Tag Archives: Östgöta kavalleriregimente

How to börja råslöjda med kniv och yxa.

Detta är en kraftigt förenklad artikel om hur man hugger ner ett träd för att kunna tälja en smörkniv. Texten är en produkt av att jag just nu läser slöjdhandledarutbildning på hemslöjden.  Jag anser att denna typ av råslöjd är för alla som någonsin sett en yxa eller en kniv och därför vill jag ge er en liten crash course i detta. Det finns många andra som redan skrivit om detta, men detta är ett sätt, annars får ni googla mer era lata sofflocksskavare. Gå nu och hämta yxa och kniv.

IMG_2456

1. Råslöjd?
Vad är detta då? Jo, det är träslöjd där man slöjdar i färskt virke som fortfarande är mjukt. Idealiskt för enklare vardagsföremål såsom skålar, tråg, krokar, smörknivar och slevar då det är lättbearbetat i färskt tillstånd. Råslöjd skiljer sig från annan träslöjd där man arbetar med torra träslag, typ konventionellt möbelsnickeri och sådant.

För framgångsrik råslöjd behövs som minimum detta:
- Vass täljkniv (alltså en riktig sådan, köp en Frost för en dryg hundring.)
- Liten vass yxa (du måste verkligen inte köpa en apdyr slöjdbila för en halv månadslön, köp en liten kvalitetsyxa eller ett litet bra yxhuvud på loppis för några tior som du skaftar själv)
- En liten bågsåg.

Saker som kan vara bra att ha på sikt:
- Skedkniv om du ska göra slevar.
- En liten japansåg för precisionssnitt
- Ohemult dyr och bra skärpningsutrustning. Tormek, Kiruna-slip, brynen gjorda av fossilerad avföring av Tyrannosaurus Rex uppföda på ejderungar från mindre Asien. Eller, börja med ett gott bryne, ett dubbelsidigt keramiskt japanbryne. Skärpning och slipning är på tok för tråkigt, ångestframkallande och omfattande för att få omfattas av den här snuttifierade artikeln…

2. Råslöjd!
Japp, nu står du inför skogens alla träd med kreativiteten sprutande ur öronen och med alla erforderliga tillstånd att hugga ner ett träd. Beroende på vad du ska göra väljer du träd, väggkrokar kräver träd med grenar medan smörknivar och slevar kräver kvistfritt. Du vill inte ha kvistar där det inte ska vara några. Lär dig det.

IMG_5311

Jag rekommenderar att du tar en lagom stor björk. Var gärna några som delar på den så att det blir något vettigt av den. I annat fall kapa upp resterna till ved. Ämnen som du vill tälja av men inte hinner kan du faktiskt med stor framgång förpassa plastförpackad till frysen. Sen kan ju folk undra vad du är för tjomme (alternativt kass styckmördare) som förvarar avkapade björklemmar i frysen.

3. Fäll björken åt lämpligt håll.

IMG_5312

4. Kapa en lagom stor bit.
Jag har på förhand bestämt att du ska göra en smörkniv. Såga därför av en lagom lång bit till detta.  Åter igen, välj en kvistfri bit. Det är ok om det finns en kvist som du kan klyva bort så du slipper den.

IMG_5314

5. Spräck!
Nu är det dags att spräcka träbiten. För en smörkniv är det lämpligt att du klyver i kvarter, det vill säga som tårtbitar tills du har en lagom tjock träbit. När du klyver använder du dig av yxan och ett vedträ som tillhygge. Här gäller det att ha en kontrollerad klyvning, ta hjälp av en vän om du har någon. Vill du behålla vännen så håll ögonkontakt innan ni börjar slå med vedträt.

IMG_5327

6. Avlägsna onödigt material med yxan.
Nu är det dags att iordningställa råämnet till smörkniven. Du kommer vilja avlägsna så mycket trä du kan med yxan annars kommer du tröttna och köpa smörknivar i plast och hemslöjdsrörelsen behöver inte tappa mer medlemmar.

Om dina tidigare erfarenheter med yxan endast sträcker sig till vedklyvning så är detta radikalt annorlunda. Yxan ska vara rakbladsvass och liten så att du kan använda en hand. Den andra handen kommer fixera träämnet på huggkubben. Det kan ju tyckas vara en ganska dålig idé men håller du på rätt sätt är det ett säkert sätt att ta bort material. Se alltid till att du undviker att ha fingrarna på den sida som du hugger. Huggen ska göras med minimal sving, ofta så liten att den omöjligen kan komma i närheten av andra handen. Känner du att din yxkontroll är tveksam så tänk om, pröva nya sätt att hålla och vänd på biten.

IMG_4701Här visar Jögge Sundqvist hur du ska tälja med yxa på ett säkert sätt. Detta är taget ett annat år en annan årstid på en annan plats som ni kanske förstår.

Börja med att plana ut tårtbiten till en planka. Rita ut den tilltänkta formen på smörkniven. Nu tänker du att smörknivar är easy shit, men det kan vara praktisk design på rena Fuglesang-nivån. Men misströsta inte, det finns andra som tänkt innan dig så kopiera någon annan, din kommer iallafall inte bli lika snygg eller bra.

IMG_5329

Börja nu hugga efter dina linjer så nära du kan. Ibland kan det vara praktiskt att såga ett litet snitt och sen klyva bort materialet, på så vis får du en mer kontrollerad avverkning.

IMG_5335

7. Tälj!
Det  är nu dags för kniven, detta mystiska vardagsföremål som kan ha så många olika innebörder beroende på användare, utseende och kontext. Den nästan lika mystiska och legendariska slöjdaren Jögge Sundqvist berättade en gång för mig på det dimhöljda berget Knippboberget att det finns 10 olika täljgrepp. Grepp som vandrat i hans släkt i generationer, det ena krångligare än det andra. Vissa tekniker såsom ”konservöppnargreppet” kommer endast ett fåtal slöjdare lyckas bemästra i sin livstid. När du börjar levla upp i råslöjden kommer insikterna till dig och lämna dig i ett närmast extatiskt, vegetativt tillstånd.

Hur som helst, greppa biten och börja grovtälja. Tälj ifrån dig när du vill ha bort mycket material. Märker du att kniven slår ur material, liksom fastnar på ett felaktigt sätt, vänd på biten för du har troligen täljt mot fibrerna och det är sällan särskilt framgångsrikt. Pröva dig fram att tälja mot dig och på samma sätt som med yxan, känns det inte säkert så gör på något annat sätt.

Om du gjort någorlunda rätt kommer träbiten sakta ömsa skinn och ur hoppar en smörkniv.

IMG_5342
Börja tälj.
IMG_5343
Håll formen.
IMG_5345Hitta på något eget.

IMG_5348Sådär. En smörkniv, gratis (utöver det du köpt för tusentals kronor att förverkliga detta såsom material, bilbränsle, matsäck och annat)! Du har nu tagit ett litet steg bort ifrån konsumtionssamhället och gjort något själv för en gångs skull. Nu kan du låta smörkniven torka, i micron om du har bråttom. Sandpapper är det dödsstraff på så använder du det kommer du hemsökas av ett gäng griniga, krumma träskotäljarvålnader i skärmmössa och trasiga förskinn som sakta kommer urholka dig med skavjärn och skedborr. När smörkniven torkat är det lite lättare att tälja helt slätt, så slipper du besök om natten…
IMG_5349Hur var det med funktionen då? Bra hoppas jag annars får du göra om.
IMG_5352Om du lyckats får du äta baguetter med rådjursfärs och ost på. Drick must till, Per Moberg kan gå och duscha.

Dåså, ut i skogen med dig. Ta med dig mobilen/visselpipa/nödraket så slipper vi gå skallgång efter dig när du fått en björk över dig.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Erasmus Rotterdamus skriver mycket utförligt om hur man ska handskas med fisar, detta är år 1530. Han ger många handfasta tips för att undvika pinsamma situationer:

Bättre fisa ljudligt än inte alls:
”Det bästa är om det kan släppas utan något ljud. Men det är bättre att det släpps med ett ljud än att det hålls tillbaka.”

I kyrkan:
”Det ljud som uppstår då vädret går är förfärligt, i synnerhet om man befinner sig på helig mark. Man bör frambära offer med hårt sammanpressade länder”

Hur man döljer ljudet:
”De som av blygsel inte vill att det häftiga ljudet skall höras skall låtsas hosta. Följ Chiliades lag: Dölj fjärtar med hostningar. ”

Kurage recenserar.

Östergötlands länsmuseums bok Östgötamat. Detta är boken Rut Wallensteen-Jeager drömde om att skriva. Fantastiskt guide till den östgötska matlagningen.  Mycket omfattande om äldre kosthållning, Nils Keyland hade varit ganska stolt.
5 västerlösakorvar av5.

Lämna en kommentar

Filed under Trä

Sven Hallgren och Lars Hallberg. Två östgötska bössor.

Sven Hallgrens avkomma.

I min lilla samling av antika svenska jaktvapen har en ny, ovanlig figur smugit in. Den här bössan är signerad av en viss Hallgren i Norrköping. Det är spännande av olika skäl, dels för att vapnet är signerat en ovanlig smed och för att vapnet är tillverkat i min födelseort Norrköping.  Mannen bakom vapnet är något dunkel, han omnämns med en kort notis i Kåa Wennbergs bok Svenska böss- och pistolsmeder:

Hallgren, Sven föddes omkring år 1725. Han började arbeta vid faktoriet i Jönköping  och blev gesäll där år 1747. Därefter flyttade Hallgren till Norrköping och blev mästare vid stadens faktori år 1750.

Detta ger vid handen att Sven blir mästare tidig, vid 25 års ålder och att han arbetade vid faktoriet i Norrköping som för tiden var en viktig vapentillverkare. Faktoriet var otursförföljt, hade problem med leveranser, kvalitén, verkstäder och inte nog med det förstördes faktoriet (och staden) i rysshärjningarna år 1719. Från år 1738 var Peter Utterberg rustmästare på Norrköpings faktori. Hans uppgift var att få fart på faktoriet och han själv blev mästare år 1736 och hade varit gesäll hos David Bars som var självaste kungens vapensmed. Många vapen finns bevarade av Utterberg och hans vapen håller hög klass.

Om vi återgår till Hallgren så har jag efter att ha kollat en del auktionskataloger från de senaste åren samt museikataloger inte hittat några andra vapen signerade Hallgren. Troligen var hans privata produktion mycket liten utan det mesta tillverkades i faktoriets regi. Min teori är att Utterberg, likt många andra rustmästare vid den här tiden, satte sitt namn på vapen de själva inte tillverkat. Detta gjorde exempelvis Bars på vapnen som kom från hans verkstad, nästan som en kvalitétsstämpel eller varför inte ett varumärke. Kanske är det en och annan Utterbergsbössa som är tillverkad av Hallgren.

Kanske den snyggaste och mest distinkta kolvsnurren någonsin

I det här fallet rör det sig om ett till formen klassiskt jaktgevär som lite slarvigt blivit konverterat till slaglås. Man har använt originalhanen och lött på ett slaghuvud. Pipan är ovanlig i formen då den är försedd med spång och dessutom rakräfflad vilket är ovanligaste formen av räffling. I övrigt en kolv med stilrena drag med snurr på stocken. Jag saknar kolvlåda och laddstake (men gjort en ny).

Lars Hallbergs skrot.

Ok, detta är kanske den värsta bit skit jag sett. Det finns egentligen bara en, endaste anledning som jag skaffat mig denna, nämligen signeringen på låset. Låset är mycket prydligt signerat Lars Hallberg. Denne Hallberg föddes år 1711 och var verksam som pistolmakare hos Östgiöta Cavalleri vilket var stationerat i Linköping. Han huvudsakliga produktion torde därför vara militär men onekligen hann han med lite civila jaktgevär. Det lär inte finnas alltför många som är signerade i Linköping då han flyttade sin verksamhet till Nyköping år 1740 och omnämns som ”Regimentspistolmakare”. Då var han 29 år och han dog tidigt, 22 april 1746. Bössan bör därför vara tillverkad någon stans mellan 1735-1740 med tanke på att han kan blivit mästare i 25-årsåldern vilket var ganska vanligt. Det ger en fascinerande säker datering för att vara en civil bössa. Troligen fick man inte signera sina alster om man inte blivit mästare.  Gesäller fick inte öppna egna verkstäder förrän de fått mästarbrev och erhållit burskap.

Kan det vara så att Lars Hallberg inte var vassaste kniven i lådan när det kom till gravering. Inget konstverk direkt, nästan folkligt. Men personligt är det….

Intressant är att det finns en Norrköpingskoppling till Hallberg, han får nämligen tillsammans med sin fru Catharina Frenberg, en son år 1738. Han fick namnet i tidens idéfattiga anda namnet Lars Mårten Hallberg och denna slår sig in på faderns bana och blir antagen som gesäll på Norrköpings faktori år 1759. På faktoriet arbetade han under mästaren Jonas Strömdal och senare flyttade han till Nyköping och erhöll burskap. Vad exakt sonen var för slags smed är svårt att fastställa då Jonas Strömdal inte står att finna bland Norrköpingsvapensmederna. I Nyköping tycks Lars Mårten senare sadlat om till gevaldiger, dvs 1700-talssnut.

Resten av bössan är inte mycket att hänga i granen, den har troligen fått tjäna som leksaksgevär någon gång och både stock och pipa är avsågade. Bössan var en ganska vanlig jaktbössa med järnbeslag och kolvlåda.

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Scoutrörelsens centralgestalt och grundare Lord Baden-Powell hade många okända strängar på sin lyra. En mycket konservativ herre präglad av det brittiska imperiets erövringar och tankegångar. Han tyckte Mein Kampf var en fantastisk bok och tyckte inledningsvis att den korta lilla gaphalsen med svart skjorta i Italien hade många goda idéer. Vad som också är mindre känt är hans problematiska inställning till sin och andras sexualitet. Ett av de största problemen Baden-Powell hade med pojkscoutrörelsen var hur man skulle få pojkarna att inte ta på sig själva. Det spekuleras huruvida han själv även var gay men att komma ut var knappast ett alternativ för en person som han. 

Kurage recenserar.
Suecia films dokumentär Vasa 1628.
Påkostad och detaljgenomtänkt om det mest misslyckade båtprojektet någonsin. Mycket data men trevligt var det. Passa på att se de tre delarna på SVTPlay!
3,5 kärringknutar av 5.

Föreningen Gamla Norrköpings häfte En stor mäster från Norrköping och hans 95 kollegor vid 1700-talets vapenfaktori. Ett klassiskt gubbfanzine om Utterberg och hans polare. Lite ostrukturerat men häftet gör sitt jobb. Jag hade önskat en artikel om faktoriets verksamhet under 1700-talet, den kontext som Utterberg arbetade i.
3 fanzines av 5.

Lämna en kommentar

Filed under Antika vapen, Vapen