Kattuntryck
I samband med att vi hade textiltryck på museet passade jag på att leka kattuntryckare i lite större skala. Vi fick också låna två antika tryckstockar som använts till kattuntryck. Svårt att veta hur gamla de är men troligen kring 1800. Kattuntryck är en teknik där man trycker mönster på tyg med hjälp av tryckstockar, särskilt populärt var det under 1700-talet och 1800-talets början. Ordet kattun är en försvenskning av engelskan/franskans cotton/coton. Bomull var det vanligaste underlaget att trycka på och det var en textil fiber som på allvar introducerades i Sverige under denna tid. Från början importerades de tryckta tygerna men snart uppstod en inhemsk produktion.

Vi kunde inte låta bli att provtrycka med dem lite, ett provtryck med gåshud. Resultatet blir inte helt perfekt då färgen inte är helt anpassad för stocken som dessutom är något ojämn. I vilket fall är det inte varje dag som man gör något sådant.

Färgen applicerades med svamppensel.

Borden gjordes med en annan antik tryckstock.

Jag vet inte vad för slags färg som användes ursprungligen vid kattuntryck, kanske någon slags linoljefärg. Vanligen trycktes kattuner på tuskaftad bomull.

Resultatet blev en handfållad sjal, 1×1 meter stor. Även om det var i vintras den trycktes blev den klar relativt nyligen, därefter ska man få till ett fototillfälle.  Trots det lite ojämna resultatet tycker jag det blev ganska bra i sin helhet. Många originalkattuner är inte alla gånger så bra.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Hovlivet var inte samma sak sen Gustaf III försvann. Hans gamla minister Schröderhielm som var ett riktigt partyanimal sa resignerat:

”En uppsluppen karneval i Stockholm är lika kul som långfredagen i Polen”

Kurage recenserar.
Wartime farm. Succén går vidare och idén borde fungera även i Sverige. Hoppas kan man ju.
4 kaffesurrogat av 5

Vi har haft vårt sista tema med min studiecirkel Historiskt hantverk och liv som jag har på Stadsmuseet i Norrköping. På vår sista träff utforskade vi krutvapen och pilpågar.  Jag hoppas kunna fortsätta med studiecirkeln till hösten med nya spännande äventyr.

Läs och lär:

Bland tunga pilar och grova musköter.

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

Man ser inte gevären för alla bajonetterna…

Det var länge sedan jag köpte något som faktiskt stannat kvar i samlingen och nu hoppades jag på att hitta något bra. Det gjorde jag också bland de bössor som faller i mitt område det vill säga svenska jaktbössor.

5 minuter in i mässan slog jag till på en folklig, ovanligt lång allmogebössa. Det främst stockningen och priset som jag föll för. Stockens eftersläpande stilelement är intressanta, särskilt formkänslan och dekorationerna med små skurna kryss. Komplett med laddstake och kolvlåda. Jag köper vanligen inte vapen byggd på militära delar men detta blev ett undantag. Vi klurade en del i bilen på väg hem och kan det vara så att det är en svensk 1805 års reparationsmodell som slaktats på 1800-talet för att bygga en jaktbössa? 1805:an byggdes bland annat på delar från m/1747 flintlåsmusköt och det är troligen så att såväl rörkor som lås kommer ifrån en 1747 och sidobeslaget från en m/1762:a. Pipan och underbeslaget är däremot är civila. Låset är märkt med Söderhamns faktoristämpel.

Efter att ha promenerat runt mässan och pratat med gamla bekanta tog jag upp jakten på en till bössa. Länge höll jag på att köpa en bössa gjord av Gudmund Nystrand. Nystrand var den förste i Sverige som byggde en slaglåsbössa i början av 1800-talet. Nu blev det inte så, utan jag ramlade över en ordentlig rakräfflad studsare byggd av den smed som mitt lokalpatriotiska hjärta klappar mest för, Peter Utterberg i Norrköping. Det var något av en jackpott då det var förhållandevis ont om signerade jaktbössor på mässan. Efter lite förhandlingar stod jag där med min första Utterbergare och min andra bössa från Norrköping. Lycka.

Här tillsammans med min första räv jag sköt i höstas, en bjässe på 9,3 kg. Ekologiskt garvad hos den synnerligen kompetenta Linda Maasing.

Peter Utterberg är utan tvekan en av de intressantaste vapensmederna under 1700-talet och en av de viktigaste utanför Stockholmssfären. Född år 1703 i Uppland,  går som lärling i Stockholm hos Kung. Maj:ts pistolsmed David Bars. Efter att gjort sitt gesällprov och arbetat hos Bars i fyra år får han som förste svensk vapensmed möjligheten att på kronans bekostnad resa ut i Europa. Syftet med resan är att fortbilda sig men också att rekrytera några pipsmeder som är villiga att flytta till Sverige.  Från Suhl får han med sig fyra pipsmeder, en låssmed och en bajonettsmed. Därefter reser han till Paris och lär sig hos stocka bössor genom den svenska ministern Geddas rekommendation. Därefter reser han till London och Birmingham. På hemvägen råkar Utterberg ut för skeppsbrott och han förlorar sitt gesällprov.

Vid hemkomsten 1736 fortsätter han arbeta hos Bars och får i uppgift att göra en ny provbössa. Det dröjer 9 månader innan den blir klar eftersom han måste arbeta med den på fritiden. Arbetet med provbössan gör Utterberg utfattig, bara inläggningarna kostar honom 6 dukater.  Bössan visas till slut upp för kungen och rådet. Utterberg måste hjälpa upp sin ekonomi och gör det som många andra gesäller gör vid den här tiden, han försöker sälja sin provstycke. Lyckligtvis köper Livrustkammaren bössan för 300 daler. Det är en ansenlig summa pengar motsvarande 6 årslöner för en dräng eller 30 fat med sötöl eller 2 par armépistoler.

Utterberg gifter sig 1737 med den kända pistolsmeden Johan Friedrich Teschners dotter Anna Maria. De får två barn och 1738 blir Utterberg mästare och erbjuds tjänst som rustmästare på Norrköpings faktori. 1743 dör Anna Maria men han kommer senare att gifta om sig. Han hade många gesäller och lärlingar i sin verkstad.

Respektingivande 18 mm rakräfflat lopp. Lämpligt för stora kulor och hagel.

Liksom många andra duktiga hantverkare förr dog även Utterberg utfattig i Stockholm år 1800. Det är otroligt att han uppnådde en ålder av 97 år vid denna tid då de flesta dog halvvägs dit. Hans ska ha arbetat på arsenalen i Stockholm en tid efter det att Norrköpings faktori avvecklades under det sena 1700-talet.

Pistoler gjorda av Utterberg. Probus auktioner.

Man kan anta att Utterberg inte tillverkat alla bössor som är märkta Utterberg eftersom han var rustningsmästare och besiktningsman av faktoriets vapen. Det förekommer ganska ofta att man satte sitt namn på vapen som ett varumärke och man fann arbetet gott. Utterberg torde vara produktiv eftersom det finns ganska mycket vapen efter honom.
Slaglåskonverterade pistoler tillverkade av Utterberg. Probus auktioner.

Detta blir min andra bössa från Norrköping och fler hoppas jag det blir. Jag tycker marknaden egentligen är ganska lustig nu när denna Utterbergare, helt unik i sitt slag kostar hälften av vad en hygglig massproducerad amerikansk slaglåsrevolver kostar. Visst är underhållningsvärdet större men historien är det knappast. Men man ska inte klaga, det blir billigare för mig att köpa svenska kvalitetsvapen från 1700-talet, så jag låter folk hålla på och köpa amerikanska grunkor för grova pengar.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

En möshumla kallade man förr drängar och pigar som sölade och inte fick saker ur händerna medan en backhumla var en mer arbetsam person. Vad humlor har med saken är något oklart i frågan. Hur flitiga är humlor?

Kurage recenserar.
BBCs serie Tales from the Green Valley. Precis lika bra som alla andra Farm-serier. Det är guld. Det som dock kan te sig mystiskt är att allt verkar vara så trevligt på 1600-talet. Maten var god och allt var frid och fröjd, trots krig twentyfourseven.
4,5 testikelpastejer av 5.

Rut Wallensteen-Jaegers bok Tjänarinnor på gods och gårdar när seklet var ungt. Favorithemkonsulenten Rut fortsätter leverera om hur det var vid sekelskiften. Jag rekommenderar alla hennes små böcker som berättar om sådant andra inte berättar om, den lilla människans historia.
4 kammarjungfrur av 5.

Historiskt fotografi, ingen enkel match.

Mitt under påsklovet samlades studiecirkeln på nytt för att pröva att bygga kameror. Att fotografera har under nästan 200 gått ifrån att vara en ovanlig, exklusiv företeelse till att bli en högst alldaglig syssla som är inflätat med vårt sätt att leva. I dag bär vi bokstavligen våra liv och våra minnen genom kameralinsen. Men när vi igår sökte oss till fotografins barndom upptäckte vi att de första fotograferna inte hade det så lätt.

Inför denna träff gjorde vi några experiment på museet, något du kan läsa om HÄR.

Deltagarna tog med egna papplådor hemifrån, allt ifrån skokartonger till tvättmedelsförpackningar. Med stor iver tvingades vi täcka deras innanmäte med svart papp eftersom vi var i behov av det tynande dagsljuset. Det var också skymningen som skulle komma att vara den största käppen i hjulet för att få bra bilder. Långsamt under kvällens gång ändrades ljusförhållandena vilket gjorde det svårare att bedöma slutartiden för våra kameror.

I första fotoomgången valde vi tidstypiska motiv från Bergsbron. Här är alla glada och krampaktigt håller i sina tejpade lådkameror.

Det visade sig att kvällsolen var starkare än vad vi trodde vilket resulterade i att de flesta av våra bilder överexponerades. Vi laddade kamerorna några gånger men blev aldrig riktigt kloka på exponeringstiden. Några bra bilder blev det dock under kvällen.

Helena och Fia med sina lyckade bilder av Strykjärnet i strömmen.

Efter ett trivsamt fika berättade kvällens lärare och museets fotointendent Anders Karlin om museets fotosamling. Han berättade om olika typer av tekniker som de tidigaste fotograferna använde. De första fotografernas liv är mycket fascinerande eftersom de reste runt i Sverige under 1840-50-talet och sökte upp sina kunder. Äventyraren Lars Jesper Benzelstierna (1809-1880) anses vara får första fotograf som tog teknologin till Sverige 1840 efter att tekniken lanserades i Paris 1839. Benzelstiernas första stopp på Sveriges första fotografturné blev Norrköping 1841. Tyvärr finns det bara ett känt fotografi på Nordiska museet som med säkerhet kan kopplas till denna fotograf.

Han visade också på några guldkorn ur museets samlingar. Som denna färglagda bild från 1870-talet som är infärgad på baksidan av en välvd glasskiva.

Fia och Helena upptäcker att Vladimir Putin bodde i Norrköping under 1870-talet.

Om två veckor fortsätter vi med eget arbete!

Vid pennan

Anders, studiecirkelledare.

Därför ger jag er, min lista över några favoriter på bloggen, det finns fler men dessa fick det bli. De har ingen direkt rangordning.

Har du någon favorit?

How to renovera the vedspis
Detta inlägg är utan tvekan mitt populäraste inlägg, ibland med viss konkurrens från min köp- och säljsida beroende på årstid. På hösten är det särskilt många som ska renovera sina vedspisar. Sökmotorerna gör sitt jobb.

Stadsparkssviten sommaren 2008
Detta är egentligen en hel radda inlägg som tog sin början en skön sommar 2008, i bloggens barndom. En hel sommar arbetade jag med att återskapa 1700-tal i stadsparken i Jönköping. Det var en rolig tid där jag gavs helt fria händer att gå bananas på historiska hantverk i tidsenliga kläder. Bloggen uppdaterades nästan dagligen.
Bland artiklarna: Växtfärgning, triconetbygge, diverse träbearbetning,  lunttillverkning, saftning med honung, ryssolja, ärtsoppa och hackat kött,  talgljusstöpning, oktillverkning, mer växtfärgning, såpakok, kruthornstillverkning, bärträ.

Hur du upptäcker en civil lajvare
En av de inläggen som jag är väldigt nöjd över var när jag författade den lilla handboken i hur man ser att någon är lajvare. Jag hade väldigt roligt iallafall och en del andra med uppenbarligen.

Sagan om potatismosknapparna del I och II
Ibland förstår man inte vad man läser och därefter arbetar man och det är tveksamt om man blir klokare.  Så var det med västknapparna av potatismos som några fattiga stackare i Varola socken tillverkade på 1800-talet. Det kanske resulterade i det märkligaste projektet någonsin. Många frågetecken står kvar att utreda.

En krumbent Uzbeker. Marma i nådens år 1719
Utan tvekan så är detta det roligaste eventet jag någonsin har varit på. Springa runt i den kyliga natten och jaga ryska patruller. Kyla, skoskav, dålig sömn och krutrök mår man förträffligt av. Det var nästan lika kul att skriva ner berättelsen från denna händelse.

Peregrinus V Drothemshirden AD 2008.
Drothemshirden 1349 är min gamla 1300-talsförening och ifrån den har jag många fina minnen. Ett av dem var en av våra sista officiella pilgrimsvandringar som företogs i Kolmården 2008. I mässande takt vaggade vi genom storslagen natur.

Liljerum XXXI. Sagan om de två tornen
Det största hantverksprojektet någonsin är såklart Liljerum, mitt hem. Denna eviga källa till frustration, svett, tårar och blod. Det är svårt att plocka fram något guldkorn men jag tyckte det var fantastiskt att se någon annan jobba för en gångs skull. Det var värt att skriva en saga om det.

Liljerum. Köket och vardagsrummet.
Inlägg som skänker mig stor ro så här i efterhand är de stora hinder som jag kämpat med i husrenoveringen. Två saker som är särskilt tillfredställande milstolpar är köket och vardagsrummet. De är belöningen för slitet man lägger ner på ett fult hus på landet.  Jag kommer aldrig mer slipa ett råsågat tak med excenterslip, aldrig.

Historisk essä: Tre umgängesdanser män emellan. Jag har skrivit många historiska artiklar men denna sticker ut lite. Varför inte skriva en liten artikel om män som dansar med män i det gamla bondesamhället?

Marviken – Brustna drömmar om en bomb
Jag har egentligen skrivit mycket lite om efterkrigstiden, trots att det är en intressant epok i vår historia. Sverige ville ha en egen atombomb och uranet den skulle fyllas med skulle tillverkas utanför Norrköping. Marviken gjorde stora avtryck i mitt inre.

Den gamla maten
Jag har skrivit många experimentella matlagningsartiklar. Ibland måste man skriva om den enkla maten förr och betygsätta den. Undrar just om det var någon som fastnade för äggvälling efter att jag skrivit om det?

Medeltidsveckan 2011 anno 1361 in memorian.
Jag är inget vidare fan av medeltidsveckan men 2011 var något speciellt, 650-årsjubileumet av slaget utanför Visby ringmur 1361. Ett fantastiskt arrangemang med duktiga arrangörer och fina deltagare.

Trevlig vår allesammans, när den nu kommer?

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Christian Lovéns Borgar och befästningar i det medeltida Sverige.
Ska du ha ett referensverk på svenska borgar så är det detta. Maken till gedigen forskning får du leta efter.
5 skragor av 5.

Militariamässan i Solna våren 2013. Det tunnas ut bland det jag är intresserad av men det går att göra fynd. Men det är för mycket 1900-talsöverskott, nazigrejjer, bajonetter och revolvrar.

Eftersom det i år är fokus på fotografi på många av länets museum har jag valt att lägga in ett projekt om tidig fotografikonst i Historiskt hantverk och liv. För att kunna genomföra detta hade jag tillsammans med fotointendent Anders Karlin en fotoexperimentdag på museet. Vi ville undersöka huruvida vi kunde bygga lådkameror och använda dem i undervisningssyfte.

De första kamerorna som konstruerades var väldigt enkla, egentligen bara en låda som laddades med behandlade kopparplåtar Resultatet blev ett fotografi direkt på plåten, en så kallad Daguerrotyp. Plåtarna exponerades genom ett litet hål, bländaren. Exponeringstiderna varierade beroende på ljustillgången.

Anders K, nöjd kamerabyggare. 

Vi valde att bygga kamerorna av svart tunn kartong respektive av en färdig liten kartong. Jag byggde med den färdiga wellpappkartongen och konstruktionen är tämligen enkel. Det som också behövs vid byggandet är limstift, eltejp, sax, folie och en nål.

Jag började med att täcka hela insidan med svart papper och såg till att den blev helt tät. Jag skar ut ett litet hål i långsidan och täckte hålet på utsidan med en liten foliebit som jag sen limmade och tejpade fast. Sen gjordes en hållare för fotopappret på motsatta kartongväggen som är centrerat mot hålet. I folien gjorde jag ett litet hål försiktigt med nålen. Hålet blir slutaren.
Om man behöver en noggrannare beskrivning finns det gott om dem på nätet. Sök på ”pinhole camera”

Nu är kameran klar!

Nu monterades fotopappret i ett mörkerrum och tillslöts med tejp på så att den blir helt tät. Vi använde oss av fotopapper som direkt projicerar en färdig positiv bild, det blir alltså inget negativ utan ett färdigt fotografi precis som de första daguerrotyperna. Vi prövade att blockera slutaren med fingrar eller med en tejpbit.

Omgång 1.

I första vändan hade vi ingen aning om vilken exponeringstid utan vi började med ca 40 sekunder. Vi ställde kameran på plats öppnade upp det lilla hålet och lät ljuset strömma in i det lilla hålet.

Vi gick till mörkerrummet och framkallade bilderna med traditionell utrustning och resultaten blev intressanta och lite mystiska. Slutsatsen: för lång exponeringstid.

Museets verkstad.

Omgång 2.
Glada i hågen att det överhuvudtaget fungerade laddade vi upp med nya fotopapper och halverade exponeringstiden och fotograferade från bergsbron ner mot industrilandskapet med Grå huset och Strykjärnet.

Grå huset.

Resultatet blev nu betydligt bättre med ca 20 sekunder. Vi blev alla imponerade över kvalitén vi fick fram med så på pass enkla medel. Beroende på hålets storlek och lådans storlek blev motivets proportioner olika. Min betydligt större kamera gav större motiv.

Vill du se de andras fotografier så finns de i originalartikeln på Historiskt hantverk och livs blogg. 

I samband med dessa lådkameraexperiment passade jag på att ladda min gamla glasplåtskamera med samma fotopapper. Denna bälgkamera från tidigt 1900-tal fungerade perfekt med fotopapprets storlek. Resultaten blev mycket skiftande eftersom det tycks som den läcker in ljus i slutaren och på sidorna. Något som säkert går att åtgärda. Det är en speciell känsla att väcka en sådan gammal artefakt igen.

Spökansikte på lusthuset.

Mer spöken.

Om man tätar kameran kan det säkerligen bli mycket bra bilder, nu istället blev det pananormala bilder med spökansikten. Andarnas hus kan gå och duscha….

Jag blev fylld med den djupaste ödmjukhet inför de tidiga fotografernas verksamhet. Deras kameror var givetvis bättre men människans direkta hantverk i fotografikonsten var större. Det var en relativt lågteknologiskt hantverksform även med 1800-talets mått mätt och det ställde helt andra krav på fotografen som idag med teknologins hjälp har utraderats.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Den jämtländske Björn- och vargjägaren Nicolaus Nilsson (född 1856) fällde 99 vargar under sin livstid. Vid en jakt sköt han fem vargar som inbringade nog med skottpengar för att han skulle kunna köpa sig en fiol.

Kurage recenserar.
Anders Tengners bok Acess all areas. Detta är en något underhållande historisk exposé över några av de viktigaste hårdrocksbanden, skildrade av Sveriges kanske viktigaste musikjournalist. Här staplas historier om fylla, pajaserier och stora egon i hårdrockens värld. Underhållande och tjatigt.
3 flexisinglar av 5.

Kan det vara en svart ullskrak? En sandelbrunröd äggpluttare? Lila liten bananviska? Smutsgrå krävuggla?

Mer förslag?

De tycks vara människotillvända också, deras fjäderdräkt är misstänkt lika gamla ullkoftor som tvättats hårt och ögonen påminner om bakelit.  Klappar man dem känns det som om de är fyllda med ull.

Jag misstänker att de kommer stanna här, de tycks ty sig till min dotter mer än hon till dem. Vi får se om de är lojala.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Det förekom en del mygel bland många nykterhetsrörelser under slutet av 1800-talet. Medlemmarna angav varandra och den del blev uteslutna om de setts dricka pilsner på stadens gator. I vissa kretsar smögs det  gemensamt som på Folkets park i Norrköping där många pjäser satts upp av nykterhetsföreningarna. Slagsmål var vanligt och troligen på att det gömdes flaskor bland veden.

Kurage recenserar.
Hunderby. Säger det igen, fortsätt kolla nu för bövelen. Det ligger på SVT-play, kolla nu. Det är helt galet, att göra parodi på Storbrittaniens viktigaste litterära skatt -1800-talklassikerna. 
4 gråsossar av 5.

Historiskt hantverk och liv

I samband med arbetet med våra ostformar kom jag att tänka på några fantastiska hantverksvideos från tidigt 1900-tal som visar just träslöjd. Det går att komma långt med en vass kniv och borr. Den genomsnittlige allmogeslöjdaren i självhushållningens Sverige hade sällan tillgång till särskilt många verktyg, trots detta lyckas de åstadkomma mycket med dessa få verktyg. De mer eller mindre professionella allmogeslöjdarna som tjänade extra inkomst genom att tälja skedar, fästgåvor, träskor och korgar hade ofta en med våra mått mätt en mycket slimmad men specialiserad verktygsgarderob.

Jag vill verkligen slå ett slag för denna video från 1923  som visar lite olika sorters hantverk. Den visar hur träskomakaren, skedtäljaren och stolmakaren arbetar. Här får tittaren bevittna precisionen i händerna som håller i de enkla verktygen. Dessa filmer påminner om en primitiv tillverkningsindustri som vid denna tid är på upphällningen när den nya tidens industrialism är på genombrott under 1800-talets andra hälft.

Träskomakaren som är en åldrig herre och arbetar med stor precision fram ett par färdiga träskor med hjälp av en liten yxa, en tvärställd yxa,navare, skedborr/kniv, såg  och en bandkniv. Hans arbetsbänk, en träskomärr är mycket enkel men fyller sin funktion galant.  Det är troligt att han arbetar i färskt virke då hans verktyg skär som smör i virket.

Skedtäljaren arbetar på samma sätt som vi idag täljer skedar i råslöjd idag, i färskt virke med yxa, skedkniv och kniv. Märk precisionen i den lilla yxan, slöjdaren har rationaliserat sitt arbete så mycket han kan och därför vill han avverka det mesta med yxan innan han går på med kniven. Det märks också i hans sätt att använda tjäckelyxa istället för skedkniv när han urholkar skeden. Notera också de specialiserade greppen han använder med kniven som hävstången med knäet.

Trakten kring Borås är känd för sin saluslöjd både inom trä och textil. Med hjälp av gårdfarihandlare försåldes varorna runt om i hela Sverige. Borås är i princip grundat på denna tillverkningsindustri.  Specialiseringen var utbredd och den sista hantverkaren, stolmakaren använder sig av några få hyvlar, stämjärn och standardiserade mallar. Verktyg som de flesta idag med enkla medel kan frambringa. Hans hyvelbänk är ett enkelt väggbord av grova brädor och mycket arbete utförs fortfarande med kniv och yxa.

En annan spännande video från 1938 är finsk och visar också lite mer udda trähantverk och lekfullheten är något större här.

Ur svts öppna arkiv finns också några bra filmer, bland annat denna som är ur samma svit från 1923 som Torsten Lenk producerade.

http://www.svtplay.se/klipp/98754

När ni tittat klart är det bara att grabba yxan och kniven och fundera lite.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Veckans historiska kuriositet är ett citat:

”Vår tid  är av för stort värde att dansas bort”

Citatet myntades av tidningen Östgöten år 1887 i moralpanik när den borgerliga tidningen försökte stävja arbetarnas intresse för den syndiga umgängesdansen.

På Norrköpings Stadsmuseum har jag nu sjösatt ett nytt projekt som heter Historiskt hantverk och liv. Det är en studiecirkeln i museets lokaler där deltagarna tillsammans lär sig och forskar i historia med hjälp av sina sinnen. Med hjälp av laborationer, experimentell arkeologi, slöjd, matlagning och liknande utforskar vi vårt kultur arv. Vi ska också försöka på sikt att undersöka det immateriella kulturarvet som musik, berättande och lekar.

Den här våren är en försöksomgång och om projektet fungerar bra kommer vi fortsätta till hösten. Den här gruppen är en del av att främja museets hantverksprofil och ha en folkbildande verksamhet.  Förhoppningen är också att ha ett nätverk med människor som är intresserade av den här typen av kunskapande.

Till våren kommer vi ha det här framför oss.

Feb.
v. 6 tors 17-20 Introduktion och vi bygger våra egna ostformar
v. 8 tors 17-20 Fritt arbete

Mar.
v. 10 tors 17-20 Show and tell – Dräkt och sömnad
v.12 tors 17-20 Fritt arbete

Apr.
v. 14 tors 17-20 Äldre fotografi – Vi bygger oss en var sin kamera.
v. 16 tors 17-20 Fritt arbete

Maj.
v. 19 tors 17-20 Krutrök, vassa klingor och brustna bågsträngar
v. 21 tors 17-20 Fritt arbete och säsongsavslutning.

Vad som händer till hösten vet vi inte än, men det finns många saker i beredskap.

Ostformar.
Som projekt som löper under hela terminen kommer vi tillverka traditionella svenska ostformar. Den typ av ostformar som är sammanfogade av träsidor och som har ett karvsnittsmönster i botten som sen avtecknas i osten.

Jag har börjat bygga en enkel prototyp, där alla stycken är 13 cm långa. Materialet är ask.

Den hålls ihop med sprintar och isärtagen ser den ut såhär.

När det kommer till botten så har jag funderat på att botten ska se ut ungefär så här:

Jag har börjat provkarva lite. Jag har mest gjort lite mindre snitt innan så detta är verkligen en utmaning. Jag har valt att göra ett geometriskt mönster eftersom det är så klassiskt. Med hjälp av passare tar man ut linjerna för karvsnittskniven. Får se om detta blir vettigt.

Vill du följa det här projektet så har det en egen blogg. Kolla in den!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
1910 var Norrköping Sveriges vattentoaletttätaste stad. Problemet var dock att det dröjde till långt senare innan det byggdes ett reningsverk så skiten åkte rakt ut i strömmen.

Kurage recenserar.
Parodiserien Hunderby. Jag älskar Julia Davis för att hon går hårt in för att parodiera Storbrittaniens litterära nationalskatt. Helt corny, som Hot shots goes Jane Austen.  Går på SVTplay nu.
4 bubbly milk av 5.