Category Archives: Artefakt -fynddepån

Artefakt V. Abrahams Samzelius färgarbok.

När jag botaniserade i Färgaregårdens arkiv i Norrköping stötte jag på en liten tunn bok. Ett fint litet band omgav vad som visade sig vara ett verkligt fynd, en liten obetydlig avhandling skriven till Kungliga vetenskapsakademin år 1765. Titeln, sedvanligt lång:

Beskrifning på swenska färgegräsen, huru de af allmogen och andra här i riket warda nyttjade til färgning, utur flere wittra mäns dagböcker och ingifne berättelser til kongl. wetenskaps academien, sammandragen år 1763.

Författaren, Abrahams Samzelius (1723-1773) var en vetenskapman med inriktning på botanik och skrev bland annat om Närkes fauna.  Denna lilla bok om de swenska färgegräsen är på många sätt unik, för det första är den extremt ovanlig. Finns registrerad på två bibliotek i Sverige och för det andra är den mycket tidig. Sveriges första riktiga bok om färgaryrket utkom 1720, Johan Linders Swenska Färge-Konst. För det tredje så ger den en ovanlig inblick in i hur allmogen färgade under 1700-talet. Det sistnämnda är särskilt intressant då de flesta färgarböcker som trycks under 1700-1800-talet är skapta för professionell eller semiprofessionell färgning.

Om vi ser till hur dagens växtfärgning är utformad så kan vi se att många utav färgväxterna har hängt med andra har fallit bort. Idag när vi växtfärgar för historisk återskapning bör vi ta detta i åtanke och komma närmare sanningen om hur allmogen färgade.

För att fler ska kunna ta del av denna kunskap har jag valt att scanna in Samzelius bok. Den finns att ladda ner här: Abraham Samzelius – Swenska gräser.

Tidigare färgarkällor som jag lagt ut finns här:
Emil Skölds färgarmanuskript – En annan färgbok
Utdrag ur Gustav Berglings Fruentimmers Färge-Bok 1772

Litteraturtips om historisk färgning under 1700-1800-tal.
Kulör i träff – Minnesskrift vid invigningen av Färgargården i Norrköping 20 maj 1939. Stockholm: Nordisk Rotorgravyr. 1939. Om någon vill köpa exemplar av denna bok så kan de köpas för 50kr på Norrköpings Stadsmuseum.
Johansson, Lisa Gamla, i lappmarken kända växtfärgningsrecept. Stockholm: AB Egnellska Boktryckeriet 1963.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Kulör i träff – Minnesskrift vid invigningen av Färgargården i Norrköping 20 maj 1939. Med Sigurd Erixon som redaktör kan det knappast gå fel. Varierande och högkvalitativa artiklar om färgarämbetet i Sverige.
Betyg: 4 kypkrokar av 5.

Bok. Jan Peters – Sedan stack vi staden i brand, en legoknekts dagbok från 30-åriga kriget. Den enda kända dagboken från 30-åriga kriget som är författad av en enkel knekt. Ingen läsning av litterär klass men ger unika inblickar i ett fasansfull och förvirrat krig. 25000 km lång roadtrip genom de tyska staterna.
Betyg: 3,5 plundringar av 5.

 

 

2 kommentarer

Filed under Allmoge och etnologi, Artefakt -fynddepån, Växtfärgning

Artefakt IV. Den mystiska trollkniven.

Runor har genom århundraden gäckat människans sinne, från dess begynnelse för nästan två tusen år sen till våra dagar. Runornas tecken har tjänat en mängd olika syften. Allt ifrån pompösa redogörelser om långväga resor och stordåd till enkla meddelanden och allmänt nonsens. Under medeltiden och fram till 1900-talet i vissa delar av Sverige. Runorna tjänade  som ett folkligt alfabet med lokala traditioner och stil. Det sistnämnda gäller särskilt för dalarna som har ett eget variationsrikt runalfabet. Runorna levde dock sällan i skymundan för överhögheten och bland de lärde. Exempelvis har det nyttjats i medeltida landskapslagar, som försök till ABC-substitut under 1600-talet och för att stärka nordbornas nationella självkänsla under 1800-talet.

Hänglås med runor, okänd proveniens, daterat 1707 . Nordiska museet.

Runorna har sedan tidigt tjänat nordborna med en magisk klangbotten och de ansågs ofta bära besvärjande egenskaper.  Hos allmogens kloka och trollkunniga brukades runalfabetet alltjämt som ett magiskt skriftsspåk. Det har ristats på mängder av platser och föremål i syfte att beskydda eller skada. I folkliga svartkonstböcker har de nedtecknats och på träbitar har kristna bönor ristats med kniv.  Värt att notera är dock att där runorna haft en bred förankring som i dalarna, har de flesta runinskrifterna från medeltiden och framåt  en praktisk innebörd såsom exempelvis ägarmärkningar, tillverkare och och liknande notiser. Men ett föremål som jag tänkte delge här är av det lite mer magiska slaget.

Folklig svartkonstmanuskript med runor från 1715. Titeln lyder ‘Negromänliska Saker författade i Trycket af Upgifvaren år 1715 öfversatte Från Ebreiska o Grekiska och Latin på Götiskan – 1410:- och sist på Swenska utskrifwit’. Nordiska museet.

Trollkniven
Det här föremålet kallas för trollkniven i Norrköpings Stadsmuseums föremåls arkiv. Den är ca 16,4 cm lång, dolkformad, bemängd med runor, symboler och bokstäver och är gjord av sten. Den skänktes till museet av en apotekare under 1900-talets första hälft. Den är daterad till 1500-1600-tal. Exakt vad den brukats till är svårt att säga. I folkliga magiska besvärjelser används ofta symboliska föremål som representerar något. Detta är föremål ska troligen liknas vid någon slags kniv. Knivar, stål och järnskrammel håller troll och onda väsen borta, kanske är det detta som åsyftas. Det ter sig dock något mer avancerat än så eftersom den är fylld med inskriptioner.


Jag  har med hjälp av den litteraturen jag hade till hands försökt tolka knivens ristningar. Det visade ge mer frågor än svar. Med hjälp av olika sorters runrader försökte jag bena ut runorna och som jag ser det blandar ristaren runor med bokstäver. Jag har försökt vara konsekvent men nedan följer några försök.

Bokstävernas betydelse:
A =säker runa
(A) = möjlig
? = vet ej.

Den medeltida runraden:

U Q N ?
M U (U) Q N
A M (U) F
N ? (D) ? I
N ? ? ? T

? I T D (ej runor)

I cirkeln
? M H
? R N ?

? N (S) ? ?
K K (T)

Den medeltida runraden ger inte mycket info och särskilt svårt eftersom många runor inte känns igen.

Johannes Bureus avskrift av dalrunorna från 1599:

M U ? K N
E M U F
(I) ? D ? I
U K (F) A (N)

? I T D (ej runor)

I cirkeln
(Ö) M (H)
D R N ?

? (N) S A ?
K K ?

Bureus avskrift av dalkarlarnas alfabet ger inte mycket mer information även om några fler frågetecken rätades ut. Det är inte helt säkert om Bureus avskrift är helt tillförlitlig men är i vilket fall intressant då det är den äldsta varianten av dalarnas runalfabet.

1700-talets dalarunor:

U K (N) (A)
M U A K (N)
E M U (F)
N Y D (U) I
U K F(A, N) N

? I T D (ej runor)

I cirkeln
? M H
D R N (D)

N N S ? (Y)
K K T

Dalarnas folkliga runalfabet förändras mycket under 1600-1900 och med en många varianter på varje runa. Det ger en bredare översättningsnyckel. Det är emellertid troligt att knivens ristningar är ett slags chiffer i bästa fall eller i värsta fall härmande av runor med inget verkligt innehåll. Syftet i det sistnämnda fallet skulle exempelvis vara att ristaren tolkar runorna som magiska och dess faktiska textmässiga betydelse är underordnad. Han kan ha haft tillgång till äldre runor i sin omgivning men inte känt till dess innehåll. Om föremålet är ifrån Östergötland där runorna tidigare spelat ut sin roll som folkligt alfabet är det troligt att det rör sig om ett magiskt sammelsurium. Kanske hade ristaren rent av ett eget runalfabet.

Kanske har någon av er läsare en tolkning. Det är välkommet!

Källor
Tillhagen, Carl-Herman (1958). Folklig läkekonst. Stockholm: Nordiska museet.
Benneth, Solbritt mfl. (1994). Runmärkt Från brev till klotter runorna under medeltiden. Borås: Carlssons bokförlag
af Klintberg , Bengt (1988). Svenska trollformler. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Enoksen, Lars Magnar (1998). Runor Historia Tydning Tolkning. Stockholm: Historiska media
http://www.digitaltmuseum.se

9 kommentarer

Filed under Artefakt -fynddepån, Artiklar & Recensioner, Funderingar

Artefakt III. Folklig rock från Jönköping.

Rocken som beskrivs i detta inlägg finns deponerad på Jönköpings Länsmuseum. Jag fotograferade den i samband med min praktik där ett antal år sedan. Jag blev genast betagen av rockens utförande, materialet, skärningen och detaljer.

Föremålet har inventarie nr JM 7180. Plaggets längd: 1220 mm.
Museibeskrivninng: Långrock av gråbeige ylletyg. Dubbelknäppt med två rader med vardera fem mörkbruna knappar. I ryggslutet sitter två knappar, nedanför är rocken öppen. Nedanför ryggslutet där rocken är öppen, är tre knappar fastsydda på vardera sida på en snibb/flik – under dem döljer sig ingången till en dolda fickor. Rocken är fodrad med gråbeige, glesare vävt ylletyg i ärmarna, livet och ner till höfthöjd. En innerficka sitter i brösthöjd på vänster sida, påsydd med fodertyget. Ärmarna avslutas med en 110 cm bred manschett med två klädda knappar av rocktyget. Rocken är maläten och förstärkningar har gjorts på senare tid med bomullstyg.

Ärmlängd: 630 mm.
Rocken saknar således kontext och datering men det är troligt att den samlats in i länet och att den är sydd under 1800-talets första hälft med tydlig empireskärning. Vad som är intressant är att den är i skärningen bra gjord men med billiga material och med mycket knappt material. Det är gott om skarvar överallt. Den förefaller vara sydd med vit lintråd överallt. Jag låter bilderna få tala för sig själv och de är kanske inte av bästa sort men gångbara. Här ser man också vilken omsorg som lagts ner på prickstickningar och detaljer. Knapparna verkar vara av horn.

 

4 kommentarer

Filed under Artefakt -fynddepån

Artefakt. Bland fula västar och gamla märkdukar.

Tillsammans med en av mina bästa vänner, Kerstin, har jag smutsat ner vita arkivhandskar för kommande inlägg i artikelserien Artefakt. Nere i katakomberna visade jag Kerstin textilavdelningen i Norrköpings stadsmuseums arkiv. Med den slagkraftiga devisen ”gammal är äldst” rotade vi fram med tålmodiga intendenters hjälp diverse godbitar. Till kommande publiceringar kan 1700-talsskor, rosagula västar,   småväskor och vitbroderad västdel från 1700-talet inräknas. Det var mycket givande att få se mycket handsydda plagg från stadsmiljö i siden från perioden 1800-1900. Det är troligt att Kerstin lägger ut något på sin blogg.

Kerstin undersöker ett verkligt unikt föremål från en kommande artefaktartikel.

Det var ett verkligt givande besök som gav mersmak och en känsla av kontroll i sitt eget hus. Nu vet man nära på det mesta i textilväg som finns i samlingarna. Sen finns det en vapensamling som jag hoppas undersöka närmare så småningom.

Håll ut kalenderbitare, historiska materialister, fyndnördar och lekmannaarkivarier. Good times are coming.

1 kommentar

Filed under Artefakt -fynddepån, Övrigt & pålysningar

Artefakt II: En annan färgbok.

Norrköpings stadsmuseums kansli. Om ni vill hälsa på mig så sitter jag på vid fönstret på andra våningen i den högra utskjutande flygeln.

Med anledning av mitt nya arbete kommer jag numera mycket nära den samling av färgningslitteratur jag tidigare skrivit om. Här om dagen gjorde jag ett fascinerande fynd i arkivet, det rörde sig om en nött volym tidigare ägd av Emil Skiöld (1870-?) som om jag inte minns fel hade garveri i Norrköping. Boken är ett avskrift av annan färgarlitteratur och tycks till stilen vara något äldre än Emil själv, kanske 1700-tal. Den innehåller två färgarböcker varav den första främst behandlar färgning av skinn men också päls, fjädrar, linne och ylle. Den andra som är kortare fokuserar på linne och på ylle och är här i sin helhet återgiven. Här återfinns ovanliga recept på att färga linne i färgerna svart, brunt, gult, grönt, blått och rött. Det finns även hur man färgar ylle gult, rött, grönt, brunt samt hur man färgar skinn svart.

Jag hoppas att denna källa med något obestämd ålder kan ge inspiration till att försöka sig på äldre recept med dess utmaningar när det kommer till receptmängder, ingredienser och tydning. Om ni hittar något intressant diskutera det gärna i kommentarsfältet så vi kan samla allas åsikter och på så vis lära varandra.

Jag ursäktar kvalitén, den är gjord i all hast med min digitalkamera.

Ladda ner den här: Emil Skiölds färgmanuskript

3 kommentarer

Filed under Artefakt -fynddepån, Växtfärgning

Artefakt I. Tre skomakarförskinn från Skärblacka.

Med detta inlägg lanserar jag Artefakt, en ny artikelserie som fokuserar på föremål som jag köpt, fått, sett eller mätt upp på museum. Det är tänkt att det är en ganska saklig och snustorr artikelserie för kalenderbitare och fyndnördar.  Det rör sig inte alltid om regelrätta uppmätningar utan föremålen är utlämnade till min lynne och redovisas därefter.

Tre skomakarförskinn från Skärblacka.

I samband med rensningen av det numera rivna torpet i Skärblacka  hittade jag tre förskinn (ja, till skillnad från ett förkläde som är i textil eller en förhud som en skinnflik som du vet var den sitter eller ska ha suttit beroende på om bäraren tillhör vissa religiösa kultursfärer). För en längre tid sedan ska de som bott i torpet haft skomakeri som bisyssla bredvid jordbruket. Jag vet inget om när och jag finner det vanskligt att datera dessa förkläden men de torde vara från 1800-talets andra hälft till 1900-talets början. Det kan till och med vara så att de brukats över en längre period då lagningarna skvallrar om långvarigt slitande. Alla detaljer är sydda för hand och inga maskiner har brukats. Syftet att visa upp dessa förskinn är att visa på en stor bredd av sömnads- och lagningstekniker vid tiden runt 1900. Resultatet kan också jämföras med äldre material för att visa på teknikernas ålder och utbredning.

Det intressantaste förskinnet redovisas i detalj. Jag vill gärna in en brasklapp angående korrekta termer på vissa skinnsömmar då det inte är mitt område. De två övriga förskinnen visas med översiktsbilder.

Förskinn 1. Förklädet är försett med ett mässingsspänne baktill och band runt halsen med knapp. Till högern finns en springa som tros ha haft någon slags funktion då det återfinns på ett av de andra förskinn. Nertill fattas en bit.

Sömnadsteknik 1a. Rätsida och avigsida på skoning som följer alla kanter. Skoningen är en rem fastsydd med kaststygn med något som ser ut som lintråd. Remmen är sen vikt över kanten och fastfållad.

Sömnadsteknik 1b. Metallknapp fastsatt med en fastsydd läderrem genom hällan. Som knapphål har ett längre längre snitt gjorts.

Sömnadsteknik 1c. Förskinnets bälte är fastsytt med fållstygn och förstygn.

Sömnadsteknik 1d. Mässingsspänne. Motsvarande bältesände hakas fast i en hållare på baksidan av spännet.


Lagningsteknik 1e.  Förskinnet har fått halsrigningen lagat med förstygn med en ilagd läderremsa i sömmen.


Lagningsteknik 1f. Reva lagad med skinnlapp på baksidan. Fastsydd med fållstygn och kaststygn.


Lagningsteknik 1g. Reva lagad med laskning. Ser ut som sentråd, råhud eller förtorkad läderrem.

Lagningteknik 1h. Lagning med större läderbitar. Laskning och förstygn. På andra lagningen har lädret krympt olika.


Lagningsteknik 1i. Stor lagning med skinnbit på avigsidan. Här syns också springan som tycks ha någon slags funktion. Den är förstärkt runt omkring.

Förskinn 2. Anmärkningsvärt är att halsbandet sitter ihop med två knappar, en genombruten i ben och en räfflad knapp som påminner om en uniformsknapp. Lagningarna och sömnaden är mycket snarlik som första förskinnet.



Förskinn 3. Det som är speciellt är den mycket stora lagningen på förskinnets bröstparti. Liksom på förskinn 1 finns samma lilla slits under armhålan på ena sidan, liksom lagning i halsen.


9 kommentarer

Filed under Artefakt -fynddepån