Jag har ännu inte berättat för er om vad som ska bli krogens bardisk. Huruvida bonnkrogar verkligen hade bardisk i den meningen vi idag tänker oss en sådan låter jag vara osagt. Faktum är att i detta fall så var utgångsmaterialet en centralgestalt i de första idéerna om denna krog. I begynnelsen fanns en bardisk och ur denna skapades en lönnkrog. Den sakrala stämningen går igen. Bakom vårt bardiskämne finns nämligen en särdeles oväntad historia.
Missionskyrkan i Söderköping innan senare påbyggnad. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.
Mitt förra jobb som textilfarbror var inhyst i ovan missionskyrka i Söderköping som sedan 80-talet var uttömt på såväl kristna som kristna värderingar. På kyrkans gård stod den och väntade på mig, utkastad i kylan, plågad av regn och vind.
Efter lång tjänst som skrank till predikstolen i kyrkan fick den istället följa med mig hem, som gammal missionsförbundare tyckte jag mig kunna ge den ett nytt liv och kanske rent av ge den en slags upprättelse. Kanske inte den typ av upprättelse kyrkoskrank brukar få men ändock någon slags gott liv. Man undrar hur många predikningar som strömmat över dess kant, kanske har självaste Waldenström predikat sin försoningslära från denna plats. Hur har den inte fått uppleva eldiga möten och även sett generationer av gudtjänstbesökare som sakta tynat bort. Jag delar en gemensam historia med detta möbelsnickeri, liksom jag själv har många gånger fått uppleva samma saker som den.
På sin ursprungliga plats i början av 1900-talet. Fotot är är tagen från läktaren i den diskret nygotiska kyrkan, stämningen tycks vara gemytlig. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.
Är cirkeln kanske något ojämn men sluten trots allt? Jag vet dock att det kommer att bli den mest välsnickrade bardisken i lönnkrogarnas historia.
Höstens drycker
I övrigt så är det höst och jag ömmar för alla dessa äpplen som ligger och ruttnar i folks trädgårdar (inklusive min egen) och slog slag i saken och besökte Övre Drättinge gård utanför Rimforsa för att musta äpplen! Det enda musteriet i Östergötland mig veterligen där man kan lämna in sina egna äpplen och få tillbaka must gjorda av densamma. Äpplen från Helena i Mogata, mina föräldrar, familjen Pääbo i Lindö och Liljerum samlades in.
Vad vi hade tänkt var 100 kg blandade sorter men min känsla för att uppskatta vikt och volym fallerade totalt och det visade sig vara närmare 200 kg. Efter 3,5 timmes mustande hämtade vi ut osannolika 143 liter must. Jag var tvunget att köpa till extra dunkar. Nu ska jag inte ha allt men det ser ut att räcka ett tag minst sagt. Jag upptäckte också att den var ganska stark och behöver späs till hälften med vatten när den ska drickas så då blev det ännu mer dricka. Mmmm….must.
Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Engelska parlamentet röstade år 1812 igenom en lag om dödsstraff på att slå sönder industrimaskiner. Detta gjordes i hopp om att kuva arbetarna, främst textilarbetare, som såg maskinernas allt större utbredning på arbetsmarknaden.
Kurage recenserar.
Nej, just inget. Men jag vill ge ett boktips om ni kommer över ett ex. Jerry Rubins kultklassiker Snacka inte bara…do it. En tokrolig självbiografisk bok om det sena 60-talets studentrevolter i USA. Den är lite svår att hitta då Nordstedts originalupplaga beslagtogs till stora delar1971, den finns dock i bootlegversioner. Läs om när Jerry Rubin sätter ihop en ganska framgångsrik valkampanj med en gris….
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 