Category Archives: Byggnadsvård på Liljerum

How to make your vedspis ready for the vinter.

Inför hösten är det läge att se över sin vedspis eller den vedspis du tänkt installera i ditt hus. Jag har tidigare skrivit den mer avancerade artikeln i ämnet som även behandlar demontering av vedspisen. Den här artikeln handlar mer om en lättare men välbehövlig uppfräschning av en vedspis i ett sådant skick som man ofta stöter på. Vedspisen har stått i en källare i ett hus som numera är rivet.

För att få fart på den här vedspisen behövs:

-Dammsugare
-Ficklampa
-Spislera
-Reservdelar
-Pannkitt
-Stålborste för vinkelslip eller borrmaskin
-Spissvärta och terpentin
-Pensel och trasor

Rengöring och inspektion
Innan du sätter igång med arbetet bör du fråga dig om det är värt att göra iordning vedspisen. Det krävs att du gör en enkel bedömning. Syna utsidan först och leta efter sprickor, hål och liknande. Det är inte lätt att svetsa i gjutjärn men det går om du får tag på en duktig svetsare. Insidan är alltid skitig, fylld med sot, skräp, döda möss och alltsköns skit och det är svårt att kolla insidan på spisen. Raka ur allt smuts och dammsug ur så gott du kan. Jag gjorde ett mycket stiligt munstycke till min dammsugare medelst vävtejp och rör.
P1050162Dammsugning färdig och nytt brännjärn på plats.

Inne i spisen ska du vara vaksam på vad som fattas och vad som är trasigt. Det som ofta slits i järnspisar är cisternjärnet och brännjärnet, det är de järndelar som sitter på eldstadens sidor. Brännjärnet är skyddet mot ugnens vägg, cisternjärnet skyddar spisen yttervägg. Om dessa delar är hela är det inget att bry sig om men om de är trasiga eller spruckna ska de bytas. I min spis saknades brännjärnet och på bilden ovan ses det nya järnet på plats (här beställer du nya delar).

Rostavlägsnande
Det värsta delen av renoveringen väntar här. Det är här som du får rostpartiklar i hela din verkstad. Plocka bort alla lösa delar såsom luckor och spisringar. Jag föredrar stålborsthuvud på vinkelslip då de är mer effektiva men trissa på borrmaskin går också bra. Har du för självskadebeteende tar du fram en vanlig stålborste och borstar och borstar och borstar. Ta på dig hörselskydd och munskydd och kör igång. Rengör också ringarna. Avlägsna all lös rost, det räcker oftast.

Ny spislera
För att skydda ugnen och få en jämn temperatur i spisen behövs ett lager spislera på taket av ugnstaket. Det är en eldfast lera med järnspån i som armering. Gör rent ugnstaket och montera brännjärnet på plats. Blanda leran som det står på förpackningen och lägg ett jämnt, snyggt lager på hela taket. Har du möjlighet att ta bort förgreningsplåten mellan spisplattorna så är det lättare att komma åt.
P1050167
För att leran inte ska spricka ska leran inte ligga an mot brännjärnet som gärna rör på sig i värmen från elden. Skär därför med en tunn kniv mellan järnet och leran så de inte limmas ihop.

P1050168
Tätning
Om du vill täta lite extra i fogarna mellan väggplåtarna kan du dra tunna strängar med pannkitt i skarvarna. Det ska inte vara några korvar utan dra en sträng och ta bort överflödigt material med ett finger. Mindre sprickor kan du lägga igen med pannkitt.

Slutfinish
Nu kommer den roligaste delen, det är här du kommer svärta ner dig själv och din verkstad. Det är dags för spissvärta. Vänta med att montera tillbaka alla luckor, det är lättast att komma åt med spissvärtan utan. Det lättaste sättet att applicera svärtan är enligt mig med pensel. Det kräver att du spär ut svärtan med terpentin. Med penseln kommer du åt i alla skrymslen istället för att krångla och kladda med en trasa. Däremot kan du efterpolera med en trasa så blir den lite svartglansig.

P1050170

Voila, iväg med dig och klyv upp den där vresiga kranen du haft liggande och börja elda.

P1050763

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar

Fabian Göranssons serieversion av August Strindbergs Inferno. Grovt och naturalistisk framställning av vår nationalklenod och psykfall Strindberg. Här får vi följa Strindbergs kamp mot sina inre demoner och ego i serieform. Trevligt och förmodligen mer lättillgängligt än att läsa själva boken.
4 psykoser av 5.

Perry Svantessons böcker/häften svenska vapentillverkare I-III. En något amatörmässig framställning om huvudsakligen svenska pistoler under 1800-talet. Ganska mycket viktig information som gärna hade fått en korr till innan tryckning. Oumbärlig för ämnet dock.
3 aledalare av 5.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar & Recensioner, Byggnadsvård på Liljerum

How to koka the röd slamfärg.

P1050450Den svenska nationella identiteten blöder ut på gatorna.

Ingen färg är väl så traditionstyngd i Sverige som den röda slamfärgen. Idag synonymt förknippad med Falu rödfärg. Traditionellt sätt så har betydligt fler gruvorter och bruk producerat det röda pigmentet som hamnat på våra hus men Falu Rödfärg kom att på sikt totalt dominera marknaden. I slutet på 1600-talet började allt fler trähus i Sverige i rödfärgas men det dröjde länge innan det blev ett allmänt förfarande. Det har inte alltid handlat om estetik och fåfänga hos Sveriges allmänhet utan även av praktiska skäl. På grund av att Sveriges otaliga bruk under 1700-talet i princip eldade upp varenda pinne och kotte som fanns i den allt mer utglesade skogen fanns det starka motiv från statens håll att se till att de existerande trähusen stod så länge som möjligt. Vetenskapsmännen upptäckte att den röda färgen hade konserverande egenskaper på träet och genom diverse förslag, premier, påtryckningar och påbud såg man till att fler hus målades. Exempelvis år 1747 skulle alla trähus i Åbo rödfärgas. I och med att fler hus panelades och en  penningstark ekonomi växte fram bidrog det till att allmogen under 1800-talet började måla sina hus allt mer.

Koka egen färg
Idag kostar en hink med 10 liter Falu rödfärg ljus en bit över 700 kr. Den ljusa nyansen är dyrare än den vanliga fula mörka rödfärgen. Det är inte helt konstigt att många målar sina hus med billiga, mörka och fula rödfärger och att deras hus sen ser ut som rödsvullna blåmärken efteråt.

Varför då inte koka slamfärg själv och spara en massa pengar?

Jag fick ca 25 kg rödfärgspigment från en vän som kokade till färg till sitt garage. Nu tänkte jag att det var dags att pröva lyckan själv. Kokningen är så pass enkel att företa att det faktiskt är värt det.

P1050390Pigment, tändstickor och järnvitriol.

Det går att finna mängder med olika recept men i min medelklassmässiga nervositet så använde jag mig av Gysinges recept som är något blaskigare än de övriga recepten. Jag tror inte det är så noga egentligen, blir färgen för tjock är det bara att spä den när man ska måla.

En sådan här färg innehåller ett fåtal ingredienser, vanligen vatten, järnvitriol, rödfärgspigment och mjöl. Jag valde att köpa vetemjöl då min lokala kvarn i Söderköping bara hade grovmalet rågmjöl hemma. Hellre ett ekologiskt och närproducerat vetemjöl än ett okänt rågmjöl från ICA. En del hävdar att rågmjölet är mögelbeständigare än vetemjöl eftersom det är surare men skillnaden är troligen marginell. Sen kan man hävda det historiska argumentet för att använda rågmjöl då det är troligare att det användes förr då det var billigare och kunde odlas i hela Sverige. Jag är medveten om denna problematik men orkar liksom inte bry mig. Falu Rödfärg använder vetemjöl vet jag dock. Göran Gudmundsson may hunt me down for this blasphemy.

P1050400Stadsantikvarie Hanna gladeligen rörde i grytan en stund.

Gysinges recept:
8 liter vatten
0.33 kg järnvitriol
0.4 kg rågmjöl
1.28 kg pigment

Koka upp vattnet. Lös järnvitriolen i vattnet och rör sedan ner mjölet(gärna löst i lite av vattnet så det inte klumpar sig). Låt koka upp och koka ca 15 minuter. Tillsätt därefter pigmentet och koka i 4 timmar under lock. Rör då och då.
(Det här är ett recept som är nedskalat i proportioner gjort av från Ekenäs gårdsbloggen som jag förstorade upp till 40 liter vatten.)

P1050403Så fort man springer iväg några minuter kokar det givetvis över vilket förklarar den gulaktiga sörjan på marken.

Själva kokningen är enkel, vad som skiljer Gysinges recept från andra är koktiden. I gamla recept räcker det med att koka färgen i någon kvart medan Gysinge framhäver att fyra timmar är lämpligt. De hävdar att det är för att mjölets kvalitéer inte kommer till sin rätt annars.

P1050419Kokningen tar tid, bara uppkoket tog nog över en timme när man som jag hade 40 liter vatten. Det ger dock tid till annat som att grilla korv.

Resultat och kostnad
Det blev dryg 30 liter färg när det kokat färdigt. Kostnaden för färgen i material blev total 110 kr plus 135 kr för riktiga 10-litershinkar  jag köpte på Byggnadsvårdsbutiken. 245 kr för 30 liter är argument nog att göra det själv, men betänkt noga att pigmentet tillkommer om du inte som jag fått det gratis. Falu Rödfärg säljer inte längre pigment till privatpersoner så just nu vet jag inte hur man köper pigment men det går säkert att lösa på ett tillfredsställande sätt.

P1050451Jag borstade av en del av museet och provströk färgen och det ser ut att bli en bra kulör, något mörkare än Falu ljus.

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.

Birgitta Conradsson och Jane Fredlunds bok Köket förr i tiden. Köpte på loppis och blev positivt överraskad, Ica-förlaget gjorde många bra saker under 70-talet. Bra inblickar i den svenska kökskulturen under 1700-1800-talet.
4 durkslag av 5.

Westernserien Hell on Wheels första säsong. Brutal, skitig och faktiskt klart sevärd. The Swede torde vara en av de bästa rollkaraktärerna någonsin.
4 Grisvoldrevolrar av 5.

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Självhushållningsexperiment

Liljerum XXXIII. Balkong med brätte.

P1050445Liljerum den här morgonen vid 7-tiden.

Ganska direkt efter att vi flyttat in i Liljerum rev vi ner balkongräcket från vår balkong. Det var några år sen och sen dess har vi levt utan balkongräcke. Jag har använt den närmast klippavsatsliknande området på huset till att skaka mattor. En sådan lyxartikel som så många husägare och lägenhetsinnehavare trånar efter har vi knappt använt på dessa år.

hus2Där till vänster ser ni den gamla balkongen, smutsigt infärgad med alger. Genom dess virke kunde man med lätthet trycka sitt finger. Man blir också påmind om att det faktiskt hänt en del på dessa år, kul för mig!

Nu blev det äntligen ordning då jag tillsammans med min mor och far tog tag i problemet. Efter att ha kuskat runt bland bygghandlarna i jakt på rätt dimensioner hamnade vi som vanligt ute i skogarna utanför Skärblacka på Mårhults såg och hyvleri. Jag lovade mig själv ännu en gång att inte vara otrogen mot detta heliga trätempel där alla sorters trävaror finns till rimliga pengar.

P1050441Med risk för att bli balkongjägare. Utsikten är väl värd ett räcke.

Jag sågade spjälor, mor målade och far tillverkade de olika sektionerna som tillsammans utgör balkongräcket. Räcket följer samma färgskala som huset med Falu rödfärg ljus och grå linoljefärg 2% grön umbra.

Balkong är svårt på gamla hus, för ett tag sen kom jag över ett foto på ett hus från sent 1800-tal med en liknande balkong fast den var belägen ovanpå en glasveranda. Det irriterar mig att jag inte hittar fotografiet nu eftersom det var en rätt bra förlaga. Den här typen av balkonger förekommer undantagsvis på äldre hus. Ofta är balkongerna över en entré och beroende på husets konstruktion är balkongen på olika ställen. På salsbyggnader har ofta balkongen tak eller är inglasad. Vår balkong är på en sen utbyggnad i en vinkel mot trapphallen. Hade vi varit purister hade vi byggt om utbyggnaden och skippat balkongen. I Gård och Torp gavs ett bra mer byggnadsvårdsriktigt förslag men det byggde på att balkongen var byggd på hallen, till skillnad från vår balkong som är direkt över gamla pannrummet och tvättstugan. Det hade varit käckt med en inglasad tvättstuga men knappast praktiskt och i vårt fall knappast ekonomiskt försvarbart.

Ur Gård och torp.

I vilket fall har vi nu ett balkongräcke och det känns fantastiskt att få hänga där. Men nu återstår att åtgärda taket på balkongen. Balkongen är överdimensionerad och skjuter ut som ett fult brätte från väggen. Vi har dimensionerat räcket efter husväggarna varför vi planerar att såga bort det utskjutande taket då det ser klumpigt och ännu mer otidsenligt ut. Det får dock bli i framtiden, nu ska vi njuta av balkongen trots dess brätte.

P1050444Det utskjutande taket och en kaprifol som bestämt sig för att vi ska behålla vår gamla löst förankrade åskledare.

 

 

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Amatörernas afton. How to återkonvertera dörr till kammarlås.

Alla ursprungliga och vackra spillror i vårt hus är huvudsakligen utkastade eller deformerade och ledsamt moderniserade. Det handlar verkligen om spillror, vi har ju tillfört allt gammalt i vad man närmast kan benämna som ett ålderdomligt skal. En av dessa spillror är våra dörrar varav endast tre är ursprungliga. Hur många gamla dörrar har vi tillfört? Jo, sju stycken närmare bestämt. Uppbrända är alla dessa bestialiska funkisdörrar av masonit och papp. En av de dörrar som är original finns i köket. Under masonit fanns en sen 1800-talsdörr målad i en härligt gräll guldockra på ena sidan och en svagt skinkrosa ton på andra. När dörren anfölls av funkisperiodens hela slätstrukenhet så försågs också dörren med ett instickslås med bakelittrycke istället för det ålderdomliga kammarlåset.

P1050247

Nu var det dags att återkonvertera dörren till kammarlås. Ingreppen efter instickslåset var ganska stora varför nu mina skills i träslöjd nu prövades hårt. För er som läst noga på denna blogg så vet ni att jag föredrar material skapade av människor såsom tyg och järn. Trä vrider sig, spricker, har kvistar, sväller/krymper, har ojämn kvalité och kräver vassa precisionsverktyg för att bearbeta om att man överhuvudtaget ska vilja ta i skräpet frivilligt.

Behändiga verktyg som jag använt mig av är:

-Vass kniv
-Litet stämjärn
-Liten hyvel-Japansåg
-Borrar i olika storlekar varav en minst 15 mm.
-Skruvdragare eller borrsväng om man är teknikhatande, true nekrohemslöjd.
-Sandpapper
-Skruvmejsel för spårskruv samt lämplig spårskruv (använder du stjärnskruv kan du lika gärna sälja huset och flytta i en mexitegelvilla från 70-talet, du är inte värdig ett gammalt hus).
-Vinkelhake och penna
-Trälim
-Tvingar

Utöver detta behövs några stycken bitar kvistfri furu.

1. Rita ut en tilltänkt tillsnyggning av hålet så att det blir bra raka linjer. Det är lättare att tillverka en fyrkantig bit än att anpassa sig till hålet. Gör detta på båda sidor.

P1050248
2. Snygga till hålet med kniv och stämjärn.

P1050249

3. Passa in en träbit där låskassetten har suttit. Försök att få så bra passform som möjligt och slå sedan in den med lim.

P1050250
4. Passa in träbitar i hålen. Se till att dessa ligger an mot kassetträbiten. Det är bra om bitarna sticker upp lite. Detta tas bort senare.

P1050268
5. Limma alla tre bitar och fixera med tvingar.

P1050255
6. När limmet har torkat tar du en hyvel som förhoppningsvis är lite vass. Min var rätt slö eftersom min Tormek inte är hemma. Men det gick ändå. När det är hyvlat ordentligt tog jag även en slipkloss och slipade det sista. Hyvla bort all överflödigt material på alla inpassade träbitar.
P1050270
7. Ta nu ditt tilltänkta kammarlås och måtta ut var det ska sitta. Sen tar du och borrar nya hål. Det är lätt att det fläks ut osnyggt på baksidan om man inte håller mot med borren. Lyckligtvis kan det komma att döljas av en nyckelskylt. När hålet är borrat tar man stämjärnet och mejslar försiktigt ut för nyckeln. Jag var sådär försiktig uppenbarligen men det gör inget eftersom det döljs under låsplattan. Så talar en äkta bönhasare….

P1050272
8. Passa in låset och skruva fast det i dörren med spårskruv.

P1050273

9. Jag lyckades flisa ut en bit på baksidan men med lite lim så gick det rätt bra. Det ska sitta en nyckelplåt i nyckelhålet men trots att jag har en liten hög med kammarlås så finns inga nyckelskyltar hemma.

P1050274
Nu är hålen lagade och nu återstår det tråkiga arbetet att skrapa iordning dörren något, spackla spikhål efter masoniten och måla. Det är så ointressant att jag inte orkar skriva om det.

 

I övrigt

Jag har bevistat Persmässemarknaden i Gamla Linköping i helgen. Det är tredje gången som jag är där och andra gången med 1800-talets jakt i fokus. Det är en liten och behändig marknad på nära håll. Jag visade upp jaktvapen och tillbehör från 1800-talets första hälft. Särskilt för denna år hade jag med mig en rävsax som man kunde utlösa och en rävtana som väckte många välbehövliga frågor kring våra förfäders jaktetik.

P1050353

2 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Trä

Liljerum XXXII. Fasaden 96% färdig.

Tänkte summera lite av det arbete som vi lagt ner på fasaden under sommaren och hösten. Många av er kanske undrar om vi slutat renovera, men verkligen så är det inte. Däremot är det stora projekt som tar tid och särskilt nu när vi blivit föräldrar. Är det något som tar tid är det att vara föräldrar, lyckligtvis har vi hunnit med mycket de åren vi bott här innan vår dotter kom. Huset är faktiskt inte gult längre, nästan.  I en avlägsen saga var huset gratulerat med högsta fulhetsdiplom med sina blekgula ådrade eternitplattor. När dessa avlägsnades målades originalfasaden upp och genast blev huset ett annat hus, ett trevligare hus. Nästa steg var att byta fasad på trapphallen, hallen och tvättstugan. Trapphallen och tvättstugan behövde verkligen nya fönster för att gå i linje med husets utseende.

Tanken var att det skulle tas bilder av huset i vinterskrud men eftersom vintern vägrade starta så fick jag vänta tills det äntligen, tre månader för sent, började singla ner flingor. Det spelade ingen roll ändå när det är en omkullblåst gran på den räckeslösa balkongen och en grön, troligen frostskadad, vattenslang mitt i blickfånget. No filters…kan man lugnt säga. Vill man ha skönmålande bilder med blonda kvinnor i vita volangkjolar som skrider genom vitmålade inredningar får man leta någon annan stans.

En liten tillbakablick hur det såg ut. Inte det snyggaste man har sett, så länge man inte gillar fjällpanel. Och ospröjsade fönster, ledningar dragna på utsidan av huset, toa med panoramafönster i frostat glas (kan man ens nämna panoramafönster och frostat glas i samma mening?) och dessa eviga brunbetsade detaljer.

Processen var enkel till sin natur men knappast mindre arbetsam för det. För det första byta ut trapphallens fönster mot ett antikt som är rätt storlek. Detta fönster ska dessutom sättas ursprunglig höjd.  Byta fönstret på toan till ett annat antikt som dessutom ska renoveras. Panela om hela utsidan och se till att fuldragningarna fälls in under panelen.  Måla och svajja runt på stegar.

P1030392Fasaden har transformerats under hela tiden som vi ägt huset, en uppenbart långsam och smärtsam process eftersom vi tvingats leva i ett fult hus under flera år.

P1040390
ÄR DET KLART ÄN DÅ? Nej givetvis inte. Husets alla fönster ska renoveras och målas zinkgröna, balkongräcke ska göras och cirka 300 miljarder andra saker som rör husets utsida. Det är i sin ordning med ruckelägarens förbannelse.

En viktig byggdetalj rör hallen som ska byggas om för att passa husets historiska exteriör. Hallen är en utbyggnad som förtjänar ett tak som inte sitter ihop med stora taket. Liksom en dörr som anstår ett gammalt hus.  Därför får vi leva ett tag till med fjällpanel som en nagel i ögat varje gång man traskar grusgången fram.

P1040386

Nåväl, tak över huvudet och lyxproblem. Snön har också lockat fram andra saker att ta hand om. I mellandagarna sköt vi en liten gris, på nyårsdagen ett rådjur och senast i förrgår en liten räv.

P1040395

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Fröken Frimans krig.
SVTs mellandagsminiserie var ett snällt feelgooddrama om en oerhört viktig och politiskt turbulent tid.  Lite tamt och stelt men helt ok underhållning.
3 Hinke och Kata av 5.

Kommentering avstängd

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Den enes död, den andres bröd IV. Den tredje dörren och en sorglig berättelse om historielöshet.

Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
IMG_6251

Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.

Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.

P1010076

Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre.  Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
P1010116
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
P1010119

Och det sorgliga….

Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.

När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.

Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.

Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.

Kurage recenserar.
Dokumentären Palme
. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.

4 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum

Krogen VII. Den sakrala bardisken och höstens drycker.

Jag har ännu inte berättat för er om vad som ska bli krogens bardisk. Huruvida bonnkrogar verkligen hade bardisk i den meningen vi idag tänker oss en sådan låter jag vara osagt. Faktum är att i detta fall så var utgångsmaterialet en centralgestalt i de första idéerna om denna krog. I begynnelsen fanns en bardisk och ur denna skapades en lönnkrog. Den sakrala stämningen går igen. Bakom vårt bardiskämne finns nämligen en särdeles oväntad historia.

Missionskyrkan i Söderköping innan senare påbyggnad. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.

Mitt förra jobb som textilfarbror var inhyst i ovan missionskyrka i Söderköping som sedan 80-talet var uttömt på såväl kristna som kristna värderingar. På kyrkans gård stod den och väntade på mig, utkastad i kylan, plågad av regn och vind.

Efter lång tjänst som skrank till predikstolen i kyrkan fick den istället följa med mig hem, som gammal missionsförbundare tyckte jag mig kunna ge den ett nytt liv och kanske rent av ge den en slags upprättelse. Kanske inte den typ av upprättelse kyrkoskrank brukar få men ändock någon slags gott liv. Man undrar hur många predikningar som strömmat över dess kant, kanske har självaste Waldenström predikat sin försoningslära från denna plats. Hur har den inte fått uppleva eldiga möten och även sett generationer av gudtjänstbesökare som sakta tynat bort. Jag delar en gemensam historia med detta möbelsnickeri, liksom jag själv har många gånger fått uppleva samma saker som den.

På sin ursprungliga plats i början av 1900-talet. Fotot är är tagen från läktaren i den diskret nygotiska kyrkan, stämningen tycks vara gemytlig. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.

Är cirkeln kanske något ojämn men sluten trots allt?  Jag vet dock att det kommer att bli den mest välsnickrade bardisken i lönnkrogarnas historia.

Höstens drycker
I övrigt så är det höst och jag ömmar för alla dessa äpplen som ligger och ruttnar i folks trädgårdar (inklusive min egen) och slog slag i saken och besökte Övre Drättinge gård utanför Rimforsa för att musta äpplen! Det enda musteriet i Östergötland mig veterligen där man kan lämna in sina egna äpplen och få tillbaka must gjorda av densamma. Äpplen från Helena i Mogata, mina föräldrar, familjen Pääbo i Lindö och Liljerum samlades in.

Vad vi hade tänkt var 100 kg blandade sorter men min känsla för att uppskatta vikt och volym fallerade totalt och det visade sig vara närmare 200 kg. Efter 3,5 timmes mustande hämtade vi ut osannolika 143 liter must. Jag var tvunget att köpa till extra dunkar. Nu ska jag inte ha allt men det ser ut att räcka ett tag minst sagt. Jag upptäckte också att den var ganska stark och behöver späs till hälften med vatten när den ska drickas så då blev det ännu mer dricka. Mmmm….must.

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Engelska parlamentet röstade år 1812 igenom en lag om dödsstraff på att slå sönder industrimaskiner. Detta gjordes i hopp om att kuva arbetarna, främst textilarbetare, som såg maskinernas allt större utbredning på arbetsmarknaden.

Kurage recenserar.
Nej, just inget.  Men jag vill ge ett boktips om ni kommer över ett ex. Jerry Rubins kultklassiker Snacka inte bara…do it. En tokrolig självbiografisk bok om det sena 60-talets studentrevolter i USA. Den är lite svår att hitta då Nordstedts originalupplaga beslagtogs till stora delar1971, den finns dock i bootlegversioner. Läs om när Jerry Rubin sätter ihop en ganska framgångsrik valkampanj med en gris….

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen II. Pärlsponten.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Rivning.

När vi började riva ytskickten i krogen tänkte vi oss breda brädor i taket och sen tapetsera väggarna med grålumppapp och måla. Det blev inte riktigt så när vi började gå med kofoten.

Vi började med taket som var täckt med masonit och spännpapp i två lager, 300 miljarder småspik i snöräta rader. Det spikarna satt i förvånade oss, det var pärlspont, den bredaste man kan tänka sig spikad synligt med smidd spik. Det visade sig även att den var delvis handhyvlad vilket också pekar på en hög ålder för att vara pärlspont.

Redan nu var det dags att byta fokus från tidigt 1800-tal till senare för att matcha de ändrade förutsättningarna. Detta bekräftades när vi började riva väggarna. Här fann vi flera lager äldre tapetrester från sent 1800-talet.

Dessa två tapet tycks vara de äldsta och vad som är märkligt är att det varvas vilken som är underst. Det kan tyda på att detta är gamla tapeter som används som utslätning på underlaget som precis som i taket är pärlspont. Pärlsponten har inte varit målad vare sig i taket eller på väggen vilket tyder på att utrymmet varit mycket enkelt, alternativ att pärlsponten tapetserades över redan från början. Det sistnämnda grumlas något av att panelen färgats av sol och smuts som tydligt ses där taklisten suttit. Taket har sotats av eldstaden så nog dröjde det något innan tapeterna och spännpappen kom upp. Det hela är något kryptiskt och fördunklar rummets ursprungliga karaktär och funktion. I vilket fall blir det krog nu.

Att ta bort gamla tapeter.
Att avlägsna tapeterna var för övrigt ett kapitel för sig. Ett strängt arbete som avhjälptes med hjälp av gladpack, diskmedel och vatten i sprayflaska samt skrapor av olika slag. Spraya rikligt och sätt gladpacken över för att stänga in fukten. Vänta och skrapa. Detta är inget mirakelmedel men hjälper utan tvekan enormt. Tapeterna måste blötas upp för att lossna och sen ska det skrapas och skrapas.

Pärlsponten kommer behöva fixas till men är på det hela frisk. Lovande.

 

Glad Midsommar!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå midsommarafton, i Nöbbelöv i norra Skåne trodde folk att man blev flintskallig om man gick barhuvad på midsommarafton. Skalligheten uppkommer genom att en särskild mask angriper skalpen och äter upp hårsäckarna. Ett sätt att bli av med hårmasken var att koka vissa växten mattlummer i kourin och sen tvätta håret med det. Tänk på det imorrn.

Kurage recenserar.
Byggnadsvårdsdagen på Thorstorps Gård. Välorganiserat och entusiastiskt stämning. De få byggnadsvårdsorienterade som finns i landskapet var där, tyvärr är dessa få men det finns hopp om det i Östergötland. Kämpa på!
3 färgtrappor av 5.

 

 

5 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

En ö i köket istället för en ranglig grillbricka.


Detta är vår nya köksö, det enda som fattas är en öppningsmekanism och färg.

Sedan två år tillbaka har vi haft en småful grillvagn i vårt kök som vi fått. Vårt kök saknar egentliga avställningsytor och var i behov av någon slags köksö. Grillvagnen har tills nu tjänat detta syfte med medelgod tillräcklighet och kommer tillräcknas nya krav i form av skötbord i badrummet.

I takt med att jag ägnat flera dagar till att göra verkstaden i ladan till något slags rum med en praktisk funktion, mer än en bod där man kastar in verktyg och allehanda skit. Efter att ha hämtat hem en hyvelbänk, strukturerat, hängt upp, kasserat, sparat och funderat kan till och med min fru hitta ett verktyg.

Köksöar är inget som generellt funnits i något bondhem men jag ville ändå skapa en sådan som kändes naturlig. I linje med köket i övrigt fick det bli pärlspont och samma golvlist som i resten av köket. Min inspiration kom ifrån en vedlår i spont jag hämtat från en gård. Den har en rejäl sockel, avfasade hörn och rundade hörn på skivan. Vedlåren var ett vanligt inslag i alla bondkök.

Vedlår av pärlspont i ett typiskt kök som de verkligen såg ut och en typisk statarunge med dragspel, precis som de såg ut. Nordiska museet.

Av en tillfällighet stötte jag på denna möbel när jag letade bilder till denna artikel. Denna tidiga diskbänk förstärker bilden av det formspråk som jag sökt. Detta är ett moderniserat kök från sekelskiftet och alla detaljer har klätts med masonit. Diskbänken var förmodligen ursprungligen en enkel zinkbänk. Den har likt min vedlår avfasade hörn och en golvlist som följer övriga kökets detaljer. Västergötlands Museum. 

Extra förmånligt var det att helt kunna tillverka köksön på sådan man har hemma, överbliven spont, en gammal köksbordsskiva, sockel och beslag. Stommen är gjord av reglar som jag klyft med cirkelsågen och golvlisten är spikad med klippspik. Det är bra att ha en hög gersåg när man ska såga höga golvlister och min sågar inte helt rakt men med noga fastspänning kan det avhjälpas. Bordskivan är avslipad då den är lackad och grundligt misshandlad med bestick.

3 kommentarer

Filed under Byggnadsvård på Liljerum, Trä