Dimman i Bocksätter. Svartkrutsskyttedag.

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

Read Full Post »

Utterberg har flyttat hem.

Jag besökte militariamässan i slutet av mars och köpte mig två nya bössor till samlingen. Militariamässan har alltid ett skiftande utbud och tyvärr tycker jag det är en kraftig övervikt på 1900-talsjunk som medaljer, överskott och vapendelar men är jag är svältfödd på mässor med dylikt innehåll så det är bara att hålla till godo med det som finns.

Man ser inte gevären för alla bajonetterna…

Det var länge sedan jag köpte något som faktiskt stannat kvar i samlingen och nu hoppades jag på att hitta något bra. Det gjorde jag också bland de bössor som faller i mitt område det vill säga svenska jaktbössor.

5 minuter in i mässan slog jag till på en folklig, ovanligt lång allmogebössa. Det främst stockningen och priset som jag föll för. Stockens eftersläpande stilelement är intressanta, särskilt formkänslan och dekorationerna med små skurna kryss. Komplett med laddstake och kolvlåda. Jag köper vanligen inte vapen byggd på militära delar men detta blev ett undantag. Vi klurade en del i bilen på väg hem och kan det vara så att det är en svensk 1805 års reparationsmodell som slaktats på 1800-talet för att bygga en jaktbössa? 1805:an byggdes bland annat på delar från m/1747 flintlåsmusköt och det är troligen så att såväl rörkor som lås kommer ifrån en 1747 och sidobeslaget från en m/1762:a. Pipan och underbeslaget är däremot är civila. Låset är märkt med Söderhamns faktoristämpel.

Efter att ha promenerat runt mässan och pratat med gamla bekanta tog jag upp jakten på en till bössa. Länge höll jag på att köpa en bössa gjord av Gudmund Nystrand. Nystrand var den förste i Sverige som byggde en slaglåsbössa i början av 1800-talet. Nu blev det inte så, utan jag ramlade över en ordentlig rakräfflad studsare byggd av den smed som mitt lokalpatriotiska hjärta klappar mest för, Peter Utterberg i Norrköping. Det var något av en jackpott då det var förhållandevis ont om signerade jaktbössor på mässan. Efter lite förhandlingar stod jag där med min första Utterbergare och min andra bössa från Norrköping. Lycka.

Här tillsammans med min första räv jag sköt i höstas, en bjässe på 9,3 kg. Ekologiskt garvad hos den synnerligen kompetenta Linda Maasing.

Peter Utterberg är utan tvekan en av de intressantaste vapensmederna under 1700-talet och en av de viktigaste utanför Stockholmssfären. Född år 1703 i Uppland,  går som lärling i Stockholm hos Kung. Maj:ts pistolsmed David Bars. Efter att gjort sitt gesällprov och arbetat hos Bars i fyra år får han som förste svensk vapensmed möjligheten att på kronans bekostnad resa ut i Europa. Syftet med resan är att fortbilda sig men också att rekrytera några pipsmeder som är villiga att flytta till Sverige.  Från Suhl får han med sig fyra pipsmeder, en låssmed och en bajonettsmed. Därefter reser han till Paris och lär sig hos stocka bössor genom den svenska ministern Geddas rekommendation. Därefter reser han till London och Birmingham. På hemvägen råkar Utterberg ut för skeppsbrott och han förlorar sitt gesällprov.

 

Vid hemkomsten 1736 fortsätter han arbeta hos Bars och får i uppgift att göra en ny provbössa. Det dröjer 9 månader innan den blir klar eftersom han måste arbeta med den på fritiden. Arbetet med provbössan gör Utterberg utfattig, bara inläggningarna kostar honom 6 dukater.  Bössan visas till slut upp för kungen och rådet. Utterberg måste hjälpa upp sin ekonomi och gör det som många andra gesäller gör vid den här tiden, han försöker sälja sin provstycke. Lyckligtvis köper Livrustkammaren bössan för 300 daler. Det är en ansenlig summa pengar motsvarande 6 årslöner för en dräng eller 30 fat med sötöl eller 2 par armépistoler.

Utterberg gifter sig 1737 med den kända pistolsmeden Johan Friedrich Teschners dotter Anna Maria. De får två barn och 1738 blir Utterberg mästare och erbjuds tjänst som rustmästare på Norrköpings faktori. 1743 dör Anna Maria men han kommer senare att gifta om sig. Han hade många gesäller och lärlingar i sin verkstad.

Respektingivande 18 mm rakräfflat lopp. Lämpligt för stora kulor och hagel.

Liksom många andra duktiga hantverkare förr dog även Utterberg utfattig i Stockholm år 1800. Det är otroligt att han uppnådde en ålder av 97 år vid denna tid då de flesta dog halvvägs dit. Hans ska ha arbetat på arsenalen i Stockholm en tid efter det att Norrköpings faktori avvecklades under det sena 1700-talet.

Pistoler gjorda av Utterberg. Probus auktioner.

Man kan anta att Utterberg inte tillverkat alla bössor som är märkta Utterberg eftersom han var rustningsmästare och besiktningsman av faktoriets vapen. Det förekommer ganska ofta att man satte sitt namn på vapen som ett varumärke och man fann arbetet gott. Utterberg torde vara produktiv eftersom det finns ganska mycket vapen efter honom.
Slaglåskonverterade pistoler tillverkade av Utterberg. Probus auktioner.

Detta blir min andra bössa från Norrköping och fler hoppas jag det blir. Jag tycker marknaden egentligen är ganska lustig nu när denna Utterbergare, helt unik i sitt slag kostar hälften av vad en hygglig massproducerad amerikansk slaglåsrevolver kostar. Visst är underhållningsvärdet större men historien är det knappast. Men man ska inte klaga, det blir billigare för mig att köpa svenska kvalitetsvapen från 1700-talet, så jag låter folk hålla på och köpa amerikanska grunkor för grova pengar.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

En möshumla kallade man förr drängar och pigar som sölade och inte fick saker ur händerna medan en backhumla var en mer arbetsam person. Vad humlor har med saken är något oklart i frågan. Hur flitiga är humlor?

Kurage recenserar.
BBCs serie Tales from the Green Valley. Precis lika bra som alla andra Farm-serier. Det är guld. Det som dock kan te sig mystiskt är att allt verkar vara så trevligt på 1600-talet. Maten var god och allt var frid och fröjd, trots krig twentyfourseven.
4,5 testikelpastejer av 5.

Rut Wallensteen-Jaegers bok Tjänarinnor på gods och gårdar när seklet var ungt. Favorithemkonsulenten Rut fortsätter leverera om hur det var vid sekelskiften. Jag rekommenderar alla hennes små böcker som berättar om sådant andra inte berättar om, den lilla människans historia.
4 kammarjungfrur av 5.

Read Full Post »

Damask och hagel. Två nya bössor.

Sålde nyligen min gamla belgiska mynningsladdade hagelbrakare för att få loss pengar till en auktion som skenade iväg hiskeligt. Det slutade med att en annan hagelbrakare av betydligt intressantare sort damp ner i mitt knä. Det tycks dock som om den är något av ett mysterium. Jag är främst intresserad av svenska vapen och dubbelpipiga mynningsladdade hagelvapen tillverkade helt i Sverige är inte helt vanliga. Denna är något oklart, stocken är svensk i björk och väldigt udda i sitt utförande. Jag misstänker att den som stockade vapnet också lödde på slaglåssnäckorna, rätt taffligt. Inga stämplar i syne men gravyren på pipan och låset är ok.
Stocken är mycket skum och jag känner till en enpipig slaglåsbössa med exakt samma stock. Det kan vara så att det är en svensk smed som är influerad av exempelvis belgiska bössor men formspråket är säreget med sina ornament. Kanske kan det vara någon utav smederna i Blissinge som gjord den, de är kända för sina udda stockdekorationer. Vet någon mer så får man gärna höra av sig. Jag daterar den till sent 1800-tal i vilket fall.

För att vara en så pass liten bössa är den ganska tung och anledningen till detta är det väl tilltagna pipgodset. Troligen är det tänkt att det ska fungera även med rundkulor, som en riktig liten dubbelbössa.  Förra ägaren har skjutit en del med den och det ska bli intressant att se den på banan framöver.

Den enpipiga bössan ramlade jag över och köpte mest på grund av pipan. Det är en allmogebössa från 1800-talets mitt som för ovanlighetens skull är försedd med en damaskerad pipa. Hagelbössor med damaskerade pipor är ganska vanliga från 1800-talets andra hälft men enpipiga ser man inte lika ofta. Troligen har pipan suttit på ett annat vapen. Låset är dekorerat med små inslagna v-formade spår. Jag får se om jag behåller denna men den får stå bland mina udda allmogebössor tills vidare.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Norrköpings vapenfaktori kanske var 1600-1700-talets mest misslyckade vapenfaktori, de hade ett borrhus som fungerade ibland och kvalitén var ibland dålig varför en del vapen såldes i lönndom till mindre nogräknade regimentschefer utan att att ha gått igenom rätta proverna. Det berättades att faktoriets chef nästan blev blind när en musköt exploderade vid provskjutningarna. Affärerna gick så dåligt att vapensmederna svalt och bönhasade på nätterna och smidde lås och grindar. 

 

Read Full Post »

Sven Hallgren och Lars Hallberg. Två östgötska bössor.

Sven Hallgrens avkomma.

I min lilla samling av antika svenska jaktvapen har en ny, ovanlig figur smugit in. Den här bössan är signerad av en viss Hallgren i Norrköping. Det är spännande av olika skäl, dels för att vapnet är signerat en ovanlig smed och för att vapnet är tillverkat i min födelseort Norrköping.  Mannen bakom vapnet är något dunkel, han omnämns med en kort notis i Kåa Wennbergs bok Svenska böss- och pistolsmeder:

Hallgren, Sven föddes omkring år 1725. Han började arbeta vid faktoriet i Jönköping  och blev gesäll där år 1747. Därefter flyttade Hallgren till Norrköping och blev mästare vid stadens faktori år 1750.

Detta ger vid handen att Sven blir mästare tidig, vid 25 års ålder och att han arbetade vid faktoriet i Norrköping som för tiden var en viktig vapentillverkare. Faktoriet var otursförföljt, hade problem med leveranser, kvalitén, verkstäder och inte nog med det förstördes faktoriet (och staden) i rysshärjningarna år 1719. Från år 1738 var Peter Utterberg rustmästare på Norrköpings faktori. Hans uppgift var att få fart på faktoriet och han själv blev mästare år 1736 och hade varit gesäll hos David Bars som var självaste kungens vapensmed. Många vapen finns bevarade av Utterberg och hans vapen håller hög klass.

Om vi återgår till Hallgren så har jag efter att ha kollat en del auktionskataloger från de senaste åren samt museikataloger inte hittat några andra vapen signerade Hallgren. Troligen var hans privata produktion mycket liten utan det mesta tillverkades i faktoriets regi. Min teori är att Utterberg, likt många andra rustmästare vid den här tiden, satte sitt namn på vapen de själva inte tillverkat. Detta gjorde exempelvis Bars på vapnen som kom från hans verkstad, nästan som en kvalitétsstämpel eller varför inte ett varumärke. Kanske är det en och annan Utterbergsbössa som är tillverkad av Hallgren.

Kanske den snyggaste och mest distinkta kolvsnurren någonsin

I det här fallet rör det sig om ett till formen klassiskt jaktgevär som lite slarvigt blivit konverterat till slaglås. Man har använt originalhanen och lött på ett slaghuvud. Pipan är ovanlig i formen då den är försedd med spång och dessutom rakräfflad vilket är ovanligaste formen av räffling. I övrigt en kolv med stilrena drag med snurr på stocken. Jag saknar kolvlåda och laddstake (men gjort en ny).

Lars Hallbergs skrot.

Ok, detta är kanske den värsta bit skit jag sett. Det finns egentligen bara en, endaste anledning som jag skaffat mig denna, nämligen signeringen på låset. Låset är mycket prydligt signerat Lars Hallberg. Denne Hallberg föddes år 1711 och var verksam som pistolmakare hos Östgiöta Cavalleri vilket var stationerat i Linköping. Han huvudsakliga produktion torde därför vara militär men onekligen hann han med lite civila jaktgevär. Det lär inte finnas alltför många som är signerade i Linköping då han flyttade sin verksamhet till Nyköping år 1740 och omnämns som ”Regimentspistolmakare”. Då var han 29 år och han dog tidigt, 22 april 1746. Bössan bör därför vara tillverkad någon stans mellan 1735-1740 med tanke på att han kan blivit mästare i 25-årsåldern vilket var ganska vanligt. Det ger en fascinerande säker datering för att vara en civil bössa. Troligen fick man inte signera sina alster om man inte blivit mästare.  Gesäller fick inte öppna egna verkstäder förrän de fått mästarbrev och erhållit burskap.

Kan det vara så att Lars Hallberg inte var vassaste kniven i lådan när det kom till gravering. Inget konstverk direkt, nästan folkligt. Men personligt är det….

Intressant är att det finns en Norrköpingskoppling till Hallberg, han får nämligen tillsammans med sin fru Catharina Frenberg, en son år 1738. Han fick namnet i tidens idéfattiga anda namnet Lars Mårten Hallberg och denna slår sig in på faderns bana och blir antagen som gesäll på Norrköpings faktori år 1759. På faktoriet arbetade han under mästaren Jonas Strömdal och senare flyttade han till Nyköping och erhöll burskap. Vad exakt sonen var för slags smed är svårt att fastställa då Jonas Strömdal inte står att finna bland Norrköpingsvapensmederna. I Nyköping tycks Lars Mårten senare sadlat om till gevaldiger, dvs 1700-talssnut.

Resten av bössan är inte mycket att hänga i granen, den har troligen fått tjäna som leksaksgevär någon gång och både stock och pipa är avsågade. Bössan var en ganska vanlig jaktbössa med järnbeslag och kolvlåda.

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Scoutrörelsens centralgestalt och grundare Lord Baden-Powell hade många okända strängar på sin lyra. En mycket konservativ herre präglad av det brittiska imperiets erövringar och tankegångar. Han tyckte Mein Kampf var en fantastisk bok och tyckte inledningsvis att den korta lilla gaphalsen med svart skjorta i Italien hade många goda idéer. Vad som också är mindre känt är hans problematiska inställning till sin och andras sexualitet. Ett av de största problemen Baden-Powell hade med pojkscoutrörelsen var hur man skulle få pojkarna att inte ta på sig själva. Det spekuleras huruvida han själv även var gay men att komma ut var knappast ett alternativ för en person som han. 

Kurage recenserar.
Suecia films dokumentär Vasa 1628. Påkostad och detaljgenomtänkt om det mest misslyckade båtprojektet någonsin. Mycket data men trevligt var det. Passa på att se de tre delarna på SVTPlay!
3,5 kärringknutar av 5.

Föreningen Gamla Norrköpings häfte En stor mäster från Norrköping och hans 95 kollegor vid 1700-talets vapenfaktori. Ett klassiskt gubbfanzine om Utterberg och hans polare. Lite ostrukturerat men häftet gör sitt jobb. Jag hade önskat en artikel om faktoriets verksamhet under 1700-talet, den kontext som Utterberg arbetade i.
3 fanzines av 5.

Read Full Post »

Persmässemarknaden i Gamla Linköping.

Förra året fick jag en förfrågan om jag ville medverka på Gamla Linköpings lilla trevliga sekelskiftesmarknad. Jag tackade ja, så jag ville hitta på något nytt och annorlunda så jag klurade ut att jag kunde lufta min vapensamling och ha en monter om jaktvapen under 1700-1800-talet. Arrangörerna gick med på förslaget så jag släpade dit mina pinaler och hade en trevlig dag då jag bokstavligen pratade mig hes om gamla vapen inför oväntat många intresserade. Det var lyckat och jag ombads komma igen. Nu var det åter dags.

I år hade jag fixat in en del nya vapen och projekt, bland annat lånade jag en armémusköt av en god vän till mig för att visa på skillnaderna mellan civila och militära vapen. Jag tryckte också mer på skillnaderna mellan stad och land när det kom till vapen. Det hela var mycket populärt och med Gamla Linköpings inramning kändes det inte så dumt. Jag lyckades inte lämna min  monter på hela dagen så jag vet mycket lite om resten av marknaden men kan säga så mycket som att de flesta jag mötte tycks ha haft en trevlig stund. Persmässemarknaden är lite som Jönköpings Allmogemarknad i miniatyr och har verkligen potential med den genuina miljön och engagerade medverkande.

Jag upplevde mycket god respons och många var intresserade och tyckte att det var ett välkommet, lite annorlunda inslag. De farhågor jag bar inför första marknaden var att det skulle flockas medelålders män kring mitt bord men detta visade sig vara fel. Jakt och vapen är en viktig del av vår kulturhistoria och slår an ekon i vår samtid. Många, liksom jag själv, jagar, en del har ärvt något gammalt vapen och somliga är intresserade av historia, teknik och hantverk. I vårt skogsbemängda land har jakten varit viktig, ibland central. Den är en omistlig del av vår historia och dess väsen har växlat i takt med människans historiska vandring, låt oss sprida kunskapen och erövra detta kulturarv.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Runt Riddarhusholmen i Stockholm fanns under 1700-talet en mängd bordeller, maskerade som bland annat kaffehus. Till riksdagen i Gävle 1792 ska dessa bordeller bland annat levererat sextio flickor till de uttråkade riksdagsmännen. Vid samma tid upptog 200 sängplatser av 500 på Serafimerlasarettet av personer med veneriska sjukdomar.

Kurage recenserar.
John Chrispinssons bok Sekelskiften – En krönika om sex, makt och pengar.  Skvallerpresshistoria är underhållande och här får vi mängder av nedslag i ett dekadent Sverige utan motkrav. Ibland vill man dock veta mer, lite som när man läser skvallerpress i allmänhet.
3 löpsedlar av 5.

 

Read Full Post »

Salomon och son. Samt två andra.

Jag har utökat samlingen med civila jaktgevär med tre nya tillskott.

Bössa 1.

Mest intressant är denna slaglåsbössa signerad Salomon och ESS. Bakom dessa två signaturer står Salomon Persson (1817-1888) och dennes son Esbjörn Salomonsson (1851-1915). De båda tillhörde andra och tredje generations bössmeder i Bingsta i Jämtland. Bingsta i Berg var känt för sina bössmeder som tillverkade lodbössor vars rykte var vida känt runt omkring. Salomons far, Per Mårtensson (1774-1847) flyttade till Bingstad 1817 från Fågelsjö i norra Dalarna och startade en vapensmedja.  Smedjan fortsatte att brukas efter Pers död i sonen och sonsonens regi. Smedjan finns kvar och betraktas enligt utsago som Sveriges mest välbevarade bössmedja.  Även Pers övriga söner Mårten Persson Zetterström (1801-1871)  och Erik Persson (1804-1886) var aktiva bössmeder. Om man ser till bevarade bössor i litteraturen och i samlingar tycks det tydligt att Erik Persson och Mårten Persson Zetterström primärt tillverkade pipor medan Salomon tillverkade lås. Många gevär har pipor signerade EPS eller MZ med lås signerade Salomon.

Det finns ett större antal bössor bevarade av Salomon och Esbjörn och de prisades för sin precision. Den bössa jag kommit över bör rimligtvis, eftersom den är stämplad av far och son, vara tillverkad någonstans mellan 1870-1890-talet.  Detta om vi utgår ifrån att Esbjörn på egen hand börjar stämpla sena tonåren. Esbjörn var sista i raden av vapensmeder och sysslade även med patronladdade vapen på slutet. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS.

Längd: 122 cm
Kaliber: 8 mm

Den här bössan är mycket finkalibrig, troligen använd för pälsvilt, toppfågel och annat småvilt. Ett mycket specialiserat vapen som troligen var ganska dyrt för sin tid. Det är svårt att säga om bössan är helt byggd av Salomon och Esbjörn, pipan är med största sannolikhet en stadstillverkad studsarpipa, den är inte stämplad med något. Det går i linje med att det är ovanligt med pipor gjorda av Salomon. Däremot är pipan folkligt dekorerad uppå med slingor och det är bör vara gjort av någon av dem. Med säkerhet är stock och lås tillverkat av dem. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS. Låset är mycket likt de vanligt förekommande engelska slaglåsen som under 1830-1840-talet började cirkulera på marknaden.

Denna kommer jag nog skjuta en del med och det kommer bli spännande och se om det är någon bra precision.

Om man vill få en (om än amerikansk) bild av hur det gick till att tillverka en bössa i en tidsenlig verkstad rekommenderar jag följande länk.

Andra bössor av Salomon och Esbjörn.
Jag har hittat en del bilder på andra bössor tillverkade av Salomon och Esbjörn. När man beskådar dessa ses mer klassiska lodbössor med ett mer karaktäristiskt folkligt utseende. Stockarna är enklare och piporna är typiska åttakantiga lodbössepipor. Man ställer sig genast fundersam till vad på vapnen som med säkerhet kan ledas till Salomon och det ofta omöjligt att säga utöver de saker som är stämplade.  Allmogens bössmeder tillverkade ibland hela vapnet, ibland byggde de om befintliga vapen och ibland tillverkade de endast låset och någon annan stockade bössan. Detta gör samlandet intressant och något klurigare än det militära samlandet där delarna är numrerade, har modellår och mönstergällt utseende.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006 för 4400kr.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006.  Pipan signerat Salomon, låsplatta av mässing. Rödmålad stock.  Det är högst troligt att denna bössa inte är stockad av vare sig Salomon eller Esbjörn då den tycks vara dåligt inpassad i lås och något tveksam i utformningen.

Denna bössa finns på Livrustkammaren i Stockholm och pipan är stämplad Salomons bror Erik Persson och låset är stämplat SPS, det vill säga Salomon Persson. Denna bössa har ett ålderdomligare lås av snapplåstyp och skiljer sig från de mer ordinära slaglåsen av modernt snitt. Kanske är detta ett yngre arbete av Salomon. Mycket tyder på detta då det är en äldre stämpel och att den är tillverkad tillsammans med brodern. Kalibern är liten, åtta mm.

Denna bössa är även den stämplad med Salomon och tycks vara en mycket sen produktion. Exemplaret finns på livrustkammaren och är slätborrat vilket skiljer från de  andre bössorna.

Bössa 2.

Denna bössa är egentligen inget speciellt annat än en billig flintlåsbössa att ha på event. Det är en smidig bössa som är skapligt hel och ren. Bössan är ser att blivit betsad genom att någon kissat bets på den. Samt någon slags lack. Stocken är hel och är komplett med hornnäsa, kolvlåda och en skum liten folklig blomma som dekoration vid kindstödet.

När det kommer till låset så är det ett hårt renoverat härke som återkonverterats av någon med ett svagt G i metallslöjd. Med lite mer spänst i hanen kan det säkert bli bra dock. Lite modifiering väntar där.

Om man tvättar bort lacken och betsen från denna björkstock och fixar iordning låset är detta den perfekta reenactmentjaktbössan. Lätt, smidig med väldefinierade linjer. Rena fyndet är det.

Kaliber: 14,5 mm
Längd: 132 cm

Bössa 3.

Vad är nu detta?  Ingen aning om jag ska vara ärlig. Total avsaknad av stämplar, okänt träslag och blandning av mässing och järn. Till estetiken påminner det lite om en Brown Bess som skalats ner till en dambössa. Pipan har haft ett litet sikte på pipan har märkningar framtill efter modifieringar. Pipan har försetts med ett järnband längst fram likt en trumf. Det har jag sällan skådat förut. Jag misstänker att stocken är i björk då den är fjäderlätt och att den betsats valnötsbrun. Underbeslaget är av militär typ och låset är ett konverterat flintlås, troligen svenskt armélås som haft varhake. Återkommer med exakt modell. Jag tror det rör sig om ett halvfolkligt bygge av diverse olika delar från sent 1800-tal.

Den kostade inte många pengar och vi får se om den får ett långt liv, den står mest i samlingen och ser många ut. Det duger tills vidare.

Längd: 126cm
Kaliber:18 mm

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Knut Hamsuns Markens Gröda. Nobelpristagaren och tillika förvirrade nazistsympatisören Knut Hamsun kan skriva böcker han som få. En mycket annorlunda skriven berättelse och strävsamhet och konflikten mellan stad och land.
5 jordiga fingrar av 5.

Bok. Rut Wallsteen-Jeagers Kök och stök när seklet var ungt. Kanske borde vara ett tillägg ”Kök och stök och utedass med mera när seklet var ungt i Östergötland. Oavsett Ruts erfarenheter som hemkonsulent i Östergötland är imponerande och ger svar på saker man undrar om kök förr. Rekommenderas!
4 slasktrattar av 5.

 

Read Full Post »

En ny bössa.

Full fart med utbildningar, jobb, hussnickrande, jaga och annat som ni kommer bli varse av snart (några av er vet…). Jag syr på fikarasterna, det är i princip den tid jag har för hantverk. Mattias Gardells tegelsten Rasrisk (fantastisk biografi över USAs tveksamma politiska mentalitet) är det enda jag orkar ägna mig åt innan jag somnar.

En sak som jag inte ägnat mycket tid är min samling av gamla vapen. Häromdagen damp det dock ner en härlig sak.

Foto: Bukowski.

Det är just sådana här bössor jag samlar på. Helstockade, stilrena och enkla 1700-1800-bössor. Detta är 116 cm kantstött bössa som saknar lite träflisor i stocken men som i övrigt är helt ok. Eldstålsfjädern är en ordentligt tarvlig bit pissmide som inte är original. Jag misstänker att en hel del är bytt, rörkorna är blandat mässing och järn. Framstocken har fått en skitful nätskärning av någon skojfrisk bonde på 1800-talet.

Bössan är slätborrad 16mm med oktagonalt kammarstycke, stämpelmärkt PIG och 1806. Årtalet syftar troligen på inte tillverkningsåret den bör vara äldre.

Varför köper man sådana här? Jo i mitt fall är det för att få en ok 1700-talsbössa som jag inte behöver vara så rädd om. Det är obehagligt att smyga runt med kompletta toppvapen i reenactmentsammanhang. Här är mycket bytt men allt sitter ihop i en trevlig förpackning. Denna ska det skjutas med. Kulor fanns med i kolvlådans stock. Undrar just hur länge de har legat där? I min luttrade inställning till handeln med antika vapen utgår jag från att de lagts dit i modern tid. Få anar hur mycket det skruvats, plockats delar och fipplats med dessa tingestar. Orörda vapen finns men många är meckade med.

Nu när jag börjat få ihop en liten fattigmanssamling kan man börja jämföra stilar, särdrag och moden hos vapentillverkningen. Civila vapen samlar jag ju på därför att alla vapen är unika till skillnad från militära vapen som är numrerade, stämplade, masstillverkade, kopierade och byråkratiserade med tvångsmässig nojighet. Men ibland undrar man ju om man ändå hamnar i samma träsk som de militärt överintresserade personerna. Här är tre exempel på detta.

Under 1700-talets andra hälft producerades många slanka, snygga och ganska lika gevär. Ett vanligt ornament är slingorna vid kindstödet. Kvalitén på arbetet kan skifta vilket tydligt framgår av bilden, i mittersta fallet ganska taffligt medan den nedre håller mycket hög kvalitet. Den nya bössan som är överst, lägger sig i något slags mellanskikt.

Väl mött!

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken kommer jag i framtiden lägga smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok: Carl-Hermann Tillhagens Allmogejakt. En av våra främsta etnologer, du kan lita på Carl-Hermann. Med glädje berättar han för dig om den folkliga jakten förr, liksom han gjort med många andra ämnen utan att skräda på orden.
Betyg: 4 lodbössor av 5.

Bok: Laila Durans Scandinavian Folklore. Dräktporr framställt på det mest verklighetsfrämmande, nästan naiva vis. Är det detta som gammalsvenskromantikerna och Jimmie Åkesson sitter och tillfredställer sig själva med? Jag vet inte, men detta folkdräktspropagandistiska flaggskepp kan vara det bästa som hänt folkdräktscenen på årtionden.
Betyg: 4 völkischpoäng av 5.  

Musik: Susanne Rosenbergs Krokar, länkar och krus. Ett förr vanlig musikaliskt uttryck som idag sällan kommer allmänheten till livs – folkliga koraler. Knepiga, snirkliga, långsamma och säregna melodier med våra förfäders hela vemod som klangbotten. I små doser oöverträffat.
Betyg: 3,5 orgellösa kyrkor av 5.

 

Read Full Post »

Allmogens skjutjärn.

Med detta inlägg ämnar jag beskriva mitt senaste tillskott i min samling av antika jaktvapen men också visa på en vapentyp som brukades av allmogen i nära 340 år. Min ambition är att detta inlägg inte ska vara snustorrt då jag vet att många av er inte är intresserade av vapen och inte kan recitera saliga vapenhistorikerna Josef Alm eller Torsten Lenk som ett rinnande vatten såsom en del av mina vänner plägar göra. Låt er inspireras av en vapentyp som genomsyrar jakten i Sverige.

Objektet som jag beskriver tillhör en typ av gevär som är intressanta rent etnologiskt och som vittnar om en del allmogejägares enfaldiga fantasilöshet. Jag talar om snappflintlåsbössor. Detta är min första snappflintbössa (det lär banne mig bli fler…)

Denna bössa är 123 cm lång och den har blivit ganska mycket renoverad med bra gjorda stocklagningar och nya låsdelar. Låset fungerar väl om den får en ny flinta. Geväret har ett rejält spett till pipa och är som många allmogebössor räfflad. Dessa vapen var precisionsvapen och ofta är kalibrarna ganska små. Detta är för en 12 mm kula vilket är ganska mycket. Resultatet med en pipan är att hela pjäsen väger mer än en stor armémusköt, ca 4,5 kg. Troligen är denna bössa från 1800-talet och från norrland där denna typ höll sig kvar länge.

Svenskarnas favorit.

Snappflintlåset kan spåras tillbaka till 1550-talets Tyskland och som snabbt vann gehör bland svenska vapentillverkare och vidare till  Norge och de baltiska länderna. Tyska smeder tog med sig låstypen till Sverige och den visade sig vara pålitlig och lätt att tillverka. Snappflintlåset är en förspringare för det reguljära flintlåsen som kommer att dominera Europa till början av 1800-talet. Med låsen följde också en tysk estetik med korta och stabbiga stockar som var rådande mode under 1600-talet.

Två utmärka snappflintlåsbössor med beninläggningar från 1600-talets Skåne. Så kallade Göingebössor.

När allmogen började skaffa sig krutvapen för jakt hade de vanligen två vägar som var ekonomiskt försvarbara – köpa utrangerade vapen från militären och civilister eller tillverka dem själva.  Att studera allmogens lokalt tillverkade jaktvapen är som att titta på deras kläder, möbler och hustyper. De är präglade lokala modeintryck, ekonomiska tillgångar och hantverksmässiga förutsättningar men också av eftersläpande konservatism.

Snappflintlåsen dominerar bland byarnas vapensmeder och i vissa delar av landet, särskilt norrut kunde jaktvapnen ha sett likadana ut i över 300 år.  Dessa snappflintbössor har ofta ett folkligt uttryck i ornament och en tydligt prägel ifrån de tyska kolvarna. Det ska sägas att snappflintlåsen användes av hög som låg även om det konventionella flintlåset eller hjullåset dominerar hos de högre stånden under motsvarande tid.

Böndernas förlagor, en tysk snappflintlåsbössa från tidigt 1600-tal. Notera likheterna.

Snappflintlåsbössa gjord av svensken Jonas Schertinger den yngre i Stockholm 1722 för den svenske kungens jaktgarderob. Även adeln föredrog ibland snappflintlås, just denna är något av en hybrid av snappflintlås (se hanen) och normalt flintlås (se eldstålet och eldstålsfjädern). Stocken är i övrigt väldigt tysk.

Varför allmogen valde snappflintlåset var troligen för att det ansågs tillförlitligt och i sitt ursprung förhållandevis enkelt att tillverka. Det är egentligen mer komplext än ett vanligt flintlås men i sitt primitiva utförande säkerligen enklare att göra för en lokal smed. Här följer några exempel på bössor liknande mitt, dessa är ifrån det traditionella norrland.

Många av dessa bössor byggdes också om på 1800-talets slut till slaglås med samma mekanism. Det tyder på att de var omtyckta vapen som ansågs värda att uppgradera.

Det förekom också att dessa mycket omtyckta lås monterades i för tiden moderiktiga stockar. Det kan se lite apart ut men utgör intressanta kontraster. Det är likt många konstnärliga uttryck hos allmogen – blandat.

Slutligen
Vad kan man då sammanfatta detta med? Inledningsvis så kan jag säga att detta är det perfekta reenactmentvapnet – det är gångbart under 300 år likt inget annat vapen. Det passar till min tidiga 1700-talsdräkt såväl som hos min tidiga 1800-talsdräkt. Det skulle även gå att göra  en tidig 1600-talsdräkt. Skicket är också perfekt för reenactment då många delar är bytta och inte original.

Det är svårt att säga hur vanliga dessa vapen var i jämförelse med andra vapen men det är tydligt att de spelat en signifikant roll hos allmogens jägare. Många köpte vapen tillverkade på manufakturerna i städerna andra gick till bysmeden.

Read Full Post »

Två nya bössor.

100000 besökare! Hurra! Kul att folk hittar hit och gillar det jag ordbajsar om. Jag uppskattar verkligen era kommentarer och de nya kunskaper som blottläggs där.

”Agitatorns hemlighet är att göra sig lika dum som sina anhängare, så att de tror att de är lika kloka som han”
Karl Kraus

Det åker bössor hit och dit i samlingen och det verkar som den expanderar mer än den decimeras just nu. Det kanske är någon som tycker det är apart att samla på vapen och personligen tycker jag just den diskussionen är ointressant. För mig är de bästa samlarföremålen de som för det första är trevliga föremål när det kommer till estetik, variation och historia och för det andra antikviteter som kan brukas i dess ursprungsbetydelse och för det tredje att de kan brukas aktivt reenactmentsammanhang. Därutöver anser jag det gott om det är en hobby som kan bli självförsörjande på grund av andra samlares intresse och plånböcker. Mynningsladdare bjuder generöst på dessa faktorer.

Själv personligen är jag infant i samlandet och försöka komma åt de saker jag blir förtjust i. Jag har med tiden nischat mig till civila jaktvapen som är helstockade, gärna från 1700-tal och flintlås eller bra slaglåskonverteringar. Nyligen har två gevär som passar in i min hylla.

Gevär 1.

Detta gevär var troligen en omtyckt ägodel. De bästa bössorna  blev ofta konverterade till slaglås under 1800-talets mitt. För er som undrar vad en konvertering  är kan det lättast beskrivas med att man har byggt om vapnets lås till ett modernare, vanligen flintlås till slaglås som generellt började brukas på 1840-talet (nedan kan ni se flintlås respektive slaglås). Många samlare idag tillbakabygger slaglåsvapen till flintlås idag med hjälp av originaldelar eller nya delar. Idag är det svårt att föreställa sig att en bössa redan kunde ha 150 år på nacken när den konverterades till slaglås. Vilka bruksföremål har vi idag som genomgår samma slags process?

Många konverteringar är tattiga skapelser gjorda av landsbygdssmeder som byggt om en gammal bössa andra är utförda av professionella vapensmeder. Detta är ett exempel på en väl genomförd konvertering.  Smeden har prydligt avlägsnat eldstål och eldstålsfjäder och fyllt igen skruvhålen efter dem.

Vapnets alla dekorationer och metalldelar är i järn. Personligen gillar jag det mycket mer än mässing. Det var svårare att göra bra detaljer i järn eftersom de inte kunde gjutas utan var tvungen att smidas, graveras och filas fram.  Allt som glimmar är inte guld, här i dubbel betydelse. Favoritornamentet är sidobläcket, jag har aldrig sett något liknande. En liten drake eller liknande.

Detta vapen är på många sätt udda. Pipan har också en mycket egendomlig form. Den är grov i kalibern, 19 mm och har blivit försett med en spång upp på pipan. Att ha spång är något jag förknippar med moderna jaktvapen. Sen är pipans början några intressant halvmåneformade skåror. Majoriteten av jaktgevären från denna tid har oktagonala kammarstycken, dvs första delen av pipan är åttakantig.

När det kommer till vapnets proportioner är de nästintill perfekta. Bra balans, stilrent och stramt.  Längst fram finns en hornnäsa.

Geväret är 135 cm lång och kommer bli skjutas inom kort. Troligen sent 1700-tal.

Gevär 2.

Detta gevär är det andra gevärets småinavlade kusin från landet. Det är verkligen inte någon fulbössa, sådana finns gott om. Detta är lite mer underligt. Inledningsvis rör det sig om ett slaglåsgevär, låsets runda form skvallrar om att det torde vara ett 1800-talslås som konverterats. Det är en bra konvertering som är väldigt genuin. De har bytt bakre delen av kammarstycket och ersatt det med en integrerad nippel. Gevär 1:s nippelhållare är bara fastskruvad på sidan av kammaren.

Det rör sig om en professionellt tillverkat gevär som byggts om av en vapensmed. Linjerna är eleganta och stocken är fiskstjärtsformad. Men vad är det så som är konstigt? Jo det finns några underliga detaljer. För det första har hela geväret ådringsmålats. Varför då? Slitaget på färgen tyder på att det gjordes under brukstiden och det bör vara för att det ska, liksom i den enkla möbelsnickaren värld, likna ex valnötsstock i detta fall. Kanske är stocken i björk och jag har aldrig stött på en målad stock över huvudtaget. Vanligt knep på möbler som sagt under sent 1800-tal. Det ger bössan ett egendomligt utseende och det ser rätt taffligt ut. Liksom sidobläcket:

Hur tänkte någon här? Detta är typ det fulaste och minst passande sidobläcket någonsin. Det kan inte vara original och kanske är det till för att täcka upp någon ful skada eller så var det någon som spolade ner sin formkänsla just den dagen.

Den sista besynnerliga delen är att detta är en räfflad pipa. Idag är alla kulvapen räfflade för att öka på precisionen och detta experimenterade man med alltjämt århundradena igenom. Räfflorna vrider sig i pipan för att sätta rotation på kulan och stabilisera dess bana. Så långt är allt rätt men denna pipan är något så ovanligt som rakräfflad. Räfflorna är raka från början till slut. Det är som att köra brödrosten utan att ha sladden i.

Detta har prövats förut, på Armémuseet finns en militär jägarstudsare (militära jägarförband) med rakräfflad pipa.

Dessa brukades av Savolax fotjägare. Modellåret är 1793 och 1806 klagas det på att precisionen och räckvidden är dålig. Josef Alm skriver

De uppskattades dock ej vid regemenetet, ty på grund av sina raka räfflor sköto dessa vapen föga bätte än vanliga slätborrade infanterigvär och överträffade i skjutförmåga vida av regementets studsare m/1770

Lustigt nog är min bössa också av samma kaliber som jägarbössan ovan. Tål att undersöka om det är en utrangerad militärpipa som satts i civil bössa. Kan inte se om pipan är åttakantig hela vägen eller om bara kammarstycket är det.  Min pipa är dock två cm längre men å andra sidan så min pipa byggts om de sista två cm. Någon som har en bild på denna bössa eller på andra rakräfflade tingestar?  Det såldes en svensk på Walter borgs auktioner för några år sen

Kom gärna med praktiska fördelar med rakräfflat.

Bössa 2 är i vilket fall 133 cm lång och ska få en ny nippel och sen får vi väl se hur precisionen är.

Read Full Post »

Militariamässan 2010. Exit the russian, enter the swede.

I år fick jag möjligheten att åka på militariamässan som jag missade förra året. Jag åkte tillsammans med några medelålders herrar och mässans enda besökande kvinna i 20-årsåldern, Kerstin. Mitt förra besök på militariamässan skrev jag kort om här och det resulterade i små inköp men mersmak för antika eldvapen.  Därefter har jag handlat en del vapen och bland annat köpte jag en fransk musköt av m/1777 modell med ett ryskt Tula-lås från 1811. Den bössan hade många brister såsom trasig hane, avsaknad av eldstål och främre pipband. Den var däremot intressant rent historiskt och hade potential att bli något bra med stora ekonomiska uppoffringar. Jag tog med den i hopp om att kanske byta bort den mot något mer användbart.

När det kommer till antika vapen har jag främst intresserat mig för civila vapen ämnade för jakt. Civila vapen är individuella, tillverkade i enstaka exemplar, istället för arméns massproducerade vapen. Att samla militära vapen kräver god kunskap då de repareras, byggs om, kasseras och kompletteras i stor utsträckning. Sen är det ju så att jag reenactar civilt på 1700-talet och 1800-talet och då hellre vill ha ett civilt vapen.

I vilket fall hade en bekant ordnat fram en trevlig svensk jaktbössa från 1750-talet. Dessvärre var prislappen i saftig, trots ett trivselpris nedsatt med 2000kr. Jag beslutade mig för att först låta Max Sjöberg och Jörgen Martinsson på Probus Auktionsverk värdera min rysk-franska musköt. Båda kända profiler från antikrundan.

De tyckte bössan var svårvärderad då nyrika ryssar fullkomligt slukar allt förkommunistiskt konsthantverk.Priserna är höga men efterfrågan och prisbilden högst lynnig.  De föreslog ändå att ett utropspris på auktion till 8000kr. Dubbelt upp än vad jag betalat från början, gött. Så vad göra? Snart kom förslaget att besöka de ryska utställarna vilket jag gjorde. De bjöd direkt 800 euro, men jag beslutade mig för att avvakta. Jag gick endast 5 meter från deras bord då jag blev stoppad av en ryss som uppenbarligen följt efter mig. På knackig engelska erbjöd han mig 1000 Euro på stående fot. Gött. Jag sa gladeligen farväl till musköten och tog emot de europeiska monopolpengarna.  Resten av historien blev nedanstående inköp.

Två stycken flintlåsmusköter.

Den nedre var den rekommenderade som jag fick loss kapital till. Det är en svensk bössa från ca 1750 i mycket gott skick. Den är helt intakt sånär som på en lagning i stocken. Alla delar är original med 8-kantigt kammarstycke, beslag i järn, förvaringsfack i kolven, frontbeslag i horn liksom laddstake med hornnäsa. Bössan i björk och är ca 127 cm lång och har en kaliber på 15mm.

Nästa bössa är på många sätt lik den förra men till en bråkdel av priset. Säkerligen mässans billigaste flintlåsbössa. Jag hade sett den tidigare på dagen men mot slutet av mässan vädjade försäljaren att han inte orkade bära hem den. Prutningen gick därefter liksom av sig själv. Det är i vilket fall en sen 1700-talsbössa som fått mycket stryk. Den har fått ett felaktigt och oerhört våldsamt renoverat flintlås som inte passar i stocken. Någon tidigare ägare har försökt få bort gravrost med hjälp av typ 60-papper och sen gett upp. Låset funkar dock relativt bra turligt nog och bössan är komplett på delar sånär som på avsaknad av sidobleck. Det finns däremot sprickor och och fula lagningar Var bössan kommer ifrån är svårt att säga annat än att den är europeisk. Roligt är att den är till formen mycket lik föregående musköt, längden är 130 cm och kalibern 14mm. Om den andra bössan är för söndagsskjutning är denna för restaurering och förhoppningsvis vardagsskytte. De gör sig ett trevligt syskonpar med ett fult barn och ett vackert.

Det blev också ett en ask tändhattar till mitt hagelgevär samt till mitt 9mm slaglåsgevär samt en ny nippel som visade sig passa perfekt i de gamla gängorna.

Sammanfattningsvis vill jag pusta ut över en händelserik dag som gett än mer mersmak och även kunskap om en annars svårtillgänglig samlarkategori.

Read Full Post »