Category Archives: Självhushållningsexperiment

Här finner man inlägg om experiment rörande saker som man idag inte använder i hushållet eller som man vanligen idag köper. Allt ifrån Mat, såpakok till talgljustöpning.

How to koka the röd slamfärg.

P1050450Den svenska nationella identiteten blöder ut på gatorna.

Ingen färg är väl så traditionstyngd i Sverige som den röda slamfärgen. Idag synonymt förknippad med Falu rödfärg. Traditionellt sätt så har betydligt fler gruvorter och bruk producerat det röda pigmentet som hamnat på våra hus men Falu Rödfärg kom att på sikt totalt dominera marknaden. I slutet på 1600-talet började allt fler trähus i Sverige i rödfärgas men det dröjde länge innan det blev ett allmänt förfarande. Det har inte alltid handlat om estetik och fåfänga hos Sveriges allmänhet utan även av praktiska skäl. På grund av att Sveriges otaliga bruk under 1700-talet i princip eldade upp varenda pinne och kotte som fanns i den allt mer utglesade skogen fanns det starka motiv från statens håll att se till att de existerande trähusen stod så länge som möjligt. Vetenskapsmännen upptäckte att den röda färgen hade konserverande egenskaper på träet och genom diverse förslag, premier, påtryckningar och påbud såg man till att fler hus målades. Exempelvis år 1747 skulle alla trähus i Åbo rödfärgas. I och med att fler hus panelades och en  penningstark ekonomi växte fram bidrog det till att allmogen under 1800-talet började måla sina hus allt mer.

Koka egen färg
Idag kostar en hink med 10 liter Falu rödfärg ljus en bit över 700 kr. Den ljusa nyansen är dyrare än den vanliga fula mörka rödfärgen. Det är inte helt konstigt att många målar sina hus med billiga, mörka och fula rödfärger och att deras hus sen ser ut som rödsvullna blåmärken efteråt.

Varför då inte koka slamfärg själv och spara en massa pengar?

Jag fick ca 25 kg rödfärgspigment från en vän som kokade till färg till sitt garage. Nu tänkte jag att det var dags att pröva lyckan själv. Kokningen är så pass enkel att företa att det faktiskt är värt det.

P1050390Pigment, tändstickor och järnvitriol.

Det går att finna mängder med olika recept men i min medelklassmässiga nervositet så använde jag mig av Gysinges recept som är något blaskigare än de övriga recepten. Jag tror inte det är så noga egentligen, blir färgen för tjock är det bara att spä den när man ska måla.

En sådan här färg innehåller ett fåtal ingredienser, vanligen vatten, järnvitriol, rödfärgspigment och mjöl. Jag valde att köpa vetemjöl då min lokala kvarn i Söderköping bara hade grovmalet rågmjöl hemma. Hellre ett ekologiskt och närproducerat vetemjöl än ett okänt rågmjöl från ICA. En del hävdar att rågmjölet är mögelbeständigare än vetemjöl eftersom det är surare men skillnaden är troligen marginell. Sen kan man hävda det historiska argumentet för att använda rågmjöl då det är troligare att det användes förr då det var billigare och kunde odlas i hela Sverige. Jag är medveten om denna problematik men orkar liksom inte bry mig. Falu Rödfärg använder vetemjöl vet jag dock. Göran Gudmundsson may hunt me down for this blasphemy.

P1050400Stadsantikvarie Hanna gladeligen rörde i grytan en stund.

Gysinges recept:
8 liter vatten
0.33 kg järnvitriol
0.4 kg rågmjöl
1.28 kg pigment

Koka upp vattnet. Lös järnvitriolen i vattnet och rör sedan ner mjölet(gärna löst i lite av vattnet så det inte klumpar sig). Låt koka upp och koka ca 15 minuter. Tillsätt därefter pigmentet och koka i 4 timmar under lock. Rör då och då.
(Det här är ett recept som är nedskalat i proportioner gjort av från Ekenäs gårdsbloggen som jag förstorade upp till 40 liter vatten.)

P1050403Så fort man springer iväg några minuter kokar det givetvis över vilket förklarar den gulaktiga sörjan på marken.

Själva kokningen är enkel, vad som skiljer Gysinges recept från andra är koktiden. I gamla recept räcker det med att koka färgen i någon kvart medan Gysinge framhäver att fyra timmar är lämpligt. De hävdar att det är för att mjölets kvalitéer inte kommer till sin rätt annars.

P1050419Kokningen tar tid, bara uppkoket tog nog över en timme när man som jag hade 40 liter vatten. Det ger dock tid till annat som att grilla korv.

Resultat och kostnad
Det blev dryg 30 liter färg när det kokat färdigt. Kostnaden för färgen i material blev total 110 kr plus 135 kr för riktiga 10-litershinkar  jag köpte på Byggnadsvårdsbutiken. 245 kr för 30 liter är argument nog att göra det själv, men betänkt noga att pigmentet tillkommer om du inte som jag fått det gratis. Falu Rödfärg säljer inte längre pigment till privatpersoner så just nu vet jag inte hur man köper pigment men det går säkert att lösa på ett tillfredsställande sätt.

P1050451Jag borstade av en del av museet och provströk färgen och det ser ut att bli en bra kulör, något mörkare än Falu ljus.

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.

Birgitta Conradsson och Jane Fredlunds bok Köket förr i tiden. Köpte på loppis och blev positivt överraskad, Ica-förlaget gjorde många bra saker under 70-talet. Bra inblickar i den svenska kökskulturen under 1700-1800-talet.
4 durkslag av 5.

Westernserien Hell on Wheels första säsong. Brutal, skitig och faktiskt klart sevärd. The Swede torde vara en av de bästa rollkaraktärerna någonsin.
4 Grisvoldrevolrar av 5.

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Självhushållningsexperiment

Iduns äppelkaka, en frikyrklig tiramisu.

P1050302

Det var åter dags öppna upp den rika skatt som går under namnet Iduns kokbok från 1918. Efter det att mina sommararbetare med bravur kunde färdigställa Iduns rabarberpaj var det nu dags för Iduns Äppelkaka med äggstanning.

Vi blädrade igenom många pajrecept från sekelskiftet 1900 och kunde konstatera att väldigt många är bakade med hjälp av doppat vetebröd. Istället för att göra en pajdeg används bröd som spannmålsbaserad fyllning. Brödet är  vanligen vitt bröd som doppats i någon sörja och sen stekts. Bruket verkar mest ha överlevts i formen av fattiga riddare.

P1050303

Receptet bryter tydligt mot den konventionella pajkaksidén genom att inte använda någon deg, ha äppelmos istället för äppelskivor och sen äggstanning på det.  I receptet kan även äppelkompott och sultanrussin användes. Vi köpte oss en limpa billigt vetebröd som vi skar upp i skivor och sen tog loss kanterna på.

P1050304

Dessa brödbitar doppade vi i en blandning av mjölk och ägg. Jag stekte dem i ordentligt med smör på spisen tills de fick färg.

P1050307
Vi tog dessa nu mycket flötiga och saftiga brödbitar och placerade dem i en bröad stekpanna. Det var lite svårt att förstå exakt vad Idun hade i åtanke när det kom till dispositionen av brödet och äppelmoset men vi prövades oss fram.
P1050311När väl äppelmoset och brödbitarna gift sig med varandra dränkte vi dem i den sockrade äggstanningen. Det såg helt klart ut som en helt annan slags äppelkaka. Vi skjutsade in den i ugnen. Jag valde att bevaka kakan noga samtidigt som jag förkovrade mig i Mathilda Langlets högborgliga syn på barnuppfostran, lämpliga nöjen och kakrecept.

P1050314
Bevakningen gav resultat och kakan såg fantastisk ut. Äggstanningen hade stelnat fint och hela kakan andades hantverksmässighet.

P1050317
Hur smakade den då? Det korta svaret på frågan är ägg. Äggstanningen och äggblandningen som bröden var doppade i liksom smälte samman till en enhet. Det var svårt ibland att urskilja vad som var mos och vad som var bröd, trots att kakan var fast i formen. Det drar något mot en ostkaka utan mandel med något extra ägg i. I min mening var den inte supergod men inte heller äcklig. Gillar du ägg är detta pajen för dig.

Vi bjöd frikostigt på pajen bland mina arbetskamrater. Alla gillade den, eller åtminstone gjorde sken av det. Vår byggnadsantikvarie tyckte att den påminde en hel del om tiramisu, fast utan sprit. En frikyrklig tiramisu kort och gott.

Lämna en kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Iduns rabarberpaj smakar finska pinnar.

P1050286

Det är åter sommar på museet och det innebär en sommar för hundra år sen. I ett antal veckor blir det tvättning, täljning, ärtrör, tovning, styltor och vedhuggning. Alla de saker som förgyllde och förpestade vardagslivet för de fattiga norrköpinsborna. Det blir en hel del bakning också och på mina sommarjobbarungdomars första dag fick de baka en kaka som ett sätta att lära känna varandra och vedspisen. Somrarna är ett trevlig avbrott i den museala vardagen och hela upplägget påminner lite om att ha ett eget Edwardian farm att sköta om.

P1050280

Jag ger er därför en rabarberpaj ur Iduns kokbok från 1918.

P1050292
Vi behövde inte tvätta något smör men vi valde att iordningställa ett trevligt utomhuskök på en av våra tvättbänkar. Alla ingredienser till degen vägdes och blandades till en förhållandevis smidig deg. Mandlarna rev vi på rivjärn till våra fingrars förtret. Medan degen vilade i två timmar skalade vi rabarbern och bröade vår stekpanna med mortlade skorpor.

P1050288
Degen pressades ut i stekpannan utan problem men själva fyllningen skapade visst huvudbry. Borgerskapets mat under det sena 1800-talet brukar vara sockerstinn men vi nöjde oss med att varva rabarberna med två dl socker istället. Sockret skulle helt enkelt inte få plats i vår paj. Med locket på var det nog så fullt i pajformen. Eftersom mina adepter skulle lära sig vedspisens alla möjligheter så hade den eldats friskt i tre timmar innan och den var därför rejält varm. Iduns kokbok tycker 1 timme på måttlig värme är lämpligt. Om vi tänkt kola hela kakan hade det nog funkat men vi fick vara betydligt försiktigare.

P1050291
Efter endast 10 minuter såg kakan strålande ut, men vi efterbakade den med öppen lucka i ytterligare tio minuter. För ovanlighetens skull var också kakan jämt gräddad vilket sällan låter sig göras i denna spis. Jag tror att stekpannan hjälper till för en jämnare temperatur samt att vi eldat den hyfsat jämnvarm. Vi satte oss utanför och åt den tillsammans med vaniljsås i den ombytliga svenska väderleken.

P1050295
Pajen var god, sockret kletar till rabarberna till en sötsyrlig röra och pajskalet smakar mandelkubb eller finska pinnar. Betydligt intressantare än de rabarbersmulpajer som går på inflation just nu på de svenska kaffeborden.

Glad sommar.

1 kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Äppeldricka från Karlslund. En östgötsk fuldricka.

 

68192
Är det fuldricka månne? 1900-talets början. Bohusläns museum.

Östgötsk fuldricka på äppelskal
Många gånger blir jag fascinerad hur långt man kan sträcka en kvalitetsskala. Ju sämre råvara och desto längre ner klättrar födoframställaren på kvalitetsstegen. Ta äpplen till exempel, en tänkbar kvalitetsstege för olika typer av äppeldrycker skulle förenklat kunna se ut så här.

1. Cider. Förädlad och lagrad ren äppelmust
2. Äppelmust. Dryck gjord på endast pressad frukt
3. Fermenterad äppeldryck gjord på äppeldricka
4. Äppeldricka. Dryck baserad på äpplen och utspädd.

Sverige har av tradition inte varit någon äppelnation där vi inte i någon stor utsträckning försökt förädla äpplen. Stundtals förekommer dock ovan nämnda varianter i olika referenser, främst nr 3-4 på skalan.

I praktverket Östgötamat finns ett recept som gör anspråk på att lägga till ett femte steg. På den nivån handlar det om att använda närmast överblivna råvaror som annars skulle komposterats eller blivit djurföda.

P1040105

Äppeldricka från Karlslund.

”Vatten kokas och slås öfver äppelskalen (inga kärnor får följa med ty då blir det beskt). Får stå öfvertäckt i 48 timmar. Silas,  1 thesked socker och 1 russin till hvarje kvarter saft. Hälles på flaska och korkas & hartsas. Färdigt om en månad.”

Låter det enkelt? Det är det också men  hur smakar det? Inte så bra är väl det korta svaret. Jag provade efter en månad och det smakade svag saft som jäst.  Efter tre månader var smaken bättre med en mer distinkt smak och mer alkoholsmak. Vad är poängen med denna dryck? Jäst saft gillar väl ingen, åtminstone inte idag men det var säkert en billig höjdare vid slåttern för hundra år sen.  Är det billig fylla kan man ju undra? Troligtvis inte eftersom den uppmätta alkoholhalten ligger på endast 1,6-2.0%  och det är det ganska svårt att bli tankad på.

Det är svårt att misslyckas med recepten och för att helgardera mig gjorde jag dessutom två enskilda satser  med olika äpplen. Den ena fick rosa färg på grund av skalen och det såg snyggare ut än vad det smakade.

Vill du läsa mer om vad man drack förr så läs mer här. ‘

Vill du läsa mer om gammal mat? Så besök bloggen Sovel där jag och några andra vänner som gillar gammal mat skriver.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar
Per Göran Johanssons Gods, kvinnor och stickning- Tidig industriell verksamhet i Höks härad i södra Halland ca 1750-1870.
Jag har läst om denna avhandling som jag som hastigast läste under min studietid. Den ger på ett okonstlat sätt en begriplig bild av protoindustrins utveckling. Nyttigt och läsvärt.
4 förläggare av 5.


Lämna en kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Jag stoppar korv i SR P4.

Jag har haft den udda möjligheten att gästa P4 Östergötland morgon. I programmet finns inslaget Matthias kollar, där programledaren Matthias undersöker olika lyssnarfrågor. Denna gång hade en äldre herre ringt in och undrat historien bakom den östgötska Västerlösakorven.

P1040056

Googlar du efter Västerlösakorven hittar du till denna blogg och därför bjöds jag in för att stoppa korv i direktsändning och berätta om korv förr. Klart udda.

Lyssna på inslaget från 19 nov HÄR! Ungefär 1,5 timme in börjar äventyret.
Lite mer bilder från det hela.

Vill du ha mer om östgötska korvar? Klicka här!Efter att ha blivit tillfrågat igår ryckte jag in och idag satt jag vid ett långt bord/bänk och hackade och pratade i radio. Väldigt roligt och hysteriskt.

P1040057

Nu är den lagt på saltning och sen ska den hängas på tork.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Persmässemarknad och lädersmörja.

P1020887
Den ryska oljan.

För tredje året i rad besökte jag Persmässemarknaden i Linköping. Detta är en liten marknad i gamla Linköping med historiska inslag. De två föregående åren har jag visat jaktvapen men i år blev det andra saker för att variera lite. Jag blev lite sugen på att dyka ner i 1800-talets hemkemikalier och visa hur man gör trätjärans okända kusin, ryssolja och visa hur den kan användas i lädersmörja. På en Historisk Verkstad för ett antal år sen hade jag ett liknande tema där deltagarna kunde blanda sin egen lädersmörja med traditionella ingredienser.

P1020890
Så här hård var jag i min vita skjorta och ylledamasker.

Detta är tredje gången jag bränner ryssolja och samtliga gånger har det gett en liten avkastning. Regelmässigt bränner jag oljan vid och den reduceras till närmast asfaltsklister. Detta beror på min primitiva brännutrustning huvudsakligen. Den ska vara enkel och lättransporterad, endast en konservburk och en 10-liters målarburk. Första gången använde jag en mer tidsenlig metod med en uppochnervänd järngryta.
P1020881
Fördelen med den här enkla metoden är att du kan steka korv på näverkärlet.

För den nuvarande metodens tillvägagångssätt rekommenderar jag att läsa den artikeln jag skrev förra gången jag brände. Du finner den HÄR.

Min affärsidé för detta marknadsstånd var att att jag skulle bränna ryssolja samtidigt som besökarna mot en liten peng kan få komponera sin egen lädersmörja. Beroende på vilka egenskaper och kvalitéer man önskade av smörjan kunde kunden kombinera fritt bland åtta tidsenliga ingredienser.
P1020879
Från vänster har vi ingredienserna: ullfett, kotalg, rapsolja, ryssolja, bivax, sältran, linolja, tjära.

Höjdpunkten blev emellertid denna lilla tävling jag initierade där besökaren skulle gissa vilka ingredienserna var i de åtta burkarna. Den som gissade alla rätt fick gratis göra en burk smörja. Det visade sig vara rätt krångligt och som bäst tog två personer under dagen sju poäng, dessa fick tröstpris. Det var fröjdefullt att se moderna människor botanisera bland dessa relativt vanliga substanser. Det luktades, kändes och även smakades i jakten på rätta svaren.

P1020883
Somliga ägnade lång tid hos mig och engagerade hela släkten.

Uppgiften var såklart skitsvår, det är inte många som luktat på sältran eller ullfett. Jag var frikostig med ledtrådar vilket hjälpte föga. Vad som är lustigt är att jag känner hur insnöad jag är i denna hobby, ganska många kunde klura ut rapsolja och en del tjära men därefter tar det stopp. Det tog dock inte stopp för hantverksgurun Daniel Nilsson på Historiska hantverk som på löpande band tog sju av åtta burkar. Han gick dock på pumpen med ullfettet som han själv inte prövat på att utvinna, en imponerande prestation dock.

P1020889Daniel vet hur man luktar sig till gamla substanser.

Hur gick det då med min affärsidé? Sisådär, jag hade givetvis för en stund glömt att vi idag har massproducerade skräppjucks av kromgarvat skinn från andra sidan jorden. Vi smörjer inte vår saker, vi slänger våra saker när de spricker. Just ja, så var det. Trevligt och folkbildande var det iallafall.

Bättre lycka hade jag dock på hemmaplan då jag sköt mitt första vildsvin. Dagen innan fotograferade jag sex grisar mindre än 100 meter från huset. Dagen därpå vid 22-tiden, smög jag ut. Då lunkade det ut en stor galt 300 meter bort. Efter 45 minuters långsamt smygande och krypande kom jag inom räckhåll och lät kulan gå. Med hjälp av grannar och traktor fick jag hem 125 kg svin. Vid två på natten kom jag i säng med känslan av att verkligen blivit en annan jägare. Idag har jag grillat vildsvinsfilé, smaken av seger.

P1020834

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Har du problem med utslag så finns det många folkliga bot att rådfråga. Utöver direkt magiska botemetoder kan du smörja utslagen med något av dess: blod, brännvin (även invärtes bruk såklart), dödmull, dödben, spott, nordrinnande vatten, midsommardagg, urin och vådeldskol.

 

Kurage recenserar.
Armemuseet.
Lite mossigt men jag gillar det såklart för jag är nörd. Gillar montrarna med saker som är så nära att man kan fota av dem. Restaurangen var dock bäst.
4 vadmalsbitar av 5.

 

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Läder, Självhushållningsexperiment

Första skörden. Iduns rabarbersaft 1918.

 

P1020517

Årets första skörd blev rabarber och rabarber är som många vet en ganska knepig växt som jag föredrar att inmundiga i lagom mängder. Saft och sylt fick det bli denna gång och jag tog hjälp av Iduns kokbok från 1918. Jag passade också på att göra mig av med en annan knepig avkomma, röda vinbär.  Problemet med rabarber är att de endast är ätbara i kombination med hejdlöst mycket socker, därefter kommer ett gäng bär som är ätbara en stund utan socker såsom vinbär, krusbär, lingon och liknande. I höst ska jag även se över slånbär och andra fattiga bärsorter och undersöka dess egenskaper.  Det är väl i princip bara smultron, jordgubbar och hallon som utan problem kan ätas naturligt. Förr så åt man inte saker naturligt, det skulle tvunget processas på något vis, även sådan som vi finner normalt att äta rått som äpplen och päron. Folk var i gemen mycket skeptiska mot saker som den mänskliga handen inte rört vid med järngrytor och eld. I rabarberns fall finns det ju i alla fall fog för att vara skeptiskt.

 

P1020497

Nåväl, det blev några burkar sylt och flaskor saft. Det är sannerligen ingen svårighet att bli självförsörjande på rabarberrelaterade drycker och rätter.

Vi har för första gången också börjat odla på allvar hemma i vår gudsförgätna trädgård. Det är något av helvete för den odlaren som är vän av struktur och ordning. Tomten ligger på ett berg där jordmånen är ytterst nyckfull och varierande tjock. Den tycks hur som helst vara särskilt anpassad för kirskål, mossa, syrénskott, maskrosor och andra paradisväxter.

I våra pallkragar tycks det iallafall som salladen, senapskålen, ärtorna och spenaten komma och det är mer än vi vågat hoppats på.
P1020526

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

George Combe beskriver påven VI i sin bok Menniskan i öfverensstämmelse med naturens lagar (svensk översättning 1840) som ett exempel på naturvidrig person:

” Alexander VI var i sanning en vanheder för den påfliga stolen: från tidigaste åren var han en utsväfvande och ränkfull, hans lif blef omsider skänligt. Man säger att han har köpt den påfliga kronan genom att muta ett visst antal Cardinaler, eller genom stora löften han aldrig uppfyllde. Det är väl bekant, att då han blev Påfve, hade han en familj af 5 barn: 4 gossar och 1 flicka. Han hade för vana att sälja biskopsstift och andra kyrkans tillhörigheter, för att rikta sig och sin familj. Historien anklagar honom för förgiftnings och förfalskningsbrott, mened, tygellösa utsväfningar, jag till och med blodskam med sin egen dotter.”

Lämna en kommentar

Filed under Självhushållningsexperiment

Historiskt hantverk och liv. – Studiecirkeln.

På Norrköpings Stadsmuseum har jag nu sjösatt ett nytt projekt som heter Historiskt hantverk och liv. Det är en studiecirkeln i museets lokaler där deltagarna tillsammans lär sig och forskar i historia med hjälp av sina sinnen. Med hjälp av laborationer, experimentell arkeologi, slöjd, matlagning och liknande utforskar vi vårt kultur arv. Vi ska också försöka på sikt att undersöka det immateriella kulturarvet som musik, berättande och lekar.

Den här våren är en försöksomgång och om projektet fungerar bra kommer vi fortsätta till hösten. Den här gruppen är en del av att främja museets hantverksprofil och ha en folkbildande verksamhet.  Förhoppningen är också att ha ett nätverk med människor som är intresserade av den här typen av kunskapande.

Till våren kommer vi ha det här framför oss.

Feb.
v. 6 tors 17-20 Introduktion och vi bygger våra egna ostformar
v. 8 tors 17-20 Fritt arbete

Mar.
v. 10 tors 17-20 Show and tell – Dräkt och sömnad
v.12 tors 17-20 Fritt arbete

Apr.
v. 14 tors 17-20 Äldre fotografi – Vi bygger oss en var sin kamera.
v. 16 tors 17-20 Fritt arbete

Maj.
v. 19 tors 17-20 Krutrök, vassa klingor och brustna bågsträngar
v. 21 tors 17-20 Fritt arbete och säsongsavslutning.

Vad som händer till hösten vet vi inte än, men det finns många saker i beredskap.

Ostformar.
Som projekt som löper under hela terminen kommer vi tillverka traditionella svenska ostformar. Den typ av ostformar som är sammanfogade av träsidor och som har ett karvsnittsmönster i botten som sen avtecknas i osten.

Jag har börjat bygga en enkel prototyp, där alla stycken är 13 cm långa. Materialet är ask.

Den hålls ihop med sprintar och isärtagen ser den ut såhär.

När det kommer till botten så har jag funderat på att botten ska se ut ungefär så här:

Jag har börjat provkarva lite. Jag har mest gjort lite mindre snitt innan så detta är verkligen en utmaning. Jag har valt att göra ett geometriskt mönster eftersom det är så klassiskt. Med hjälp av passare tar man ut linjerna för karvsnittskniven. Får se om detta blir vettigt.

 

Vill du följa det här projektet så har det en egen blogg. Kolla in den!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
1910 var Norrköping Sveriges vattentoaletttätaste stad. Problemet var dock att det dröjde till långt senare innan det byggdes ett reningsverk så skiten åkte rakt ut i strömmen.


Kurage recenserar.
Parodiserien Hunderby. Jag älskar Julia Davis för att hon går hårt in för att parodiera Storbrittaniens litterära nationalskatt. Helt corny, som Hot shots goes Jane Austen.  Går på SVTplay nu.
4 bubbly milk av 5.

 

2 kommentarer

Filed under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Historiska hantverk på Stadsmuseet VII: Att stoppa östgötsk korv som förr.

181858_529734793703858_68902078_n

Korv-Bladet nr. 1.
-För Korven i tiden.

Ett eko från de krökta ryggarnas tid – tre östgötska korvar.

Enligt tradition med föregående år vare det åter dags att stifta bekantskap med den uti östergyllens land så populära korven. Året innan var uppslutningen rekorderlig och mången ungdom fick med glädje uppbygga förståelse för den forna allmogens tarfliga matkultur enkla leverne. Som traditionen påbjuder sammanträffades korvstopparaspiranterna i det Grå huset på Norrköpings Stadsmuseum ock skaran av besökarna representerade gott samhällets alla grupper från enkla väverskor och djäknar till åldringar ock dagavlönare.

DSCN1089

Jag ville verkligen befästa den östgötska korvtraditionen ock tog därför hjälp av de otaliga uppteckningar från landskapet. Dessa korvar vittnar om den strävsamhet som östgötarna levde under vid 1800-talet. Det var en tid då vår korvkultur ännu inte influerats av de på kontinenten så kryddstarka korvsorter, ty vi eljest framhåller värdet i måttlig kryddning ock äran i att inte använda de bästa delarna på djuret såsom utländska korvstoppare plägar göra.

Här följer en enkel redogörelse över tillvägagångssätt ock huru korven lät sig väl smaka.

Västerlösakorv
En i Östergötland vida populär korv som såldes vid sekelskiftet till de östgötska hushållen. Recept kommer ursrpungligen ifrån Spärringe i Västerlösa. Hämtat ur Inga Wallenqvist, Östgötamat.

DSCN1109Med stor noggranhet skäres späcket i små tärningar och dagavlönaren Johnny Lindberg medans apotekarstudentskan Helena Thun Westerberg arbetar med kvarnen.

Recept

1 kg nötkött
1 kg fläskkött
½ kg späck
1 msk salt
1 tsk vitpeppar
1 tsk kryddpeppar
½-1 dl kallt vatten
grovt salt.

Köttet males två gånger på köttkvarn, späcket skäres i små tärningar. Korvsmeten blandas och kryddas. Späcket blandas i mot slutet. Smeten stoppas rätt hårt i väl sköljda krokfjälster.

När korvarna är uppbundna tar man fram en stor bunke och täcker botten med ett lager av grovt salt. Lägg i korvarna och täck dem med ytterligare ett lager salt. Korvarna ska stå i saltet i ett dygn och vändas någon gång under tiden.

När saltningen är klar tas korvarna upp, torkas av och hängs luftigt i köket så att de får torka till. Korven förvaras sedan torrt och svalt.

Sedan korven är tillverkad ska den torkas så att sältan tränger ut och korvskinnet vitnar.

P1010044Den berömda korven från Västerlösa.

Kommentar
Västerlösakorven bjuder på en riklig sälta och påminner mycket om allmogens förhållande till det ack så värdefulla saltet. I sitt torkade tillstånd är det troligt att korven hålla länge utan att bli skämd. Den påminner i hårdhet i mångt och mycket om de hårda torkade korvar som man kan bjudas på neråt medelhavet, fast mer salt. Tillsammans med riklig traktering och senap bereder sig denna korv en anständig plats på valfritt dukat bord.

Stekekörf från Horn
En typisk rå allmogekorv med potatis och slaktrester i. Känd ifrån trakterna kring Horn. Hämtat ur Inga Wallenqvist, Östgötamat.

DSCN1099Här blir en stekekorv till. Undertecknad vid hornet, väverskan Elin Kindberg vid kvarnen och dagavlönaren Johnny Lindbergs gosse lär sig hantverket.

Recept

4 hg lever
2-3 hg späck
7 hg nötkött
7 hg fläskkött
6 tsk salt
1 tsk vitpeppar
1 tsk kryddpeppar
3 msk riven lök
3 liter pressad kokt potatis.

Smeten mals och blandas och stoppas på rakfjälster. Binds av till ca 3 decimeter långa korvar som gräddas i ugn på låg temperatur (under 100grader) i vattenbad.

I brist på rakfjälster gör man leverkaka eller ”lösing”, smeten gräddas då i långpanna och man rör upp hela tiden den blir smulig. Vanlig som vardagskorv.

DSCN1120Den gråa korven som skvallrar om en annan tid.

Kommentar
Denna korv är sannerligen ett smaklöst prov på allmogens tarvliga vardag då den vid förtäring starkt påminner om huru det är att äta sämre fläskkorv med potatis fast liksom potatisen äro instucken i korven. Korvens smak äro mycket ringa ock är ett bärande vittnesbörd från historiens enkla lefvnadsförhållanden. Rekommenderas för den som tilltalas av ödmjukhet, milda smaker ock historisk asketism.

Surkorv från Kisa
En traditionell typ av korv som hängs för att mogna. Stor andel slaktrest och utfyllnad. Hämtat ur Rut Wallensteen-Jeager, Mat till vardags och fest när seklet var ungt.

Recept

4 liter kokt kall potatis
Hjärta och lungor av gris
6-7 hg fläskkött
2-3 hg späck
lök
salt och peppar

Alltsammans males på köttkvarn, blandas med kryddor och stoppas hårt i smala fjälster, knytes till och doppas i kokande vatten. Korvarnas torkas på en duk, hänges på en trästång över den varma spisen för torkning i drygt en vecka. Förvaras på kall plats eller stekes på genast i ugn.

P1010049Bror och syster surkorv.

Kommentar
Denna surkorv påminner till mycket om den helsvenska nationalkorven isterband fast utan de brukliga korngrynen som i detta fall byts ut mot potatis. På grund av potatisens mättnad av vatten krymper inte korvskinnet i proportion till innehållet vilket bidrar till att korven blir något ihålig. Ehuru detta påverkar ej kvaliteten på denna förträffliga korv. Den skola stekas för att uppnå bästa smak.

Slutligen
Sammanfattningsvis vill jag applådera de tappra som deltog i denna samkväm. Min förhoppning är att detta har bidragit till att sprida kunskapen kring den östgötska korven och att kanske nya recept kan avtäckas i stuga och gård.

Wid pennan
Anders Lindkvist,
Liljerum.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
1885 tjänade en piga 84 kr/år  samt logi och mat för ett värde av 225 kr. En riksantikvarie tjänade 6000 kr om året. 

Kurage recenserar.
Downton  Abbey säsong 3.
Jaha då var den säsongen slut med. Kanske lite uberdramatiskt men bra är det ändå. Skildrar något ovanligt måste man väl ändå tillstå.
4 mr. Carson av 5.

Historieätarna säsong 1. Jag kan inte låta bli att ha roligt när jag ser detta, jag hade inget problem att spänna av mig prettobrillorna och bara skratta lite. Helt hysteriskt och föredömligt lättillgängligt.
4 kalvmulor av 5.

8 kommentarer

Filed under Självhushållningsexperiment

Äpplenas och strävsamhetens höst.

Hösten börjar nu luta sig in i vintern och skördarna är bärgade. Som jag skrivit andra höstar har det varit en hel del att göra, hösten är för mig en hektisk tid och nu är den ovanligt fullspäckad när man som nybliven familjefar försöker ta sig an den nya världen som skapades för snart ett halvår sen.  Bloggen hamnar i kläm mellan vardagbestyr, husfix, jakt, svampplockningar, jobb och framför allt nöjet att lära känna min kära lilla dotter. Så om ni tycker den uppdateras lite sällan så vet ni varför.


I vilket fall så när jag en blygsam längtan efter att ta till vara på naturens resurser. Vi har egentligen ingen mark att odla på i någon större utsträckning. Vi bor dessutom på en bergknalle med en jordmån liknande tunnheten i skalet på ett äpple. Men trots det finns det annat man kan göra och många utav exemplen är kanske självklara men jag vill ändå uppmuntra er inför nästa höst. Jag har satt som mål att bli självförsörjande på åtminstone svamp, saft och äppelmos, det är alltid något.

Totalt har vi tagit hand om ca 250 kg äpplen denna höst, från vår trädgård men också andras. Mängder av äpplen ruttnar i villaträdgårdar runt omkring oss. 250 kg låter som mycket men vi tog med oss 200 kg till ett litet musteri utanför Rimforsa och där pressade vi 140 liter must. Klart värt om man har mycket äpplen,  det kostar 7 kr litern och man får ta med sig musten från sina egna äpplen hem. Musten är så pass koncentrerad att den dessutom måste späs till hälften när den ska drickas.

Sen har vi kokat äppelmos och frugan har gjort äppelchips och torkat dem på en spolhållare. Sen har vi fryst in saft, vinbär och torkat svamp.

Ett annat mål som ligger framför oss är att vår köttkonsumtion ska koncentreras till vilt och kött som man vet var det kommer ifrån. Det självklara blir jakten såklart men detta tar tid och som nybörjare tar det mer tid. Med få jaktdagar har det iallafall blivit en råbock och en gås till frysen.

Till sist.

Kanske tycker ni min blogg har blivit lite konstig och ändrat riktning, väldigt lite medeltid, handsydda kläder, krångliga hantverk och mer torra artiklar, mat och historiska grejjer. Jag har dock en hel del kvar i arsenalen, men det kommer inte med automateld den närmsta tiden.

Reklam!

En annan sak som jag annars är väldigt glad över är att jag precis blivit publicerad i den eminenta historiska tidskriften BBC Historia! Jag har skrivit en spännande artikel  om Norrköpings brandkatastrofer. Spring och köp nr 9, det är en mycket trevlig tidning, låt er inte avskräckas av den mustaschprydda mannen på omslaget!

Lev och må, på återseende.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
I St. Levene socken förbjöds ungdomen att ställa till dansgillen på kyrkogårdarna på söndagar och helgdagar. Om man så gjorde skulle man plikta med 8 öre silvermynt och sitta i stocken tre söndagar i rad. Det tycks ha varit ett allmänt problem då liknande förbud uppstod i Herrljunga 1758 och Horn 1760. I St. Levene förböjds i samma veva blekning av linnevävar på kyrkogården. Världen var annorlunda förr…

Kurage recenserar.
Carl-Martin Bergstrands Kulturbilder från 1700-talets Västergötland
. Sjukt bra liten bok med små utdrag ur sockenstämmeprotokoll där det bestäms i smått och stort. Vänder upp och ner på ens uppfattning om allmogens 1700-tal.
5 klockare av 5.

Bengt Jansons bok Antikrundan. Alltså en bok om antikrundan men faktiskt ganska intressanta porträtt och enkla artiklar som ger inblickar i svenska antikbranschen.  Klart läsvärd.
3 karolinska arbeten av 5.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment