Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Antika vapen’

P1040645

I en vapentransaktion fick jag möjligheten att byta till mig en lodbössa. Allmogens jaktvapen bär en viss attraktionskraft i vissa fall även om 95% består av rappliga halvstockade skrothögar byggda av militära delar och smäckiga träbitar. De resterande 5% är en fantastisk samling folkligt hantverk som nedlade otaliga djur på fält, i skogar och trätoppar. Det är huvudsakligen i de norra delarna av Sverige som allmogens bösshantverk var starkt, där avstånden var långa och skogarna fyllda med villebråd.

P1040654Snappflintlås och konverterat dito. Notera de enkla ändringarna och resterna efter flintlåset.

Bland lodbössorna bär snapplåsbössorna en särställning. Snapplåsens mekanism är uråldrig och förändrades mycket litet sen sitt urutförande från sent 1500-tal. Vad som är lite intressant på denna typ av lodbössor är konverteringen. Många flintlåsvapen moderniserades till slaglås och  redan i början av 1830-talet gjorde slaglåsen intåg hos den norrländska allmogen. Engelska massproducerade lås importerades via Norge och såldes hos järnhandlarna.  Många valde att modernisera sina snappflintlåsbössor genom att avlägsna fängpannan och eldstål, byta hane och kort eldstålsfjädern. I pipan borrades fänghålet upp och en snäcka gängades på plats med tillhörande nippel. Ett förhållandevis enkelt och tidseffektivt ingrepp som gav ett betydligt mer driftsäkert vapen.

P1040649Hanen i spänt läge. Hanens tå låser i en liten fjädrande klack som är kopplad till den raka avtryckaren.

Just denna lodbössa är ett trevligt stycke, välfungerande mekanism, bra björkstock och en räfflad pipa med åtta millimeter stort lopp. Det enda egentliga felet är att laddstaken fattas och en pipsprint. Jag misstänker att bössan också fick en ny stock i samband med konverteringen, kanske hade den ursprungligen den ålderdomliga korta stockformen som är så vanlig bland flintsnapplåsbössor. Jag är lite sugen på att provskjuta, då det trevliga skicket inbjuder.

När vi ändå är inne på jakt, tycker jag att ni ska se filmen som Nordiska museet har lagt upp,  en älgjakt från år 1938. Det var andra tider då, även då handladdade man patroner fast kanske inte med samma noggranhet som nu. Det är inte så många som röker när de slentrianfyller patroner med krut och trycker fast kulan med tummen. Förr flådde man och styckade älgen på plats i skogen, människans tarmflora var som granit förr!  Man visste också värdet i att dricka sprit under jakten.

I den moderna världen tycks min jakt gå rätt bra, trots få jaktdagar i en stressig vardag. Lyckligtvis har jag fått fart på min åtel som jag kan nå på kort tid till fots. Senast i fredags sköt jag dubblé, en fantastiskt jaktupplevelse och en lång natt. Nu har mina nördiga vänner bett mig och kött och….borst, så att de kan göra svinborstpenslar. Sådana kompisar har jag. Jag behöver en ny frys.

1901869_712405202133610_2090617132_nSådär mitt i natten är det skönt att man inte sitter med en snapplåsbössa utan en pålitlig tysk 30-06 överlastad med en 56-termos.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Björn af Kleens bok Jorden de ärvde.
En trevlig, närgående studie av den svenska adelns jordägande och socialdemokratiska partiets välvilja gentemot storgods och fideikomiss.
3,5 adelskalendrar av 5.

 

Read Full Post »

P1040295

Det händer ibland att jag stöter på ganska udda bössor och en del hamnar hemma hos mig. Redan för ett antal år sen bekantade jag mig för första gången med denna bössa. Det var på det stora wargamet i Marma. Då var den i nävarna på en trevlig reenactare som verkligen satsat på att skapa en trovärdig brunfärgad ouniformerad allmogesoldat. Jag måste medge att jag avundsjukt sneglade på den kortstockade skönheten som gav ifrån sig små skarpa knallar i kontrast till bullrande överdimensionerade muskötpipor.

P1040291

Efter eventet har vi hållit kontakt och träffats sporadiskt. Senast på militariamässan hade det visat sig att den bytt ägare till en annan reenactare som I sin tur var I behov av en ny växellåda till ett veteranåk. Nu fick jag möjligheten att lägga vantarna på denna spektakulära allmogetingest.

P1040292

För er som följt bloggen eller läst alla vapenrelaterade inlägg överdrivet noga vet att jag sen tidigare har en flintsnapplåsbössa. Är ni mer intresserade av denna typ av udda lås så läs mer där, men i korta drag kan jag nämna att flintsnapplåset är en föregångare till det vanliga flintlåset som dök upp under början av 1600-talet. Flintsnapplåset lär ha vunnit stor spridning redan under 1500-talets andra hälft och vann stor popularitet bland främst allmogens bössmakare. Låset är mycket enkelt till sin konstruktion och nyttjades ända till 1800-talets mitt i norrlands inland. Ingen låstyp lär ha använts under så lång tid och det är lätt att konstatera att det på grund av det blir ett mycket mångsidigt civilt reenactmentvapen.

P1040297Här tillsammans  med syskonet med lite annorlunda design.

Vad som är särskilt intressant med denna bössa är inte bara vapentypen utan att allt utom pipan är nytt. Pipan är en gammal lodbössepipa, märkt HFS (Hans Fredriksson, känd norrländsk pipsmed under 1800-talet) som försetts med ny säker svansskruv. Pipan är sedan monterad I en ny björkstock med typiskt kort och oergonomisk stock. Kindkontakt snarare än axelkontakt. Det bästa är låset som är specialtillverkat av Sveriges duktigaste vapensmed inriktad på äldre vapen, Magnus Wiberg. Han är en av de I få I Sverige som nytillverkar mynningsladdade vapen. Låset är ett handsmitt konstverk där inget är utlämnat åt slumpen. Även skruvarna är handsmidda och gängade med traditionellt gängsnitt. Låsdelarna är sätthärdade med träkol och benmjöl.

P1040300

Jag ser framför mig att jag kommer ha svårt att skiljas från den här bössan, känslan av att ha ett vapen som saknar antikvärde men som är byggt för att fungera. Inga rappliga antika låsdelar och ingen antikvarisk magkänsla som kvider. Bara skjuta och njuta (nja…).

P1040296

Det slutar inte där utan jag bidrog än mer till den nya växellådan genom att också spontanköpa en enorm flintlåspistol av densamme. Pistolen är något av ett bygge men ihopsatt för att fungera och slänga rejäla blypotatisar. Låset är nytillverkat men monterat en 1700-talskolv. Kanske är är pipan en muskötpipa från början. Slutresultatet blir en rejäl, tidstrogen ryttarpistol som påminner om en avsågad hagelbrakare. Den här ska jag ha som sidovapen till min 1700-talsoutfit. Hur den ska bäras är än så länge ett mysterium, behöver en häst att montera ett hölster på. Det är knappast en fickpistol och jag har ingen väska som rymmer den, det återstår att knöla ner den i bältet och skrika Skepp Ohoj!

P1040280Flintlåsmonstret tillsammans med en fickpistol.

P1040285Kaliber 75 is just about right…

Nu kanske det vore fint om det fanns tid till lite reenactment också….

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I Norge ansågs björnjakt så nära självmord att de björnjägare som revs ihjäl inte fick begravas I vigd jord. År 1733 införde Norge år skottopengar om två riksdaler per björn och 1 riksdaler per björnunge. Ett land så fattigt som Norge kan man ju tänka sig att antalet björnrelaterade självmord blev rätt många.

Kurage recenserar
Öyvind Flatnes bok From Musket to Metallic Cartridge. En ordentlig norsk bok om svartkrutsvapen ur en praktisk synvinkel. Hur gör man papperspatroner? Vilka flintor är bäst? Osv. Köp den, för den lär ta slut snart.
4 tändnålsgevär av 5.

Read Full Post »

I stil med förra året vill fortsätta mitt historiska sökande i granjaktens historia. Genom idogt grävande i de historiska källorna fortsätter jag det otroliga dokumentära arbetet med att levandegöra vårt lands svunna traditioner. Till denna jul återskapar jag granjaktens förfarande under 1830-talet. Detta var en tid som innebar stora förändringar i Sverige med fred, jordbruksreformer och en begynnande industrialisering. Hur påverkade det granjakten?

Med denna dokumentär önskar jag er, mina läsare:

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Förra årets granjakt år 1910.

Read Full Post »

Efter ett besök på militariamässan kom jag hem med två nya bössor till  samlingen. I sedvanlig ordning var det gott om massproducerade bojsänken från amerikanska inbördeskriget men desto mindre svenska kvalitativa jaktvapen. Några få fanns men mycket var skruvat eller dyrt. I vilket fall blev det för mig inte särskilt dyrt trots att jag drog hem två bössor till mig själv.

P1040014
Två väldigt lika bössor, slaglåskonverterade, slätborrade, långa 1700-talsbössor. Den ena, en anonym mycket slank bössa i orört skick och med en mycket besynnerlig kolvsnurr på kolven. Liksom som om kolvmakaren var full eller hög på avantgarde. Snurren blev närmst oval.

P1040016

Den andra bössan är mer intressant då den är gjord av Sven Ungrot som levde mellan 1719-1795 och verkade i Örebro. Han blev mästare 1742. Efter att ha skannat av museikataloger och internet kan jag konstatera att Ungrots kvarlevande produktion är ganska liten. För ett tag sen såldes ett par fina pistoler gjorda av Ungrot.
0000078Snajdiga officerspistoler. Probus auktioner.

P1040017Örebrobössan är försedd med en snäckform i kammarstyckets bas något jag tycker mig sett på andra civila vapen från Örebro.

Jag har också noterat att denna bössa såldes i våras på auktion och då stod det i beskrivningen att den kom från Häringe slott. Detta är intressant då Häringe slotts alla inventarier såldes ut på 60-talet efter att ägaren Axel Wenner-Gren dött. Det var kanske då som denna bössa kom i omlopp och kolven är märkt HH, en märkning som jag faktiskt också har på en Peter Utterberg-bössa. Jag utgår från att denna märkning är en ägar/samlarstämpling och kanske kommer även Utterbergsbössan från Häringe eller åtminstone från samma samling. Det är frestande att föreställa sig att ett av H:an står för Häringe. Kanske har dessa två mästarvapen hängt i samma samling och kanske har de en historia längre bak i Häringe slotts historia. Det får undersökas vidare. Är det kanske någon av er läsare som vet mer?

P1040019Ett mycket udda sidobeslag på den anonyma bössan. Alla andra beslag är i järn men sidobeslaget är i mässing i rokokostil.

P1040015När man ser fint arbetade järnbeslag förstår man genast att masstillverkade gjutna mässingsbeslag är tråkigt och ointressant. Svulstiga avtryckarbyglar kan göra en knäsvag (eller?).

Jag märker att det blir en hel del vapenrelaterat just nu på sidan, men det är inte mycket att göra åt. Det blir lite stötvis, för er som är ointresserad av vapen så lovar jag att det kommer bli en del renovering och dryckesrelaterade inlägg framöver.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Från det karga och fattiga landskapet Halland flyttade varje år tusentals drängar och pigar till i det rika Skåne och Bohuslän för att säsongsarbeta. Detta skedde i stor utsträckning under 1700-1800-talet, något som inte alltid var populärt. Den intressantaste kritiken kom i sedvanlig ordning från prästerskapet som ansåg att utvandringen var moraliskt skadlig. Prästen Per Osbeck i Laholm hävdade dessutom att drängarna som varit och arbetat i sillfisket i Bohuslän tog med sig veneriska sjukdomar hem till Halland samt att pigorna gott kunde arbeta hemma istället. År 1811 inskränktes arbetsvandringarna och krävde nu resepass och tillåtelse från husbonden att resa.

Read Full Post »

Som bekant samlar jag bara svenska jaktvapen och nu har jag gjort ett undantag för en gång skull. På grund av en fascinerande historia.

P1030975

Vapnet är en lätt, smidig men grov jaktstudsare. Bra i balansen och försedd med goda riktmedel som diopterfäste och snälltryck. Studsaren saknar stämplar men bär en tydlig prägel av 1800-talets ofta knöliga formspråk (som vanligen också saknar den slanka designen som återfinns under 1700-talet). Eftersom den saknar stämplar torde den inte belgisk eller engelsk men kanske kommer den från ett land som saknar ”proofhouses” som Tyskland. Låset är nog äldre och låsplattans storlek tycks ha ändrats och dolda nitar skvallrar om ett tidigare liv som flintlåsvapen, kanske i en annan stock. Kolven bär spår av en tydlig men tidsenlig lagning medelst spårskruv och mässingsplattor. Det mest mystiska är den stora vingmuttern på undersidan av kolven. Vad är den bra för? Bästa gissningen hittills är att studsaren en period tjänat som sälbössa och monterats i släde. Men har någon av er läsare ett bättre förslag så säg till.

P1030976P1030977
P1030978

Llewellyn Lloyd
Vad som gjorde att jag införlivade bössan var proveniensen, som för mig från början sa ingenting. Bössan sades vara tillskriven en viss Llewellyn Lloyd som påstods vara en känd björnjägare under 1800-talet. Innan jag slog till började jag söka mer info och fann ett spännande livsöde.

85334Den kände björnjägaren Lloyd på äldre dagar. Bohusläns museum.

Llewellyn Lloyd (bara namnet är fantastiskt…) föddes 27 juli 1792 i England och fadern var bankir och godsägare. Hans ekonomiskt oberoende ställning gjorde att han kunde ägna sig åt det han tyckte mest om, det vill säga jaga och skriva. Detta resulterade i att han 1823 slog sig ner i Värmland och därifrån drog han runt i Skandinavien i ett slags jägarvagabondliv. I Värmland umgicks han närmast oskiljaktigt med Sveriges vid den tiden mest framstående jägare, hovjaktmästare Herman Falk. Han rörde sig ledigt mellan olika samhällsklasser och kallades av allmogen för det charmigt försvenskade ”Lars Lejd” och ”Låjdherrn”. Han bodde ofta hos finntorpare och bönder ute på landsbygden och klädde sig även stundom i böndernas praktiska vadmalskläder.

Snart blev han vid sidan av Falk den mest beryktade björnjägaren och det påstås att han deltagit i över hundra björnjakter. Han hade för vana att outtröttligt förfölja björnar med skidor. Lloyd var dock inte bara en av 1800-talets största jaktidioter utan hade även ett stort intresse för zoologi och etnologi. Han beskrev djurlivet och faunan i norden och allmogens seder och bruk i ett antal böcker som fann stor spridning i såväl England som Sverige. Lloyd brevväxlade även med Charles Darwin. Hans reseguide Jagtnöjen i Sverige och Norrige från 1830 är hisnande läsning och ger mycket intressanta inblickar i 1800-talets Sverige.

HDardel___LloydSkämtteckning av den kände konstnären Dardel som även illustrerade Lloyds verk. Vänersborgs museum.

Mängden berättelser om Lloyd är närmast oöverskådligt och en av dem som skildrat Lloyds förehavanden är Gustaf Schröder som själv växte upp och jagade i Värmland. Schröder är troligtvis den som mest ingående skildrat den svenska jakten och Schröder träffade Lloyd många gånger och korresponderade även med honom.

Schröder skriver bland annat om Lloyd:

”Lloyds metod att jaga björn var förnämligast med hundar och skidåkning. Kunde han skjuta björnen uti eller vid idet, försmådde han icke detta, men kom björnen upp och gick undan, har väl ingen i Värmlands skogar utvecklat en sådan ihärdighet som han. Dagar, veckor, ja, hela vintern kunde han, med de avbrott väderlek och andra förhållanden nödvändiga, förfölja en björn han som han en gång uppjagat. ”

”Vilken jägare som helst, även i våra dagar, måste häpna, då Lloyd säger sig icke haft ett bra jaktår, om han han ej därunder nått antalet 600 par fåglar”

Det står klart att Lloyd var en ganska energisk herre som i princip vigde sitt liv till sina intressen, få förunnat i den tid han verkade.

Är detta Lloyds bössa?
Detta är såklart den brännheta frågan och som jag skrev innan är geväret tillskrivet Lloyd, vilket är så att säga den lägre misstänkliga graden. Inledningsvis är detta ett vapen som passar i tidsperiod och som mycket väl lämpar sig för rörlig jakt på större bytesdjur. Det är en robust och praktisk studsare, väl lämpad för sitt tilltänkta syfte.

Bakgrunden till proviniensen så långt som det går att spåra är att vapnet har hängt i styrelserummet på NOHAB i Trollhättan och i samband med Nohabs omformning skingrades dessa vapen. I inventarieförteckningen gick denna bössa under namnet ”Lloyds bössa”. Nohab var ursprungligen ett viktigt företag som tillverkade ångturbiner, ånglock och andra stora mekaniska konstruktioner. Företaget grundades 1847 och omformades under 1970-80-talet och det är troligt att det var i denna veva som många inventarier såldes ut. Vapnet har sen gått mellan ett få antal respekterade samlare. Det är inte helt långsökt att tänka sig att vapnet någon gång hamnat i Nohabs ägo eftersom Lloyd flyttade till Vänersborgstrakten 1831 och bodde där till hans död år 1872. Vänersborg ligger nästgårds till Trollhättan så det stämmer mycket bra geografiskt.

Mer information än så har jag inte men så mycket kan jag säga att det är plausibelt.

 

Just nu så ställs Lloydens liv ut på Vänersborgs museum.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/lloydens-liv-pa-museum

Källor:

Riksarkivet.

Vänersborgs museum

Gustaf Schröder Jaktminnen från skog och slätt IV. 1955.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Vad som också är intressant är att Lloyd hade en oäkta son som fick namnet Charles Andersson. Denne Charles gick delvis i sin faders fotspår och blev en känd upptäcktsresande i Afrika. Han skrev flera böcker  om olika platser i Afrika som utkom på flera språk. Han dog i öknen i närheten av Kunenefloden.

Read Full Post »

Det här inlägget handlar om tradering, omvandling och påhittighet i form av en udda bössa som jag hade förmånen att fotografera nyligen. Bössan återspeglar också en historisk ironi där inget är heligt.

David Bars Lefaucheux deluxe bönhasarmodel shotgun

P1030583

Vi börjar med att titta på underverket. Detta är alltså en 1700-talsbössa gjord av David Bars som byggts om på slutet av 1800-talet till en stiftantändare med minsta möjliga ansträngning. Pipan, baskyl, kolv, lås och allt annat utom öppningsmekanismen är 1700-tal.

Jag tänker mig att så här blir resultatet om man låter en bönhasare till vapensmed som tror att han är John Ericsson trots att han förlorat båda tummarna i sin remdrivna svarv. Jag tänker mig att dialogen mellan smed och kund var ungefär såhär. (läs det på sävlig östgötska…)

Snål kund: -Ja haar sätt än sådan däär fräsig böössa mä patroner, de ä så himla dööyra bara.

Småfull självutnämnd vapensmed: -Ååm dö läimnar din vanliga bösse till mäj så kan ja låva att du ska få se på grääjor.

Resultatet är enastående kreativt. Vad sägs om:

-Kaliber 16 stiftantänd
P1030590

-Äkta take-downutförande utan verktyg
P1030593

-Patronförvaring med upp till sex patroner i kolven
P1030589

-Effektiv skeetchoke, alternativt mynningsbroms
P1030586

-Välarbetade detaljer av högsta kvalitét
P1030587

-Allt förpackat i en elegant och välbalanserad kostym
P1030585

Egentligen är det ganska bra gjort med tanke på utgångsmaterialet. Mekanismen är av en primitiv Lefaucheux-typ som det så vackert heter, dvs att man monterat en underlever undertill som öppnar vapen. Underlevern har en direkt låshake som låser i en märla på undersidan. Praktiskt och effektivt. Det går att se att underlevern är handsmidd vilket är intressant. Det är fulsnyggt gjort kan man säga.

lefaucheux-pinfire-sm
Förebilden är de samtida stiftantände hagelgevären med underlever.

Men vad är det som är mest intressant egentligen?
Jo, det dråpliga i historien är namnet på låset. Det står David Bars Stockholm och säger säkert inte så mycket till de flesta men Bars var en av 1700-talets absolut viktigaste vapensmeder. För att dra en liknande parallell till ett annat känt namn på 1700-talet så kan man säga att David Bars var vad Georg Haupt var för möbelsnickeriet. Ganska viktig.

P1030584

David Bars föddes 1686 och blev tidigt en duktig vapensmed. År 1719 övertog han fullmakten att vara Kungl. Maj:ts pistolsmed efter att Pieter Starbus avled. Med denna titel fick hans verkstad uppdraget att tillverka modellexemplaren som stod som mall för alla militära vapen som tillverkades på vapenfaktorierna. Hans verkstad tillverkade också vapen till maktelitens vapengarderober men fick även ovanliga uppdrag som att göra skaftet till sigillstampen med nya rikssigillet efter Karl XII:s död.  Bars verkstad var stor och alla vapen var inte tillverkade av David Bars själv men inspekterades och godkändes av Bars innan han satte sitt namn på.

Bars var en av få ekonomiskt framgångsrika hantverkare i 1700-talets Sverige. Vapensmederna dog ofta i fattigdom eller av svält eller skörlevnad.  Bars efterlämnade stora tillgångar i Stockholm när han dog år 1759. Änkan fortsatte verksamheten till 1764 då hon konserverades av en annan känd mästare, Anders Wålhberg. Mannen som gjorde pistolerna som användes i mordet på Gustaf III.

Undrar om Bars kunde föreställa sig att något av hans fina vapen skulle leva vidare i 150  år och få en sådan skepnad.

Read Full Post »

1044425_10152184706263012_528524855_n
Vapenhandlare A. Lindkvist i egen hög person. Foto Elisabeth Korpinen

2013 var året då Allmogemarknaden i Jönköping återuppstod efter ett års uppehåll. Ett avbrott som gav mig abstinens och ångest över att 2011 eventuellt var året då marknaden gick i graven. Jag har skrivit om allmogemarknaden förr och alltid talat mig varm för denna marknad som jag anser vara landets bästa.  Det syntes att årets marknad var något av en omstart, en del av mina favoriter saknades såsom lokomobilen och ångloket samt diverse hantverkare. Trots detta var stämningen god och detta var också första gången som jag själv tog mig i kragen för att prestera något.  Efter att blivit tillfrågad av Niclas Flink från Hemslöjden så gjorde jag slag i saken och bestämde mig för att reenacta en vapen- och jakttillbehörshandlare anno 1850.

P1030538 P1030534
Detta är marknadsståndet innan öppning. Två bord fulla med roliga saker. Det var omöjligt att hitta en förlaga, ofta är marknadstånden man ser på bilder från 1800-talet betydligt mer improviserade där varor säljs från kärror och ibland direkt på marken.

I projektet hade jag med mig min kompanjon Johnny som dessvärre meddelade sig sjuk dagen innan, trist för både mig och honom efter långa förberedelser. Jag fick i panik lyckades ringa in goda vänner i Jönköpingstrakten att ställa upp som butiksassistanter. Andreas, Elisabeth och Simon hoppade raskt in och fick lära sig snabbt allt om filtförladdningar, kulor och hagel.

P1030541
Troll lämnade ståndet lycklig med en tung studsare men en musköt fattigare.

Marknadsståndet blev en blandning av sedelärande vapenhistoria med privata grunkor och utgallrade vapen, vapendelar och vapenrelaterat skrot som jag tömt mina förråd på. På det stora hela blev det såklart generande mycket tingeltangel som jag skamlöst bjöd ut. Undrar just hur många som haffats av polisen för brott mot knivlagen efter att de handlat rostiga bajonetter i mitt stånd?

553564_10152184697628012_443491001_n
Jag och Andreas pratar oss varma för den 20 år gamla nymodigheten slaglås. en uppfinning som tycks gått denna knekts rote helt förbi. Foto Elisabeth Korpinen

Ingen kan förneka att vapen är intressant. För alla gillar vapen, åtminstone i smyg.  Alla kommer och vill prata vapen med mig, inte bara testosteronstinna unga män med tveksamma hundraser utan även många som jag tänker mig fördomsfullt har beröringsångest när det kommer till vapen såsom tanter i fotriktiga skor och småbarnsföräldrar med ordnad ekonomi. Är det som Freud skrev: ”A fear of weapons is a sign of retarded sexual and emotional maturity.”? Stämmer det tycks merparten av svenska folket vara normala. Vapen är intressant helt enkelt (kan också vara historien bakom vapnen….eller att alla vill prata med mig eftersom jag är så förbaskat trevlig).

1231286_10152184701298012_1997491722_n
Guffe och Febe funderar på vad för slags självförsvarssystem de vill investera i.  Foto Elisabeth Korpinen

Det bästa med marknaden var alla roliga vänner som jag tvingat att besöka allmogemarknaden genom åren. Detta var marknaden då det tycktes som om alla dök upp på plats. Känns också som jag tjatat på många att åka dit, jag hoppas de åkt av egen fri vilja.

1185484_10152184699033012_1371570191_n
Marknadens mest seriöst klädda personer Karin, Frej, Björn och Mattis tittar närmare på en rakräfflad bössa med drickamålad stock, sådan som faller hemslöjdsnördar i smaken. Foto Elisabeth Korpinen

Avslutningsvis räcker det med att titta på denna bild för att se att folklig 1800-talsreenactment is the shit just nu. Andra tidsperioder kan gå och duscha.

DSCF0453
Foto Elisabeth Korpinen

Väl mött på nästa års Allmogemarknad!

—————————————————————————————————————————

 

Read Full Post »

Den vanligaste frågan.

En mycket vanlig förfrågan jag får per mail är om jag har någon flintlåsbössa till salu som inte är för dyr, är ok i skicket och som är skjutbar. Detta kan låta om rimliga krav men sanning ska sägas att detta är svårare än man tror. Prisramen brukar vara runt 3000-4000 kr och då har jag märkt att det är ganska svårt att få till det. Skulle det dessutom vara så att något sådant dyker upp så kan jag medge att jag har svårt att släppa iväg det. Detta har dock resulterat i att jag har 3-4 billiga flintlåsgevär som mer eller mindre fungerar (faktum är att jag fortfarande inte äger ett flintlåsgevär som når upp till den standard som mina slaglåskonverterade vapen…) Nu har jag gjort det igen och i detta fall har jag faktiskt lyckats över förväntan.

Behold the helt ok but somewhat appealing flintlåsgevär!

P1020521

Detta kommer bli min nya slitvarg inom skyttet och reenactment. Jag får ofta dåligt samvete av att slita på antika flintlåsgevär men i detta fall känns det helt ok. Det absolut mest ultimata hade varit att ha en bössa där allt är nytt utom pipan men att bygga något sådan har jag helt enkelt inte tid med. Den här bössan får duga, den saknar samlarvärde då det är ett bygge av olika delar och jag tror de har lossat svanskruven eller gjort en ny då den är slipat och har anlöpningsfärger. Det är tycks också som pipan är återkonverterad. Pipan är samtida militär med den klassiska svenska monsterkalibern 20.2 mm.

P1020523

Om vi går in i detalj så rör det sig om ett allmogebygge, stilrent och ganska enkelt med ett m/1747-lås i fantastiskt fungerande skick. M/1747 är kanske en av våra vackraste militära musköter och låset kanske är det bästa med sina bräckta kanter.

P1020520

I armémuseet finns ett antal varianter av m/1747 bland annat en kortad variant för Kajana bataljon. Här skiljer sig låset lite och fängpannan har fått en liten stödarm. Annars är låset identiskt. Här ett i mycket gott skick på Kajana-varianten. Det ärmöjligt att denna variant också tjänat som jägargevär.

Till trots är detta inte mitt första vapen med ett m/1747-lås i utan det sitter också ett i det mycket udda allmogevapnet jag köpte i våras. Där såg låset ut så här i konverterat skick och i detta 1800-talsbygge finns också rörkor, bakkappa och sidobleck från en m/1747:a. Det innebär i teorin att om jag någon gång skulle hitta en varbygel så skulle jag kunna få ihop en 1747 av något slag. Troligen måste jag bygga en karbin eftersom pipan är kortad. Oavsett så kommer jag troligen inte bygga något för det har jag inte tid med. Nu ska jag försöka göra ett nytt lock till kolvlådan och laga en liten spricka i förstocken. Sen är det bara att skjuta på.

P1010899

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Gustav Vasa var en monark som ständigt la sig i alla sorters angelägenhet, särskild de med ekonomiska förtecken. Tidigt gick han ut för att stävja allmogens fåfänga. Han önskade att allmogen skulle bliva ”wid den gamla, goda dräkt 0ch klädebonad, hwar efter sitt skick och stadga, som fäder och föräldrar före dem gjort hawa”. Vid 1535 belyser han frågan igen:
”Bonden härnäst, utan åtskillnad icke annat än Engelskt kläde och Leijiskt slita vill. Detta och annat slikt bram och prål sker först och främst Gud till stor förtörnelse Allmogen sjelf till förderf och meniga Riket till skada så derigenom fast alla varor uppstiga”.

Detta är något som kommer fortgå genom hundratals år av makthavare, en av faktorerna som bidrog till att cementera allmogens särpräglade dräktskick. Det är dock fantastiskt att betänka dessa saker som var med och formade dräktskicket från 1500-talet och framåt.

Read Full Post »

P1020323

Nyligen fick jag hem en tung slaglåskonverterad studsare tillverkad av L. Blekberg. Då tänker några av er att då är det en lätt match att spåra vem smeden var, men på 1700-talet florerade det en hel hög smeder i Jönköping som hette Blekberg i efternamn. Troligen är de flesta släkt med varandra och en av dem, Johan Blekberg (1686-1745?) blev satt i fängelse i åtta dagar på vatten och bröd för att ha skrivit under en skrivelse mot faktorn Ehrenpreuss som basade över Jönköpings vapenfaktori. Bakom signaturen L. Blekberg gömmer det sig en Lars Blekberg och givetvis råkar det finnas två, dels Lars Blekberg (1692-?) som blev mästare år 1719, dels Lars Blekberg (1711-?)  som blev mästare 1737. Det är svårt att säga med säkerhet vem som står bakom denna bössa men genomgående går det att skönja vissa stilelement på vapen tillverkade av signaturen L. Blekberg.

P1020319Vad som markerar L. Blekbergs stil är en bruten linje på varbygeln och framför allt ett lite speciellt drakormsformat sidobeslag, alternativt ett S-format beslag med en medaljong. Låsplattan har också tydliga markerade avfasningar.

P1020324 P1020321 P1020325 P1020328 P1020326

Studsaren är byggd för precision då den är utrustad med ställbart trycke och en mycket tung pipa. Bössan bär en del småskador i stocken och hela bössan ska få en liten, varsam rekonditionering. Det är den värd.

Nedan följer ett antal gevär och pistoler som sålts på Probus under senare år samt ett gevär som finns på NRA:s museum av alla ställen.  Just nu ropar jag som Charlton Heston med en framskjuten haka, likt en båtstäv: ”From my cold bare hands!” Värt att notera är också att alla vapen jag har hittat bilder på är signerade L. Blekberg, utom en av pistolerna nedan som markant skiljer sig i signeringen.

00081_a 00081_d1 0000087 0000154 6177921_fullsize

L. Blekberg hade en bred repertoar, han ligger även bakom dessa alster som finns i Livrustkammarens arsenal. Detta är ett par fickpistoler. Möjligen kan detta vara den senare Lars Blekberg.

L. Blekberg pistoler

Det mest unika torde denna bakladdade pistol vara. Exakt hur kammaren öppnas är svårt att se, detta är den bästa bilden som jag lyckats vaska fram.

bakladdare blekberg

Det finns förhållandevis mycket vapen bevarade från Blekbergarna, vilka de flesta är märkta L. Blekberg. Båda Lars Blekberg var troligen starka begåvningar eftersom de blev mästare tidigt, redan i 20-årsåldern. Det borgar också för att de hann producera mycket vapen i sin livstid och skaffa sig en ryktbarhet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Prästen avbröt sin predikan i Hedvig Eleonora i Stockholm år 1697 när han stördes av vagnar om drog förbi kyrkan. Han stack ut huvudet och skrek ”Håll stilla, din hundsvott, bälghund och svinhund!”. Hundsvott kan närmast översättas till hundfitta. Tråkigt nog var det änkedrottningens hovkanslers vagn som drog förbi.

 

Read Full Post »

P1010987

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

P1010984

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

P1010981
Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

P1010980

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

P1020003

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

P1010998

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

P1010982 P1010974 P1010991 P1010992 P1010985 P1010986

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 37 andra följare

%d bloggers like this: