Tag Archives: byggnadsvård

Liljerum XXXIII. Balkong med brätte.

P1050445Liljerum den här morgonen vid 7-tiden.

Ganska direkt efter att vi flyttat in i Liljerum rev vi ner balkongräcket från vår balkong. Det var några år sen och sen dess har vi levt utan balkongräcke. Jag har använt den närmast klippavsatsliknande området på huset till att skaka mattor. En sådan lyxartikel som så många husägare och lägenhetsinnehavare trånar efter har vi knappt använt på dessa år.

hus2Där till vänster ser ni den gamla balkongen, smutsigt infärgad med alger. Genom dess virke kunde man med lätthet trycka sitt finger. Man blir också påmind om att det faktiskt hänt en del på dessa år, kul för mig!

Nu blev det äntligen ordning då jag tillsammans med min mor och far tog tag i problemet. Efter att ha kuskat runt bland bygghandlarna i jakt på rätt dimensioner hamnade vi som vanligt ute i skogarna utanför Skärblacka på Mårhults såg och hyvleri. Jag lovade mig själv ännu en gång att inte vara otrogen mot detta heliga trätempel där alla sorters trävaror finns till rimliga pengar.

P1050441Med risk för att bli balkongjägare. Utsikten är väl värd ett räcke.

Jag sågade spjälor, mor målade och far tillverkade de olika sektionerna som tillsammans utgör balkongräcket. Räcket följer samma färgskala som huset med Falu rödfärg ljus och grå linoljefärg 2% grön umbra.

Balkong är svårt på gamla hus, för ett tag sen kom jag över ett foto på ett hus från sent 1800-tal med en liknande balkong fast den var belägen ovanpå en glasveranda. Det irriterar mig att jag inte hittar fotografiet nu eftersom det var en rätt bra förlaga. Den här typen av balkonger förekommer undantagsvis på äldre hus. Ofta är balkongerna över en entré och beroende på husets konstruktion är balkongen på olika ställen. På salsbyggnader har ofta balkongen tak eller är inglasad. Vår balkong är på en sen utbyggnad i en vinkel mot trapphallen. Hade vi varit purister hade vi byggt om utbyggnaden och skippat balkongen. I Gård och Torp gavs ett bra mer byggnadsvårdsriktigt förslag men det byggde på att balkongen var byggd på hallen, till skillnad från vår balkong som är direkt över gamla pannrummet och tvättstugan. Det hade varit käckt med en inglasad tvättstuga men knappast praktiskt och i vårt fall knappast ekonomiskt försvarbart.

Ur Gård och torp.

I vilket fall har vi nu ett balkongräcke och det känns fantastiskt att få hänga där. Men nu återstår att åtgärda taket på balkongen. Balkongen är överdimensionerad och skjuter ut som ett fult brätte från väggen. Vi har dimensionerat räcket efter husväggarna varför vi planerar att såga bort det utskjutande taket då det ser klumpigt och ännu mer otidsenligt ut. Det får dock bli i framtiden, nu ska vi njuta av balkongen trots dess brätte.

P1050444Det utskjutande taket och en kaprifol som bestämt sig för att vi ska behålla vår gamla löst förankrade åskledare.

 

 

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Amatörernas afton. How to återkonvertera dörr till kammarlås.

Alla ursprungliga och vackra spillror i vårt hus är huvudsakligen utkastade eller deformerade och ledsamt moderniserade. Det handlar verkligen om spillror, vi har ju tillfört allt gammalt i vad man närmast kan benämna som ett ålderdomligt skal. En av dessa spillror är våra dörrar varav endast tre är ursprungliga. Hur många gamla dörrar har vi tillfört? Jo, sju stycken närmare bestämt. Uppbrända är alla dessa bestialiska funkisdörrar av masonit och papp. En av de dörrar som är original finns i köket. Under masonit fanns en sen 1800-talsdörr målad i en härligt gräll guldockra på ena sidan och en svagt skinkrosa ton på andra. När dörren anfölls av funkisperiodens hela slätstrukenhet så försågs också dörren med ett instickslås med bakelittrycke istället för det ålderdomliga kammarlåset.

P1050247

Nu var det dags att återkonvertera dörren till kammarlås. Ingreppen efter instickslåset var ganska stora varför nu mina skills i träslöjd nu prövades hårt. För er som läst noga på denna blogg så vet ni att jag föredrar material skapade av människor såsom tyg och järn. Trä vrider sig, spricker, har kvistar, sväller/krymper, har ojämn kvalité och kräver vassa precisionsverktyg för att bearbeta om att man överhuvudtaget ska vilja ta i skräpet frivilligt.

Behändiga verktyg som jag använt mig av är:

-Vass kniv
-Litet stämjärn
-Liten hyvel-Japansåg
-Borrar i olika storlekar varav en minst 15 mm.
-Skruvdragare eller borrsväng om man är teknikhatande, true nekrohemslöjd.
-Sandpapper
-Skruvmejsel för spårskruv samt lämplig spårskruv (använder du stjärnskruv kan du lika gärna sälja huset och flytta i en mexitegelvilla från 70-talet, du är inte värdig ett gammalt hus).
-Vinkelhake och penna
-Trälim
-Tvingar

Utöver detta behövs några stycken bitar kvistfri furu.

1. Rita ut en tilltänkt tillsnyggning av hålet så att det blir bra raka linjer. Det är lättare att tillverka en fyrkantig bit än att anpassa sig till hålet. Gör detta på båda sidor.

P1050248
2. Snygga till hålet med kniv och stämjärn.

P1050249

3. Passa in en träbit där låskassetten har suttit. Försök att få så bra passform som möjligt och slå sedan in den med lim.

P1050250
4. Passa in träbitar i hålen. Se till att dessa ligger an mot kassetträbiten. Det är bra om bitarna sticker upp lite. Detta tas bort senare.

P1050268
5. Limma alla tre bitar och fixera med tvingar.

P1050255
6. När limmet har torkat tar du en hyvel som förhoppningsvis är lite vass. Min var rätt slö eftersom min Tormek inte är hemma. Men det gick ändå. När det är hyvlat ordentligt tog jag även en slipkloss och slipade det sista. Hyvla bort all överflödigt material på alla inpassade träbitar.
P1050270
7. Ta nu ditt tilltänkta kammarlås och måtta ut var det ska sitta. Sen tar du och borrar nya hål. Det är lätt att det fläks ut osnyggt på baksidan om man inte håller mot med borren. Lyckligtvis kan det komma att döljas av en nyckelskylt. När hålet är borrat tar man stämjärnet och mejslar försiktigt ut för nyckeln. Jag var sådär försiktig uppenbarligen men det gör inget eftersom det döljs under låsplattan. Så talar en äkta bönhasare….

P1050272
8. Passa in låset och skruva fast det i dörren med spårskruv.

P1050273

9. Jag lyckades flisa ut en bit på baksidan men med lite lim så gick det rätt bra. Det ska sitta en nyckelplåt i nyckelhålet men trots att jag har en liten hög med kammarlås så finns inga nyckelskyltar hemma.

P1050274
Nu är hålen lagade och nu återstår det tråkiga arbetet att skrapa iordning dörren något, spackla spikhål efter masoniten och måla. Det är så ointressant att jag inte orkar skriva om det.

 

I övrigt

Jag har bevistat Persmässemarknaden i Gamla Linköping i helgen. Det är tredje gången som jag är där och andra gången med 1800-talets jakt i fokus. Det är en liten och behändig marknad på nära håll. Jag visade upp jaktvapen och tillbehör från 1800-talets första hälft. Särskilt för denna år hade jag med mig en rävsax som man kunde utlösa och en rävtana som väckte många välbehövliga frågor kring våra förfäders jaktetik.

P1050353

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Trä

Liljerum XXXII. Fasaden 96% färdig.

Tänkte summera lite av det arbete som vi lagt ner på fasaden under sommaren och hösten. Många av er kanske undrar om vi slutat renovera, men verkligen så är det inte. Däremot är det stora projekt som tar tid och särskilt nu när vi blivit föräldrar. Är det något som tar tid är det att vara föräldrar, lyckligtvis har vi hunnit med mycket de åren vi bott här innan vår dotter kom. Huset är faktiskt inte gult längre, nästan.  I en avlägsen saga var huset gratulerat med högsta fulhetsdiplom med sina blekgula ådrade eternitplattor. När dessa avlägsnades målades originalfasaden upp och genast blev huset ett annat hus, ett trevligare hus. Nästa steg var att byta fasad på trapphallen, hallen och tvättstugan. Trapphallen och tvättstugan behövde verkligen nya fönster för att gå i linje med husets utseende.

Tanken var att det skulle tas bilder av huset i vinterskrud men eftersom vintern vägrade starta så fick jag vänta tills det äntligen, tre månader för sent, började singla ner flingor. Det spelade ingen roll ändå när det är en omkullblåst gran på den räckeslösa balkongen och en grön, troligen frostskadad, vattenslang mitt i blickfånget. No filters…kan man lugnt säga. Vill man ha skönmålande bilder med blonda kvinnor i vita volangkjolar som skrider genom vitmålade inredningar får man leta någon annan stans.

En liten tillbakablick hur det såg ut. Inte det snyggaste man har sett, så länge man inte gillar fjällpanel. Och ospröjsade fönster, ledningar dragna på utsidan av huset, toa med panoramafönster i frostat glas (kan man ens nämna panoramafönster och frostat glas i samma mening?) och dessa eviga brunbetsade detaljer.

Processen var enkel till sin natur men knappast mindre arbetsam för det. För det första byta ut trapphallens fönster mot ett antikt som är rätt storlek. Detta fönster ska dessutom sättas ursprunglig höjd.  Byta fönstret på toan till ett annat antikt som dessutom ska renoveras. Panela om hela utsidan och se till att fuldragningarna fälls in under panelen.  Måla och svajja runt på stegar.

P1030392Fasaden har transformerats under hela tiden som vi ägt huset, en uppenbart långsam och smärtsam process eftersom vi tvingats leva i ett fult hus under flera år.

P1040390
ÄR DET KLART ÄN DÅ? Nej givetvis inte. Husets alla fönster ska renoveras och målas zinkgröna, balkongräcke ska göras och cirka 300 miljarder andra saker som rör husets utsida. Det är i sin ordning med ruckelägarens förbannelse.

En viktig byggdetalj rör hallen som ska byggas om för att passa husets historiska exteriör. Hallen är en utbyggnad som förtjänar ett tak som inte sitter ihop med stora taket. Liksom en dörr som anstår ett gammalt hus.  Därför får vi leva ett tag till med fjällpanel som en nagel i ögat varje gång man traskar grusgången fram.

P1040386

Nåväl, tak över huvudet och lyxproblem. Snön har också lockat fram andra saker att ta hand om. I mellandagarna sköt vi en liten gris, på nyårsdagen ett rådjur och senast i förrgår en liten räv.

P1040395

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Fröken Frimans krig.
SVTs mellandagsminiserie var ett snällt feelgooddrama om en oerhört viktig och politiskt turbulent tid.  Lite tamt och stelt men helt ok underhållning.
3 Hinke och Kata av 5.

Kommentering avstängd

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Det imaginära byggrekordåret 1909

imageHävdavägen 63, byggt 1909. BF konsult.

Har du ett hus som är byggt 1909? Har du köpt eller tittat på ett hus från 1909 någon gång? Troligen. Kanske har du lagt märke till alla hus på Hemnet och i andra mäklarannonser där byggåret 1909 är utsatt.  När man slår in en rikstäckande sökning på 1909 på Hemnet just nu får man 67 träffar medan andra slumpade årtal som 1908 och 1934 endast ger 18 respektive 26 träffar. Sökningen ger förvisso utslag på allt i annonsen med sifferkombinationen men det talar oavsett sitt tydliga språk. Det hela är så mystiskt kan tyckas, byggdes det ovanligt mycket hus detta år? Var det då som egna hems-rörelsen på allvar satte fart? Nej och nej.

9034235Arkitektsritad villa från 1909, undrar exakt vad som är arkitektsritat…Färjbacksvägen 23 Djurås. Fastighetsbyrån. 

Riktigt så här spännande är det inte, den troligaste förklaringen är att 1909-1910 infördes ett nytt fastighetsregister för hustaxering i Sverige. Detta resulterade i att alla hus byggda innan 1910 gavs automatiskt taxeringsår 1909 oavsett ålder. Denna bekvämlighetsprincip har följt med sen dess och  hängts på hus som är gamla, oavsett om där från 1750 eller i närområdet av 1909.  Idag slentriandaterar mäklare husen till 1909 eftersom många helt enkelt inte orkar bry sig om saken. Allt bortom 1909 är som ett öppet historiskt hav där få kan navigera om man inte har vetskapen om när huset faktiskt byggdes.

Problemet att det går troll i denna lättja bland mäklare och det är tydligt att många mäklare fyller i 1909 utan att de egentligen vet varför. Det kan exempelvis ingå i den målande beskrivningen av en fastighet som detta hus i Upplands väsby: ”Fastigheten som uppfördes 1909 är varsamt renoverad med stor respekt för dess ursprungliga sekelskiftescharm…”. Mäklaren har helt enkelt i slentrian tagit vad ägaren sagt som i sin tur lyckligt ovetande har fått uppgiften av mäklaren han köpte utav.  Exemplen är många om man söker på hemnet, särskilt när det gäller dyrare sekelskifteshus där de positiva superlativen haglar över de hugande spekulanterna.   Personligen tycker jag denna insikt att det är svårt att ta någon på allvar som säger att de äger ett hus byggt 1909.

Ibland garderar sig mäklaren genom att göra som i det här exemplet skriva 1700-tal, 1909 och 1997 på raden för byggår. Vad betyder det egentligen? Jo, att huset kanske eventuellt med viss reservation har rester av 1700-talet-någon-gång och att huset med stor sannorlikhet är tillbyggt 1997. Men vad hände 1909 med huset? Ingenting, vi bytte taxeringssystem och jag har svårt att se hur det påverkat husets renoveringshistoria och konstruktion. Bra att ta med i annonsen för säkerhets skull, ifall någon skulle undra om huset var med 1909 då det hände.
9416701För er som är sugna så är alltså huset typ från 1700-talet och det var med om den nya rafflande hustaxeringen 1909 och tillbyggt 1997. Foto Fastighetsbyrån Swedbank.

Söker man på närliggande årtalet 1910 får man också fram hyggligt många träffar, inte långt efter 1909. Kan det vara så att 1910 är det nya 1909? Kanske har 1909 blivit så misstänkliggjort bland en del av allmänheten och mäklarna i synnerhet att det är bättre att jämna till det med det nya, fräscha och jämna talet 1910? Det får framtiden utvisa och kom ihåg, lita inte på en mäklare.

Sådär ja, gå nu och försök ta reda på hur gammalt ditt hus egentligen är.

 

/Anders, själv boende i ett hus från 1909.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Få vet att 1600-talets universalsnille Olof Rudbeck var tidig med den experimentella arkeologin. I hans vanvettiga försök att placera Atlantis i Norden utförde han en mängd experiment där varvsarbetare och studenter fick släpa femtiofotsbåtar på tid. Detta för att se huruvida legenden om det gyllene skinnet passade in i hans beskrivning av Atlantis. De prövade att släpa och rulla båtarna 730 meter under stor möda.

Kurage recenserar

David Kings bok Drömmen om Atlantis. Trevligt och målande personporträtt över den geniala och excentriske geniet Olof Rudbeck som med stor iver letar efter det sjunkna Atlantis och placerar det i Uppsala.
4 av 5.

6 kommentarer

Filed under Funderingar

Den enes död, den andres bröd IV. Den tredje dörren och en sorglig berättelse om historielöshet.

Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
IMG_6251

Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.

Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.

P1010076

Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre.  Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
P1010116
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
P1010119

Och det sorgliga….

Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.

När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.

Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.

Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.

Kurage recenserar.
Dokumentären Palme
. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.

4 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen II. Pärlsponten.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Rivning.

När vi började riva ytskickten i krogen tänkte vi oss breda brädor i taket och sen tapetsera väggarna med grålumppapp och måla. Det blev inte riktigt så när vi började gå med kofoten.

Vi började med taket som var täckt med masonit och spännpapp i två lager, 300 miljarder småspik i snöräta rader. Det spikarna satt i förvånade oss, det var pärlspont, den bredaste man kan tänka sig spikad synligt med smidd spik. Det visade sig även att den var delvis handhyvlad vilket också pekar på en hög ålder för att vara pärlspont.

Redan nu var det dags att byta fokus från tidigt 1800-tal till senare för att matcha de ändrade förutsättningarna. Detta bekräftades när vi började riva väggarna. Här fann vi flera lager äldre tapetrester från sent 1800-talet.

Dessa två tapet tycks vara de äldsta och vad som är märkligt är att det varvas vilken som är underst. Det kan tyda på att detta är gamla tapeter som används som utslätning på underlaget som precis som i taket är pärlspont. Pärlsponten har inte varit målad vare sig i taket eller på väggen vilket tyder på att utrymmet varit mycket enkelt, alternativ att pärlsponten tapetserades över redan från början. Det sistnämnda grumlas något av att panelen färgats av sol och smuts som tydligt ses där taklisten suttit. Taket har sotats av eldstaden så nog dröjde det något innan tapeterna och spännpappen kom upp. Det hela är något kryptiskt och fördunklar rummets ursprungliga karaktär och funktion. I vilket fall blir det krog nu.

Att ta bort gamla tapeter.
Att avlägsna tapeterna var för övrigt ett kapitel för sig. Ett strängt arbete som avhjälptes med hjälp av gladpack, diskmedel och vatten i sprayflaska samt skrapor av olika slag. Spraya rikligt och sätt gladpacken över för att stänga in fukten. Vänta och skrapa. Detta är inget mirakelmedel men hjälper utan tvekan enormt. Tapeterna måste blötas upp för att lossna och sen ska det skrapas och skrapas.

Pärlsponten kommer behöva fixas till men är på det hela frisk. Lovande.

 

Glad Midsommar!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå midsommarafton, i Nöbbelöv i norra Skåne trodde folk att man blev flintskallig om man gick barhuvad på midsommarafton. Skalligheten uppkommer genom att en särskild mask angriper skalpen och äter upp hårsäckarna. Ett sätt att bli av med hårmasken var att koka vissa växten mattlummer i kourin och sen tvätta håret med det. Tänk på det imorrn.

Kurage recenserar.
Byggnadsvårdsdagen på Thorstorps Gård. Välorganiserat och entusiastiskt stämning. De få byggnadsvårdsorienterade som finns i landskapet var där, tyvärr är dessa få men det finns hopp om det i Östergötland. Kämpa på!
3 färgtrappor av 5.

 

 

5 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen I. Skapandet av en 1800-talskrog.

Ett märkligt utrymme som finns på Liljerum är en slags drängstuga. Ett ganska stort rum med murstock. Det kan ha tjänat som bykstuga, exakt vad vet vi inte, och senast var det i funktion som förråd och innan det rum åt förra ägarnas dotter. Tidigt funderade vi över vad vi skulle nyttja rummet till, vi ämnade det till något stort. För ett antal somrar sedan besökte vi en väns beryktade lönnkrog Blå tuppen, vars verksamhet idag intet finns kvar. I ett liknande utrymme hade ägarna inhyst en mycket trevlig liten krog med hög trivselfaktor. Med denna inspiration i klart minne stod det snart klart att det var en lantlig 1800-talskrog vi tänkt inhysa för oss och våra vänner. En lönnkrog kort och gott.

Ett antal i vår närhet känner till våra planer och redan för över ett år sen har vi sakta men säkert börjat slita i rummet och smida planer för dess utseende. En del har undrat när det bli klart och tja, det vet vi inte helt säkert. Vad som säker är att vi satsar på ha invigning inom en rimlig framtid. Jag gillar generellt inte att lägga blogginlägg med work-in-progress men detta kommer bli ett undantag. Här kommer vi visa hur vår krog växer fram. Hoppas ni finner detta intressant och värdefullt om ni någon gång ska öppna krog.

Sommaren 2010.
Det var så här det startade.

Välkommen!  Detta är en liten hall in till stora rummet. De som följt denna blogg vet att det numera är tegeltak på taken.

På väg in i krogen. Svårt att tro men detta utrymme innehåller mest originaldelar på hela bygget, det mesta är dock dolt om kommer att bli synligt för envar.

Hemtrevligt? I taket solkig spännpapp, plastmatta av korkimitation och en sorgsen air av övergivenhet. Det är nästan så att plastblommorna vissnar. 

En liten kontorsdel också kan vara bra. Just här i udda kombination med en monsturös skånsk brudkista, vår första gemensamt köpta möbel för tio år sen. Nyttigheten med det inköpet har många gånger malts i våra tankar.

Detta som ni sett här är alltså utgångsmaterialet.

Vilka mål har vi?  En autentisk miljö av en lönnkrog från 1800-talets mitt som passar byggnadens ålder och förutsättningar. Exakt vad det innebär rent konkret kommer.

Det ska bli en hejdundrandes trevlig festplats som präglas av 1800-talspartaj med trånga slängpolskor, upptåg och skörlevnad. Egentligen är det där med skörlevnad något av en skimär då vare sig jag eller Anna-Maria är verkligt intresserade av vare sig starka drycker eller folk som är runda under fötterna. Därför kommer detta också bli en plats befriat från allt för starka varor, men det kommer ändå vara historisk klass på drickat!

 

Kommer slutresultatet bli så här som när Tobias Sergel besökte Krokeks ökända gästgiveri?

Fortsättning följer….

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage: (Nytt inslag på bloggen!)

I Skedevi socken Östergötland hade man under 1800-talet  för vana att sätta ut uttjänta vävstolar i skogen för att använda som primitiva dass.

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Laila Duráns Scandinavian Folklore II. En uppföljare i samma bedårande folkdräktspornografiska anda. Lika väl utfört som förra gången, den få inte samma betyg denna gång då jag tycker det är väl mycket samiska dräkter och det intresserar mig inte särskilt rent subjektiv.
Betyg: 4 hårkullor av 5.

 

 

 

7 kommentarer

Filed under Krogen

De åtta husen. En fotopromenad i ett kvarter.

Detta inlägg har sitt ursprung i en liten amatörmässig fotosession jag företog mig i Norrköping. Jag vill belysa hur olika vi tänker kring gamla hus. Hur de ska underhållas, hur de ska och kan se ut. Det handlar också om hus som en del av en stads kulturarv. Vilken relation ska svensken ha till vårt byggnadsbestånd?

Här nedan är två mycket små gator i Norrköpings äldre villabebyggelse. På gatorna står det fyra hus vardera byggda efter samma modell och proportioner.  De är uppförda under 20-talet skulle jag gissa på och hade troligen ett ganska likartat utseende från början.

Gata 1.

Hus 1.

Tilläggsisolering , bytta fönster, dörr, trapp och plastfärgsmålad panel, plåtinklädd skorsten.

Hus 2.

Kanske det bäst bevarade huset om det var så att husen ursprungligen var putsade likt många av husen från tiden var. Entrén är kanske delvis original. I vilket fall har fönstren bytts mot vippfönster med lösspröjs.

Hus 3.

Tilläggsisolerat och inklätt med plåtpanel, modifierad skorsten, tillbyggd balkong.

Hus 4.

Mexitegel, svarta betongpannor, storglas och brunbetsade detaljer.

Gata 2.

Hus 1.

Småspröjsade fönster och fina snickeridetaljer bevarade. Huset är målad med någon slags plastfärg och försett med brandtrappa och gunnebostängsel.

Hus 2.

Här har vi grå eternitplattor med fönster från till synes tre olika årgångar.

Hus 3.

Mexitegel med tillbyggd hall med balkong. Bytta fönster.

Hus 4.

Tillbyggt med garage, klätt med bred panel och svarta betongpannor.

Frågan?

Har vi som husägare skyldigheter? Hus är trots allt något vi bara bor i, eller har det kommit till att bli något mer?

22 kommentarer

Filed under Funderingar

How to make the textilsladd – ett försök.

När de första elkablarna såg dagens ljus under 1800-talets slut var de i form av textilsladd, liknande den som fortfarande finns på strykjärn. Ofta var det en sladd för varje kabel som man sedan tvinnade ihop för att de skulle kunna ledas på porslinknoppar i taket och på väggarna. Dessa installationer kunde ibland tvinnas ihop med flera textilsladdar. Plasten brukades ännu inte i elektronikens värld utan man höll sig till koppar, textil, porslin och stål.  I takt med införandet av mer ofarliga fasta elinstallationer  försvann dessa textila ofta väldigt vackra elinstallationer. De överlevde dock ofta som lampsladdar och dylikt, där de idag fortfarande är poppis i den postmoderna byggnadsvårdskulturen.  Det går också bra att idag för dyra pengar köpa textilsladd på metervara.

Det är här som denna maskin gör entré:

Detta är en snörmaskin av okänt fabrikat som är min vän i detta projekt. Just denna snörmaskin har stått på C L Svenssons & Co:s textilfabrik i Norrköping och köptes in på 1890-talet.  Den har aldrig varit i någon egentlig produktion utan tillverkade främst drivremmar till olika maskiner. En liknande maskin finns på Borås textilmuseum. Materialet var ofta skräpgarner och dessa garnspolar rör sig snillrikt runt och flätar så ett snöre. Se filmen nedan:

Vad som blir centralt med denna maskin är dess förmåga att använda fyllning i mitten av snören som garnet flätas runt. Genom att mata upp garn i mitten blir snöret tjockare. Tidigt väcktes min undran om det skulle gå att mata upp elkabel som fyllning. Jag delade på en gammal elsladd och skarvade i den undertill och utan vidare svalde maskinen genast kabeln och började spinna runt den. Resultatet blev en fräsig textilsladd som jag sen kunde tvinna ihop till en dubbel. Jag monterade den hemma i en skomakarlampa. Succè!

Komplett med ojordad bakelitkontakt!


Och lyser gör den med!

Nu smider jag planer på att utvidga experimentet med tätare material och fler spolar. Till försöket användes 11 röda spolar och 1 svart som redan var monterade i maskinen. På varje spole var 3 trådar. Jag kommer minska till två trådar och i andra färger. Med hopp om fortsatt lyckosamma försök.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Gevär.  Husqvarna m/20 hanbössa. Sveriges vanligaste hagelbössa, den så kallade ”torparbössan” tillverkades 1878-1956, ca 80000 ex. 1931 kostade en 89,50 riksdaler, idag betalar jag 100 kr för en i bra skick. Trots det är känslan på topp när man maler lerduvor till mjöl med en sådan trångborrad legend. Hela mässingshylsor med svartkrut nästa!
5 trångborrade pipor av 5

Bok. Ljungberg, Inger & Gert . Hantverksporträtt. Dyster reportagebok från 1975 där när 50 åldrande slöjdare och hantverkare porträtteras. Nu är de alla döda men med facit i hand är vi ändå rika i slöjdmängd.
3 utdöende hantverk av 5.

4 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Textil