöjare. Själv satsade jag på min vanliga folkliga 1800-talslook med nedcabbat förskinn, grävlingsväska och slädbössa på ryggen.

P1070237
Sammanfattningsvis, en helgjuten dag med många intressanta samtal och möten. Hoppas på uppföljare på något vis.

P1070238

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

Liljerum XXX. Nedplockning av ett sorgligt litet hus.

För nära ett år sen så slog vi till på en mycket skraltig och billig liten lekstuga som samlade damm på Blocket. Utan särskilt genomtänkta planer hämtade vi den med min förra bil, Röda Faran, som tyvärr inte längre finns ibland oss längre. Även om Röda faran fick dra 1400 kg så fick vi oss en trevlig och långsam kortege på E22:an med varningsblinkers på. Som en mycket långsam, ofrivillig husvagnssemester från avgrunden. Hur som helst, det gick ju bra och den tveksamma huskonstruktionen kunde med visst våld lossas hemmavid.

10401513_772312089476254_8991832927031670662_nDen nya husvagnen Allmoge 2000 med matchande bil. Enkelstuga med träpanel, spröjsade fönster och alla de enkla bekvämligheter som hör allmogehusvagnslivet till. Den särskilda allmogekonstruktionen tillåter inte heller att man färdas snabbare än en travande nordsvensk.

När den lossades medelst grannens hjullastare blev vi varse om det ganska dåliga underredet som delvis var ruttet. Huset fick tills vidare stå i vägen på vår parkering och bida sin tid. Många andra saker tog vår uppmärksamhet och vintern gick. När våren äntligen stod för dörren så tyckte vi dags att frigöra våra parkeringsplatser.  Under vintern satte sig huset på det smårisiga underredet och väggarna hade delvis släppt. Som om huset brutit nacken var det inte möjligt att flytta det utan problem.
P1060957
Jag kallade in hjälp och vi gick ut hårt med att ta en paus i solen på de möbler som hängde med i köpet. Diverse slaskmålade möbler i värsta gula tonen och två galonklädda 60-talssolstolar.  Vårt nya vardagsrum i trädgården?

P1060968
I sann antikvarisk anda tyckte jag det var på sin plats att dokumentera, det ska man alltid göra när man monterar ner hus för att flytta. Särskilt när det gäller sådana här fantastiska objekt som på gränsen ratats av Världsarvslistan.  Hus med en smalspårig locklistpanel, plastartad Falu rödfärgskopia med drag åt blåmärkeskulör och korrugerat plåttak växer inte på träd i detta landet.

P1060960Huset tycks vara byggt av kromoxidgrönt återbruksmaterial och trots detta har man kostat på flera tapetlager.
P1060961Under en skogsgrön heltäckningsmatta döljer sig två lager av fiskbensparkettsimitation av linoleum som måste skänkt huset en närmast salsliknande känsla under sina bästa dagar. Underst ett enkelt skurgolv som fått ge vika åt nymodiga exklusiva material.

Själva nedplockandet var oväntat enkelt. Den robusta konstruktionen tillät utan större problem att låta sig demonteras. Väggar, tak och och golv kunde enkelt tas om hand var för sig.

P1060963
Så vad är tanken?
Vår mest vägledande idé just nu är att barnen först och främst inte kommer få någon lekstuga utan en redskapsbod, där krattar, spadar, gräsklippare och andra nödvändigheter får vistas. Vi tänker oss att huset ska stå i närheten av huset på grusplanen och kanske vore det trevlig att ha en större drivbänk längs en av dess ena sidan. Huset ska lappas något och få tegeltak, förhoppningsvis sker det nu under sommaren.

Min förhoppning är nu att byggsäsongen med denna ingress sak vara igång. Vi har en del roliga projekt som jag hoppas blir av framöver och att det blir lite mer hus och hem av denna blogg.

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Kurage är död, evigt leve Kurage!

img_3162

Hunden, som gett den här bloggen sitt namn har somnat in. Kurage, Svartisens Fjällglim, var en fantastisk hund som varit med vår familj genom vått och torrt. Vi övertog honom när han var runt fyra år och vi fick ha nära åtta år tillsammans.

Jag kommer aldrig att glömma förnimmelsen av din päls mellan mina fingrar, dina spetsiga öron och din omtänksamma, oändliga kärlek. Nu springer du fritt på Herrens milsvida ängar och en dag springer vi igen, sida vid sida.

Saknaden är outtömlig och tomrummet enormt. Tack för allt du gav oss.

IMG_1371

 

6 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar

Om att hålla kurs i Sveriges finaste vapensamling.

P1060906
Under en mycket fin marsdag för ett litet tag sen fick jag möjligheten att hålla ett antal praktiska workshops om eldhandvapnens historia. Platsen för dessa lektioner var Skokloster slott, denna barockpärla i Mälardalen. Som säkert många av er läsare känner till så har Skokloster slott kanske norra Europas finaste vapensamlingar från 1500-1600-talet. Skokloster är ett intressant museum vars personalstyrka är minimal under vintern men sväller mångdubbelt under högsäsongen, sommaren. För att ge deras många pedagoger, guider och intendenter en mer taktil och svavelosande erfarenhet inför sommarens vapenorienterade visningar bjöds jag då in att hjälpa till.
P1060891Dagens outfit ska givetvis passa ändamålet.

Workshoparna var indelade i två moment, först snabb historisk introduktion om eldhandvapnens historia mellan 1500-1750 och därefter ett längre pass med provskjutningar. Den första delen gjordes i själva hjärtat av slottet, vapensamlingen. Jag hade på förhand fått möjlighet att välja ut ett antal vapen som undervisningsobjekt och eftersom jag är lite familjär med samlingen passade jag på att välja sådant som gav god bredd till undervisningen men som också tillfredsställde mina grövsta vapenlustar. Jag valde då givetvis den bästa snappflintbössan från Göinge med Per Gustavssonpipan från 1650-talet och Greve Wrangels svarta långa pistolpar.  Därutöver trevliga hjullåsstudsare, vallbössor, luntlåsmusköt och en extremt kort hjullåspistol med en mörsarpipa i mässing från 1597. Jag också sett de mest fantastiska saker såsom en hjullåsrevolverkarbin och en hel vägg med snappflintlåsbössor av alla dess slag. Utan tvekan skulle jag kunna spendera veckor, troligen månader i dessa rum. Förhoppningen är att guiderna nu med några enkla riktlinjer kan särskilja luntlås från hjullås och hagelbössa från studsare, och kanske även placera dem hyggligt i tid.

P1060897Militär flintlåsmusköt görs iordning.

Den andra och större delen av workshopen bestod av att panga gamla vapen. Jag hade med mig en luntlåsmusköt, flintlåsbössa, snappflintlåslodbössa, flintlåsmusköt, slaglåsbössa och en slaglåspistol. Avslutningsvis hade jag även en karolinsk 4-pundig handgranatmörsare som vi sköt salut med som avslutning. Huvudsakligen sköt vi flintlås eftersom det ger en stark känsla med flamman från fängkrutet i ansiktet. Samtliga klarade det med bravur.

11070216_1052858048061826_8800776753308204966_nSlätborrad flintlåsbössa. Foto: Skokloster.

Huvudsakligen sköt vi löst men vi i varje workshop sprängde ett kålhuvud med en 19 mm rundkula. Flygande vindruvor av bly gör alltid spektakulära hål och skänker dessa gamla vapen en respektingivande klangbotten.

Jag har svårt att tänka mig ett roligare kursupplägg.  Eller jo, mer tid och kanske någon kanon….

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

Om avföring som folklig medicin förr.

Inledning
I vårt tidevarv finns det en del romantiska föreställningar om våra förfäders syn på kroppen, naturen och läkekonsten. En del föreställer sig medikamenter i fas med naturens kretslopp, dekokter på örter, varma grötomslag och en fantastieggande, men sund magisk underton. I vissa fall fanns det folkliga mediciner med viss mätbar effekt men dessa är synnerligen lätträknade bland allmogens bisarra medicinska påhitt.

Det är lätt att göra sig lustig på historiens folk för att de gjorde saker som vi rationella och präktiga nutidsmänniskor inte skulle göra. Vad vi ofta glömmer är att alla klyschigt nog är barn av sin tid (och skriver även sin historia därefter). Alla skola dömas efter den devisen.

Två begrepp som du som läser ska bära med dig när du analyserar företeelserna i artikeln är rationellt respektive irrationellt. Dessa begrepp är inte värdeladdade utan beskriver tankebanor och handlingsmönster. När det kommer till folklig (men även i viss mån akademisk) läkekonst står det rationella för det logiska och direktverkande; ett exempel: Jöns lider av tandvärk och skaffar sig en stadig karl med tång som drar ut tanden. Han handlar direktverkande och rationellt. Det irrationella representerar ett indirekt handlingsmönster som gärna är magiskt och som förefaller ologiskt. Som exempel vore om samma Jöns skulle nudda tanden med en spik och sen spika fast den i ett tandverksträd samtidigt som han mumlade en ramsa och på så vis bota sin onda tand. På samma sätt går det att analysera orsakerna till sjukdomarna. Rationellt kunde Jöns anse att tandvärken var ett resultat av mask i tänderna vilket var en vanlig föreställning förr, en irrationell analys skulle ge andra resultat som att tandvärken kom av att han en dag blåst i en nyckelpipa eller att någon trollat sjukdomen på honom. Denna modell är på intet sätt ett motsatsförhållande utan blandningar förkommer ymnigt.

1917 Bohusläns museum Curt RanholmVärnpliktiga på dass 1917. Foto: Curt Ranholm, Bohusläns museum.

Riktig skitmedicin
I den här artikeln ska jag lyfta fram en folklig men vida spridd ingrediens i det folkliga apoteket. Bajs, träck, fekalier – skit helt enkelt. Ibland har man extra roligt åt det enkla folket men det ska sägas att de fåtal skolade läkarna under 1500-1700-talet också petnoga vägde kattskit i sina dekokter. Läkaren Kristian Frantz Paullini skrev en 400 sidor tjock bok om träckmediciner som var vida populär och kom i sju upplagor mellan 1696 och 1748. Svenska naturvetare hängde givetvis på:

”Till intagning mot Angina eller Hitzig Swilst i Halsen och Strupen spisas en ung Frisk Pilts Träck, derjemte utanpå strykandes” Ur professorn i Uppsala Lars Robergs läkebok ”Huuss-Apoteck” 1709

Vidare tyckte samma professor att en födande kvinna skulle dricka saften från en färsk hästskit för att få en lätt förlossning.

I gemen tyckte alla, hög som låg att träck var bra till alla sorters problem. Framför allt framhölls hos medicinarna dess antiinflammatoriska egenskaper. När det kom till allmogens användande kunde det vara ett bot mot många saker, närmast en universalmedicin.

Om en kvinna led av en bröstböld skulle hon smörja brösten med sin egen avföring. Mot tandvärk skulle man kleta träck på den dåliga tanden. Bulnader gick ner om de lades om med ett omslag med träck (i de medicinska skrifterna kallades detta av någon anledning för det ”gyllene plåstret”). Saft från hästgödsel var verksamt mot gulsot och bra att smörja med. Varm svingödsel fungerade bra mot benröta, för ökad aptit var hundskit det bästa och harlort motverkade diarré. I Västra Vingåker ansågs vargbajs vara den bästa universalmedicinen.

Många av träckmedicinerna följer en allmän föreställning om att ont ska fördrivas med ont. Exempelvis om någon lider av aptitlöshet så är bästa lösningen att äta äckligast tänkbara sak för att få aptiten tillbaka. Det kunde innebära att äta exempelvis löss men även träck av olika slag.

dass Mattias Ek, Vira bruk Stockholms läns museumTimrat utedass på Vira Bruk. Foto: Mattias Ek, Stockholms länsmuseum.

 

Några exempel på folkliga träckmediciner

Dålig matlust
Som tidigare sagt så skulle den sjuka gärna tvinga i sig något annat äckligt för att få fart på aptiten. Ibland kunde det vara lite mer symboliskt, exempelvis berättas det på flera platser i Sverige under 1700-talet att man kunde äta en smörgås som endast förts igenom en dassits för att må bättre. Annars ges förslag på olika träcksorter för inmundigande, exempelvis vit urvattnad hundlort.

Diaree eller så kallad utsot
Sjuttu, rännsketa, springsjuka, löst liv – kärt barn har många namn. Då, liksom idag var diarré en fruktad fiende i utsatta områden. Det fanns en mängd sätt att få bukt med den och även här har fekalier spelat en viss roll. En kur kunde vara tre harlortar i varm mjölk eller varför inte den bohusländska specialiteten ugnsbakad grisskit?

Det fanns också åtskilliga vägar att ge folk diarrè, den är därför vanligt förekommande i trollformler. En del trollkunniga behövde endast förnimma sitt offer för att sätta igång symptomen men i Medelpad tog man en flaska med lite avföring från det tilltänkte offret och placerade den med mynningen medströms i en bäck som rann mot norr. Så länge som flaskan var i vattnet bestod diarrén. I Malingsbo använde man istället ett ihåligt människoben och uttalade formeln:

”Nu ska jag sätta rännsketa på dej N.N., så du ska du dö innan fjorton dagar. Det ger jag mej Faen i våld på!”

För motsatsen, förstoppning, tyckte en del i Nyköpingstrakten att dricka torkad kattlort i uppkokt mjölk var en bra idé.

Blindtarmsinflammation
Mot det som förr kallades bland annat bävelsrev eller bukrev, berättas det i en anteckningsbok från 1700-talets Sveg att:

”för bukref hielper ock bränd kodyngia patienten owettandes i soppa ingives”

Personligen skulle jag vara mycket misstänksam mot all typ av soppa om jag kände till ovan förslag. Samma anteckningsbok föreslår i annat fall hönsträck med honung i vin. I övrigt tycks nästan alla mediciner mot bävelsrev handla om sprit i alla former och kombinationer.

0Klok gumma i Vilhemina socken, 1932. Foto: Nordiska museet.

Gulsot
Den fruktade och ack så vanliga sjukdomen gulsot tog många liv förr och kanske är det därför som det finns enormt många och fantasirika huskurer mot denna farsot. Det talas mycket om att äta gula saker såsom gul mossa, gult silke, gulsparvar och dricka urin såklart. Den mest kreativa lösningen är att fånga en gädda levande och lägga den i en balja bredvid den sjuka. Nu skulle den sjuka stirra på gäddan en lång tid och på så vis skulle gulsoten flytta över till fisken som sen släpptes ut och på så vis tog med sig sjukdomen.

Eftersom ett tecken på gulsot är aptitlöshet så kommer träckmedicinerna som ett brev på posten. Ät något äckligt så blir det bättre.

Lunginflammation
Den fruktade lunginflammationen, vanligen kallad ”håll och stygn” botades gärna i Dalarna, Hälsingland och Ångermanland med den alltid så hälsosamma saften ifrån hästlort. I en nedtecknat recept från 1700-talet står det:

”Tre Qvarter linolja, ett d: safter utkramad af hästträck efter en röd häst och silade genom ett kläde blandas väl tillsammans och gifves den sjuke i 3 Skiedblad, 1 Skiedblad hwar timme, hwarpå han måste väl svettas.”

I övrigt botades lunginflammation ofta med allmänna devisen ”lika mot lika”, det vill säga håll och stygn botades antingen med något vasst (stygn) eller något som blåser (håll). Det kunde innebära att dricka vatten med nålsuddar i eller pulveriserat glas i. I annat fall blåsa bort det med en smidespust.

Epilepsi eller fallsjuka
Epilepsins underliga förlopp och sjukdomsbild gav upphov till stor uppfinningsrikedom bland Sveriges kloka gummor och gubbar. Få sjukdomar har fått så fantasirika lösningar och även här finns träck med på ett litet hörn, även om blod av alla sorter är den vanligaste ingrediensen. Från Vilhelmina finns en kur med närmast episkt folkmagiska proportioner:

”Man tog nio slags ved från lövträd, urin, avföring, hår, naglar och blod från lillfingret av den sjuke, samt en bit från varje klädesplagg, som den hade haft på sig. Allt detta utom urinen brändes i spisen på ett lock, tills det blev kol av alltsamman. Detta kol blandades med i ett halvt stop av urinen. Med denna medicin smordes den sjuke från huvudet till fötterna tre torsdagar efter varandra. Sedan man påbörjat behandlingen, fick den sjuke icke tvätta sig eller byta kläder, förrän smorningen nötts bort. När kläderna då avtogs skulle de brännas.” Tillhagen s.198

Efter den här behandlingen fanns ju risken att du stod kvar efteråt med både epilepsi, förgiftning, dålig hy, nakenhet och till allmänt åtlöje kan man gissa.

I övrigt flockades de fallandesjuka vid avrättningsplatserna över hela landet för att dricka de avrättades blod. En del bödlar gjorde sig även pengar på att sälja de avrättades blod under disk till de behövande.

Bensår

För den som har bensår finns ett härjedalskt recept från 1700-talet:

”I elaka bensår, bränn äggskahl och skosulor till pulfwer, lägg ther ibland torkad (i maj månad samlad) kodyngia och strö det över såret.”

Invänta infektionen…

Bölder
Att bli ansatt av bölder tycks varit vanligt förr varför också bredden på huskurerna blir därefter. Det finns åtminstone ett tiotal magiska botemedel för både invärtes och utvärdes bruk som innehåller träck. Särskilt bra ansågs mänskliga exkrementer vara till botande omslag.

1Åderlåtning 1922 i Manskogs socken. Foto Nils Keyland, Nordiska museet.

Mjölkstockning och bröstböld
Amningen var viktig att den fungerade förr då tillgången till bra modersmjölksersättning var obefintligt. Här kunde botaren smörja in det ömmande bröstet med färsk hundlort blandat med osaltat smör. Om man inte hade hund kunde man göra som i Frostviken, Jämtland, där tog man kvinnans egna nylagda träck och smorde med. Denna smorning skulle dessutom helst göras av kvinnans egen man. Ville man inte smörja in sig med avföring kunde man annars ta en matsked torkad, pulveriserad hundlort i kaffe eller mjölk och dricka. I övrigt ansågs en person som kramat ihjäl en vattensork så det kom blod på handen vara särskilt effektiv på att klämma bort bröstbölder.

Brännskador
Att smörja brännskador med snor var vedertaget på många håll i Sverige men även omslag med såväl olika sorters djurträck beroende på landskap. I Skåne och Småland beredde man salvor av fårskit, medan dalslänningar och gotlänningar föredrog nötgödsel och nötspillning.

Slutord
I en artikel i Läkartidningen 2007, skriver professor emeritus Lennart Berggren:

”Patienten på 1700-talet var med den billiga träckmedicinen både producent och konsument. För dagens sjukvårdspolitiker kanske en önskedröm, men tyvärr inte evidensbaserat.”

Kanske är det som Berggren skriver, att träckmedicinen till stor del är uppbyggd på en mangrann portion önsketänkande. Vi ska komma ihåg att dessa mediciner spreds från akademiskt håll, förankrades och transformerades i de breda folklagren, sammanvävda med de folkloristiska tankebanor som fanns. Dessa bot är formade efter de erfarenheter och föreställningar som omgav den tidens människor. Faktum är att det inte är över, hälsokonsulten Martha M Christys bok ”Your own perfect medicine” handlar om att ens eget urin kan bota i princip alla typer av sjukdomar. Denna 200 sidor långa bok om urinterapi har tryckts i sex upplagor. Christys anspråk på urinens läkande står inte långt efter den folkliga medicinens men är uppdukat på den moderna kvacksalverikonstens smörgåsbord, dignande av påstådda fakta och bevis och uppdukat för den som vill och hoppas på att önsketänkandet ska slå in.

Källor:
Tillhagen, Carl-Herman (1958) Folklig läkekonst. Nordiska museet.
Berggren, Lennart (2007) Urin och ädelstenar som medicin rensades bort av Carl von Linné. Läkartidningen nr 22, 2007. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=6810

3 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Artiklar & Recensioner

Syskon och folklig ballistik

P1060675

De okända syskonbössorna
Förra året köpte jag en mycket fin fågelbössa som troligen är från Västerbotten, jag har inte funnit exakt varifrån i nuläget. Jag har tittat i den litteraturen som finns och hittat många liknande lodbössor men ingen som stämmer helt överens med denna. Bössan är liksom de flesta lodbössor inte signerad varför platsbestämning är svårt. Vad jag fastnade för direkt var den enkla men distinkt formade och ådringsmålade stocken. Målningen är i mycket gott skick men påminner inte om något känt träslag utan påminner mer om den allmogemålning vi har för vana att se på hängskåp och golvur. Ibland ser man vacker flammig björk på bösstockar och jag antar att det var åt det hållet målaren syftade åt. Låset är också det mycket distinkt i sin formgivning. Det rör sig ett så kallad tåspännarlås, vilket är en typiskt urnorrländsk låstyp. Namnet får den ifrån den lilla tå som hanen har i bakkant som låser mot upphaket. Bössan verkar vara sparsamt använd och kan tänkas vara från 1800-talet mitt.
P1060676

Nu hände det sig att jag köpte ytterligare en liknande bössa som måhända är tillverkad av samma bössmed. Skicket är inte lika bra men är istället rik på avtryck efter många skogsfärder. Stocken är svärtad in till den milda grad att infärgningen krakelerat i lagren längs med kolven men har även inslitningarna kring kolvhals och framstock. Näsbandet kommer ifrån ett Wredesgevär tycks det som och remmen kan vara original. Även denna bössa troligen orörd sen den fick följa med på sista turen i skogen för att skjuta på sittande järpar eller harar.

P1060678

Eftersom de båda saknar signering måste vi i detalj jämföra bössorna för att kunna framlägga ett syskonskap. De första misstankarna fick jag när jag såg låset. Jämför jag dem tycker jag att jag ser många gemensamma och ovanliga drag. För de första har de båda en utdragen råttsvans i låsplattans bakkant, en detalj jag inte sett på någon annan tåspännare. Hanarna är misstänkt lika varandra med sin skarpa form. Metallblecket mellan hane och varhake har också dem en liknande design. Låsen är också av samma storlek och detaljerna har ungefär samma skala.
P1060681
Ser man till pipan så är svanskruvsstjärten lika, pipan har samma ytterdimension och samma kaliber, 7,2 mm. Är de syskon är det troligt att de är gjorda i samma räffelbänk och med samma räfflingsverktyg. Om man kunde mäta räffelstigningen skulle man med säkerhet se om de har ett samband. Ser man till kolvformen är den också väldigt lika i utförandet.

P1060684

Om någon sitter på fler bössor av samma stuk eller har vidare information så är man välkommen att höra av sig.

 

Och så lite folkloristisk ballistik…

P1030413

Om man läser idag på skytte- och handladdningsforum så blir man snabbt slagen av hur förlorade dessa precisionsivrare är i modern teknik och vetenskapligt tunnelseende. Visst, även förr var allmogejägaren intresserad av krutets kornstorlek, kaliberval, räffelstigning, laddvikter och behovet av försklassiga riktmedel. Det som de däremot lade till var att de ständigt hade sitt lilla religiösa fönster öppet när det kom till att få kulan att träffa sitt mål. De förlitade sig även på andra faktorer än de tidigare nämnda, de helgarderade sig med hjälp av övernaturliga krafter och en hel del fryntligt skrock. Denna folkloristiska kunskap var nära på lika avancerad och viktig som de rent vetenskapliga detaljerna.

Det vimlar av intressanta uppteckningar om hur jägaren skulle göra för att bringa mer död i piporna. Nu kommer lite tips och tricks, alla går att utfärda även om du inte har en bössa som har en bösspipa av kyrkogårdsjärn/likkistespik, insmält blod i låset, ett korn av en skallspik eller en stock av rönn som anses vara det mest magiska av alla träd.

Kulorna
Du kan förbättra träffsäkerheten på många magiska sätt, det enklaste torde vara att blanda malda hundben, ett vetekorn, kvicksilver eller rödmyror i blysmältan. Lite svårare men givetvis mer effektivt är att använda mer svåråtkomliga material som metallspån från kyrkklockor, metallskav från en vigselring, pulveriserat människoben, fönsterbly från kyrkfönster, fladdermuslever eller varför inte lite avskrap från en stenåldersyxa. Förr trodde man nämligen att dessa stenåldersyxor var så kallade torviggar, det vill säga något som kom från asaguden Tor. Ben från självmördare är givetvis lite bättre än vanliga döingar. Blanda gärna i bly från kulor som tidigare dödat då överförs döden som finns i den gamla kulan över till de nya. Men kom för allt i världen ihåg att du inte får stöpa kulor på fredagar eller söndagar eller får låta en kvinna vara i samma rum, då pajjar du allt jobb du har lagt ner på att leta reda på fladdermuslevrar och fönsterbly! Du kan med fördel smörja kulformen med lite fladdermusblod innan du sätter igång. Ska du skjuta folktroväsen eller osårbara personer rekommenderas silverkulor och oblat i loppet.

P1010253

Har du inte tillgång till något av ovanstående mirakelmedel kan du väl åtminstone som minsta åtgärd slå ett litet kors i kulan. Dessutom är det synnerligen prisvärt och välgörande att smörja in kulorna med avföring.

För att bättra på ditt hagelskytte ska du ta en hästsko med tre söm i och hugga den i småbitar och blanda i dina hagel.

Krut och förladdningar
Blanda gärna i blod, mässing och kyrkogårdsjord i krutet för bästa effekt. Bra förladdningar är getingbon, skatdun eller den där fjuniga fårullen som sitter under öronen på fåren (obs, ska endast användas på skärtorsdagen.) Det går också att skriva ut vår frälsares namn på förladdningen.

Skjuta in bössan.
Har du en sprillans ny bössa och behöver göra en så kallad break-in som det heter på skyttespråk,  behöver du först skjuta tre skott mot helvetet, det vill säga norrut. Nu har du gjort din break-in och du kan börja fokusera på att skjuta mitt i prick. Andra mer avancerade break-in-metoder är att skjuta genom kyrkfönstret, kyrklåset eller i värsta fall genom altartavlan. De senare brukar vara måttligt populära hos kyrkans män.

P1040395

Oblatmetoden
Det mest beprövade sättet att skjuta väl är att kontakta din närmsta kyrka och stjäla/be om en oblat, helst under nattvardsgången. Nu ska du alltså skjuta oblat och därefter kommer du träffa minsta lilla stare med din lodbössa. Oblatmetoden har långa traditioner tillbaka i vårt land och anses mest effektiv. Den har dock många baksidor som du får fundera över om du kan leva med, exempelvis bli sinnessjuk eller svagsint, se hemska syner eller i värsta fall bli dömd till döden för hädelse.  Jägaren Jonis i Gommersnäs hade skjutit oblat för godlycka och när Jonis senare i livet dog förmådde inte hästarna föra hans lik till kyrkogården på grund av hans synd. I Örbyhus dömdes en annan mästerskytt 1697 till döden efter att ha skjutit oblat. Vill du inte skjuta på oblaten kan du istället välja den mindre hädiska metoden och förvara den i kolvlådan istället.

I brist på oblat går det också att skjuta på en bit bröd och smörja pipan med fladdermusblod. Lägg sen fladdermusen i kolvlådan där den kommer hjälpa upp ditt skytte dramatiskt. Eftersom skatan är djävulens fågel går det också bra med skatblod. Att stoppa ner ormliknande föremål i pipan är ingen ny grej, det kände man till förr också. Ta bara en levande orm och stoppa ner den i pipan och skjut av så kommer precisionen förbättras avsevärt.

IMG_0118liten

Talismaner
Det är viktigt att välja kraftfulla talismaner till din bössa. Det förbättrar döden i bössorna och skyddar dem från avundsjuka jägares försök att ta döden ur ditt vapen. Inuti bössan eller i kolvfacket kan du med fördel lägga någon eller några av följande prylar: dödmull, dödben, ben från självmördare, ormhuvuden, fladdermusvingar, oblater, likkisteträ eller spik, delar av en dödskalle, silver, ormgadd samt en bit stål mot troll och häxor. När du inte använder bössan se alltid till att ha en harsvans nedstucken i pipan.

Jaga vid rätt tillfällen
Det är centralt att du går ut i skogen vid rätt tid på året. Satsa alltid på de viktigaste högtiderna, det försvårar ditt familjeliv men dina familjemedlemmar kommer tacka dig när de ser allt vilt du baxar hem. Skärtorsdagsnatten och Kristi himmelsfärdsdag är särskilt bra dagar.

Övriga tips
Ett ovanligt bra sätt att få fart på skyttet är att lägga bössan under en bro där lik ibland fraktas i en ström som rinner mot norr. Alla typer av vapen som varit med i strid och dödat människor är kapabla att träffa vad som helst. Till sist, räkna aldrig kulorna i kulpåsen då kommer du aldrig träffa något.

 

 

2 kommentarer

Filed under Antika vapen, Artiklar & Recensioner, Vapen

God Jul och julgransjakt anno 1762

God Jul!

Fortsätter i traditionell anda i sökandet efter våra förfäders förehavanden. Denna gång var jag försmädligt tvunget att ta hjälp av sågen.

Tidigare avsnitt av granjaktenshistoria finns här:
Ann0 1910Anno 1836

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Övrigt & pålysningar