Militariamässan 2010. Exit the russian, enter the swede.

I år fick jag möjligheten att åka på militariamässan som jag missade förra året. Jag åkte tillsammans med några medelålders herrar och mässans enda besökande kvinna i 20-årsåldern, Kerstin. Mitt förra besök på militariamässan skrev jag kort om här och det resulterade i små inköp men mersmak för antika eldvapen.  Därefter har jag handlat en del vapen och bland annat köpte jag en fransk musköt av m/1777 modell med ett ryskt Tula-lås från 1811. Den bössan hade många brister såsom trasig hane, avsaknad av eldstål och främre pipband. Den var däremot intressant rent historiskt och hade potential att bli något bra med stora ekonomiska uppoffringar. Jag tog med den i hopp om att kanske byta bort den mot något mer användbart.

När det kommer till antika vapen har jag främst intresserat mig för civila vapen ämnade för jakt. Civila vapen är individuella, tillverkade i enstaka exemplar, istället för arméns massproducerade vapen. Att samla militära vapen kräver god kunskap då de repareras, byggs om, kasseras och kompletteras i stor utsträckning. Sen är det ju så att jag reenactar civilt på 1700-talet och 1800-talet och då hellre vill ha ett civilt vapen.

I vilket fall hade en bekant ordnat fram en trevlig svensk jaktbössa från 1750-talet. Dessvärre var prislappen i saftig, trots ett trivselpris nedsatt med 2000kr. Jag beslutade mig för att först låta Max Sjöberg och Jörgen Martinsson på Probus Auktionsverk värdera min rysk-franska musköt. Båda kända profiler från antikrundan.

De tyckte bössan var svårvärderad då nyrika ryssar fullkomligt slukar allt förkommunistiskt konsthantverk.Priserna är höga men efterfrågan och prisbilden högst lynnig.  De föreslog ändå att ett utropspris på auktion till 8000kr. Dubbelt upp än vad jag betalat från början, gött. Så vad göra? Snart kom förslaget att besöka de ryska utställarna vilket jag gjorde. De bjöd direkt 800 euro, men jag beslutade mig för att avvakta. Jag gick endast 5 meter från deras bord då jag blev stoppad av en ryss som uppenbarligen följt efter mig. På knackig engelska erbjöd han mig 1000 Euro på stående fot. Gött. Jag sa gladeligen farväl till musköten och tog emot de europeiska monopolpengarna.  Resten av historien blev nedanstående inköp.

Två stycken flintlåsmusköter.

Den nedre var den rekommenderade som jag fick loss kapital till. Det är en svensk bössa från ca 1750 i mycket gott skick. Den är helt intakt sånär som på en lagning i stocken. Alla delar är original med 8-kantigt kammarstycke, beslag i järn, förvaringsfack i kolven, frontbeslag i horn liksom laddstake med hornnäsa. Bössan i björk och är ca 127 cm lång och har en kaliber på 15mm.

Nästa bössa är på många sätt lik den förra men till en bråkdel av priset. Säkerligen mässans billigaste flintlåsbössa. Jag hade sett den tidigare på dagen men mot slutet av mässan vädjade försäljaren att han inte orkade bära hem den. Prutningen gick därefter liksom av sig själv. Det är i vilket fall en sen 1700-talsbössa som fått mycket stryk. Den har fått ett felaktigt och oerhört våldsamt renoverat flintlås som inte passar i stocken. Någon tidigare ägare har försökt få bort gravrost med hjälp av typ 60-papper och sen gett upp. Låset funkar dock relativt bra turligt nog och bössan är komplett på delar sånär som på avsaknad av sidobleck. Det finns däremot sprickor och och fula lagningar Var bössan kommer ifrån är svårt att säga annat än att den är europeisk. Roligt är att den är till formen mycket lik föregående musköt, längden är 130 cm och kalibern 14mm. Om den andra bössan är för söndagsskjutning är denna för restaurering och förhoppningsvis vardagsskytte. De gör sig ett trevligt syskonpar med ett fult barn och ett vackert.

Det blev också ett en ask tändhattar till mitt hagelgevär samt till mitt 9mm slaglåsgevär samt en ny nippel som visade sig passa perfekt i de gamla gängorna.

Sammanfattningsvis vill jag pusta ut över en händelserik dag som gett än mer mersmak och även kunskap om en annars svårtillgänglig samlarkategori.